Derby på Tunavallen
Träningsmatch imorgon igen. Denna gång tar vi oss an Eskilstuna Södra på Tunavallen i Eskilstuna. Ser mycket fram emot att spela på den underbar mattan på Tunavallen - den håller verkligen toppklass.
Södra har förstärkts rejält i år, då flera spelare från City och IFK Eskilstuna har anlänt till Södra - så det blir nog en riktigt tuff match.
Det luktar dock bänken för mig. I alla fall om man ser till hur truppen "lästes upp". Jag var bland de sista som ropades upp, och inte som inför förra matchen då jag ropades upp tillsammans med de övriga som startade i backlinjen. Vi får se hur det blir. Det är aldrig kul att sitta på bänken, men morgondagens match är jag extra sugen på att spela eftersom att det är ett litet mini-derby.
Tråkigt också att man inte kan närvara på Fröken Blombergs födelsedagsfest ikväll. Det var länge sedan man var på en riktigt rolig hemmafest i Kungsör - plus en utgång på det. Istället får jag nöja mig med att vara chaffis. Fy fan.
Södra har förstärkts rejält i år, då flera spelare från City och IFK Eskilstuna har anlänt till Södra - så det blir nog en riktigt tuff match.
Det luktar dock bänken för mig. I alla fall om man ser till hur truppen "lästes upp". Jag var bland de sista som ropades upp, och inte som inför förra matchen då jag ropades upp tillsammans med de övriga som startade i backlinjen. Vi får se hur det blir. Det är aldrig kul att sitta på bänken, men morgondagens match är jag extra sugen på att spela eftersom att det är ett litet mini-derby.
Tråkigt också att man inte kan närvara på Fröken Blombergs födelsedagsfest ikväll. Det var länge sedan man var på en riktigt rolig hemmafest i Kungsör - plus en utgång på det. Istället får jag nöja mig med att vara chaffis. Fy fan.
En fin kväll
Det blev en natt hemma hos Påven. Jag och Kaggen åkte in till torparpågen runt åtta, för att sedan dra vidare till bowlingen och rulla några klot.
Mycket folk och bra musik gjorde att det började rycka i dansbenen, och satan i gatan vad sugna vi var på en utgång. Men en träningsmatch hägrar imorgon, plus att ekonomin inte tillåter sådant nöje för tillfället.
Kaggen lirade med vänsterarmen, och kom således sist, medan Påven var i tillräckligt bra form för att rulla hem segern tryggt och säkert.
Musiken, ja... Den var verkligen top notch igår, och när plötsligt I'll fly with you och Heaven avlöste varandra, då insåg vi att vi saknade några personer. Det kändes som att det var Vampyren som stod i DJ-båset igår.
Efter bowlingen satte vi oss på O'learys och tog en öl (en öl) och snackade lite kreativ skit. Vi spånade lite över planer för sommaren, och en utlandsresa är inte helt otänkbart. Kanske att vi också lyckas klämma in en festival, någonstans under sommare. Vi får se.
Mycket folk och bra musik gjorde att det började rycka i dansbenen, och satan i gatan vad sugna vi var på en utgång. Men en träningsmatch hägrar imorgon, plus att ekonomin inte tillåter sådant nöje för tillfället.
Kaggen lirade med vänsterarmen, och kom således sist, medan Påven var i tillräckligt bra form för att rulla hem segern tryggt och säkert.
Musiken, ja... Den var verkligen top notch igår, och när plötsligt I'll fly with you och Heaven avlöste varandra, då insåg vi att vi saknade några personer. Det kändes som att det var Vampyren som stod i DJ-båset igår.
Efter bowlingen satte vi oss på O'learys och tog en öl (en öl) och snackade lite kreativ skit. Vi spånade lite över planer för sommaren, och en utlandsresa är inte helt otänkbart. Kanske att vi också lyckas klämma in en festival, någonstans under sommare. Vi får se.
More T, anyone?
Sådär ja. Nu tror jag äntligen att jag har fått till det. Nu får det vara så här.
Är det roligt?
Jag vet inte, jag börjar vackla. Ju mer jag tittar på det, ju roligare blir det.
Jag vet inte. Är det roligt?
Jag vet inte. Är det roligt?
TV-historia
Igår kväll fastnade jag i nostalgi. Eftersom Linda Rosing är på tapeten igen så har TV400 börjat visa Big brother-säsongen 2003 i repris - och jag hade glömt bort hur jävla bra Big brother var en gång i tiden. Kanske inte alla säsonger, men säsongen 2003 och den säsongen då Carolina Gynning och Olivier de Paris medverkade - de var riktigt underhållande.
Förutom Linda Rosing så fanns det andra, betydligt skönare, personer att följa 2003. Eller vad sägs om bohemen Mattias som var hemlös och ex-missbrukare? En lite flummig men go snubbe. Sedan hade vi ju den sköna gotlänningen Larssa, den underbart vackra Malin Gudmundsson - och för att inte tala om utomjordingen Maruska, som inte var av denna värld. Hennes utbrott var alltid lika hysteriskt komiska - och så roligt vi hade åt henne i skolan när Fröken Bergstrand och Magda körde imitationer på henne. Fy fan...
TV400 kör två program på raken varje vardagkväll, och jag tänker definitivt fortsätta kolla - allra helst ikväll då Maruska får just ett sådant där hysteriskt utbrott efter lite för mycket vin.
Jag kom att tänka på en sak när jag tittde på Big brother. Många klagade över tristessen i huset och hemlängtan - men jag vet två personer som skulle klara av att vistas i huset utan några som helst problem. Nämligen Jag och Kaggen.
Vi är experter på att göra så lite som möjligt, och vi behöver dessutom inte så mycket för att roa oss. Vi skulle klara av Big brother galant. Bara jäsa runt och ta det piano, liksom. Fy fan vad kul vi skulle ha.
Förutom Linda Rosing så fanns det andra, betydligt skönare, personer att följa 2003. Eller vad sägs om bohemen Mattias som var hemlös och ex-missbrukare? En lite flummig men go snubbe. Sedan hade vi ju den sköna gotlänningen Larssa, den underbart vackra Malin Gudmundsson - och för att inte tala om utomjordingen Maruska, som inte var av denna värld. Hennes utbrott var alltid lika hysteriskt komiska - och så roligt vi hade åt henne i skolan när Fröken Bergstrand och Magda körde imitationer på henne. Fy fan...
TV400 kör två program på raken varje vardagkväll, och jag tänker definitivt fortsätta kolla - allra helst ikväll då Maruska får just ett sådant där hysteriskt utbrott efter lite för mycket vin.
Jag kom att tänka på en sak när jag tittde på Big brother. Många klagade över tristessen i huset och hemlängtan - men jag vet två personer som skulle klara av att vistas i huset utan några som helst problem. Nämligen Jag och Kaggen.
Vi är experter på att göra så lite som möjligt, och vi behöver dessutom inte så mycket för att roa oss. Vi skulle klara av Big brother galant. Bara jäsa runt och ta det piano, liksom. Fy fan vad kul vi skulle ha.
Mmpff...ha ha!
Jag är ledsen Tord - men Lotto-reklamen var inte alltför rolig. Du hajpade den för mycket. Det var bara "He he...", men inget mer.
Däremot trailern för nya säsongen av Parlamentet - den är rolig. "Vad är en groda utan ben? Hopplös." HA HA HA!!! "Varför kan ett rådjur inte ångra sig? Hjort är hjort." HA HA HA HA HA!!!!!!!!
Däremot trailern för nya säsongen av Parlamentet - den är rolig. "Vad är en groda utan ben? Hopplös." HA HA HA!!! "Varför kan ett rådjur inte ångra sig? Hjort är hjort." HA HA HA HA HA!!!!!!!!
What the devil!
Lillebror fixade fram en rakapparat idag, och han fick då äran att "snygga till mig". Det vill säga; jämna till alla hackiga och ojämna partier. Jag tittade mig sedan i spegeln och det såg ut att vara okej.
Men trott på fan om inte grabbarna fortfarande avfyrade skrattsalvor när jag kom till träningen idag. Det var tydligen inte alls bra än och fortfarande hackigt. Både Kaggen och Mor beskyllde mig för att vara nazist.
Så nu ger jag mig på håret igen med rakapparaten - för fjärde gången! Nu jävlar.
Men trott på fan om inte grabbarna fortfarande avfyrade skrattsalvor när jag kom till träningen idag. Det var tydligen inte alls bra än och fortfarande hackigt. Både Kaggen och Mor beskyllde mig för att vara nazist.
Så nu ger jag mig på håret igen med rakapparaten - för fjärde gången! Nu jävlar.
It's not right
Jag tittade på Kvällsöppet med Ekdal igårkväll, och en av sakerna som diskuterades var abort. Förra veckan blev det nämligen känt att en kvinna i Eskilstuna (ständigt detta E-tuna) gjort abort två gånger - på grund av att könet båda gångerna var en flicka.
Nu var alltså frågan om det här med abort har blivit ett missbruk, om det ska vara så lätt att få göra abort.
Detta är ett känsligt ämne med, säkerligen, många åsikter - men som en första reaktion känner jag bara "Va fan...fel kön??? Två gånger?!". Jag vet inte hur den här kvinnans situation ser ut, jag vet ingenting. Det enda jag känner när jag hör det här är...ja, det är bara sorgligt. Att göra abort är väl en sak, men på grund av fel kön? Det känns bara för jävligt.
Men vad vet jag?
Nu var alltså frågan om det här med abort har blivit ett missbruk, om det ska vara så lätt att få göra abort.
Detta är ett känsligt ämne med, säkerligen, många åsikter - men som en första reaktion känner jag bara "Va fan...fel kön??? Två gånger?!". Jag vet inte hur den här kvinnans situation ser ut, jag vet ingenting. Det enda jag känner när jag hör det här är...ja, det är bara sorgligt. Att göra abort är väl en sak, men på grund av fel kön? Det känns bara för jävligt.
Men vad vet jag?
En underbar dag
Lingen sa förut att han tyckte att det var väldigt mycket ångest och depp kring mig just nu, och att han väntar på ett riktigt "JIPPI-inlägg". Jag vet att jag har grubblat en del den senaste tiden - kanske är det mörka februari som har spökat, eller också är det bara en sådan peroid just nu.
Därför känns det väldigt skönt att vakna upp till en sådan strålande dag som det är idag. Solen skiner och det är plusgrader. Som gjort för en utflykt med famlijen till någon skidbacke, eller bara en långpromenad i solen. Man kanske sätter sig någonstans och dricker en kopp varm choklad och bara njuter av vädret och varandras närvaro.
Det är dagar som dessa, när våren så långtsamt och försiktigt börjar skylta med sitt intåg, som man fylls av inspiration. Det har varit en av de bästa vintrarna på många år - men nu känner jag verkligen en stark längtan efter våren. Då mår jag alltid riktigt bra. Som idag.
Nyss hemkommen efter en förmiddag framför datorn ska jag nu sätta mig ner och skriva någonting alldeles fantastiskt.
Därför känns det väldigt skönt att vakna upp till en sådan strålande dag som det är idag. Solen skiner och det är plusgrader. Som gjort för en utflykt med famlijen till någon skidbacke, eller bara en långpromenad i solen. Man kanske sätter sig någonstans och dricker en kopp varm choklad och bara njuter av vädret och varandras närvaro.
Det är dagar som dessa, när våren så långtsamt och försiktigt börjar skylta med sitt intåg, som man fylls av inspiration. Det har varit en av de bästa vintrarna på många år - men nu känner jag verkligen en stark längtan efter våren. Då mår jag alltid riktigt bra. Som idag.
Nyss hemkommen efter en förmiddag framför datorn ska jag nu sätta mig ner och skriva någonting alldeles fantastiskt.
Stora tankar i en liten kropp
Varje dag upplever man dem, mer eller mindre, på ett eller annat sätt. De där händelserna eller nyheterna som gör att man ständigt blir påmind om att livet inte är någon garanti. Ibland drabbas någon i våran närhet, ibland kanske det sker på en plats långt, långt borta. Men de finns alltid där. Saker som gör att man inser hur skört livet är.
Jag har aldrig varit bra på att tackla sorg. Det var ännu värre när jag var mindre, men jag har fortfarande stora problem med det. Det är alldeles för stort och hemskt för mig att ta in - så jag skjuter undan det. Stänger in mig själv innanför ett skal. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det, om det är fegt eller mänskligt? Jag vet bara att det är så jag fungerar. Jag försöker fly sorg och rädsla - även fast jag vet att det alltid kommer ikapp mig tillslut. Hur mycket jag än sparkar ifrån och gömmer mig så kommer det alltid ikapp.
Egentligen är man en idiot som inte tar till vara på varje dag, varje minut och varje sekund, som man får till skänks. Varje dag är en gåva, och det borde vara varje människas skyldighet att göra det absolut bästa av den. Det kanske är lättare sagt än gjort i vissa fall, och jag är medveten om att jag kanske är enögd tack vare att jag bor i ett land som Sverige - men i grund och botten behöver det inte innebära några större grejer. Bara att man tar tillvara på varje dag lite bättre än att bara "glida med den".
Jag säger inte att jag är bättre än någon annan på det. Tvärtom. Jag är precis som alla andra, om man kan uttrycka sig så. Det är inget medvetet val - det är bara så det är och så det har blivit. Men det är ju aldrig för sent att ändra sig. Inte i det här fallet, åtminstone.
Det är dagar som dessa, dagar då man blir påmind om att livet inte är för givet, som man börjar fundera. Gör jag verkligen det bästa av min tid här?
Jag har aldrig varit bra på att tackla sorg. Det var ännu värre när jag var mindre, men jag har fortfarande stora problem med det. Det är alldeles för stort och hemskt för mig att ta in - så jag skjuter undan det. Stänger in mig själv innanför ett skal. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det, om det är fegt eller mänskligt? Jag vet bara att det är så jag fungerar. Jag försöker fly sorg och rädsla - även fast jag vet att det alltid kommer ikapp mig tillslut. Hur mycket jag än sparkar ifrån och gömmer mig så kommer det alltid ikapp.
Egentligen är man en idiot som inte tar till vara på varje dag, varje minut och varje sekund, som man får till skänks. Varje dag är en gåva, och det borde vara varje människas skyldighet att göra det absolut bästa av den. Det kanske är lättare sagt än gjort i vissa fall, och jag är medveten om att jag kanske är enögd tack vare att jag bor i ett land som Sverige - men i grund och botten behöver det inte innebära några större grejer. Bara att man tar tillvara på varje dag lite bättre än att bara "glida med den".
Jag säger inte att jag är bättre än någon annan på det. Tvärtom. Jag är precis som alla andra, om man kan uttrycka sig så. Det är inget medvetet val - det är bara så det är och så det har blivit. Men det är ju aldrig för sent att ändra sig. Inte i det här fallet, åtminstone.
Det är dagar som dessa, dagar då man blir påmind om att livet inte är för givet, som man börjar fundera. Gör jag verkligen det bästa av min tid här?
Nyheter till en lägenhet i Bergen
Nyheten om att Statt, Stadshotellet, i Eskilstuna brann inatt hade inte nått mig innan dagens träning.
Tydligen startade branden vid fyratiden inatt, och enligt Bot-mannen brann det fortfarande på vissa ställen när han åkte till träningen idag. Det verkar som att nattklubben och delar av hotellet runtom är helt förstört, medan andra delar är rökskadade. Måste kännas jävligt tungt, med tanke på att hotellet nyligen renoverats på grund av en, troligen anlagd, vattenläcka.
Hotellet fick utrymmas helt inatt och en del personer fick föras till sjukhus med rökskador. Gärningsmannen, för det rör sig alltså om en mordbrand, har dock fastnat på övervakningskamera och polisen är tydligen hoppfull om att fånga personen.
Eskilstuna alltså. "Lilla Chicago" - det är vad jag alltid har sagt.
Tydligen startade branden vid fyratiden inatt, och enligt Bot-mannen brann det fortfarande på vissa ställen när han åkte till träningen idag. Det verkar som att nattklubben och delar av hotellet runtom är helt förstört, medan andra delar är rökskadade. Måste kännas jävligt tungt, med tanke på att hotellet nyligen renoverats på grund av en, troligen anlagd, vattenläcka.
Hotellet fick utrymmas helt inatt och en del personer fick föras till sjukhus med rökskador. Gärningsmannen, för det rör sig alltså om en mordbrand, har dock fastnat på övervakningskamera och polisen är tydligen hoppfull om att fånga personen.
Eskilstuna alltså. "Lilla Chicago" - det är vad jag alltid har sagt.
Arbetarfiket
Uss, uss, uss...
Kolla på den här killen. Kolla snoddarna nere vid fotlederna. Fan vad tjåsigt!
Det borde inte vara tillåtet att se ut så. Jag ville bara gå fram till honom och ge honom ett stenhårt knytnävslag på låret. Usch va tjåsigt.
Okej, okej - jag ska erkänna. Även jag har haft, och har fortfarande ibland, sådana där snoddar nere vid fötterna. Men bara på baggy-jeans för att få en baggy-look - och aldrig så att det syns så där som på Allan Ballan på bilden.
Det borde inte vara tillåtet att se ut så. Jag ville bara gå fram till honom och ge honom ett stenhårt knytnävslag på låret. Usch va tjåsigt.
Okej, okej - jag ska erkänna. Även jag har haft, och har fortfarande ibland, sådana där snoddar nere vid fötterna. Men bara på baggy-jeans för att få en baggy-look - och aldrig så att det syns så där som på Allan Ballan på bilden.
En match mot teknikens framfart
Det här med Facebook. Hela tiden dyker det upp nya grejer, nya funktioner, nya "leksaker", såsom spel, chatt, speed-dating, intresse-undersökningar, filmtävlingar...ja, allt möjligt skit.
Det senaste som dykt över mig är den här grejen Friend 8-Ball. Jag vet fan inte vad det är för någonting eller vad det handlar om, men det dyker upp massa meddelande om att den och den personen har svarat på frågor gällande mig, typ "Skulle du vilja göra det här och det här med Jonatan Björklund", eller "Tror du att Jonatan Björklund har gjort bla bla bla...". Det är jävligt irriterande - för jag har ingen aning om vad fan det handlar om.
Därför fixade jag mig ett sånt här Friend 8-ball, och nu sitter jag och svarar på en massa frågor om olika personer. Jag vet inte vad som kommer att hända härnäst, om personerna kommer att ta kontakt med mig, om de är förbannande eller roade över mina svar?
Jag är lite nervös för det.
Det senaste som dykt över mig är den här grejen Friend 8-Ball. Jag vet fan inte vad det är för någonting eller vad det handlar om, men det dyker upp massa meddelande om att den och den personen har svarat på frågor gällande mig, typ "Skulle du vilja göra det här och det här med Jonatan Björklund", eller "Tror du att Jonatan Björklund har gjort bla bla bla...". Det är jävligt irriterande - för jag har ingen aning om vad fan det handlar om.
