I'm back!
Äntligen en solig dag! Det var sannerligen inte igår. Inte ens i förrgår. Och den har man fått njuta av sedan i morse.
Kändes som att man var uppe med tuppen, fast klockan ändå var åtta. Det vankades förmiddagsträning med fotbollen, och även fast det är jävligt just i den stunden man ska kliva upp så är det underbart lite senare. Man kommer upp i tid, kommer igång, och sedan har man hela dagen kvar.
Och nu ska ni få höra - jag är utagen till morgondagens träningsmatch mot IFK Eskilstuna!
Ett års slit har gett resultat. Jag kan väl inte påstå att jag är fullt återställd, för knät jävlas och låser sig emellanåt - men det funkar.
Det blir min första a-lagsmatch på över ett och ett halvt år - och även fast det bara är träningsmatch och även fast jag inte tror på någon speltid så är det ändå stort för mig.
Klockan fem imorgon på Runevallen.
Det firades med en kebabtallrik, så nu är jag alla tiders proppmätt.
Mel,an ko-li
Tänker på dig nu
så som jag gjorde igår.
Så som jag tänker på för alltid
det enda som saknas nu är du.
Jag tror inte du inser
hur vacker du är.
Inte ens om någon sa det till dig
skulle du förså precis hur vacker.
Bara tanken bredvid mig
får mig att må lite bättre.
Sedan lite sämre
när jag inser att du inte är där.
Och jag har haft mina alternativ
en del underbara.
Men de kunde aldrig förstå
att ingen av dem var just du.
Men du älskar någon annan
så som du gjort förr.
Och det är helt okej
du har dina anledningar.
För jag förtjänar inte dig
och jag hatar mig för det.
Du förtjänar något bättre
men det var inte vad jag hoppades på.
Sommarens bästa
När jag var uppe i Berghamn hade vi ett smått gigantisk problem. TV-abonnemanget var inte betalt, så vi stod utan TV. Dessutom fungerade inte internetuppkopplingen, så man var helt klart ur fas med världen.
Som tur var hade vi radio, så det blev att gå back to basic och lyssna på dagens alla radiosändningar istället. Åtminstone de dagarna då det var dåligt väder, vilket var de flesta.
Nåväl, på detta sätt kom jag i kontakt med två, för mig, nya låtar. Två klockrena hits.
Denna första låt är väl egentligen inte min kopp te - men det finns någonting i låten som jag inte kan värja mig emot. Jag älskar pumpandet och drivet och rösten - men framförallt älskar jag "oooh-partiet".
Den andra låten är Melody club's nya singel Paralyzed. Texten är en bagatell, men jag älskar låtens konstruktion och melodi. Riktigt jävla bra!
Växlande molnighet
Ja, semesterdagarna går förbi i sin lilla lugna takt. Är inne på andra veckan nu - och det händer inte mycket.
Efter Norrlandstrippen förra veckan har det varit lite stiltje, men häromdagen var jag i alla fall och golfade med Lillebror vid Kvicksund. Jag hade inte spelat på ett par år, och det gick ungefär som det brukar. Jag inledde hyfsat, gick ner mig något alldels otroligt i mitten av banan, för att sedan avsluta något sånär nästan helt okej. Men jag fick såklart dyngtorsk, och det sved.
Nåväl, igår skulle jag och Lillebror ta en sväng upp till Västanhed - men i Köping så vände vi om då vi skådade ett hejdundrande regnoväder i fjärran över Kolsva och vidare. Dock hade vi misstagit oss, då det visade sig att det inte kommit något regn över Västanhed. Men men.
Och idag börjar fotbollen igen. Det är med blandade känslor. Det känns som att man inte hunnit vara ledig och inte hunnit börja längta. Jag menar, de två första veckorna av uppehållet så jobbade jag, och sedan har det gått fort. Jag älskar att spela fotboll, men man blir lite låst, och det svider som allra mest när det är sommar och semester.
Men man får göra det bästa av det och försöka att njuta av båda delarna så mycket man bara kan.
Aim...
...and shoot!
Här kunde det ha blivit roligt när Lillebrors boll landade i en klassisk gegga. Jag hade hoppats att han skulle splascha till bollen så till den grad att han blivit överöst med gegga - men dessvärre klarade han det galant. Synd.
Bara en tanke
Det är sent i oktober, alla fåglar har åkt hem, jag sitter ensam i parken, men jag är inte redo att gå än.
Tisdag imorgon, ingenting att vakna upp till, jag har tvättid rätt tidigt, men det brukar aldrig bli som jag vill.
Om mitt liv ändå vore som en picknick, bara åka någonstans, bestämma sitt öde, som om morgondagen inte fanns.
