Åh, Uppsala

Två vårhärliga dagar i studentnästet blev det. Mycket bra puls på stan, och solen inbjöd till både strosande och uteserveringar för det påskfirande folket. Fast mycket till påsk var det ju inte - vad nu det är? Om vi bortser från Jesu korsfästelse så är det väl påskkärringar-gubbar-ägg och maten. Det blev det ju, hemma hos Lillebror. Mat, alltså.
          Kvällsmaten var dock en annan och intogs på Stationen. Gott och trevligt. Sedan drog vi vidare till O'learys och spontanbowling. Det utvecklades snabbt till en brödrakamp mellan mig och Lillebror. Eller snabbt och snabbt - han öppnade starkt medan jag öppnade direkt svagt. Lillebror tog därmed ut segern omgående och började fira med diverse glädjesyrliga kommentarer och segergester. Men i segeryran märkte han inte att jag knappade in mer och mer - och efter tre raka spärrar var jag om. Jag sa ingenting, men plötsligt tittade Storebror Michael på tavlan: "Va fan, hörru, Jonatan har ju gått om dig".
          Då ändrades tonläget hos Lillebror och matchen var ett faktum. En match jag kunde styra hem till Jonatan-seger. Mycket mycket viktigt.
          Sedan lämnade vi av Far och Mor på hotellet och fortsatte natten några timmar till. Och söndagen bjöd på samma härliga väder som påskaftonen.
           En härlig helg, helt enkelt.
 
 
 
 
Suddig bild, men solklar seger.
 

Påsk!

Glad påsk då! Blir en helg, eller två dagar, i Uppsala hos Lillebror. Men denna gång är det inte en boystripp, utan en familjeresa med Mor, Far och Storebror Michael. Blir hotell, middag och annat lull lull. Gott så.
 
 

Ur askan igen

Nån ringer på dörren
och hjärtat slår
Känslan av att hälsa på en kärlek från igår
Men ingen öppnar
ingen är där
Tystnaden en räddare som håller oss isär
 
Här kommer natten, äntligen
Jag ligger vaken under taken
och jag hör; jag är nån annans golv
 
Jag vill inte flyga igen
ett gift för mig som gift för dig
Låt mig sova igen
igenom en eld
Jag vet hur det känns när det bränns
men ge mig eld, måste börja om
Och ur askan ska jag resa mig igen
 
Du sitter bredvid
jag är inte där
Doften från din hud försöker locka mitt begär
Och tungan blöder
resan är slut
En tiger som varit instängd länge ska få komma ut
 
Här kommer natten, gamle vän
Och alla spöken syns i röken
som blev kvar när vår motor dog
 
Jag vill inte flyga igen
ett gift för mig som gift för dig
Låt mig sova igen
igenom elden
Jag vet hur det känns när det bränns
men ge mig eld, måste brinna ner
Och ur askan ska jag vakna upp
och resa mig igen
 

Brinner

Så som en vårdröm mitt i december

går jag och väntar på ett liv som aldrig händer

Och jag samlar bilder här under min färd

 

En färd som jag inte själv har valt

har inte börjat men med min tid har jag betalt'

Och jag hoppas min tid blir någonting värd

 

En dag såg mamma på sin lilla son

hon sa: "Jag tror du måste bort härifrån.

Men du får lova komma hem, lille vän"

Ja jag lovar komma hemåt igen

 

Samma bänkar på skolgården

som när jag blev kär första gången

Och Häggen-sånger gick sen i moll

för allting spelade sån jävla roll

Vi 86:or var en blandad sort

någon försvann, andra kom bort

Och vi visste att lyckan fanns

här där vi stod eller annanstans

 

Det finns en plats som jag aldrig sörjer

men jag kan undra varför kärleken dröjer

Om du hör, jag är hemma

igen lite äldre, men jag brinner än

 

Och det är inte sant att allt jag sa var sant

haft tid att tänka för vägen uppåt var brant

Om du vill kan jag ljuga igen

för nu vet vi båda sanningen

 

Mamma sa "Du måste bort härifrån.

Den tid du saknar vara bara ett lån"

Vissa stunder kommer aldrig igen

som den känslan av att hitta hem

 

Samma färger på skolgården

när barnaår blev ungdomen

Vi visste och vi brann

så som bara unga kan

Vi 86:or blev en blandad sort

några blev kvar, andra ville bort

Och vi trodde att kärlek fanns

nånstans där ute hade hjärtat en chans

 

Ja jag brinner, jag brinner igen

ja jag brinner, jag brinner äntligen

 

Samma tankar förbi skolgården

ett litet barn förvandlad till vuxen

Vi såg drömmen och vi brann

lika mycket som vi inte vann

Vi 86:or är en blandad sort

och det som var känns så långt bort

Och jag tror att allting går

som en decemberdröm när det är vår


Det smälter

Jaha, nyss satt man och längtade sig igenom februari, tänkte att "det här tar vi ju oss snart förbi". Lite till, bara. Och så tittar man i kalendern, och inte bara är det mars - vi är ju fanimej halvvägs in. Tid är en efterlysning vi aldrig kommer att få tag i.
         Men det känns ju gött, får jag medge. Som att livet återvänder, lite. Att det finns hopp igen efter några tröga månader.
         Och helgen flög iväg den med. Först fredag, där det blev en tur upp till Uppsala för en föreställning med komikern Jimmy Carr med Lillebror och Dammsugaren. Väldigt barnförbjuden sådan. Karln var inte rumsren på ett ställe. Men vilket jävla munläder! Två timmar av oavbrutet skämtande. Blir ju mycket, och alla skämt landade väl inte hos mig - men överlag var det en rolig show.
          Sedan lördag och match mot Arboga Södra. 3-3 slutade det och jag fick på nytt 90 minuter, denna gång på högerbacken efter ett gästinhopp som mittback mot IFK Eskilstuna veckan innan. Ett steg framåt, spelmässigt, men finns fortfarande en del att slipa på inför division 3-premiären.
          Och lördagskvällen spenderades i Västerås med Lillebror och Brorson Erik på O'learys. Boys night out, bara farbröderna och brorsonen. Trevligt värre!
           Jamen jomen annars rullar det väl på. Med allt. Mot våren!
 
 
 
 
Äh, här står vi bara och hänger en lördagkväll. Med nån hockeyspelare. Äh, han hade vunnit masss priser i NHL, Stanley cup och så. Blivit utsedd till världens bästa back några gånger. Avgjort nån OS-final. Äh, inget märkvärdigt.
 

RSS 2.0