Därför fixade jag mig ett sånt här Friend 8-ball, och nu sitter jag och svarar på en massa frågor om olika personer. Jag vet inte vad som kommer att hända härnäst, om personerna kommer att ta kontakt med mig, om de är förbannande eller roade över mina svar?
Jag är lite nervös för det.
Nr.2
Vill ni veta en sak? Jag har gaddat mig igen.
Jag fick ett presentkort i födelsedagspresent, och idag förbrukade jag det. Vad tycks?
Det är fyra rosor på en bjälke - och då undrar ni: "Why the fuck did he do that for?". Well...de här fyra rosorna symboliserar någonting i mitt liv. Någonting som står mig nära och varmt om hjärtat. Någonting viktigt.
Nu vet ni det.
Jag fick ett presentkort i födelsedagspresent, och idag förbrukade jag det. Vad tycks?
Det är fyra rosor på en bjälke - och då undrar ni: "Why the fuck did he do that for?". Well...de här fyra rosorna symboliserar någonting i mitt liv. Någonting som står mig nära och varmt om hjärtat. Någonting viktigt.
Nu vet ni det.
Mitt onda jag
När jag vaknade imorse gick jag in på toaletten. Det var mörkt och jag såg ingenting. Sedan tände jag lyset och och såg mig själv i spegeln - och instinktivt ryggade jag tillbaka av rädsla.
Där stod en udda figur. Någon som skulle kunna ha rymt ifrån Kumla-anstalten eller ett försökslabb i Jokkmokk.
Med andra ord; det var ingen mardröm. Jag såg verkligen ut som Hin håle.
Fast jag börjar vänja mig - och nästan, lite lite grand, börjar tycka att det är lite häftigt.
Där stod en udda figur. Någon som skulle kunna ha rymt ifrån Kumla-anstalten eller ett försökslabb i Jokkmokk.
Med andra ord; det var ingen mardröm. Jag såg verkligen ut som Hin håle.
Fast jag börjar vänja mig - och nästan, lite lite grand, börjar tycka att det är lite häftigt.
The King of late-shows
Nu har Conan O'Brien gjort sitt sista Late night. 16 år av magi blev det. Nu lämnar han programmet som han tog över från David Letterman 1993, och istället tar Jimmy Fallon över efter Conan, som i sin tur ska ta över The Tonight Show efter Jay Leno.
Jag vet inte vad det kommer att betyda. Det blir tidigare sändningstid, vilket säkert kommer medföra en något mer städad Conan O'Brien - men samtidigt poängterade han i sitt sista program med Late Night att han "aldrig någonsin kommer växa upp". Därmed finns det fortfarande hopp. För av alla kvällsshow-värdar, såsom Lettermen, Leno, Jimmy Kimmel, Jon Stewart och Craig Kilbane, så har Conan alltid varit överlägset bäst och roligast. Hans karaktärer The Masturbating Bear, Frankenstein och Triumph the insult dog är oförglömliga och de, bland mycket annat, har skänkt mig mycket glädje genom åren.
Precis som Conan själv. Han är verkligen en sann komiker, skrev bland annat manus till The Simpsons under de första säsongerna, och jag tror inte att det finns någon som är lika spontat rolig som honom. Jag kommer att sakna Late night - men jag ser fram emot The Tonight Show with Conan O'Brien.
Jag vet inte vad det kommer att betyda. Det blir tidigare sändningstid, vilket säkert kommer medföra en något mer städad Conan O'Brien - men samtidigt poängterade han i sitt sista program med Late Night att han "aldrig någonsin kommer växa upp". Därmed finns det fortfarande hopp. För av alla kvällsshow-värdar, såsom Lettermen, Leno, Jimmy Kimmel, Jon Stewart och Craig Kilbane, så har Conan alltid varit överlägset bäst och roligast. Hans karaktärer The Masturbating Bear, Frankenstein och Triumph the insult dog är oförglömliga och de, bland mycket annat, har skänkt mig mycket glädje genom åren.
Precis som Conan själv. Han är verkligen en sann komiker, skrev bland annat manus till The Simpsons under de första säsongerna, och jag tror inte att det finns någon som är lika spontat rolig som honom. Jag kommer att sakna Late night - men jag ser fram emot The Tonight Show with Conan O'Brien.
Ensam på en förfest
Vad ska jag göra? Du breder ut dig som ett tjockt jävla moln över staden jag älskar - och du älskar med den. Det enda jag kan göra är att stå bredvid och titta på. En tredje hands statist.
Är jag osynlig? För du ser rakt igenom mig. Inte till mitt innersta - bara rakt igenom. Nästan hånler.
Jag kan inte tro att du vill mig ont när du krossar mig. Du är bara oförmögen att se. Vill du inte eller kan du inte?
Jag vet att jag brinner till synes svagt och på avstånd. Men det borde vara tillräckligt för att kännas. För att brännas.
Jag öppnar munnen för att blotta mina känslor, men din blick uppmanar mig att låta bli. "Säg ingenting. Det blir bara svårare."
Kanske att vi båda två är vilsna själar som irrar i omvägar runt varandra. Ingen kan. Ingen vill. Båda vill.
Är jag osynlig? För du ser rakt igenom mig. Inte till mitt innersta - bara rakt igenom. Nästan hånler.
Jag kan inte tro att du vill mig ont när du krossar mig. Du är bara oförmögen att se. Vill du inte eller kan du inte?
Jag vet att jag brinner till synes svagt och på avstånd. Men det borde vara tillräckligt för att kännas. För att brännas.
Jag öppnar munnen för att blotta mina känslor, men din blick uppmanar mig att låta bli. "Säg ingenting. Det blir bara svårare."
Kanske att vi båda två är vilsna själar som irrar i omvägar runt varandra. Ingen kan. Ingen vill. Båda vill.
Slutspekulerat
Sällan har jag skådat större rubriker. "NU GIFTER DE SIG - KRONPRINSESSAN VIKTORIA FÅR SIN DANIEL". Ja jävlar...
Undrar om det blir lika mycket liv när en annan gifter sig? "De är så märkvärdiga ,de där...", som Mormor brukar säga.
Nej, joke on the side - visst det är roligt med ett kungligt bröllop i Sverige. Det har jag aldrig upplevt. Samtidigt är det roligt för de lyckliga två, då de inte längre behöver smyga med sin kärlek offentligt. En liten puss på kinden har ju näst intill ansetts som skandal tidigare. Nu får de göra vad fan de vill. Nästan.
Undrar om det blir lika mycket liv när en annan gifter sig? "De är så märkvärdiga ,de där...", som Mormor brukar säga.
Nej, joke on the side - visst det är roligt med ett kungligt bröllop i Sverige. Det har jag aldrig upplevt. Samtidigt är det roligt för de lyckliga två, då de inte längre behöver smyga med sin kärlek offentligt. En liten puss på kinden har ju näst intill ansetts som skandal tidigare. Nu får de göra vad fan de vill. Nästan.
Publiken har sagt sitt
...och för övrigt vill jag tillägga att min och Kaggens låt spelades flitigt i omklädningsrummet före och efter dagens träning. De flesta (läs; alla) tyckte att jag sjöng bättre än Kaggen.
Jag menar ingenting med det - jag ville bara uppmärksamma det lite grand.
Jag menar ingenting med det - jag ville bara uppmärksamma det lite grand.
Life is like a box of chocolates
Mmm, det där med nackhåret gick ju inte så bra - så jag tänke "what the fuck, jag rakar av skiten och börjar om med odlingen".
Så jag tog saxen och började grovklippa håret. Men när jag sedan skulle ta resten med rakapparaten så upptäckte jag till min förskräckelse att apparathelvetet inte fungerade. Det var stendöd.
Så där stod jag med min Edward Scissorhands-frilla och började få panik. Det var snart dags att åka ner till träningen, och det enda jag kunde göra då var att klippa till det lite snabbt. Det såg för jävligt ut. Ingen hjälp fick man av Bot-mannen heller, då han hade lånat ut sin egen rakapparat.
Mina kära lagkamrater fick sig därmed ett gott skratt - och det var bara att slicka i sig.
När jag sedan kom hem från träningen så stängde jag in mig på toaletten igen. Jag tog fram saxen - och började klippa så mycket det bara gick. Jag sparade dock lite på toppen, för en framtida frisyr. Därefter gick jag ut till Mor - och reaktionen var väl kanske inte den bästa, men jag hade samtidigt inte räknat med någonting annat. "Näe. Näe. NÄÄÄE! Hur fan ser du ut? NÄÄE! Du kan inte gå omkring så där! Du ser ju ut som Forrest Gump!!!", var min kära mors utlåtande.
Ja, det är inte vackert - but deal with it! Ett tag i alla fall, tills jag fixat fram en rakapparat som fungerar.
Innan:
Efter:
Rackarns
Jag har inte haft råd att klippa mig den senaste tiden. Väldigt irriterande, men det har jag löst genom att klippa mig själv. Lite här och lite där, lite pö om pö. Det har gått relativt bra.
Tills igår - då jag blev lite för ivrig med saxen.
Tills igår - då jag blev lite för ivrig med saxen.
God morgon, eller god natt...
Jag klarade mig igenom Oscars-galan smärtfritt. Mycket tack vare att det var en grym tillställning.
Okej, nu går jag och lägger mig.
Will we make it?
Nu börjar nattens maraton. Snart börjar Oscars-galan. Nu drar jag till Kaggen.
Grotesco
Killinggänget är såklart bäst och roligast. Har alltid varit - kommer alltid att vara. Härnäst på Dramaten, där de ska sätta upp en föreställning under året.
Men vad har kommit efter Killinggänget? Inte mycket. Visst, Filip & Fredrik - men det är en annan sorts humor. De är ju trots allt inte komiker - utan programledare, underhållare och journalister. Jag menar, vad har kommit i humorväg efter Killinggänget? Inte mycket.
Ett tag trodde jag inte att det skulle komma något nytt svenskt humorfenomen. Jag tänkte; nu är det bara amerikanska och brittiska komediserier som gäller. Men så kom Grotesco.
Efter att ha vunnit tävligen Humorlabbet på SVT så fick Grotesco-gänget göra en hel säsong på åtta avsnitt - och det kom att bli det roligaste svenska jag sett sedan...ja, Killinggänget. Det är åtta fristående avsnitt, med sketcher som fogas samman på absurda och förlösande sätt.
Henrik Dorsin är en av medlemmarna i Grotesco, och han är verkligen helt jävla fantastisk. Bäst är hans karaktär Pihlman, som ni kanske har sett i pausunderhållningen på Melodifestivalen? Pihlman är en självgod göteborgare som myntat uttrycket "Jag är fan bäst!", och han är så jävla rolig.
Men vad har kommit efter Killinggänget? Inte mycket. Visst, Filip & Fredrik - men det är en annan sorts humor. De är ju trots allt inte komiker - utan programledare, underhållare och journalister. Jag menar, vad har kommit i humorväg efter Killinggänget? Inte mycket.
Ett tag trodde jag inte att det skulle komma något nytt svenskt humorfenomen. Jag tänkte; nu är det bara amerikanska och brittiska komediserier som gäller. Men så kom Grotesco.
Efter att ha vunnit tävligen Humorlabbet på SVT så fick Grotesco-gänget göra en hel säsong på åtta avsnitt - och det kom att bli det roligaste svenska jag sett sedan...ja, Killinggänget. Det är åtta fristående avsnitt, med sketcher som fogas samman på absurda och förlösande sätt.
Henrik Dorsin är en av medlemmarna i Grotesco, och han är verkligen helt jävla fantastisk. Bäst är hans karaktär Pihlman, som ni kanske har sett i pausunderhållningen på Melodifestivalen? Pihlman är en självgod göteborgare som myntat uttrycket "Jag är fan bäst!", och han är så jävla rolig.
Tonight's the night in the world of movies
Inatt smäller det igen. Den 81:a upplagan av Oscars-galan är här.
Jag och Kaggen tänkte, för första gången, ta oss igenom denna ståtliga händelse tillsammans, hemma hos Kaggen. Det blir lite kaffe, lite Red Bull och lite uppåt-tjack, säkerligen.
Oscars-galan brukar oftast vara sevärd - men denna gång är jag lite smått oroad. Anledningen stavas Hugh Jackman. Det är nämligen han som är värd för årets gala - och jag kan helt enkelt inte se vad som skulle vara bra med det. Oscars-värden brukar vara en rolig skådespelare eller en komiker, som de senaste årens värdar Steve Martin, Billy Crystal, Whoppi Goldberg, Chris Rock och Jon Stewart. Men Hugh Jackman - kommer det bli så lyckat?
Det återstår att se. Det mest intressanta är annars vem som vinner en Oscar för bästa manliga huvudroll. Rimligtvis borde det bli Mickey Rourke, och han har ju sopat hem pris efter pris efter pris de senaste två månaderna. Visst, han var grym i The Wrestler - men jag unnar faktiskt Brad Pitt en statyett. Han har aldrig fått någon, och han förtjänar en Oscar för Benjamin Button.
Jag och Kaggen tänkte, för första gången, ta oss igenom denna ståtliga händelse tillsammans, hemma hos Kaggen. Det blir lite kaffe, lite Red Bull och lite uppåt-tjack, säkerligen.
Oscars-galan brukar oftast vara sevärd - men denna gång är jag lite smått oroad. Anledningen stavas Hugh Jackman. Det är nämligen han som är värd för årets gala - och jag kan helt enkelt inte se vad som skulle vara bra med det. Oscars-värden brukar vara en rolig skådespelare eller en komiker, som de senaste årens värdar Steve Martin, Billy Crystal, Whoppi Goldberg, Chris Rock och Jon Stewart. Men Hugh Jackman - kommer det bli så lyckat?
Det återstår att se. Det mest intressanta är annars vem som vinner en Oscar för bästa manliga huvudroll. Rimligtvis borde det bli Mickey Rourke, och han har ju sopat hem pris efter pris efter pris de senaste två månaderna. Visst, han var grym i The Wrestler - men jag unnar faktiskt Brad Pitt en statyett. Han har aldrig fått någon, och han förtjänar en Oscar för Benjamin Button.
Konungens återkomst
I natt var han tillbaka i Toronto igen. I "fel" tröja. Frågan var hur fansen skulle bemöta honom - med burop eller hyllningar?
No worries. 13 år i Maple Leafs-tröjan, kapten och bästa målgörare i klubbens historia är ingenting som glömts bort - och Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna, Mats Sundin, fick det erkännandet han var värd.
Titta och njut.
No worries. 13 år i Maple Leafs-tröjan, kapten och bästa målgörare i klubbens historia är ingenting som glömts bort - och Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna, Mats Sundin, fick det erkännandet han var värd.
Titta och njut.
Boy night
Ja...våran adliga herrmiddag då?
Jo, det började ju med derbyt mellan KIK och Köping - och det gick ju åt helvete. Torsk med 6-2 och nu får väl KIK rikta in sig på division 3. Fast det kanske de vill? Det är ju roligare att vara ett topplag, trots allt.
Källberg var med. Eller ja...han var med ibland. När han inte satt i utvisningsbåset. Sicken karlakarl han är.
Sedan gick vi hem och åt en bit mat och diskuterade kring livets alla svårigheter kontra godheter.
Sedan begav vi oss över till andra sidan gatan. Filmen Ghost town stod på schemat - och det skulle visa sig vara en alldeles förtjusande liten film. Rolig, fin och romantisk. Väldigt oväntat. En date-film, som Påven sa.
Sedan fick Kaggen för sig att han ville sitta framför brasan en stund. Han satt där länge och funderade. Ingen av oss visste vad det var Kaggen funderade på, och när vi frågade så sa han bara: "Allting". Så vi gick hem.
Jo, det började ju med derbyt mellan KIK och Köping - och det gick ju åt helvete. Torsk med 6-2 och nu får väl KIK rikta in sig på division 3. Fast det kanske de vill? Det är ju roligare att vara ett topplag, trots allt.
Källberg var med. Eller ja...han var med ibland. När han inte satt i utvisningsbåset. Sicken karlakarl han är.
Sedan gick vi hem och åt en bit mat och diskuterade kring livets alla svårigheter kontra godheter.
Sedan begav vi oss över till andra sidan gatan. Filmen Ghost town stod på schemat - och det skulle visa sig vara en alldeles förtjusande liten film. Rolig, fin och romantisk. Väldigt oväntat. En date-film, som Påven sa.
Sedan fick Kaggen för sig att han ville sitta framför brasan en stund. Han satt där länge och funderade. Ingen av oss visste vad det var Kaggen funderade på, och när vi frågade så sa han bara: "Allting". Så vi gick hem.
Jag är verkligen en udda figur
Jag är allt bra lustig.
Av rädsla för närhet och intimt samspel så stöter jag bort de personer som, konstigt nog, vågar sig närma mig. Jag stöter bort dem och ställer mig på behörigt avstånd - för jag tror att det är det rätta.
Därefter, när jag står på behörigt avstånd, så tittar jag på personerna, som nu inte vill närma sig mig - och då plötsligt känner jag att jag vill ha dem.
Det har inte hänt bara en gång. Någon närmar sig, jag kör taggarna utåt, personen backar - och sedan när hon backat tillräckligt långt så vill jag ha henne.
Det är både frustrerande och förbryllande.
Får ta upp det med min psykolog.
Av rädsla för närhet och intimt samspel så stöter jag bort de personer som, konstigt nog, vågar sig närma mig. Jag stöter bort dem och ställer mig på behörigt avstånd - för jag tror att det är det rätta.
Därefter, när jag står på behörigt avstånd, så tittar jag på personerna, som nu inte vill närma sig mig - och då plötsligt känner jag att jag vill ha dem.
Det har inte hänt bara en gång. Någon närmar sig, jag kör taggarna utåt, personen backar - och sedan när hon backat tillräckligt långt så vill jag ha henne.
Det är både frustrerande och förbryllande.
Får ta upp det med min psykolog.
Kärlek
Jag är kär! Fy fan va underbar hon är, den där lilla Molly. Vilken utstrålning, vilken röst, vilken låt! Jag föll pladask.
Det var inte så att jag fällde en tår - men nog fan ryste jag längs hela ryggraden. Om ni inte visste vad ordet "genombrott" innebär så vet ni det nu.
Molly Sanden. Min nya ögonsten.
...och hon är 16 år - så man får tycka om henne.
Det var inte så att jag fällde en tår - men nog fan ryste jag längs hela ryggraden. Om ni inte visste vad ordet "genombrott" innebär så vet ni det nu.
Molly Sanden. Min nya ögonsten.
...och hon är 16 år - så man får tycka om henne.
Första matchen
Så var årets första träningsmatch avklarad - och det blev förlust mot IFK Örebro med 1-0.
Det är alltid, ALLTID, surt att förlora - men med tanke på att det var första matchen, många nya spelare samt ett svårspelat underlag så känns det ändå okej.