Jag har försökt sluta att dricka, försökt dricka som fan, försökt känna någonting, försökt tända den eld som aldrig brann.
Drottninggatan Drottninggatan, kär & galen och en dunk, "Snälla gör inget dumt nu", "Vänta baby jag ska bara ta en till klunk".
Och hobbypolitiker, som längtar till semester, alla genomtänkta beslut som landar på oss lägre ställda rester.
Klockan är snart fyra, alla fabriker stämplar ut, men drömmarna far vidare fastän arbetsdagen redan tagit slut.
Om du ändå ville ha mig, trots att jag inte gjort någonting, om du ändå kunde se det, att för dig skulle jag klara allting.
Bokförlaget ropar, "Hur blir det med våran deal?", men får inte till slutet, just nu känns det som att krypa en mil.
Det bor en stjärna mitt ibland er, men han har inte sagt nåt än, han är nog lite ängslig, rädd att alla plötsligt skulle vilja vara hans vän.
Stockholm ropar alltid, men vad ska jag dit och göra, lika mycket att vinna, lika mycket att förstöra.
Och jag älskar dig på ett sätt, jag har aldrig sagt det förut, men någonstans tror jag att du vet det, för ingen av oss vill att det ska ta slut.
Klockan är snart midnatt, parken lika tom, jag är inte gammal ännu, men jag reser mig och vandrar mot min dom.
Gav upp i förtid
Jag har försökt att förstå. Få tid och rum att sluta gå. Hur en och en kan bli två. Om det verkligen är så här man ska må.
Ända sen jag var 14 år. Har förstått att tiden blir till sår. Och alla frågar hur jag mår. De kanske ser på mig att jag tänkte mycket på dig igår.
Och ödet är en gammal vän. Skulle behöva träffa honom igen. Skulle vilja veta sanningen. Om du och jag fortfarande är framtiden.
Och som jag prövat eran tro. "Vår Jonatan Björklund får aldrig någon ro. Han bara bränner varenda bro. Varför ger han inte upp och låter ensamheten gro."
Ja jag vet att jag är sämst. Satte alltid mig själv främst. Men det var bara din förtjänst. Inte meningen, men du gjorde mig alltid sämst.
Det är försent att börja om. Har väntat för länge på bättre tider som aldrig kom. Det kanske är dags att bli som dom. Inse att kärleken aldrig blir som i en sitcom.
Nej jag ger upp om kärleken. Så som man blir sviken av sommaren. Den var aldrig till för mig egentligen. Det blir inga mer dimmiga nätter igen.
Norrland
Hemma igen. Igen, känns det som.
Kom hem strax innan ett i natt, och det var lite medelhavskänsla. Rätt så (rätt så) ljumt i luften och hålligång i husen utanför.
Har varit en fin vecka med Storebror Thomas och Brorson Erik uppe i norr. Första stoppet blev Gysinge för övernattning i Gysinge Herrgård. Satan vad mygg. SATAN vad mygg! Det är nog där de föds och sedan sprider sig över Sverige.
For sedan vidare uppåt och inåt landet via Sandviken, Ockelbo, Bollnäs och Järvsö. I Järvsö, Lill-Babsland, stannade vi till och besökte en Hälsingegård. Ganska häftigt, då det var så välbevarat, att se hur de bodde och hade det förr. Som att kliva in i Lönneberga, typ.
Sedan vidare förbi Ljusdal, och tillslut Sundsvall. Där inkvarterade vi oss på Hotell Knaus, Sundsvall Elite Hotell. Otroligt fint och rätt lyxigt. Blev sedan en härlig kväll på O'learys, innan vi dagen därpå for vidare mot Berghamn.
Tanken var först att vi skulle fortsätta uppåt, mot Dorotea, för att sedan ta Berghamn på hemvägen - men då sommaren visade sig ifrån sin sämsta sida så tog vi Berghamn direkt istället.
Ja herre jävlar vilket pissväder vi har haft. Det är en av få gånger som det varit dåligt väder när jag varit uppe i Berghamn, och då blir man ganska isolerad. Men vi höll humöret uppe och hade kul ändå.
Så på lördag, när vi skulle åka hem, så sken solen. Man blev nästan häpen över att se den, den gula gamla rackaren som lekt kurragömma hela veckan med den äran.
Men sammanfattningsvis blev det en fin vecka ändå, på ett annat sätt. Härligt sällskap och man har fått se mycket vackert längs vägarna.
Det är så ofattbart vackert från Dalarna och uppåt att man antagligen inte förstår det förrän man har upplevt det själv. Och jag vill uppleva och se ännu mer!
Gysinge.