Spelmässigt och sett till antalet målchanser borde vi ha vunnit, eller minst fått oavgjort. Örebro skruvade in en fin frispark några minuter innan halvtid, men i övrigt hade de knappt ingenting mer. Vi borde ha fått in minst en boll i första, då bland annat Bergdahl hade ett par riktigt fina chanser, bland annat ett friläge, men det strulade i det sista tillslaget.
Men, men - det viktigaste var att vi fick ett hyfsat positivt svar på vart vi står någonstans. Örebro var ju nykomlingar förra året i trean, och slutade på en femteplats med minst insläppta mål, så det var helt klart ett bra lag.
Bäst hos oss skulle jag nog vilja säga var mittbackarna Källberg och Kotten, samt Rocco-Malle i målet.
Själv spelade jag högerback hela matchen, och jag är väl hyfsad nöjd med insatsen. Det kunde ha gått bättre - men det kunde också ha gått betydligt sämre.
Här är startelvan:
MV: Rocco-Malle
HB: Moi
MB: Kotten
MB: Källberg
VB: Fardin
HM: Blondie Bubble Boy (Kim, 85 min)
IM: Kosar
IM: Mirre (Steve, 75 min)
VM: Ödlan (Charlieboy, 70 min)
F: Bergdahl
F: Lingen
Ej spel: Melek
Det är alltid, ALLTID, surt att förlora - men med tanke på att det var första matchen, många nya spelare samt ett svårspelat underlag så känns det ändå okej.
Spelmässigt och sett till antalet målchanser borde vi ha vunnit, eller minst fått oavgjort. Örebro skruvade in en fin frispark några minuter innan halvtid, men i övrigt hade de knappt ingenting mer. Vi borde ha fått in minst en boll i första, då bland annat Bergdahl hade ett par riktigt fina chanser, bland annat ett friläge, men det strulade i det sista tillslaget.
Men, men - det viktigaste var att vi fick ett hyfsat positivt svar på vart vi står någonstans. Örebro var ju nykomlingar förra året i trean, och slutade på en femteplats med minst insläppta mål, så det var helt klart ett bra lag.
Bäst hos oss skulle jag nog vilja säga var mittbackarna Källberg och Kotten, samt Rocco-Malle i målet.
Själv spelade jag högerback hela matchen, och jag är väl hyfsad nöjd med insatsen. Det kunde ha gått bättre - men det kunde också ha gått betydligt sämre.
Här är startelvan:
MV: Rocco-Malle
HB: Moi
MB: Kotten
MB: Källberg
VB: Fardin
HM: Blondie Bubble Boy (Kim, 85 min)
IM: Kosar
IM: Mirre (Steve, 75 min)
VM: Ödlan (Charlieboy, 70 min)
F: Bergdahl
F: Lingen
Ej spel: Melek
En adlig afton väntar
Ikväll har jag bjudit hem mina två goda vänner Kaggen och Påven för en liten herrmiddag.
Till förrätt tänkte vi avnjuta ett hockeyderby i Kungsörs ishall, Mälarenergi Arena, mellan KIK och Köping Hockey. Det är verkligen kniven på strupen för båda lagen, så förhoppningsvis blir det hett och underhållande.
Därefter tänkte vi hugga in på en bit gåslever, med lite deilkata tillbehör såsom ostron, finsk kaviar och dadlar. Kanske en flaska Chrystal dé Proivón, årgång -79?
Sedan som efterrätt så kanske vi kopplar av med en god film, för ovanlighetens skull.
Till förrätt tänkte vi avnjuta ett hockeyderby i Kungsörs ishall, Mälarenergi Arena, mellan KIK och Köping Hockey. Det är verkligen kniven på strupen för båda lagen, så förhoppningsvis blir det hett och underhållande.
Därefter tänkte vi hugga in på en bit gåslever, med lite deilkata tillbehör såsom ostron, finsk kaviar och dadlar. Kanske en flaska Chrystal dé Proivón, årgång -79?
Sedan som efterrätt så kanske vi kopplar av med en god film, för ovanlighetens skull.
Mitt hus - sista delen
Alrightythen - sista rummet. Mor och Fars rum. This is where the action is.
Den där byrån var min "skyskrapa" när jag var liten. Där satt jag på huk i min Batman-dräkt och låtsades spana över staden efter skurkar. Sedan hoppade jag från byrån över till sängen. Det gick oftast bra.
Här under sängen var förresten ett av mina bättre gömställen när jag var liten. Det var mörkt, trångt och lite mysigt.
Den lilla vrån under proppskåpet och intill väggen var ett annat väldigt bra gömställe som jag hade mycket nytta av vid flera tillfällen.
Det var mitt hus, det. Världens bästa hus.
Före vår tid
Jag läser i tidningen: "Beck-filmerna blir parodi".
Det är Fredde Granberg - ena halvan av Ronny & Ragge, samt mannen bakom Hem till Midgård - som ska göra en parodi på Beck. Granbergs version heter Kommissarie Späck, och han kommer att spelas av Leif Andrée i filmen som har premiär nästa vår.
Det kan bli kul. Men - Fredde Granberg är inte först med en Beck-parodi. Det var nämligen jag och Kaggen - för flera år sedan.
Våran version hette Martin Läck, och förutom Läck själv så var även GunVAALD! Larsson och Balice Wallander med. Vi kom på ett extremt roligt manus, med en riktigt twist på slutet, men längre än till ett manus kom vi aldrig.
Humorn var väldigt låg och billig, som den brukar kunna vara när det gäller mig och Kaggen, och även fast jag skäms över vissa grejer idag så finns det fortfarande en del bitar som är roliga.
Så nu vet ni det. Att vi var först med en Beck-parodi. Martin Läck och GunVAALD! Larsson - det kunde ha blivit någonting.
Det är Fredde Granberg - ena halvan av Ronny & Ragge, samt mannen bakom Hem till Midgård - som ska göra en parodi på Beck. Granbergs version heter Kommissarie Späck, och han kommer att spelas av Leif Andrée i filmen som har premiär nästa vår.
Det kan bli kul. Men - Fredde Granberg är inte först med en Beck-parodi. Det var nämligen jag och Kaggen - för flera år sedan.
Våran version hette Martin Läck, och förutom Läck själv så var även GunVAALD! Larsson och Balice Wallander med. Vi kom på ett extremt roligt manus, med en riktigt twist på slutet, men längre än till ett manus kom vi aldrig.
Humorn var väldigt låg och billig, som den brukar kunna vara när det gäller mig och Kaggen, och även fast jag skäms över vissa grejer idag så finns det fortfarande en del bitar som är roliga.
Så nu vet ni det. Att vi var först med en Beck-parodi. Martin Läck och GunVAALD! Larsson - det kunde ha blivit någonting.
Vem vare som kasta?
Ödlan snackade om en massa roliga Skogsturken-parodier som fanns på Youtube - och efter en snabb koll visade det sig att det finns hundratals. Vissa väldigt roliga, andra mindre roliga.
Här är orginalet, som självklart är oslagbart:
...och här är de roligaste parodierna som jag tittade på:
Här är orginalet, som självklart är oslagbart:
...och här är de roligaste parodierna som jag tittade på:
Lite bilder från hockey-bockeyn...
Zetterberg och El Decko diskuterar hår och spelupplägg.
Domare Björklund i sedvanlig position.
Ruutu var ovanligt tyst i omklädningsrummet. Jag vet inte om det var för att han fokuserade sig på matchen, eller om det var skridsko-knytningen som krävde koncentration.
Två glada muppar, som jag åtskilliga gånger snurrade upp under matchen.
Hepp! En dam som var på helt fel plats vid helt fel tillfälle.
Mitt lag, det Röda laget, med superstars som Malle, Pakanen Sr. och torpeden Hightower.
...och den här jävla dåren. Han hade bara ett sätt att få stopp på mig - och det var att stå mitt i vägen när jag kom i 110 km/h. Riktigt, riktigt fult var det.
Trots att han stod stilla mest hela tiden så blev det ändå en suddig Kosar som hamnade på bild.
Uppvärmning, som halta kalvar på grönbetet.
Dags för tekning. Let the game begin.
Ett önskbart nyförvärv för framtiden...
Kolla in den här lilla skitungen. Honom skulle jag bara vilja mosa sönder. Leverera en sjuhelvetes fläskig dubbelsula. Då kanske han inte är så kaxig längre.
Efter det skulle han vara välkommen till KBK.
Efter det skulle han vara välkommen till KBK.
Bättre och bättre dag för dag...
Första grusträningen idag på länge. Det var okej för mig, som hade grusskor, men för de som hade vanliga fotbollsskor var det lite slirigare emellanåt.
Tord var tillbaka i träning igen, och inte syntes det att han varit borta i 4 månader. Emellanåt.
Efter träningen togs första truppen för säsongen ut, till matchen mot IFK Örebro på lördag. Om ni vill veta hur den ser ut får ni gå in på KBK's hemsida. Den behöver besökare.
Tord var tillbaka i träning igen, och inte syntes det att han varit borta i 4 månader. Emellanåt.
Efter träningen togs första truppen för säsongen ut, till matchen mot IFK Örebro på lördag. Om ni vill veta hur den ser ut får ni gå in på KBK's hemsida. Den behöver besökare.
Trippel-bärlik
Den här är grym. Riktigt grym. Jag har försökt påpeka det länge, men det är ingen som vill lyssna. Men visst är det en klockren bärlik?
Först hade jag tänkt ut en fyrling i bärlika - men när jag fick se bilder på Peter Cech i Chelsea utan hans hjälm på huvudet så försvann han ur leken.
Will Ferrell:
Wayne Rogers (från tv-serien MASH):
Chad Smith (trummis i Red hot chili peppers):
Först hade jag tänkt ut en fyrling i bärlika - men när jag fick se bilder på Peter Cech i Chelsea utan hans hjälm på huvudet så försvann han ur leken.
Will Ferrell:
Wayne Rogers (från tv-serien MASH):
Chad Smith (trummis i Red hot chili peppers):
En slagen man
Livet som pensionär är brutalt jobbigt ibland. Det är ingen dans på rosor, om ni trodde det. Jag fasar för den dagen då jag själv blir medlem av den gruppen.
Nu kör vi!
Nu har jag äntligen fått mina inloggningsuppgifter till KBK's nya hemsida. Härmed är jag nu redaktör för sidan, och ett hack under administratör Friberg.
Det blir nog bra. Först och främst ska jag ha hand om a-laget och b-laget, möjligtvis även juniorerna, och från och med nu kommer det bli lite mer updates och rapporteringar.
Än så länge har jag inte hunnit sätta mig in i den nya hemsidans alla funktioner, men jag fick en manual på 80 sidor av Friberg igår, så det är väl bara att plöja igenom.
Jag började lite smått med info om träningsmatcherna - men snart kommer det att dyka upp intervjuer med våra nyförvärv och lite annat smått och gått.
Ett inslag som jag planerar inför seriestarten är "I saunan med Kapten Pakanen". Det är meningen att det ska bli ett litet samtal inför varje seriematch, lite tankar och funderingar om träningsveckan som varit samt några inför-ord om varje seriematch.
Andra roliga ideér är Veckans spelare, alternativt Månadens spelare, eller Veckans intervju...ja, det finns lite att ta av. Det blir nog bra.
Det blir nog bra. Först och främst ska jag ha hand om a-laget och b-laget, möjligtvis även juniorerna, och från och med nu kommer det bli lite mer updates och rapporteringar.
Än så länge har jag inte hunnit sätta mig in i den nya hemsidans alla funktioner, men jag fick en manual på 80 sidor av Friberg igår, så det är väl bara att plöja igenom.
Jag började lite smått med info om träningsmatcherna - men snart kommer det att dyka upp intervjuer med våra nyförvärv och lite annat smått och gått.
Ett inslag som jag planerar inför seriestarten är "I saunan med Kapten Pakanen". Det är meningen att det ska bli ett litet samtal inför varje seriematch, lite tankar och funderingar om träningsveckan som varit samt några inför-ord om varje seriematch.
Andra roliga ideér är Veckans spelare, alternativt Månadens spelare, eller Veckans intervju...ja, det finns lite att ta av. Det blir nog bra.
Jag ger mig
Okej då. Jag var visst lite slirig i lördags.
Här är jag på bild med Peter Ahren och Chewbacca.
Här är jag på bild med Peter Ahren och Chewbacca.
Mitt hus - del 3
Här är våran fotbollsplan. Här spelade jag och Lillebror fotboll på kvällarna när vi var mindre. Jag hade målet närmast, och Lillebror hade målet mittemot. Det kunde gå väldigt vilt till ibland när känslorna tog överhand, men oftast var det jävligt roligt. Det tråkigaste var dock att plocka undan alla saker som stod i vägen, och det var oftast där bråken startade.
Här är den fina ingången. Här går alla gästerna, alla de som betyder någonting, in.
The field. Good times. Bloody times.
Datorrummet. Min lilla lya. This is where the magic happens. Från början var det Lillebrors rum, när han låg i spjälsängen. Sedan blev det Storebrors rum, och en kort sväng var det nog också tv-rum.
Gissa bilden?
De försvunna Riddarna
Igår pratade jag med Vampyren och Mr.Tequila för första gången på evigheter, kändes det som. Förvisso via det som kidsen idag kallar för "chatt" - men ändå, våra ord och tankar möttes.
Jag kan verkligen sakna dessa samtal. Även om Riddarna inte är ett gäng grubblare som sitter ner och diskuterar meningen med livet eller varför världen ser ut som den gör, så händer det ändå emellanåt att vi halkar in på tyngre ämnen. Visst, vi kanske inte alltid delar samma åsikter - men vi har i alla fall åsikter, och när vi väl sätter igång att debattera så blir det alltid intressanta tankegångar. Det är väldigt sunt och uppfriskande, och de stunderna, de samtalen, kan jag verkligen sakna. Bland mycket annat, så klart.
Nu avverkade vi inga tyngre ämnen igår, även om det kunde ha blivit ett stort "att vara eller inte vara macho"-samtal med Vampyren, men känslan var densamma.
I dagsläget är det oklart när pojkarna kommer hem ifrån Bergen - men när de väl gör det så kommer det att märkas. Då blir det big time party.
Jag kan verkligen sakna dessa samtal. Även om Riddarna inte är ett gäng grubblare som sitter ner och diskuterar meningen med livet eller varför världen ser ut som den gör, så händer det ändå emellanåt att vi halkar in på tyngre ämnen. Visst, vi kanske inte alltid delar samma åsikter - men vi har i alla fall åsikter, och när vi väl sätter igång att debattera så blir det alltid intressanta tankegångar. Det är väldigt sunt och uppfriskande, och de stunderna, de samtalen, kan jag verkligen sakna. Bland mycket annat, så klart.
Nu avverkade vi inga tyngre ämnen igår, även om det kunde ha blivit ett stort "att vara eller inte vara macho"-samtal med Vampyren, men känslan var densamma.
I dagsläget är det oklart när pojkarna kommer hem ifrån Bergen - men när de väl gör det så kommer det att märkas. Då blir det big time party.
Det här är definitivt inte på riktigt
Efter att ha sett Joaquin Phoenix hos David Letterman så är jag nu fullkomligt övertygad om att hela den här grejen är ett skådespel.
Phoenix är en grym skådespelare - men så jävla bra är han inte att han kan lura en hel värld. Efter att ha läst en massa kommentarer på olika forum så inser jag också vad det här kommer att sluta i. Det kommer att bli ett slags surrealistiskt, och humoristiskt, konstprojekt där han drar ner brallorna på hela etablissemanget.
Jag hoppas att det inte tar för långt tid dock, för jag är riktigt sugen på att se resultatet.
Phoenix är en grym skådespelare - men så jävla bra är han inte att han kan lura en hel värld. Efter att ha läst en massa kommentarer på olika forum så inser jag också vad det här kommer att sluta i. Det kommer att bli ett slags surrealistiskt, och humoristiskt, konstprojekt där han drar ner brallorna på hela etablissemanget.
Jag hoppas att det inte tar för långt tid dock, för jag är riktigt sugen på att se resultatet.
Tack
Jag måste bara säga att ni var riktigt duktiga förra veckan. Jag älskar er.
Förra veckan var den bästa någonsin på den här sidan, och det glädjer mig att fler och fler hittar hit. Norge-svackan är nu ett minne blott. Det var förvisso lärorikt, men dit vill jag aldrig sjunka igen.
Just nu ser det fruktansvärt bra ut och det är jag väldigt glad för.
Förra veckan var den bästa någonsin på den här sidan, och det glädjer mig att fler och fler hittar hit. Norge-svackan är nu ett minne blott. Det var förvisso lärorikt, men dit vill jag aldrig sjunka igen.
Just nu ser det fruktansvärt bra ut och det är jag väldigt glad för.
Skönt pass
Träning på Köpings konstgräsplan ikväll, och det blev mest tvåmålsspel. Det är träningar i min smak det.
Tycker det var riktigt bra fart emellanåt. De nya killarna kommer in i det mer och mer, och det känns som att vi hittar varandra bättre hela tiden. Kan bli riktigt bra det här.
För egen del kändes det också riktigt bra stundtals. Känns lättare och piggare, speciellt nu när vi tränar på riktigt underlag. Jag är definitvit ingen inomhusspelare.
Hellgren sa att han kände sig "oförskämt pigg" och att han inte varit så här vältränad någonsin - och jag måste faktiskt hålla med honom. Det var tungt för några veckor sedan, men nu börjar det släppa. Det är lite lustigt, här dricker man inte alkohol på två månader och då går det blytungt - sedan går man ut en helg och då känns det plötsligt skitbra träningen efter. Sammanträffande? I don't know.
Nu har vi första träningsmatchen på söndag, mot IFK Örebro på bortaplan. Ska bli riktigt intressant att se vart vi står någonstans, spelmässigt och fysiskt sett.
Tycker det var riktigt bra fart emellanåt. De nya killarna kommer in i det mer och mer, och det känns som att vi hittar varandra bättre hela tiden. Kan bli riktigt bra det här.
För egen del kändes det också riktigt bra stundtals. Känns lättare och piggare, speciellt nu när vi tränar på riktigt underlag. Jag är definitvit ingen inomhusspelare.
Hellgren sa att han kände sig "oförskämt pigg" och att han inte varit så här vältränad någonsin - och jag måste faktiskt hålla med honom. Det var tungt för några veckor sedan, men nu börjar det släppa. Det är lite lustigt, här dricker man inte alkohol på två månader och då går det blytungt - sedan går man ut en helg och då känns det plötsligt skitbra träningen efter. Sammanträffande? I don't know.
Nu har vi första träningsmatchen på söndag, mot IFK Örebro på bortaplan. Ska bli riktigt intressant att se vart vi står någonstans, spelmässigt och fysiskt sett.
Bäst just nu - just här och nu kl 17.06
Ormarnas bästa vän
Läste på expressen.se om en kille i Landskrona som fick lite oväntat besök i sitt badrum. Ur golvbrunnen kröp nämligen en meterlång boaorm upp och hälsade på - till mannens antagligen stora förvåning.
Detta fick mig att skratta och samtidigt äcklas. Ingenting jag skulle vilja vara med om. Jag skulle ha blivit livrädd.
Dock vet jag en person som skulle ha blivit räddare. Min far. Världens mest ormrädda människa. Han hade tagit bilen och kört 20 mil härifrån om det hade varit vårat badrum som fått ormbesök. Eller också hade han gått ut i förrådet och hämtat ykan och förvandlat både ormen och badrumsgolvet till småflisor.
Jag vet inte varifrån denna ormskräck bottnar hos Far. Kanske hade han någon traumatisk upplevelse i sin barndom med någon kopparorm, eller också hatar han bara de slingriga små krypen innerligt och hjärtligt. Trots detta sitter han envist varje kväll och tittar på olika djurprogram om ormar och småskyrp. Med händerna för ögonen sitter han med skräckblandad förtjusning, och då och då vräker han ur sig "ÅH FYYY FAAAN! Kom och kolla på den här ormjäveln!".
Denna ormskräck har jag och Lillebror alltid varit road av. Då och då när Far inte är beredd brukar vi skoja och lägga en gummiorm bredvid honom - och den reaktionen från Far när han upptäcker ormen, den är obetalbar.
Men roligast var ändå på en semester i Bulgarien för några år sedan. Vi hade hyrt en golfbil som vi åkte runt med nere på strandpromenaden. Bland alla restauranger och affärer fanns det också människor som gick runt med ormar runt halsen, som man fick klappa eller hänga runt sin egen hals mot betalning. Detta var ingenting som Far ville prova på, men en gång var det nära ändå.
Golfbilen som vi åkte i var nämligen ganska opålitlig, och rätt som det var så kunde den lägga av och stanna, varpå man fick springa bakom och putta igång den. Just detta inträffade preics bredvid en sådan här "ormmänniska", och när bilen stannade började han gå mot Far med ormen i högsta hugg.
Far upptäckte detta direkt och skrek "KÖR! KÖR! KÖR FÖR FAN, KÖR!". Ormmänniskan hann dock fram till bilen innan vi kunde köra därifrån - och vad tror ni Far gör då? Jo, han gav den där stackars ormen en rak höger så att den segalde ner mot marken - sedan körde vi fort som fan därifrån.
Närmare att klappa en orm än så har nog Far aldrig varit.
Detta fick mig att skratta och samtidigt äcklas. Ingenting jag skulle vilja vara med om. Jag skulle ha blivit livrädd.
Dock vet jag en person som skulle ha blivit räddare. Min far. Världens mest ormrädda människa. Han hade tagit bilen och kört 20 mil härifrån om det hade varit vårat badrum som fått ormbesök. Eller också hade han gått ut i förrådet och hämtat ykan och förvandlat både ormen och badrumsgolvet till småflisor.
Jag vet inte varifrån denna ormskräck bottnar hos Far. Kanske hade han någon traumatisk upplevelse i sin barndom med någon kopparorm, eller också hatar han bara de slingriga små krypen innerligt och hjärtligt. Trots detta sitter han envist varje kväll och tittar på olika djurprogram om ormar och småskyrp. Med händerna för ögonen sitter han med skräckblandad förtjusning, och då och då vräker han ur sig "ÅH FYYY FAAAN! Kom och kolla på den här ormjäveln!".
Denna ormskräck har jag och Lillebror alltid varit road av. Då och då när Far inte är beredd brukar vi skoja och lägga en gummiorm bredvid honom - och den reaktionen från Far när han upptäcker ormen, den är obetalbar.
Men roligast var ändå på en semester i Bulgarien för några år sedan. Vi hade hyrt en golfbil som vi åkte runt med nere på strandpromenaden. Bland alla restauranger och affärer fanns det också människor som gick runt med ormar runt halsen, som man fick klappa eller hänga runt sin egen hals mot betalning. Detta var ingenting som Far ville prova på, men en gång var det nära ändå.
Golfbilen som vi åkte i var nämligen ganska opålitlig, och rätt som det var så kunde den lägga av och stanna, varpå man fick springa bakom och putta igång den. Just detta inträffade preics bredvid en sådan här "ormmänniska", och när bilen stannade började han gå mot Far med ormen i högsta hugg.
Far upptäckte detta direkt och skrek "KÖR! KÖR! KÖR FÖR FAN, KÖR!". Ormmänniskan hann dock fram till bilen innan vi kunde köra därifrån - och vad tror ni Far gör då? Jo, han gav den där stackars ormen en rak höger så att den segalde ner mot marken - sedan körde vi fort som fan därifrån.
Närmare att klappa en orm än så har nog Far aldrig varit.
Lucida drömmar
Har ni någonsin varit med om att ni kan styra era drömmar? Alltså, att när ni drömmer så är ni medvetna om att ni drömmer, och på så sätt kan ni styra drömmens handling.
Det har jag varit med om. Många, många gånger. Kaggen också, påstår han.
Detta är inget bullshit. Det finns forskare som studerar detta, och fenomenet kallas för Lucida drömmar. Tydligen är detta någonting som alla kan lära sig genom träning, och för vissa går det snabbare och för vissa tar det längre tid.
Jag har bara ett knep. De gånger jag lyckas styra mina drömmar är alltid på morgonen, då man vaknar och sedan somnar om. Det gäller att man inte är för trött och slocknar direkt, men samtidigt får man inte vara för pigg så att det tar lång tid att somna om.
När jag ska försöka mig på Lucida drömmar så gör jag så här. Jag lägger mig stilla på rygg eller på sidan, sedan sluter jag sakta, sakta, sakta ögonen. När jag då känner hur jag håller på att somna igen så börjar jag istället att kämpa emot och försöker att öppna ögonen halvt på glänt. Boom! Rätt som det är så drömmer jag - och jag är medveten om det. Vissa kanske då befinner sig någon helt annanstans i världen (i drömmen), men jag befinner mig alltid på samma ställe. Jag ligger fortfarande kvar i min säng. Så då reser jag mig upp och styr drömmen precis som jag vill.
Det enda kruxet med mina Lucida drömmar är att jag inte kan kontrollera när de tar slut. Jag kan vakna i princip när som helst, och det är jävligt irriterande. Det kanske går att träna upp?
Men hur som helst så är dessa drömmar underbara. Visst, mitt knep fungerar inte alla gånger, men när de väl gör det så är det alltid lika häftigt.
Det har jag varit med om. Många, många gånger. Kaggen också, påstår han.
Detta är inget bullshit. Det finns forskare som studerar detta, och fenomenet kallas för Lucida drömmar. Tydligen är detta någonting som alla kan lära sig genom träning, och för vissa går det snabbare och för vissa tar det längre tid.
Jag har bara ett knep. De gånger jag lyckas styra mina drömmar är alltid på morgonen, då man vaknar och sedan somnar om. Det gäller att man inte är för trött och slocknar direkt, men samtidigt får man inte vara för pigg så att det tar lång tid att somna om.
När jag ska försöka mig på Lucida drömmar så gör jag så här. Jag lägger mig stilla på rygg eller på sidan, sedan sluter jag sakta, sakta, sakta ögonen. När jag då känner hur jag håller på att somna igen så börjar jag istället att kämpa emot och försöker att öppna ögonen halvt på glänt. Boom! Rätt som det är så drömmer jag - och jag är medveten om det. Vissa kanske då befinner sig någon helt annanstans i världen (i drömmen), men jag befinner mig alltid på samma ställe. Jag ligger fortfarande kvar i min säng. Så då reser jag mig upp och styr drömmen precis som jag vill.
Det enda kruxet med mina Lucida drömmar är att jag inte kan kontrollera när de tar slut. Jag kan vakna i princip när som helst, och det är jävligt irriterande. Det kanske går att träna upp?
Men hur som helst så är dessa drömmar underbara. Visst, mitt knep fungerar inte alla gånger, men när de väl gör det så är det alltid lika häftigt.
I heart me
Jag gillar mitt hår just nu.
Har jag missat något?
Kaggen sa det - och Påven antyder något liknande. Var jag verkligen slirigare än vad jag kommer ihåg och själv uppfattade? Jag behöver veta. Varför dessa påståenden? Vad gjorde jag? Mot vem/vilka gjorde jag någonting? Jag hatar att inte veta. Hjälp mig.
...och en annan sak. Enligt Kaggen blev jag omfamnad av en "hyggligt söt" person av det motsatta könet - varpå jag bara stod och stirrade en stund, innan jag därefter gick därifrån (!). Va fan är det för fel på mig? Måste ta upp det med min psykolog.
...och en annan sak. Enligt Kaggen blev jag omfamnad av en "hyggligt söt" person av det motsatta könet - varpå jag bara stod och stirrade en stund, innan jag därefter gick därifrån (!). Va fan är det för fel på mig? Måste ta upp det med min psykolog.
Bra mycket bättre...
Melodifestivalen igår igen, och andra deltävligen var betydligt bättre än första.
Så här tycker jag:
Lili & Susie - "Överraskande bra. En snärtig refräng och ett bra drag rakt igenom. Näst bäst."
Lasse Lindh - "Jag hade lite svårt att uppfatta låten på grund av oljud runtomkring mig vid framträdandet. Men det jag hörde var bra. Tror jag. Att han blev jumbo är skrattretande."
Jennifer Brown - "Ingen schlager, men en okej låt. Lite för alldaglig."
H.E.A.T. - "Fjollig Poodles-rock. Låtsas hårdrock. Svenne Banan-hårdrock. En gåta att de gick till final."
Amy Diamond - "Sämre än hennes förra låt. Inte min skit. Borde inte ha varit topp-4."
Markoolio - "Pajig, förvisso, men jag gillade melodin. Synd att den inte gick vidare. Topp-3."
De där tre tjej-tanterna - "En Dixie Chicks-trio som inte riktigt fungerade. Ingen låt som gick hem, vare sig hos mig eller svenska folket."
Måns Zelmerlöw - "Infriade förväntningarna. Den var väl proffsigast och mest "rätt", även om jag inte gillar den här musiken lika mycket som Malle. Eller är det Mums-Mums själv som han gillar, månne?"
Så här tycker jag:
Lili & Susie - "Överraskande bra. En snärtig refräng och ett bra drag rakt igenom. Näst bäst."
Lasse Lindh - "Jag hade lite svårt att uppfatta låten på grund av oljud runtomkring mig vid framträdandet. Men det jag hörde var bra. Tror jag. Att han blev jumbo är skrattretande."
Jennifer Brown - "Ingen schlager, men en okej låt. Lite för alldaglig."
H.E.A.T. - "Fjollig Poodles-rock. Låtsas hårdrock. Svenne Banan-hårdrock. En gåta att de gick till final."
Amy Diamond - "Sämre än hennes förra låt. Inte min skit. Borde inte ha varit topp-4."
Markoolio - "Pajig, förvisso, men jag gillade melodin. Synd att den inte gick vidare. Topp-3."
De där tre tjej-tanterna - "En Dixie Chicks-trio som inte riktigt fungerade. Ingen låt som gick hem, vare sig hos mig eller svenska folket."
Måns Zelmerlöw - "Infriade förväntningarna. Den var väl proffsigast och mest "rätt", även om jag inte gillar den här musiken lika mycket som Malle. Eller är det Mums-Mums själv som han gillar, månne?"
Lagfest
Alright. Ja, hockeybockeyn gick ju sådär. Mitt lag förlorade. Vi var väl inte lika skridskostarka och tillräckligt heta framför boxen som det andra laget, samtidigt som Salsa spikade igen i deras mål. Men två gånger fick han ge vika för trollkarln Björklund.
Man var väl lite ringrostig, men jag fick i alla fall in några fina tryckare på Ruutu, plus att jag snurrade upp Källberg på ståplatsläktaren några gånger.
Jaja...
Sedan var det käk i klubbstugan, följt av lite kortspel, pimpling och till slut, efter diverse tekniska problem, filmvisning. Därefter for vi in till Harrys i Eskilstuna - och det var nog första gången jag hade riktigt roligt på Harrys. Min magiska formel fungerade igår också, även fast Salsas rom & cola kom störde lite grand. Det var inte för crazy och inte för lugnt. Tror jag.
Det enda som var crazy var när vi stod och väntade på taxi. Ur en bil hoppade plötsligt två snubbar ut och började puckla på varandra. Efter ett tag kom det vakter springandes med de sedvanliga batongerna, och sedan var det någon som skrek "Öööj! Han har kniv! Han har kniv!".
Jag vet inte riktigt vad som hände sedan. Någon skrek "Ey! Aina kommer", och sedan hördes en busvissling. Jag vet inte om polisen fick tag på dem, för samtidigt hoppade vi in i en svarttaxi. Två snälla herrar, med utländskt påbrå, körde hem oss.
Hur smidigt det var att alla tre - jag, Rostis och Conny Rosenholm - somnade i baksätet vet jag inte, men det gick ju bra.
Det var den utgången. Nu behöver jag inte gå ut på ett bra tag igen.
Man var väl lite ringrostig, men jag fick i alla fall in några fina tryckare på Ruutu, plus att jag snurrade upp Källberg på ståplatsläktaren några gånger.
Jaja...
Sedan var det käk i klubbstugan, följt av lite kortspel, pimpling och till slut, efter diverse tekniska problem, filmvisning. Därefter for vi in till Harrys i Eskilstuna - och det var nog första gången jag hade riktigt roligt på Harrys. Min magiska formel fungerade igår också, även fast Salsas rom & cola kom störde lite grand. Det var inte för crazy och inte för lugnt. Tror jag.
Det enda som var crazy var när vi stod och väntade på taxi. Ur en bil hoppade plötsligt två snubbar ut och började puckla på varandra. Efter ett tag kom det vakter springandes med de sedvanliga batongerna, och sedan var det någon som skrek "Öööj! Han har kniv! Han har kniv!".
Jag vet inte riktigt vad som hände sedan. Någon skrek "Ey! Aina kommer", och sedan hördes en busvissling. Jag vet inte om polisen fick tag på dem, för samtidigt hoppade vi in i en svarttaxi. Två snälla herrar, med utländskt påbrå, körde hem oss.
Hur smidigt det var att alla tre - jag, Rostis och Conny Rosenholm - somnade i baksätet vet jag inte, men det gick ju bra.
Det var den utgången. Nu behöver jag inte gå ut på ett bra tag igen.
KBK-filmen
Sorry...
Youtube-uppladdningen krånglade igår, och jag hann inte lägga upp det innan vi drog in till E-tuna.
Youtube-uppladdningen krånglade igår, och jag hann inte lägga upp det innan vi drog in till E-tuna.
Strax
Filmen kommer snart. Jag har lite problem med Youtube.
Åhh, it's gåing to be a grrrrejt day...
Puss och nyp i fläsket på er, nu när det är alla hjärtans dag och allting.
Själv firar jag inte Valentines day - och det har jag inte gjort de senaste 23 åren. Inte för att jag har någonting emot denna dagen, men man måste vara två för att dansa vals.
No biggie...
Istället ser jag fram emot kvällens lagfest och dagens hockeybockey-match. Jag säger som Grannen; jag har inga förväntningar - bara förhoppningar.
För er som inte kan komma ikväll så lägger jag ut filmen här under eftermiddagen. Men kom ihåg - den är inte så märkvärdig.
Själv firar jag inte Valentines day - och det har jag inte gjort de senaste 23 åren. Inte för att jag har någonting emot denna dagen, men man måste vara två för att dansa vals.
No biggie...
Istället ser jag fram emot kvällens lagfest och dagens hockeybockey-match. Jag säger som Grannen; jag har inga förväntningar - bara förhoppningar.
För er som inte kan komma ikväll så lägger jag ut filmen här under eftermiddagen. Men kom ihåg - den är inte så märkvärdig.
Mitt hus - del 2
Aaah, the kitchen. Mitt kök är fantastiskt. Rätt och slätt. Man kan stå där, snurra runt på golvet eller hoppa upp och sätta sig på köksbänken.
Denna köksbänk var förresten ett perfekt "klätterställe" när jag var liten. Jag började längst till höger, bredvid spisen, och sedan fortsatte jag över diskhon fram till skåpen längst till vänster. Därifrån försökte jag ibland hoppa över till köksbordet - med blandade resultat. Det var inte populärt, men väldigt roligt och häftigt.
Här är tv-rummet. Från allra första början var det här mitt rum, men det har jag inga direkta minnen ifrån. Sedan blev det Storebrors rum, tror jag, innan det blev Lillebrors rum, och slutligen tv-rum.
Det är ett helt okej rum.
Här har vi vardagsrummet, eller "Finrummet", som det i folkmun kallas för. Här äter vi bara vid högtidliga stunder. Som fettisdagen, påskdagen, onsdagen och julafton.
Det är ett heligt och allvarligt rum som man blir lite skärrad av när man vistas i. Det är som att man blir tagen av stundens allvar, och här inne får man inte skratta.
Kanske därför som Fars vin- och spritsamling är här inne.
En vacker dag
Det är verkligen en underbar vinterdag där ute. Cirka 5 minusgrader och strålande sol. Som gjort för en dag i skidbacken. Dagar som dessa så är det absolut inga fel på vintern.
Vet dock inte om Tord håller med om det. Efter ett halvår på resande fot världen över, med sol, bad och äventyr, så är han nu hemma i vargavinter-Sverige. Väldigt sjuk. Jag träffade på honom och Bot-mannen uppe på byn alldeles nyss, och den hemkomna turisten såg allt annat än pigg ut. Men det där busiga Anderssonskans Kalle-leendet syntes dock som vanligt.
Blir väl inget hockeybockey för Tord imorgon, men förhoppningsvis skymtar han förbi i klubbstugan lite senare på kvällen.
Ja, den vackra vinterdagen i all ära - men den här jävla raksträckan på Kungsringen som jag färdas på dagligen är inte att leka med. Snön ligger kompakt till tusen på vägen och det har bildats miljoner olika spår efter bilarna. Det är spår i spårens spår, kan man säga, och det är fullkomligt livsfarligt att färdas där. Man kränger hit och dit med bilen, upp på vägrenen, halvvägs ner i diket och över på mötande bilars körriktning. Med andra ord - inte optimalt för bilförare Björklund.
Sedan hurvida det blir bättre av att samtidigt fotografera vägen när man kör - det är en helt annan fråga.
Vet dock inte om Tord håller med om det. Efter ett halvår på resande fot världen över, med sol, bad och äventyr, så är han nu hemma i vargavinter-Sverige. Väldigt sjuk. Jag träffade på honom och Bot-mannen uppe på byn alldeles nyss, och den hemkomna turisten såg allt annat än pigg ut. Men det där busiga Anderssonskans Kalle-leendet syntes dock som vanligt.