Karlsgården.
Hotell Knaus i Sundsvall.
Berghamn.
Äventyr i norr
Igår; Gysine och övernattning på Gysinge Wärdshus. Myggornas huvudstad. Men det var lugnt, fick bara ett bett i handflatan. Klart överkomligt.
Idag; Sandviken, Bollnäs, Järvsö och slutligen Sundsvall.
Har verkligen blivit förälskad i Sundsvall - vilken jävla vacker stad. Blev en sen kväll på O'learys uteservering med en himmelskt god sweet chili pasta och några öl. Nu varvar man ner på Sundsvall Elite Hotell, a.k.a Knaus Hotell, och det är sannerligen ett hotell i min smak. Fyrstjärnigt, vilket är precis på undre gränsen av vad jag kan gå med på, men det är helt klart ett godkänt tillhåll för natten.
Imorgon blir det antagligen att fortsätta färden norrut, mot destination okänd, innan vi tillslut landar i kära gamla Berghamn.
You're welcome, Ladugårdsvägen
Ladugårdsvägen får ursäkta - för sent igår kväll var det rock'n'roll på övervåningen hos 15. Det var kanske väldigt högt, men oj så bra det lät!
Jag, Lillebror och Morgan skapade ett stycke musikhistoria. Pure art! De som hade förmånen att höra ska känna sig lyckligt lottade - ni andra får ge er till tåls ett tag till. Men ni kommer att gilla det. Nej, älska det.
Det var dock en del alkohol i omlopp, och när lavetterna började svingas i luften så avbröt vi sessionen och tackade för oss.
Tid av ledighet
Äntligen semester!
De här två sista veckorna, med mindre barn och så, har varit rätt så roliga - men oj vad jag omfamnar och välkomnar denna tid av ledighet.
Fyra lata veckor börjar nu - och det känns som en evighet. Hoppas det blir så också.
Men jävlaranamma, det är snart redan vecka 28! Jag har aldrig tidigare jobbat vecka 27, som jag gjort nu, så det känns som att semestern är sen. Vecka 27 har alltid tidigare varit förenat med Halmstad, även fast det var några år sedan sist nu, men även annars har jag aldrig jobbat så här länge på sommaren. Det kändes lite märkligt när man under veckan åkte hem på rasterna och såg alla lediga människor sitta på altanerna och jazza i solen.
Ganska bra väder i veckan, men nu spår de givetvis att det ska bli sämre här framöver. Otippat.
Hur vädret ska bli uppåt i landet vet jag dock inte, men det kommer jag bli varse om. Imorgon åker jag nämligen på road trip uppe i Västerbotten med Storebror Thomas och Brorson Erik. Vi ska bara burna runt och se och vara uppe i det förlorade landet. Jag hoppas att det kommer att bli en upplevelse.
Peace & love i bilder
Resan började med tankning på Bolaget i Kungsör. Vi fick lite skit för parkeringen, dock.
Vår vän Jonas med det underbara garvet.
Första bilgänget!
Framme i det ljuva livet.
Tordans kolsyre-is var en klar hit.
Skada på Tordan.
Häng när det är som allra bäst.
Roxette.
Öltälts-häng.
Nattsudd. Eller kvällssudd, jag vet inte.
Bärsingen hade hört att vi var i stan och letade självklart upp oss.
En dåre som irrade in i fel husvagn.
Jag och Bruce på Eldkvarn, ett av festivalens bästa.
Vajjert.
Mysigt nattregn.
Vem behöver en gitarr när man har en allsångsledare?
80%.
Powerpuffpinglorna.
Bruce & Kräftan.
Sparvögat.
Kärlek vid bajjamajjorna.
Dålig stämning ett tag.
Bloc party.
Guylove.
Nöjd.
Festivalvatten.
I väntan på Thåström.
...som inte levererade.
Men vad gör det?
Soundtrack of our lives levererade desto mer. Vilken spelning!
Grattis Lillebror
Min kära älskade underbara Lillebror fyllde 23 i torsdag - något jag glömde bort.
Jag visste självklart att han fyller 28 juni - det gör han varje år - och jag visste självklart att han skulle fylla år under Peace & love. Men på nåt sätt hade jag ändå glömt bort det.
På onsdagskvällen i öltältet blev jag så påmind om detta, och tänke "Shit! Jag har ingen present!".
Första tanken var en tårta - men jag visste att han inte skulle uppskatta det. I dubbel bemärkelse. Dels över det faktum att det var en jävla tårta, och dels på grund av att han inte är så förtjust i tårtor.