Blir väl inget hockeybockey för Tord imorgon, men förhoppningsvis skymtar han förbi i klubbstugan lite senare på kvällen.
Ja, den vackra vinterdagen i all ära - men den här jävla raksträckan på Kungsringen som jag färdas på dagligen är inte att leka med. Snön ligger kompakt till tusen på vägen och det har bildats miljoner olika spår efter bilarna. Det är spår i spårens spår, kan man säga, och det är fullkomligt livsfarligt att färdas där. Man kränger hit och dit med bilen, upp på vägrenen, halvvägs ner i diket och över på mötande bilars körriktning. Med andra ord - inte optimalt för bilförare Björklund.
Sedan hurvida det blir bättre av att samtidigt fotografera vägen när man kör - det är en helt annan fråga.
3
Det är fredag den 13...
...och jag avskyr folk som tror att de är bra på att skriva - när de i själva verket suger. Sånt irriterar mig verkligen till bristningsgränsen...
...och lite så här i skymundan så har även Limp Bizkit återförenats. Ingen vet varför, egentligen, men det sägs att det finns en unik och kraftfull energi i det här bandet som medlemmarna inte har hittat någon annastans.
...och jag avskyr folk som tror att de är bra på att skriva - när de i själva verket suger. Sånt irriterar mig verkligen till bristningsgränsen...
...och lite så här i skymundan så har även Limp Bizkit återförenats. Ingen vet varför, egentligen, men det sägs att det finns en unik och kraftfull energi i det här bandet som medlemmarna inte har hittat någon annastans.
The Magic One
15:e minuten. Modo-Skellefteå. 0-0. Foppa går köksvägen, in snett framför målet. Vispar iväg ett backhandskott. I krysset. 1-0. Extas.
Det var nästan för bra för att vara sant, som om det var regisserat av Woody Allen. Det var så vackert.
Trots alla framgångar han haft, alla Stanley Cup-pokaler, VM-guld och OS-guld, så finns det få personer som jag unnar en framgång som Foppa. Inte för att han behöver det, men för att han förtjänar det.
Jag tror på fullaste allvar att det enda han vill är att spela smärtfri hockey igen. Självklart vill han säkert bevisa att han fortfarande är bäst, och självklart vill han fortfarande vinna pokaler - men i grund och botten så tror jag att han bara vill spela igen utan smärta. Av den enkla anledningen att han älskar spelet.
Han har ju absolut ingenting att bevisa. Han har redan visat vad han är kapabel till, och skador som hans kan ingen rå för. han har ingenting att bevisa - han vill bara spela hockey.
Samtidigt finns det nog ingen idrottare, eller världsstjärna, som är lika ödmjuk som Foppa. Möjligtvis Ingemar Stenmark på sin tid. Foppa ber ju nästan om ursäkt för att han gör comeback, och han skulle kunna göra 5 mål och 4 assist i en match - och ändå stå i intervjuer efter matchen och säga:
- Njääee...det gick väl sådär. Jag kände mig lite seg i andra perioden och slarvade lite med passningarna och sådär. Men jag får vara nöjd ändå, det viktigaste är att vi vann.
Inte konstigt att karln är älskad av ett helt land.
Men själv föredrar jag Mats Sundin.
Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna. Tätt följd av Micke Nylander.
Det var nästan för bra för att vara sant, som om det var regisserat av Woody Allen. Det var så vackert.
Trots alla framgångar han haft, alla Stanley Cup-pokaler, VM-guld och OS-guld, så finns det få personer som jag unnar en framgång som Foppa. Inte för att han behöver det, men för att han förtjänar det.
Jag tror på fullaste allvar att det enda han vill är att spela smärtfri hockey igen. Självklart vill han säkert bevisa att han fortfarande är bäst, och självklart vill han fortfarande vinna pokaler - men i grund och botten så tror jag att han bara vill spela igen utan smärta. Av den enkla anledningen att han älskar spelet.
Han har ju absolut ingenting att bevisa. Han har redan visat vad han är kapabel till, och skador som hans kan ingen rå för. han har ingenting att bevisa - han vill bara spela hockey.
Samtidigt finns det nog ingen idrottare, eller världsstjärna, som är lika ödmjuk som Foppa. Möjligtvis Ingemar Stenmark på sin tid. Foppa ber ju nästan om ursäkt för att han gör comeback, och han skulle kunna göra 5 mål och 4 assist i en match - och ändå stå i intervjuer efter matchen och säga:
- Njääee...det gick väl sådär. Jag kände mig lite seg i andra perioden och slarvade lite med passningarna och sådär. Men jag får vara nöjd ändå, det viktigaste är att vi vann.
Inte konstigt att karln är älskad av ett helt land.
Men själv föredrar jag Mats Sundin.
Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna. Tätt följd av Micke Nylander.
Byt inte märke - skaffa flera
Innan spinningen idag hade vi skokväll på Bissens i Köping. I år är det så att klubben har ett avtal med Umbro, vilket gör att vi måste spela i Umbro-skor.
När jag fick reda på det så blev jag lite purken. Jag är en Adidas-kille när det kommer till fotbollsskor, och jag har aldrig ägt ett par Umbro-skor, vad jag vill minnas. Min erfarenhet av Umbro är att de är väldigt breda i modellerna, vilket rimmar illa med mina smala fötter. Därför var det med stor skeptis som jag åkte till Bissens.
Men nu har jag omvärderat Umbro.
En väldigt trevlig representant från Umbro fanns där för att informera lite om skorna, samt om nyheter som kommer under säsongen och nästa säsong, och efter att han babblat på så lät det inte lika farligt längre. Tydligen ska Umbro göra en jättesatsning på fotboll, något som framförallt kommer att märkas nästa säsong, och enligt representanten finns det några "riktigt häftiga saker" som väntar runt hörnet.
Skorna då? Tjae...helt okej. Jag hittade en modell som var både smal och riktigt skön. De flesta andra i laget valde den vita skon, och normalt sett skulle jag göra det också - jag är ju ändå Mr.White Shoe - men jag har en hemlig plan gällande det. Jag ska nog fixa fram en vit sko. Men inte sådana som alla andra har. You'll see.
När jag fick reda på det så blev jag lite purken. Jag är en Adidas-kille när det kommer till fotbollsskor, och jag har aldrig ägt ett par Umbro-skor, vad jag vill minnas. Min erfarenhet av Umbro är att de är väldigt breda i modellerna, vilket rimmar illa med mina smala fötter. Därför var det med stor skeptis som jag åkte till Bissens.
Men nu har jag omvärderat Umbro.
En väldigt trevlig representant från Umbro fanns där för att informera lite om skorna, samt om nyheter som kommer under säsongen och nästa säsong, och efter att han babblat på så lät det inte lika farligt längre. Tydligen ska Umbro göra en jättesatsning på fotboll, något som framförallt kommer att märkas nästa säsong, och enligt representanten finns det några "riktigt häftiga saker" som väntar runt hörnet.
Skorna då? Tjae...helt okej. Jag hittade en modell som var både smal och riktigt skön. De flesta andra i laget valde den vita skon, och normalt sett skulle jag göra det också - jag är ju ändå Mr.White Shoe - men jag har en hemlig plan gällande det. Jag ska nog fixa fram en vit sko. Men inte sådana som alla andra har. You'll see.
En underbar framtid
Just ja, jag har glömt att berätta. Jag ska flytta hemifrån.
Japp, I'm a big boy now. Jag ska flytta ihop med Bot-mannen i hans lägenhet i Eskilstuna. Erbjudandet var så pass generöst att jag inte kunde tacka nej.
Tänk va roligt vi ska ha. Vi kan sitta och spela Monopol, lösa korsord tillsammans eller brygga en kanna kaffe och sitta uppe hela natten och bara prata hemlisar. För att inte tala om "Nakna tisdagar". Jag tror att det kommer bli helfestligt.
Det är inte spikat till hundra procent än - men i dagsläget finns det ingenting som pekar på att det inte kommer att bli av.
Japp, I'm a big boy now. Jag ska flytta ihop med Bot-mannen i hans lägenhet i Eskilstuna. Erbjudandet var så pass generöst att jag inte kunde tacka nej.
Tänk va roligt vi ska ha. Vi kan sitta och spela Monopol, lösa korsord tillsammans eller brygga en kanna kaffe och sitta uppe hela natten och bara prata hemlisar. För att inte tala om "Nakna tisdagar". Jag tror att det kommer bli helfestligt.
Det är inte spikat till hundra procent än - men i dagsläget finns det ingenting som pekar på att det inte kommer att bli av.
♥ My roomie ♥
Några sköna "Dagens dårar"
Mitt hus - del 1
Jag har bott på Ladugårdsvägen 24 så länge jag kan minnas - 21 ½ år, för att vara exakt - och det är utan tvekan världens bästa hus.
Hellgren sa förra veckan "Jag har aldrig varit i ditt hus". Jag tänkte "Och? Jag har aldrig varit i ditt barndomshem." - men sedan tänkte jag att om han så gärna vill se mitt hus så ska han få det. Ni andra också.
Välkomna in! Följ med på en rundvandring.
Här är tjänstefolks-ingången. Det är här alla ofina och mindre värda människor går in. Men samtidigt är det den enda ingången jag använder.
Det är även tvättrum med tvättmaskin, torkmaskin och tvättställ. I love it.
Till höger när man kommer in i huset så ligger Lillebrors rum. Han bor och pluggar för tillfället i Luleå, men kommer hem då och då. Efter att han drog iväg så blev rummet lite mer sterilt och hemtrevligare.
Från början var det här tv-rummet. Här satt familjen och myste på kvällarna med chips och godis framför Kär och galen, Falcon crest och Dallas. Sedan blev det storebror Michaels rum. Då blev det lite punkigare och mörkare, och det kändes alltid lite häftigt att gå in i hans rum när man var liten. Det doftade rökelse och allting kändes så "vuxet" med actionfilmer, hantlar, knivar och ölburkar.
När han flyttade hemifrån blev det tv-rum igen några år, innan Lillebror tog sina leksaker och flyttade in i rummet.
Till höger om Lillebrors rum ligger husets själ, hjärta och kärnpunkt. Mitt rum - även kallat Palatset.
Bortsett från de första 3-4 åren, då Storebror härjade här, så har detta alltid varit mitt rum. Det har kommit och gått folk som inkräktat och försökt att göra detta rum till deras - men jag har krigat och kämpat för att behålla det, och här står jag än idag. Det lite sorgligt, när man tänker efter.
Det var länge ett pojkrum med våningssäng och Turtles-klistermärken, sedan blev det ett feminimt tonårsrum, och nu är det ett...ja, jag har försökt att göra det till ett mans-rum, men hur jag än försöker så blir det ingenting annat än ett killrum.
But I love it.
Hellgren sa förra veckan "Jag har aldrig varit i ditt hus". Jag tänkte "Och? Jag har aldrig varit i ditt barndomshem." - men sedan tänkte jag att om han så gärna vill se mitt hus så ska han få det. Ni andra också.
Välkomna in! Följ med på en rundvandring.
Här är tjänstefolks-ingången. Det är här alla ofina och mindre värda människor går in. Men samtidigt är det den enda ingången jag använder.
Det är även tvättrum med tvättmaskin, torkmaskin och tvättställ. I love it.
Till höger när man kommer in i huset så ligger Lillebrors rum. Han bor och pluggar för tillfället i Luleå, men kommer hem då och då. Efter att han drog iväg så blev rummet lite mer sterilt och hemtrevligare.
Från början var det här tv-rummet. Här satt familjen och myste på kvällarna med chips och godis framför Kär och galen, Falcon crest och Dallas. Sedan blev det storebror Michaels rum. Då blev det lite punkigare och mörkare, och det kändes alltid lite häftigt att gå in i hans rum när man var liten. Det doftade rökelse och allting kändes så "vuxet" med actionfilmer, hantlar, knivar och ölburkar.
När han flyttade hemifrån blev det tv-rum igen några år, innan Lillebror tog sina leksaker och flyttade in i rummet.
Till höger om Lillebrors rum ligger husets själ, hjärta och kärnpunkt. Mitt rum - även kallat Palatset.
Bortsett från de första 3-4 åren, då Storebror härjade här, så har detta alltid varit mitt rum. Det har kommit och gått folk som inkräktat och försökt att göra detta rum till deras - men jag har krigat och kämpat för att behålla det, och här står jag än idag. Det lite sorgligt, när man tänker efter.
Det var länge ett pojkrum med våningssäng och Turtles-klistermärken, sedan blev det ett feminimt tonårsrum, och nu är det ett...ja, jag har försökt att göra det till ett mans-rum, men hur jag än försöker så blir det ingenting annat än ett killrum.
But I love it.
Bra och anus
Träningslandskamp igår. 2-0 mot Österrike. Det var väl vad som förväntades, resultatmässigt.
Spelmässigt då?
Blåvitt-Adam Johansson spelade bra tycker jag, en frisk fläkt som ville mycket. Jag föredrar Majstorovic före Petter Hansson. Underbart att Edman är tillbaka. Rasmus Elm -helt okej, Viktor Elm - njaaa. Kim Källström var lika dålig som vanligt - han är inte bra, det är det jag alltid sagt. Chippen krånglade, in med Bissen där istället. Marcus Berg - dessvärre blek. Rosenberg - kan som vanligt inte göra mål i landslaget.
Det känns väl inte helt tryggt inför Portugal-matchen. Men så saknades Zlatan, Anders Svensson, Elmander, min nya favorit Daniel Andersson - och kanske Henke Larsson?
Vi får se hur det blir med det här. Det såg ju väldigt bra ut för några måander sedan - nu är jag inte lika säker.
Spelmässigt då?
Blåvitt-Adam Johansson spelade bra tycker jag, en frisk fläkt som ville mycket. Jag föredrar Majstorovic före Petter Hansson. Underbart att Edman är tillbaka. Rasmus Elm -helt okej, Viktor Elm - njaaa. Kim Källström var lika dålig som vanligt - han är inte bra, det är det jag alltid sagt. Chippen krånglade, in med Bissen där istället. Marcus Berg - dessvärre blek. Rosenberg - kan som vanligt inte göra mål i landslaget.
Det känns väl inte helt tryggt inför Portugal-matchen. Men så saknades Zlatan, Anders Svensson, Elmander, min nya favorit Daniel Andersson - och kanske Henke Larsson?
Vi får se hur det blir med det här. Det såg ju väldigt bra ut för några måander sedan - nu är jag inte lika säker.
Du finns
God natt
min skatt
vart än du är denna natt
Någon dag
du och jag
vi vilar under samma natt
Inte nu
bara du
jag sover ensam denna natt
Någonting sker
när stjärnorna ler
kanske vi möts just en sådan natt
God natt
min skatt
vart än du är denna natt
min skatt
vart än du är denna natt
Någon dag
du och jag
vi vilar under samma natt
Inte nu
bara du
jag sover ensam denna natt
Någonting sker
när stjärnorna ler
kanske vi möts just en sådan natt
God natt
min skatt
vart än du är denna natt
Blylätta ben
Inomhusträning idag. En timmes cirkelpass där vi går runt på olika styrke- och konditionsstationer. Det brukar vara jobbigt, men idag kändes det lättare. Det känns som att man har kommit in i träningslunken nu.
I Kaggens frånvaro, och efter att Lingen tradat bort mig Hellgren, så teamde jag upp med Salsa. Jag frågade "Ska vi?". Han svarade "Det är ok."
Därefter följde tvåmålsspel. Tunga ben efter cirkelpasset, men ändå något, något, bättre än tidigare.
Bot-mannen stod i mål, och vid ett tillfälle slog han en passning i gapet på motståndarna som hade fri gata och gjorde mål.
- Man måste våga misslyckas för att lyckas, förklarade Bot-mannen.
Det tyckte Brorsan var fint. Han sa:
- "Man måste våga misslyckas för att lyckas", det tycker jag var bra sagt. Det borde du skriva någonting om, Jone."
Jag har saknat Brorsan på träningarna. Det är alltid intressant och roligt att prata med honom.
I Kaggens frånvaro, och efter att Lingen tradat bort mig Hellgren, så teamde jag upp med Salsa. Jag frågade "Ska vi?". Han svarade "Det är ok."
Därefter följde tvåmålsspel. Tunga ben efter cirkelpasset, men ändå något, något, bättre än tidigare.
Bot-mannen stod i mål, och vid ett tillfälle slog han en passning i gapet på motståndarna som hade fri gata och gjorde mål.
- Man måste våga misslyckas för att lyckas, förklarade Bot-mannen.
Det tyckte Brorsan var fint. Han sa:
- "Man måste våga misslyckas för att lyckas", det tycker jag var bra sagt. Det borde du skriva någonting om, Jone."
Jag har saknat Brorsan på träningarna. Det är alltid intressant och roligt att prata med honom.
En för alla - alla för en
Fotboll i all ära - but you've got to love hockey!
Helt sjukt.
Helt sjukt.
Något fint att titta på i några minuter...
Nu är jag klar med KBK-filmen. 22 minuter blev den. Det handlar alltså inte om någon spelfilm eller dokumentär, utan mer om en dokumentation över säsongen 2008. Lite rörliga bilder med skön musik i bakgrunden.
Det gamla vanliga.
Det var, som sagt, både roligt och känslomässigt jobbigt att klippa ihop allt matrial. Det var ju en sådan fin säsong och vi hade så otroligt roligt. Men mitt i allt det där fina finns det också saker som påminner om den brutala verkligheten som kom att påverka oss alla.
Det finns inget rätt eller fel, som jag ser det. För mig fanns det bara ett sätt att göra det på.
Men ha inte för höga förväntningar. Det är inget märkvärdigt det här. Bara en kul grej.
Det gamla vanliga.
Det var, som sagt, både roligt och känslomässigt jobbigt att klippa ihop allt matrial. Det var ju en sådan fin säsong och vi hade så otroligt roligt. Men mitt i allt det där fina finns det också saker som påminner om den brutala verkligheten som kom att påverka oss alla.
Det finns inget rätt eller fel, som jag ser det. För mig fanns det bara ett sätt att göra det på.
Men ha inte för höga förväntningar. Det är inget märkvärdigt det här. Bara en kul grej.
Goett? Goett goetti goett-goett!
Igår kväll var det smygpremiär på semlan hemma hos Björklunds. Mor hade bakat egna - vet inte om det var första gången, kanske - och nu ville hon "testa" dem på mig och Far.
Jag är vanligtvis inte så förtjust i semlor - en om året räcker gott och väl - men de här var faktiskt riktigt goda och jag mosade i mig semlan på några sekunder.
Far var lite mer misstänksam. Han tittade på sin semla, tog lite grädde på fingret, smakade, och sedan sa han "Tack!". Därefter skrattade han och slukade den stackars semlan.
Jag är vanligtvis inte så förtjust i semlor - en om året räcker gott och väl - men de här var faktiskt riktigt goda och jag mosade i mig semlan på några sekunder.
Far var lite mer misstänksam. Han tittade på sin semla, tog lite grädde på fingret, smakade, och sedan sa han "Tack!". Därefter skrattade han och slukade den stackars semlan.
My start
Så här ser mina nya frukostvanor ut. Inte så pjåkigt...
...och sedan en kaffe & Vänner.
...och sedan en kaffe & Vänner.
Skrivkåda
Jag skulle verkligen behöva komma bort ett tag. Åka iväg någonstans, långt bort. Bara vara för mig själv.
Skrivandet har gått lite trögt några dagar nu. Det har inte flutit på som jag vill. Jag är fullt medveten om att det tar tid att skriva en bok, och att det inte är en dans på rosor - men just nu går det trögt.
Jag skulle behöva åka iväg, antingen till ett soligt land för en vecka där jag kan koppla av och skriva - eller också till en ödslig liten stuga ute i skogen där jag helt och hållet kan fokusera mig på skrivandet. Bara bort. Någonstans. Helt ensam.
Det blir nog bättre när det blir lite varmare ute, till våren, då man kan åka iväg och sätta sig någonstans i solen. Under ett träd eller på en parkbänk. Men just nu är mörkt. Jag måste bort. Kanske en hotellvistelse över en helg? En hel helg inne på ett hotellrum och bara skriva, skriva, skriva.
Tre alternativ. Utlandsresa, en stuga ute i ödemarken eller en hotell-helg. Det tål att tänkas på. Något måste göras i alla fall.
Skrivandet har gått lite trögt några dagar nu. Det har inte flutit på som jag vill. Jag är fullt medveten om att det tar tid att skriva en bok, och att det inte är en dans på rosor - men just nu går det trögt.
Jag skulle behöva åka iväg, antingen till ett soligt land för en vecka där jag kan koppla av och skriva - eller också till en ödslig liten stuga ute i skogen där jag helt och hållet kan fokusera mig på skrivandet. Bara bort. Någonstans. Helt ensam.
Det blir nog bättre när det blir lite varmare ute, till våren, då man kan åka iväg och sätta sig någonstans i solen. Under ett träd eller på en parkbänk. Men just nu är mörkt. Jag måste bort. Kanske en hotellvistelse över en helg? En hel helg inne på ett hotellrum och bara skriva, skriva, skriva.
Tre alternativ. Utlandsresa, en stuga ute i ödemarken eller en hotell-helg. Det tål att tänkas på. Något måste göras i alla fall.
Sa-tur-day night, the grej of the day
Jag längtar till lördag. Först ska vi ha vår årliga hockeybockey-match med fotbollslaget - och sedan blir det lagfest. Det ser jag fram emot. Väldigt mycket.
Jag ser fram emot att få ta en öl i goda vänners sällskap. Att få sitta ner och snacka skit. Skratta. Nog för att jag sitter ner och snackar skit, och skrattar, så gott som dagligen - men ändå. Lagfest är alltid lagfest. Jag längtar efter att umgås under lediga former, och jag ser fram emot en rolig kväll.
Inget crazy bananas drink til' you drop-race, utan bara en rolig kväll. En öl i goda vänners sällskap. Det har vi gjort oss förtjänta av.
I alla fall jag.
Jag ser fram emot att få ta en öl i goda vänners sällskap. Att få sitta ner och snacka skit. Skratta. Nog för att jag sitter ner och snackar skit, och skrattar, så gott som dagligen - men ändå. Lagfest är alltid lagfest. Jag längtar efter att umgås under lediga former, och jag ser fram emot en rolig kväll.
Inget crazy bananas drink til' you drop-race, utan bara en rolig kväll. En öl i goda vänners sällskap. Det har vi gjort oss förtjänta av.
I alla fall jag.
Bäst just nu - just här och nu kl.17.49
Målvakt utan gränser
Kaggen åkte på en riktig jävla snyting på gårdagens träning. Det var i en duell med fyrtornet Hellgren den förskräcklige som han sjönk till marken i plågor. PANG! sa det. Ett inlägg från högerkanten, bådas blickar på bollen, Kaggen rusade ut för att avstyra, Hellgren den förskräcklige rusade för att styra in - och PANG!
Först misstänktes det att axeln hoppat ur led, sedan en spricka, sedan nyckelbenet. Kaggen for i alla fall in till akuten i Västerås - och inte förrän klockan 5 imorse kunde han försiktigt krypa ner i sin säng.
Men till alla beundrare och beundrarinnor kan jag lämna ett lugnande besked. Det var inget brutet. Bara en rejäl jävla smäll på muskeln, och möjligtvis också huvudet.
Jag har ännu inte fått kontakt med Kaggen. Han sover nog än så länge. Stackarn.
Först misstänktes det att axeln hoppat ur led, sedan en spricka, sedan nyckelbenet. Kaggen for i alla fall in till akuten i Västerås - och inte förrän klockan 5 imorse kunde han försiktigt krypa ner i sin säng.
Men till alla beundrare och beundrarinnor kan jag lämna ett lugnande besked. Det var inget brutet. Bara en rejäl jävla smäll på muskeln, och möjligtvis också huvudet.
Jag har ännu inte fått kontakt med Kaggen. Han sover nog än så länge. Stackarn.
Förr i tiden...
Det här blir det sista, sedan orkar jag inte lägga upp mer gamla bilder. Ja, jag är ledsen - men så är det. Det är bara för er att tugga i er. Bita i det sura, så att säga.
Kan det vara bortamatch mot Gröndal för tre år sedan? Eller är det Hammarby Talang?
Jag hade en gång ett nackhår...
Här var det skojigt värre. Antingen är det vi som tittar in i fel kamera, eller så är det någon som smygfotar oss...
"Va satan i perkele ä de som fösegår dä borta?"
Jag hade en gång en hundvalp...
"Oj, en kamera! Bäst att jag låtsas titta bort och samtidigt spänner min biceps till max."
Motvind
Det ryktades om 9 minusgrader på kvällens träning i Köping. Jag vet inte. Jävligt kallt var det i alla fall.
...och det går fortsatt motigt. Kroppen känns seg och tung och löpsteget haltar. Jag avskyr det. Jag hatar när det går så här illa och vill bara dra ner mössan för ansiktet och försvinna. Det är pinsamt och frustrerande.
Trots det älskar jag träningarna, med allt vad det innebär. Det är tamejfan dagens höjdpunkt när det är träningsdagar.
Nu väntar jag bara på att det ska släppa på planen.
...och det går fortsatt motigt. Kroppen känns seg och tung och löpsteget haltar. Jag avskyr det. Jag hatar när det går så här illa och vill bara dra ner mössan för ansiktet och försvinna. Det är pinsamt och frustrerande.
Trots det älskar jag träningarna, med allt vad det innebär. Det är tamejfan dagens höjdpunkt när det är träningsdagar.
Nu väntar jag bara på att det ska släppa på planen.
Ingen mardröm
Yeapp - I checked it, I doublechecked it and I checked it one more time.
Blink 182 är fortfarande tillbaka.
Blink 182 är fortfarande tillbaka.
En av de lyckligaste dagarna...
Jag sitter och skakar just nu. Jag är så glad så jag vet inte vart jag ska ta vägen någonstans.
BLINK 182 HAR ÅTERFÖRENATS!!!!!!!!!!!!!
Inatt stod de på scenen tillsammans för första gången på 4 år, då de delade ut pris för bästa rockalbum på Grammy awards. Där lät de hälsa:
- We used to play music together, and we've decided to play music together again. Blink 182 is back.
På deras hemsida går det också att läsa att de nu är i studion för att skriva och spela in ett nytt album, och att de förbereder för att turnera över hela världen igen. "Friendships reformed. 17 years deep in our legacy."
Efter tre år är stridsyxan nergrävd. De tre vännerna har hittat tillbaka till varandra efter Travis flygolycka.
Detta är så...jag är så...jag menar...det är så...jag så obeskrivligt lycklig. Blink 182 betyder nästan lika mycket för mig som Oasis. Jag har hört allting som går att höra, jag har sett allt rörligt matrial som går att se, jag har läst så gott som allt som går att läsa om dem - Blink 182 är mer än ett band och musik för mig. Jag är så lycklig.
De här senaste fyra åren har det varit svårt att förstå att de inte finns längre, för deras musik har hela tiden fortsatt att vara så levande. Det har inte gått att förlika sig med tanken att någonting så bra inte längre finns. Men nu behöver jag inte bekymra mig över det längre. Nu är de tillbaka.
Jag är så lycklig.
Det är inte mycket nu
Inte för att jag lever ett speciellt händelserikt liv - men just nu är det extremt lugnt.
Jag såg i alla fall en rolig film hemma hos Grannen i förrgår. Sex drive hette filmen, och den var faktiskt rolig. Men jag misstänker att det är en sådan där humor som bara jag och Grannen skrattar åt. Lite töntig "Woaw, dude"-humor, så där.
Annars vet jag en kille som håller på med en ny skiva - och den skivan kommer att bli så fruktansvärt bra att folk kommer häpna.
Däremot gillar jag inte Switchfoot.
...och "Mensvärk" kan mycket väl vara det äckligaste och mest motbjudande ordet som finns.
Men just nu sitter jag och klipper på KBK-filmen som jag filmade under förra säsongen. Det är både roligt och känslomässigt jobbigt.
Jag tror det blir bra, fast jag har lite problem med musiken. Jag behöver en låt till, men kan inte komma på vilken.
Till sist...
Man United fortsätter att vinna!
Van der Sar spikade igen på nytt och har nu inte bara rekordet i antalet nollor i Premier Leauge och Englands alla ligor - utan även i hela Storbritannien.
...och Mr.United himself fick avgöra matchen. Ryan Giggs mål var verkligen en gammal goding i repris - en repris på honom själv.
Jag såg i alla fall en rolig film hemma hos Grannen i förrgår. Sex drive hette filmen, och den var faktiskt rolig. Men jag misstänker att det är en sådan där humor som bara jag och Grannen skrattar åt. Lite töntig "Woaw, dude"-humor, så där.
* * * *
Annars vet jag en kille som håller på med en ny skiva - och den skivan kommer att bli så fruktansvärt bra att folk kommer häpna.
* * * *
Däremot gillar jag inte Switchfoot.
* * * *
...och "Mensvärk" kan mycket väl vara det äckligaste och mest motbjudande ordet som finns.
* * * *
Men just nu sitter jag och klipper på KBK-filmen som jag filmade under förra säsongen. Det är både roligt och känslomässigt jobbigt.
Jag tror det blir bra, fast jag har lite problem med musiken. Jag behöver en låt till, men kan inte komma på vilken.
* * * *
Till sist...
Man United fortsätter att vinna!
Van der Sar spikade igen på nytt och har nu inte bara rekordet i antalet nollor i Premier Leauge och Englands alla ligor - utan även i hela Storbritannien.
...och Mr.United himself fick avgöra matchen. Ryan Giggs mål var verkligen en gammal goding i repris - en repris på honom själv.
Det kan bara bli bättre
Melodifestivalen, ja...
Igår var det alltså premiär för vad som brukar vara årets tv-händelse i Sverige, om man ser till antalet tittare - och idag kom domen ifrån folket och media.
"Skandal."
De nya reglerna för röstningen, samt den nya internationella juryn, tycks ha retat gallfebern på den svenska befolkningen, som inte gillar det nya upplägget.
Visst är det lite krångligare, men va fan; är folk dumma i huvudet? Det är väl inte så svårt. Det är ju bara att rösta på det bidraget som man gillar bäst?!
Fem låtar går vidare efter första omröstningen - inget nytt där - och därefter får de fyra bidragen som fått flest röster tävla mot varandra i två dueller. Två låtar ställs mot varandra - den som vinner går till final och den som förlorar går till andra chansen.
Sedan kan jag hålla med om att idén med den internatiolla juryn är meningslös. De utser en låt som de tycker ska gå till final - och i det här fallet blev det en låt som redan hade gått till andra chansen. Vad fan är poängen med det?
Nog om det. Jag har altid gillat Melodifestivalen, speciellt efter att de gjorde om tävligen med fyra delfinaler. Det brukar vara glamouröst och pampigt. Men i år är det...annorlunda.
Det känns platt, grått och trist, och inte det minsta glamouröst. Hela inramningen känns som en något större lokal talang-tävling. Inget ont om Petra Mede, jag gillar verkligen hennes bitska och fräcka humor, men jag saknar Kristian Luuk.
...och gårdagens låtar sög totalt. Här är mina omdömen.
Nina Söderquist: "Nej, usch."
Han den där Jimmy Jansson-kopian: "Nej, nej, nej, jättemycket nej. Fy fan! Blä!"
Shirley Clamp: "Bästa schalger-låten, men rösten höll tyvärr inte. Dock borde hon fått gått till Andra chansen. Nu kom hon sist, och det är ett praktfiasko för hennes del."
Scotts: "Töntig dansbands-schlager. Eller vad sägs om den här textraden: "Jag vill att vår kärlek ska brinna längre än ett tomtebloss". Inte ok."
Emilia: "Kvällens skräll då hon gick till Globen. En lagomt mysig och trallig låt, men inget märkvärdigt."
Alcazar: "Mer väntat att de skulle gå till Globen, men jag är inget fan av gay-disco. Speciellt inte dålig gay-disco."
Caroline af Ugglas: "Bästa låten. Rent schlager-mässigt var det den sämsta låten, men enligt min musiksmak var den bäst. Gick till andra chansen och fick internatiollan juryns röst."
Marie Sernholt: "Ganska catchy refräng. Borde ha varit bland de fyra bästa, men hamnade sexa. Även det ett litet fiasko."
Caroline af Ugglas fick alltså internationella juryns röst, och med tanke på att den låten var mest udda och minst schalger så kan man ju börja undra om juryn här försöker att sabba för Sverige i Eurovision song contest. Typ "Vi väljer alla de sämsta låtarna så kommer det att gå skitdåligt för Sverige, ha ha ha!"
Igår var det alltså premiär för vad som brukar vara årets tv-händelse i Sverige, om man ser till antalet tittare - och idag kom domen ifrån folket och media.
"Skandal."
De nya reglerna för röstningen, samt den nya internationella juryn, tycks ha retat gallfebern på den svenska befolkningen, som inte gillar det nya upplägget.
Visst är det lite krångligare, men va fan; är folk dumma i huvudet? Det är väl inte så svårt. Det är ju bara att rösta på det bidraget som man gillar bäst?!
Fem låtar går vidare efter första omröstningen - inget nytt där - och därefter får de fyra bidragen som fått flest röster tävla mot varandra i två dueller. Två låtar ställs mot varandra - den som vinner går till final och den som förlorar går till andra chansen.
Sedan kan jag hålla med om att idén med den internatiolla juryn är meningslös. De utser en låt som de tycker ska gå till final - och i det här fallet blev det en låt som redan hade gått till andra chansen. Vad fan är poängen med det?
Nog om det. Jag har altid gillat Melodifestivalen, speciellt efter att de gjorde om tävligen med fyra delfinaler. Det brukar vara glamouröst och pampigt. Men i år är det...annorlunda.
Det känns platt, grått och trist, och inte det minsta glamouröst. Hela inramningen känns som en något större lokal talang-tävling. Inget ont om Petra Mede, jag gillar verkligen hennes bitska och fräcka humor, men jag saknar Kristian Luuk.
...och gårdagens låtar sög totalt. Här är mina omdömen.
Nina Söderquist: "Nej, usch."
Han den där Jimmy Jansson-kopian: "Nej, nej, nej, jättemycket nej. Fy fan! Blä!"
Shirley Clamp: "Bästa schalger-låten, men rösten höll tyvärr inte. Dock borde hon fått gått till Andra chansen. Nu kom hon sist, och det är ett praktfiasko för hennes del."
Scotts: "Töntig dansbands-schlager. Eller vad sägs om den här textraden: "Jag vill att vår kärlek ska brinna längre än ett tomtebloss". Inte ok."
Emilia: "Kvällens skräll då hon gick till Globen. En lagomt mysig och trallig låt, men inget märkvärdigt."
Alcazar: "Mer väntat att de skulle gå till Globen, men jag är inget fan av gay-disco. Speciellt inte dålig gay-disco."
Caroline af Ugglas: "Bästa låten. Rent schlager-mässigt var det den sämsta låten, men enligt min musiksmak var den bäst. Gick till andra chansen och fick internatiollan juryns röst."
Marie Sernholt: "Ganska catchy refräng. Borde ha varit bland de fyra bästa, men hamnade sexa. Även det ett litet fiasko."
Caroline af Ugglas fick alltså internationella juryns röst, och med tanke på att den låten var mest udda och minst schalger så kan man ju börja undra om juryn här försöker att sabba för Sverige i Eurovision song contest. Typ "Vi väljer alla de sämsta låtarna så kommer det att gå skitdåligt för Sverige, ha ha ha!"
Typiskt februari...
Det har snöat på bra några dagar nu och vintern befäster därmed sitt starka grepp ett tag till. Snön ligger som ett djupt och brett täcke över Kungsör - och det är sagolikt vackert just nu.
När träden är täckta av det vita lagret så bildas det en form av mystik och sagolandskänsla. En känsla som vore mer passande vid tiden kring jul, men som på senare har kommit först vid januari-februari.
Det är snöigt och kallt, och igår gjorde Melodifestivalen sitt intåg.
Nog är det februari, allt.
Det är mycket nu
Hemskt mycket hej.
Är nyss hemkommen ifrån Lingen som bjöd på födelsedagsfika hemma hos sig. Grabben har ju gått och blivit 25 år på gamla dar. Mycket trevligt var det. Även Bot-mannen hade hittat dit, nästan direkt ifrån Asien, och han bjöd på lite updates från semestern.
Dessförinnan hade vi avverkat en träning på Tunavallen i Eskilstuna. Fantastiskt skönt att komma ut på stora ytor och bra underlag. Eluppvärmda planer är guld vid den här årstiden.
Passet bestod av en internmatch där vi körde 2x30 minuter. Även fast det till stora delar gick pissdåligt för mig så var det ändå underbart att få spela lite "riktig" fotboll igen.
Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag känner mig seg och blytung i kroppen. Men det kanske beror på att det är försäsong och lite intensivare träning för tillfället. Sedan kan jag också avslöja att jag gått upp 2 kg sedan vi drog igång i mitten av januari, och eftersom att jag har svårt att se att det skulle vara fetma så måste det rimligtvis vara muskler.
Det är klart att det går tyngre att springa då. Jag menar, DET TAR JU ETT TAG INNAN KROPPEN HAR VANT SIG VID ALLA NYA MUSKLER PÅ MIN KROPP.
Jag tänkte lägga ut en bild på mig där jag står i bar överkropp, men eftersom att det kan bli lite för magstarkt för vissa läsare så väljer jag att avstå.