Men så kom jag på det! En tatuering till hans ära. Kruxet var bara om det skulle finnas någon tid. Det var tvunget att gå snabbt och enkelt - vilket jag inte hade några förhoppningar på. Men till min lycka så gjorde det ändå det.
Dagen därpå, på hans födelsedag, gick jag och 80% till en tatueringsstudio, och jag behövde endast vänta 40 minuter.
Resultatet blev Lillbubben 890628, eftersom att...ja, för att han är min llilla bubbe.
Jag var spänd på hans reaktion, och den första vi mötte på vägen hem var just Lillebror. Det första han sa var: "Va fan har du gjort? Din jävla idiot!", varpå han senare muttrade "Hade det inte varit bättre att ge en tatuering till mig?". Det är min själviska bubbe det.
Men lite senare tror jag han förstod vilken fin gest det var. En kärleksförklaring, helt enkelt. Jag hoppas det i alla fall.
Nu är han med mig vart jag än går.
Peace & love 2012
Idag var det vargdag igen. Vardag - efter fem underbara dagar i Borlänge och Peace & love. Jag ville aldrig att den resan skulle ta slut.
Saker och ting kan alltid (eller oftast) bli bättre - men jag njöt av varje sekund. Den friheten man känner där uppe är svårslagen. Fint sällskap runtomkring sig, gott att dricka, musik och glädje. Ibland blir det inte bättre, och det vill inte säga lite.
Så känner jag i alla fall.
Vi bodde på Lugn camping deluxe - och det var mer deluxe än lugnt, Som vanliga campingen, fast lite renare och bekvämare. Vet inte om jag orkat att vara på den vanliga campingen, där vi huserat tidigare år. Känns dock skönt att det bara var promenadavstånd dit, när den andan föll på.
Vi fick husvagnsplatsen något avsides, kanske, vilket var enda smolket - men jag tycker ändå att det funkade bra ändå. Mycket bra.
Sällskapet var det bästa. Tordan bjöd på många härliga citat och situationer, Melissa-tjejen och Blondie var så bra som bara dem kan vara, Bruce gav järnet från första till sista sekund, Lillebror var Lillebror - och Sparvögat och Kräftan gick festival-life all in.
Själv ballade jag inte ur en enda gång. Jag stack in några 3,5:or, "punkisar" som Sparvögat kallade dem, emellanåt och då lyckades jag hålla en bra känsla i kroppen utan att bli trött. Och dagen efter mådde jag alldeles förträffligt. Kanske var jag tråkig, vad vet jag, men jag är nöjd över att ha mått så bra utan att senare behövt må dåligt.
Vädermässigt hade vi tur. Med det menar jag inget regn. Jo förresten, natten till lördagen, under Kent, men då blev det en mysig natt inne i vagnen istället. Fast det är klart, det hade inte gjort nåt om det varit lite soligare och varmare.
Musikmässigt var det också okej. Lars Winnerbäck var grym. Det var första gången jag såg honom och han bjöd på en mycket snygg show med bra låtar. Kent hade också en snygg show, fast inte lika bra låtar. Jag älskade dock inledningen där de spelade till en backdrop som gjorde att det såg ut som att de lirade i en replokal. Otroligt coolt, och till den suveräna låten Klåparen. En av deras få riktigt bra låtar.
Roxette var också bra. Varken mer eller mindre. Det var nostalgi, men aningen uddlöst.
Uggla lät bra, men det var svårt att höra allt från öltältet.
Bloc party var dock en mindre besvikelse. I och för sig såg vi inte så mycket, men det man såg var inte så jättebra.
Eldkvarn var dock suveräna! Jag och Bruce stod där och diggade till varje låt, varpå Bruce fällde klassikern "Ett sommarregn, lagom full och Eldkvarn. Kan det bli bättre?".
Thåström var däremot ingen höjdare. Trodde mycket på honom, men det blev för långsamt och dystert.
Hardcore superstar var inte heller nåt jag kommer att minnas.
Men allra bäst var The Soundtrack of our lives. Vilken jävla smäll! Faster than the speed of light var magisk, Bigtime var en atombomb och Instant repeater 99 var äntligen så bra som den egentligen är. Mycket bra avslutning på festivalen.
Rihanna då? Ja, hon kom (45 minuter sen), hon sågs, hon förlorade. Det fick bli 10 minuter, inte mer. Inte till bekostnad på Soundtrack som spelade timmen efter.
Ja kära nån. Tänk att man sett fram emot det så länge, tänk att det var så roligt - och tänk att det gick så fort. Det är alltid med ångest man åker hem från Peace & love, men i år var det nåt speciellt. Kanske för att man inte vet om det blir någon nästa gång? Tänk om det var sista året? Det skulle i så fall vara en stor sorg.