Nu ska jag in till Köping. Kaggen ska lira innebandy-derby med b-laget - och eftersom att jag känner att han kan behöva mitt stöd på läktaren så är det självklart att jag ställer upp.
Är nyss hemkommen ifrån Lingen som bjöd på födelsedagsfika hemma hos sig. Grabben har ju gått och blivit 25 år på gamla dar. Mycket trevligt var det. Även Bot-mannen hade hittat dit, nästan direkt ifrån Asien, och han bjöd på lite updates från semestern.
Dessförinnan hade vi avverkat en träning på Tunavallen i Eskilstuna. Fantastiskt skönt att komma ut på stora ytor och bra underlag. Eluppvärmda planer är guld vid den här årstiden.
Passet bestod av en internmatch där vi körde 2x30 minuter. Även fast det till stora delar gick pissdåligt för mig så var det ändå underbart att få spela lite "riktig" fotboll igen.
Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag känner mig seg och blytung i kroppen. Men det kanske beror på att det är försäsong och lite intensivare träning för tillfället. Sedan kan jag också avslöja att jag gått upp 2 kg sedan vi drog igång i mitten av januari, och eftersom att jag har svårt att se att det skulle vara fetma så måste det rimligtvis vara muskler.
Det är klart att det går tyngre att springa då. Jag menar, DET TAR JU ETT TAG INNAN KROPPEN HAR VANT SIG VID ALLA NYA MUSKLER PÅ MIN KROPP.
Jag tänkte lägga ut en bild på mig där jag står i bar överkropp, men eftersom att det kan bli lite för magstarkt för vissa läsare så väljer jag att avstå.
Nu ska jag in till Köping. Kaggen ska lira innebandy-derby med b-laget - och eftersom att jag känner att han kan behöva mitt stöd på läktaren så är det självklart att jag ställer upp.
Varför Seth MacFarlane är på toppen av humor...
Dagens funderare
Jag undrar. Om man sover tre dagar i sträck - kan man då vara vaken tre dagar i streck utan att bli trött?
Don't worry - be happy
Visst är det skönt när man är ute i god tid? När man inte behöver stressa, och i lugn och ro kan ta sig tid att känna efter hur underbart livet är. När man är ute i god tid kanske man kan sätta sig ner någonstans och ta en kaffe, och i all stillhet invänta på att det som man är ute i god tid till ska inträffa.
Så här såg det ut när vi skulle flyga från Oslo till Bergen för några månader sedan.
Så här såg det ut när vi skulle flyga från Oslo till Bergen för några månader sedan.
Blödigare med åren?
Jag har alltid varit en blödig jävel. Redan som liten grät jag mycket och ofta. Inte så att jag var klen och känslig för fysisk smärta - utan mer för inre smärta.
Jag grät, och gråter, alltid för sorgliga saker. Det behöver inte handla om tyngre saker som döden och sådant, det räcker om det finns bara en gnutta sorgligt i sammanhanget så får jag en klump i halsen och darr på underläppen. Till exempel en omöjlig eller oförutsägbar kärlek som blir besvarad, eller ensamhet och mobbing, eller när någon kämpar och mot alla odds gör någonting utav det ovanliga - ja, listan kan göras oändlig.
Hur som haver - på senare år, i takt med att man blir äldre och mer luttrad, så har det varit mer sparsamt med tårarna. Därför blir jag aningen konfunderad då jag nu har upptäckt att tårarna har gjort comeback.
Det började för någon månad sdan då jag satt och tittade på något sånt här "Okänd-familjemedlem-spåras-upp-och-förenas-med-sin-familj-program", och när de två familjemedlemmarna, i det här fallet en far och dotter, återförenades så började tårarna rinna.
Sedan satt jag och tittade på gamla tacktal från Oscar-galor på Youtube, och på nytt fick jag en klump i halsen. När Robin Williams vann sin Oscar för bästa biroll i Good Will Hunting så blev han så glad, och alla i publiken blev jätteglada och ställde sig upp och applåderade - och det var så fruktansvärt fint och vackert att se denna innerliga glädje.
...och sedan har vi Vänner. När Phoebe är surrogatmamma åt sin bror och nu ska till att föda trillingarna. Den scenen, på sjukhuset, när hon ligger där med alla barnen i sin famn och inser att hon ska behöva lämna ifrån sig dem - det är så hjärtskärande. Även fast jag har sett det avsnittet en miljon gånger, och aldrig har gråtit öven den tidigare, så grät jag nu när jag nyligen kollade på det.
Jag vet inte varför tårarna kommer just nu. Jag vet inte om de kommer fortsätta trilla. Men jag vet att jag inte har någonting emot det alls.
Jag grät, och gråter, alltid för sorgliga saker. Det behöver inte handla om tyngre saker som döden och sådant, det räcker om det finns bara en gnutta sorgligt i sammanhanget så får jag en klump i halsen och darr på underläppen. Till exempel en omöjlig eller oförutsägbar kärlek som blir besvarad, eller ensamhet och mobbing, eller när någon kämpar och mot alla odds gör någonting utav det ovanliga - ja, listan kan göras oändlig.
Hur som haver - på senare år, i takt med att man blir äldre och mer luttrad, så har det varit mer sparsamt med tårarna. Därför blir jag aningen konfunderad då jag nu har upptäckt att tårarna har gjort comeback.
Det började för någon månad sdan då jag satt och tittade på något sånt här "Okänd-familjemedlem-spåras-upp-och-förenas-med-sin-familj-program", och när de två familjemedlemmarna, i det här fallet en far och dotter, återförenades så började tårarna rinna.
Sedan satt jag och tittade på gamla tacktal från Oscar-galor på Youtube, och på nytt fick jag en klump i halsen. När Robin Williams vann sin Oscar för bästa biroll i Good Will Hunting så blev han så glad, och alla i publiken blev jätteglada och ställde sig upp och applåderade - och det var så fruktansvärt fint och vackert att se denna innerliga glädje.
...och sedan har vi Vänner. När Phoebe är surrogatmamma åt sin bror och nu ska till att föda trillingarna. Den scenen, på sjukhuset, när hon ligger där med alla barnen i sin famn och inser att hon ska behöva lämna ifrån sig dem - det är så hjärtskärande. Även fast jag har sett det avsnittet en miljon gånger, och aldrig har gråtit öven den tidigare, så grät jag nu när jag nyligen kollade på det.
Jag vet inte varför tårarna kommer just nu. Jag vet inte om de kommer fortsätta trilla. Men jag vet att jag inte har någonting emot det alls.
Spinning- och styrkepass med KBK
På torsdagar är det Wolfman som basar över träningen. På hans gym Nautilus kör vi först en timmes spinning, följt av styrketräning där vi har ett speciellt program att gå efter. Typ.
Wolfman är galen på spinningen. Han skriker "KOM IGEN!" och "TRAMPA DÅ!" i en timme, samtidigt som han svettas som en gris. Helvete vilken krigare han är på sin cykel, den där Wolfman.
På min vänstra sida har jag allt som oftast sällskap Charlieboy, Blondie Bubble Boy, Kaggen och Ödlan. Så även denna torsdag.
På min högra sida har jag vanligtvis Lingen, men denna gång hade Fille reda ockuperat cykeln, till Lingens stora besvikelse - och till min frustration. Fille var nämligen en jävla dåre! När det var som allra tyngst och jävligast under spinning-passet - då slog Fille till mig på ryggen. Tre gånger! Jag vet inte om han gjorde det för att peppa sig själv mitt i allt det jobbiga - men ont gjorde det i alla fall. Jävla Fille.
Alla trampade på bra - utom Kotten som fick punktering efter bara några minuter.
Ödlan är mer av en spanare än en pumpare nere på gymmet.
Hellgren tycker om att titta på sig själv i spegeln när han pumpar.
Blondie Bubble Boy gillar att titta på Hellgren när han pumpar.
Hightower ökar på sin muskelmassa genom att mörscha på 1 ton i vikter.
När man är i gymmet så är det ingen jävla lekstuga. Därav Lingens mordfyllda blick.
Steve tycker också om att kolla på sig själv när han pumpar.
...och Kaggen tycker bara om att kolla på sig själv.
Men ibland får han ett ryck och hugger in på vikterna - och då är det alltid med ett leende på läpparna.
...och titta vilket mäktigt skägg han börjar få till. Riktigt grovt och mastigt. Till och med fylligt. Jag älskar skägg.
Wolfman är galen på spinningen. Han skriker "KOM IGEN!" och "TRAMPA DÅ!" i en timme, samtidigt som han svettas som en gris. Helvete vilken krigare han är på sin cykel, den där Wolfman.
På min vänstra sida har jag allt som oftast sällskap Charlieboy, Blondie Bubble Boy, Kaggen och Ödlan. Så även denna torsdag.
På min högra sida har jag vanligtvis Lingen, men denna gång hade Fille reda ockuperat cykeln, till Lingens stora besvikelse - och till min frustration. Fille var nämligen en jävla dåre! När det var som allra tyngst och jävligast under spinning-passet - då slog Fille till mig på ryggen. Tre gånger! Jag vet inte om han gjorde det för att peppa sig själv mitt i allt det jobbiga - men ont gjorde det i alla fall. Jävla Fille.
Alla trampade på bra - utom Kotten som fick punktering efter bara några minuter.
Ödlan är mer av en spanare än en pumpare nere på gymmet.
Hellgren tycker om att titta på sig själv i spegeln när han pumpar.
Blondie Bubble Boy gillar att titta på Hellgren när han pumpar.
Hightower ökar på sin muskelmassa genom att mörscha på 1 ton i vikter.
När man är i gymmet så är det ingen jävla lekstuga. Därav Lingens mordfyllda blick.
Steve tycker också om att kolla på sig själv när han pumpar.
...och Kaggen tycker bara om att kolla på sig själv.
Men ibland får han ett ryck och hugger in på vikterna - och då är det alltid med ett leende på läpparna.
...och titta vilket mäktigt skägg han börjar få till. Riktigt grovt och mastigt. Till och med fylligt. Jag älskar skägg.
Geggamoja
Wooooooooh! Man!!!!
Jag är helt slut. Utbränd. Totalt körd in i väggen. Att jobba åtta till fyra är verkligen ingen dans på rosor. Jag varnar er - försök er inte på det själva!
Äh, joke on the side - det var helt ok att återvända till dagiset. Visst var det stimmigt och väldigt tjolahopp-tjolahejsan-roligt att Fröken Jonatan var tillbaka igen - men det var samtidigt betydligt trevligare att få uppskattning än barnen kräktes över att se mig igen.
Även fast det var lite mindre än 1 år sedan som jag slutade så var det mesta sig likt. Visst, det var lite nya ansikten här och där - och visst, det var några nyrivna tapeter på vissa ställen - och visst, de jävlarna hade fräckheten att plocka ner mitt fotografi ifrån väggen - men annars var det mesta sig likt.
Många välbekanta ansikten som var roligt att återse, och sedan en del nya, som sagt. Men jag har förbluffande lätt för namn och hade koll på de flesta efter bara några minuter.
Nu är jag trött. Fysiskt och mentalt.
Därför känns det helt underbart att snart få sätta sig i bilen och åka in till gymmet i Köping för lite spinning och styrketräning med fotbollslaget. Riktigt underbart. Can't wait. Mmmm längtar. Ge mig, ge mig!
Jag är helt slut. Utbränd. Totalt körd in i väggen. Att jobba åtta till fyra är verkligen ingen dans på rosor. Jag varnar er - försök er inte på det själva!
Äh, joke on the side - det var helt ok att återvända till dagiset. Visst var det stimmigt och väldigt tjolahopp-tjolahejsan-roligt att Fröken Jonatan var tillbaka igen - men det var samtidigt betydligt trevligare att få uppskattning än barnen kräktes över att se mig igen.
Även fast det var lite mindre än 1 år sedan som jag slutade så var det mesta sig likt. Visst, det var lite nya ansikten här och där - och visst, det var några nyrivna tapeter på vissa ställen - och visst, de jävlarna hade fräckheten att plocka ner mitt fotografi ifrån väggen - men annars var det mesta sig likt.
Många välbekanta ansikten som var roligt att återse, och sedan en del nya, som sagt. Men jag har förbluffande lätt för namn och hade koll på de flesta efter bara några minuter.
Nu är jag trött. Fysiskt och mentalt.
Därför känns det helt underbart att snart få sätta sig i bilen och åka in till gymmet i Köping för lite spinning och styrketräning med fotbollslaget. Riktigt underbart. Can't wait. Mmmm längtar. Ge mig, ge mig!
Fröken Jonatan gör comeback
Imorgon tar jag ett paus ifrån skrivandet. Jag ska nämligen vikariera på mitt gamla dagis igen. Det hade tydligen någon form av kris. I said "Ok".
Kan va kul att lattja upp juvelerna igen. Plus att jag behöver klöver. "Det går inge bra nu, kompis det går inge bra nu."
Kan va kul att lattja upp juvelerna igen. Plus att jag behöver klöver. "Det går inge bra nu, kompis det går inge bra nu."
...men ett dagens roligaste kan jag ändå kosta på mig
Det var runt 11-tiden. Jag satt framför datorn, då Far plötsligt sprang - japp, sprang - förbi, samtidigt som han skrek "Kazakstan! Det måste vara Kazakstan!". Med den bärbara telefonen i högsta hugg kom han snart farandes förbi igen, in till tv-rummet.
Det visade sig att han hade zappat in på ett av alla de där Ordleks-programmen, de där när man ska försöka lista ut vilket ord de söker och sedan ringa in det rätta svaret för att vinna pengar.
Lite senare hördes Fars röst igen, inifrån tv-rummet. "Faan! Man kommer ju inte ens fram! Det är bara jävla bluff hela skiten!".
HA HA HA HA HA HA HA HA!!!!!!!!
"Kazakstan! Det måste vara Kazakstan!". Hilarious...
Det visade sig att han hade zappat in på ett av alla de där Ordleks-programmen, de där när man ska försöka lista ut vilket ord de söker och sedan ringa in det rätta svaret för att vinna pengar.
Lite senare hördes Fars röst igen, inifrån tv-rummet. "Faan! Man kommer ju inte ens fram! Det är bara jävla bluff hela skiten!".
HA HA HA HA HA HA HA HA!!!!!!!!
"Kazakstan! Det måste vara Kazakstan!". Hilarious...
Tack & fuck
Jag vill härmed utbringa ett stort TACK! till Påven, för att han introducerade radiokanalen 106, 9 - Rockklassiker i mitt liv.
Varje bilresa är numera en fröjd för själen och öronen tack vare dessa oändliga rockklassiker som spottas ut ifrån högtalarna. Eller vad sägs om den här låtordningen från idag: Aerosmith - Love in an elevator, Def Leppard - Pour some sugar over me och Deep purple - Smoke on the water.
Magiskt.
Men det var på ditresan. Till träningen.
Hemresan sög - trots 106,9 - för träningen gick åt helvete. Jag hatar att spela dåligt. Det förstör alltid resten av kvällen.
Varje bilresa är numera en fröjd för själen och öronen tack vare dessa oändliga rockklassiker som spottas ut ifrån högtalarna. Eller vad sägs om den här låtordningen från idag: Aerosmith - Love in an elevator, Def Leppard - Pour some sugar over me och Deep purple - Smoke on the water.
Magiskt.
Men det var på ditresan. Till träningen.
Hemresan sög - trots 106,9 - för träningen gick åt helvete. Jag hatar att spela dåligt. Det förstör alltid resten av kvällen.
Bara i Kungsör...
Aaaah...dessa underbara dagar då man får för sig att lyxa till det. Bara så där, liksom.
Sådana här pizzor har dom inte i Norge.
Sådana här pizzor har dom inte i Norge.
Tillbaka till framtiden
I min dator ligger det en mapp som heter Mina dokument. Det har säkert ni också i era datorer. I den mappen ligger det en mapp som heter jone. Det har ni eventuellt i era datorer också. I den mappen ligger har jag olika mappar för alla foton som jag tar.
Om jag har flera foton från en och samma händelse så hamnar de alla i samma mapp, som får en beskrivning och ett datum när fotona togs. Om jag bara har ett eller två foton från en enskild händelse så hamnar de i en mapp som heter Blandat.
Sedan har jag en mapp som heter Jag. I den hamnar alla foton som jag tar på mig själv - och believe me, det händer ofta. Jag tycker om att dokumentera mitt utseende och mina frisyrer - min utveckling helt enkelt. Då kan jag gå tillbaka och titta och tänka "Ah, där var jag stilig" eller "Åh, där hade jag en snygg frisyr" eller "Uäh, så där vill jag aldrig mer se ut".
Ovan nämna saker har ingenting med det här att göra - men när jag kollade igenom min nuvarande jone-mapp (som snart kommer att förpassas till en arkiverad cd-skiva) så hittade jag en bild som fick mitt hjärta att hoppa till.
Det var en bild ifrån när jobbade på dagis, och den gav mig varma känslor. Den visade mig hur min framtid ser ut. Eller hur jag vill att min framtid ska se ut.
Ni måste erkänna att det är sött - och att det ser helt rätt ut! Jag tror på den här bilden.
Kvällen då vi ska ha kuligt tillsammans
Jag har bara varit ute på krogen en gång i år (jag räknar inte med den där första lördagen i januari, för då var vi i Norge och...ja...det gills inte). Vissa kanske anser att det är normalt, en utgång i månaden alltså, men tittar man tillbaka på mina tre senaste år så är det en väldigt liten siffra.
Men det är helt okej för mig, det känns bra. Dels är vi inne i uppbyggnadsfasen i fotbollen, och dels känner jag ingen glädje i att springa på krogen varje helg längre. Jag har tröttnat.
Jag säger inte att jag börjar bli gammal, för så är icke fallet, utan det handlar mer om att 3 år i dimman har satt sina spår - kombinerat med att krogen idag inte är vad den en gång var. De gamla, glada, gyllene "Rolling-dagarna", och för den delen även "Lotus-dagarna", är ett minne blott och jag har svårt att se hur de skulle kunna komma tillbaka. Statt, Harrys och Nybron i all ära - men det är inte samma sak som The Good Old Days.
Aja. Det jag vill få fram är: just nu, just precis nu, vill jag gå ut på krogen. Anledningen är enkel. Jag har hittat på en jättekuilg lek att köra på förfesten. Eller, lek...det är mer ett test. Jag tror det kan bli ganska roligt, i alla fall. Det kändes som det när jag skrev ner det på papper, åtminstone. Kanske det blir blaha-blaha? Nej! Jag tror det kan bli roligt.
Problemet är bara att det kräver att alla Riddarna är samlade - och det är ju inte möjligt för tillfället. Så därför får vi lägga leken på is tills vidare.
Men jag lovar er - när den kvällen kommer, då Riddarna är samlade igen för första gången på länge, så kommer det att bli roligt. Det blir någonting att se fram emot.
Om jag inte med tidens lopp får för mig att det inte alls kommer att bli roligt och jag istället river sönder leken i tusen bitar...
Men det är helt okej för mig, det känns bra. Dels är vi inne i uppbyggnadsfasen i fotbollen, och dels känner jag ingen glädje i att springa på krogen varje helg längre. Jag har tröttnat.
Jag säger inte att jag börjar bli gammal, för så är icke fallet, utan det handlar mer om att 3 år i dimman har satt sina spår - kombinerat med att krogen idag inte är vad den en gång var. De gamla, glada, gyllene "Rolling-dagarna", och för den delen även "Lotus-dagarna", är ett minne blott och jag har svårt att se hur de skulle kunna komma tillbaka. Statt, Harrys och Nybron i all ära - men det är inte samma sak som The Good Old Days.
Aja. Det jag vill få fram är: just nu, just precis nu, vill jag gå ut på krogen. Anledningen är enkel. Jag har hittat på en jättekuilg lek att köra på förfesten. Eller, lek...det är mer ett test. Jag tror det kan bli ganska roligt, i alla fall. Det kändes som det när jag skrev ner det på papper, åtminstone. Kanske det blir blaha-blaha? Nej! Jag tror det kan bli roligt.
Problemet är bara att det kräver att alla Riddarna är samlade - och det är ju inte möjligt för tillfället. Så därför får vi lägga leken på is tills vidare.
Men jag lovar er - när den kvällen kommer, då Riddarna är samlade igen för första gången på länge, så kommer det att bli roligt. Det blir någonting att se fram emot.
Om jag inte med tidens lopp får för mig att det inte alls kommer att bli roligt och jag istället river sönder leken i tusen bitar...
Mitt första minne av livet
Sedan en tid tillbaka har jag gått och funderat på vad som är mitt första minne av livet. Alltså vad som är det allra första man kommer ihåg.
Mellan 1986-1987, det vill säga mitt första levnadsår, så bodde vi nere på Sågen i Kungsör - och där är det kört. Därifrån har jag inga minnen alls. Det enda jag vet, som jag fått återberättat för mig, är att jag sprang runt och sparkade på allting som jag såg. Till och med på vår katt, Busan. En fotbollsspelare redan då, med andra ord.
Sedan flyttade vi till Ladugårdsvägen någon gång i mitten 87. Mitt första minne kring den tiden var länge den dagen då jag mötte Kaggen, tre år senare. Det måste ha varit någon gång efter april 1990, eftersom att jag minns att jag var 4 år, Kaggen var 3 år och storasyster Therese var 5 år - och då storasyster Therese fyller år i april så måste det ha varit efter det. Kaggen hade i alla fall shorts på sig.
Men det är inte mitt första minne av livet - eftersom att jag minns vem som bodde granne med mig innan Kaggen. Det var en flicka ifrån Värmland, och hon var min första bästa kompis - även fast jag idag inte kan komma ihåg vad hon hette. Vi lekte väldigt ofta och jag minns att jag blev väldigt ledsen när jag fick reda på att hon skulle flytta. "Vad fan är det för jävla idiot som kommer och tar hennes hus" tänkte jag...kanske inte, men något i den stilen i alla fall.
Nåväl. Den där "jävla idioten" skulle ju visa sig att inte vara helt tokig, trots allt.
Så är denna flicka mitt första minne av livet? Nej. För härom dagen kom jag på en annan händelse som utspelade sig ett år tidigare - det vill säga 1989.
Jag var tre år och min höggravida mamma skulle ta studenten ifrån Komvux på Ullvigymnasiet i Köping. Just studentavslutningen i Köping kommer jag endast ihåg tack vare gamla filmer från filmkameran - med det finns en sak jag minns. Nämligen pappas bil.
Han hade tagit hem ett vrålåk ifrån jobbet, dagen till ära, och jag kommer ihåg hur jag sprang över gräsmattan fram till den röda blänkade bilen. I mina ögon var det en Porsche eller Ferrari - men när jag nu tänker tillbaka på det så var det antagligen en splitterny Audi-80 eller Audi-100. Skit samma - det minns jag kristallklart, och det är nog bland det första jag kommer ihåg från mitt liv.
Fast det finns en sak till. En bild i mitt huvud som utspelar sig 1987. Jag var minst 1½ år - och fråga mig inte hur jag minns det. Det finns inget filmat matrial på denna sekvens, och det är ingen som har berättat det här för mig. Det finns bara där som en rörlig bild i mitt huvud.
Det är någon som bär mig. Någon som håller om mig. Mitt enda minne av någon som jag aldrig fick lära känna.
Mellan 1986-1987, det vill säga mitt första levnadsår, så bodde vi nere på Sågen i Kungsör - och där är det kört. Därifrån har jag inga minnen alls. Det enda jag vet, som jag fått återberättat för mig, är att jag sprang runt och sparkade på allting som jag såg. Till och med på vår katt, Busan. En fotbollsspelare redan då, med andra ord.
Sedan flyttade vi till Ladugårdsvägen någon gång i mitten 87. Mitt första minne kring den tiden var länge den dagen då jag mötte Kaggen, tre år senare. Det måste ha varit någon gång efter april 1990, eftersom att jag minns att jag var 4 år, Kaggen var 3 år och storasyster Therese var 5 år - och då storasyster Therese fyller år i april så måste det ha varit efter det. Kaggen hade i alla fall shorts på sig.
Men det är inte mitt första minne av livet - eftersom att jag minns vem som bodde granne med mig innan Kaggen. Det var en flicka ifrån Värmland, och hon var min första bästa kompis - även fast jag idag inte kan komma ihåg vad hon hette. Vi lekte väldigt ofta och jag minns att jag blev väldigt ledsen när jag fick reda på att hon skulle flytta. "Vad fan är det för jävla idiot som kommer och tar hennes hus" tänkte jag...kanske inte, men något i den stilen i alla fall.
Nåväl. Den där "jävla idioten" skulle ju visa sig att inte vara helt tokig, trots allt.
Så är denna flicka mitt första minne av livet? Nej. För härom dagen kom jag på en annan händelse som utspelade sig ett år tidigare - det vill säga 1989.
Jag var tre år och min höggravida mamma skulle ta studenten ifrån Komvux på Ullvigymnasiet i Köping. Just studentavslutningen i Köping kommer jag endast ihåg tack vare gamla filmer från filmkameran - med det finns en sak jag minns. Nämligen pappas bil.
Han hade tagit hem ett vrålåk ifrån jobbet, dagen till ära, och jag kommer ihåg hur jag sprang över gräsmattan fram till den röda blänkade bilen. I mina ögon var det en Porsche eller Ferrari - men när jag nu tänker tillbaka på det så var det antagligen en splitterny Audi-80 eller Audi-100. Skit samma - det minns jag kristallklart, och det är nog bland det första jag kommer ihåg från mitt liv.
Fast det finns en sak till. En bild i mitt huvud som utspelar sig 1987. Jag var minst 1½ år - och fråga mig inte hur jag minns det. Det finns inget filmat matrial på denna sekvens, och det är ingen som har berättat det här för mig. Det finns bara där som en rörlig bild i mitt huvud.
Det är någon som bär mig. Någon som håller om mig. Mitt enda minne av någon som jag aldrig fick lära känna.
Ääää, ge er...
Hörrni - va fan i helvete?
Här lägger man upp en film, fördelat på två klipp, om det gångna året med Riddarna - och sedan skiter ni att kolla på det ena av klippen. Vad är det för rövstil?
Visst, många har uppenbarligen kollat på båda klippen - men långtifrån alla. Hur tror ni att det andra klippet känner sig då, när han ser att han har mindre visningar än det andra klippet? Det är ju inte rättvist, eller hur?
Jag tar för givet att det beror på lathet - för jag vägrar tro att ni inte tycker att det är bra.
Därför ska jag göra det enkelt för er. Hjälp det andra klippet att komma ifatt det första klippet. Om inte för min skull, så i alla fall för det andra klippets skull.
Här lägger man upp en film, fördelat på två klipp, om det gångna året med Riddarna - och sedan skiter ni att kolla på det ena av klippen. Vad är det för rövstil?
Visst, många har uppenbarligen kollat på båda klippen - men långtifrån alla. Hur tror ni att det andra klippet känner sig då, när han ser att han har mindre visningar än det andra klippet? Det är ju inte rättvist, eller hur?
Jag tar för givet att det beror på lathet - för jag vägrar tro att ni inte tycker att det är bra.
Därför ska jag göra det enkelt för er. Hjälp det andra klippet att komma ifatt det första klippet. Om inte för min skull, så i alla fall för det andra klippets skull.
Lyx-Svensson
Nu börjar jag få lite struktur på vardagen. De sena nätterna och de sena uppstigningarna på morgonen är ett minne blott.
Numera är det fasta (nåja) rutiner som gäller. I säng skapligt på kvällen - och upp skapligt på morgonen. Lugn och rejäl frukost, lite smådoning och sedan skriva resten av dagen fram till fotbollsträningen.
Även fast jag är en stor beundrare av "sängliggar-livet" så måste jag ändå medge att den här mer ordnade livsstilen har sina ljuspunkter. Det känns jävligt bra, helt enkelt.
Numera är det fasta (nåja) rutiner som gäller. I säng skapligt på kvällen - och upp skapligt på morgonen. Lugn och rejäl frukost, lite smådoning och sedan skriva resten av dagen fram till fotbollsträningen.
Även fast jag är en stor beundrare av "sängliggar-livet" så måste jag ändå medge att den här mer ordnade livsstilen har sina ljuspunkter. Det känns jävligt bra, helt enkelt.
It's gettin' better all the time
Well smack my ass and call me Uma!
Vet ni vad jag älskar? När jag når ut till människor. Många människor.
Igår var det en sådan dag. Den bästa, eller största, eller mesta - eller vad man nu vill kalla det. Det var en riktigt bra dag. I mean - it was greeeat!
Vet ni vad jag älskar? När jag når ut till människor. Många människor.
Igår var det en sådan dag. Den bästa, eller största, eller mesta - eller vad man nu vill kalla det. Det var en riktigt bra dag. I mean - it was greeeat!
True, true, true Tom...
Come here
please hold my hand for now
Help me
I'm scared, show me how to fight this
Please save me
this time I can not run
And I'll see
you when this is done
And now I
have come to realise
That you are
the one who's left behind
please hold my hand for now
Help me
I'm scared, show me how to fight this
Please save me
this time I can not run
And I'll see
you when this is done
And now I
have come to realise
That you are
the one who's left behind
Varför Family guy är på toppen av humor...
Mer guldkorn...
Skrivar-dag
Ju längre tiden går, desto mer inser jag hur pass viktiga de där veckorna i Norge var för min del.
Lite mer godis från Oasis-konserten
Songbird
Don't look back in anger
Ny månad, ny look
Vad tycks? Aae, inte så illa, eller hur?
...och gitarren fick vara med på hörn också. Meningen med de här bilderna ska vara att de visar lite grand hur mitt liv ser ut för tillfället. Om än bara lite grand.
Sedan kunde jag låta bli att ta med min mugshot till höger. Lite sådär lagom frånvarande och nonchalant kaxig. Typ som att jag inte kunde bry mig mindre. Bilden är för övrigt från i somras då jag blev anhållen för misshandel av en bartender som inte serverade min öl tillräckligt snabbt.
Men jag lovar er - det var befogat. Hon var jättesölig.
Världens bästa serie någonsin
Ända sedan den där härliga dagen 1998, då Grannen introducerade mig för fenomenet Vänner, så har jag dyrkat serien. Den första repliken någonsin i Vänner är "There's nothing to tell." - men min första replik kommer alltid att vara "Oh no, I'm paddling away." (även fast min första replik egentligen var "Hey.").
Jag har sett varenda säsong, varenda avsnitt, flera gånger om - och det är alltid och fortfarande lika magiskt bra. Därför har jag alltid hävdat att Vänner är världens bästa serie någonsin.
Dock ska jag erkänna att det genom åren har varit en del störningsmoment. Det vill säga; andra serier som har varit där och tillfälligt knackat på dörren till titeln som världens bästa.
Först och främst har jag alltid varit svag för MacGayver. Det är min barndomshjälte och jag alltid älskat den serien. Fast nu på senare tid kan jag se lite mer nyktert på serien. Det kommer alltid att vara en av mina favoriter - men kanske inte den allra bästa.
Sedan har vi mer nutida tv-serier. Först var det Scrubs som kom och förtrollade mig. Det var en blixtförälskelse som höll i sig länge - men som nu falnat lite. Dock fortfarande en femma.
Därefter, eller dessförinnan möjligtvis, var det Entourage. Oh boy, när jag var som allra mest nere i Entourage så trodde jag att den serien skulle ta över titeln - till skillnad från Scrubs så är min kärlek till Entourage fortfarande lika stark som när jag började titta.
Den senaste serien som tagit mig med storm är Flight of the conchords. Där har det än så länge bara kommit en säsong, och den andra säsongen har precis börjat - så egentligen är det för tidigt att säga vad den kommer att få för betydelse för mig. Just nu är jag i alla fall stormförtjust.
Men! Det jag egentligen ville säga med det här inlägget - som i vanlig ordning blev längre än jag tänkt mig - är att trots att jag haft mina små svaga och tveksamma stunder så går det aldrig - aldrig, aldrig, aldrig - att överträffa Vänner. Jag är nu fullständigt övertygad.
Vänner är världens bästa serie någonsin.
Jag har sett varenda säsong, varenda avsnitt, flera gånger om - och det är alltid och fortfarande lika magiskt bra. Därför har jag alltid hävdat att Vänner är världens bästa serie någonsin.
Dock ska jag erkänna att det genom åren har varit en del störningsmoment. Det vill säga; andra serier som har varit där och tillfälligt knackat på dörren till titeln som världens bästa.
Först och främst har jag alltid varit svag för MacGayver. Det är min barndomshjälte och jag alltid älskat den serien. Fast nu på senare tid kan jag se lite mer nyktert på serien. Det kommer alltid att vara en av mina favoriter - men kanske inte den allra bästa.
Sedan har vi mer nutida tv-serier. Först var det Scrubs som kom och förtrollade mig. Det var en blixtförälskelse som höll i sig länge - men som nu falnat lite. Dock fortfarande en femma.
Därefter, eller dessförinnan möjligtvis, var det Entourage. Oh boy, när jag var som allra mest nere i Entourage så trodde jag att den serien skulle ta över titeln - till skillnad från Scrubs så är min kärlek till Entourage fortfarande lika stark som när jag började titta.
Den senaste serien som tagit mig med storm är Flight of the conchords. Där har det än så länge bara kommit en säsong, och den andra säsongen har precis börjat - så egentligen är det för tidigt att säga vad den kommer att få för betydelse för mig. Just nu är jag i alla fall stormförtjust.
Men! Det jag egentligen ville säga med det här inlägget - som i vanlig ordning blev längre än jag tänkt mig - är att trots att jag haft mina små svaga och tveksamma stunder så går det aldrig - aldrig, aldrig, aldrig - att överträffa Vänner. Jag är nu fullständigt övertygad.
Vänner är världens bästa serie någonsin.
Världens bästa fotbollsspelare
Titta på det här och fucking njut.
...och folk frågar sig varför jag tycker att detta är världens bästa fotbollsspelare???
...och folk frågar sig varför jag tycker att detta är världens bästa fotbollsspelare???
Vilka bekymmer man har
Vet ni vad jag kan tycka är väldigt jobbigt? Det är när man hamnar i situationer där man möter någon, i bilen eller till fots, och man inte vet om man ska hälsa eller låta bli.
Jag tror ni vet vad jag snackar om. När man möter en människa som man känner fast ändå inte känner. Det kanske är en vän till en vän, eller en vän till en vän som är en av dina vänner. Man kanske har träffats på en fest någon eller några gånger och där utbytt ett par ord med varandra, lite oskyldigt så där som det alltid är med alkohol i kroppen.
Men sedan, när man träffas ute i den stora vida världen, långt ifrån tryggheten av din vän som är vän med denna person - då ställs man alltid inför samma dilemma. Hälsa eller inte hälsa?
Det kan ju då bli som så att personen inte hälsar tillbaka - och då förbannar man sig själv för att man var så patetisk som hälsade. Eller så hälsar den andra personen, medan man själv inte hälsar, och då känner man sig dum för det. Eller så hälsar ingen, och då blir man lite småsur över att den andra personen inte hälsade. Typ "Va fan i helvete, vi snackade ju med varandra på den där festen? Vi är ju bekantas bekanta med varandra? Varför hälsade inte svinet för?".
Det ideala är ju såklart om båda hälsar. Då blir det oavgjort och ingen behöver känna skuld eller skam. Även om det finns risk för tankar som "Hmm, undrar om han/hon hälsade bara för att jag hälsade? Undrar om han/hon hade hälsat om jag inte hälsade?". Eller klassikern "Aha! Hon hälsade. Undrar om hon gillar mig? Jag tror att vi skulle kunna passa bra ihop. Gifta oss och få några vackra barn. Det kanske är hon och jag ändå?".
Jag tror ni vet vad jag snackar om. När man möter en människa som man känner fast ändå inte känner. Det kanske är en vän till en vän, eller en vän till en vän som är en av dina vänner. Man kanske har träffats på en fest någon eller några gånger och där utbytt ett par ord med varandra, lite oskyldigt så där som det alltid är med alkohol i kroppen.
Men sedan, när man träffas ute i den stora vida världen, långt ifrån tryggheten av din vän som är vän med denna person - då ställs man alltid inför samma dilemma. Hälsa eller inte hälsa?
Det kan ju då bli som så att personen inte hälsar tillbaka - och då förbannar man sig själv för att man var så patetisk som hälsade. Eller så hälsar den andra personen, medan man själv inte hälsar, och då känner man sig dum för det. Eller så hälsar ingen, och då blir man lite småsur över att den andra personen inte hälsade. Typ "Va fan i helvete, vi snackade ju med varandra på den där festen? Vi är ju bekantas bekanta med varandra? Varför hälsade inte svinet för?".
Det ideala är ju såklart om båda hälsar. Då blir det oavgjort och ingen behöver känna skuld eller skam. Även om det finns risk för tankar som "Hmm, undrar om han/hon hälsade bara för att jag hälsade? Undrar om han/hon hade hälsat om jag inte hälsade?". Eller klassikern "Aha! Hon hälsade. Undrar om hon gillar mig? Jag tror att vi skulle kunna passa bra ihop. Gifta oss och få några vackra barn. Det kanske är hon och jag ändå?".
Livet i en hängmatta
Jag kan verkligen älska söndagsmorgnar. Det är så skönt att gå upp i hyfsad tid, käka lite frukost och sedan sätta sig med en kopp kaffe framför Nyhetsmorgon med Tilde de Paula. Lungt och härligt.
Sedan zappar man lite, fastnar framför Australian Open-finalen mellan Rafael Nadal och Roger Fedderer, och om man har tur kanske någon redan har varit iväg och köpt tidningen som nu ligger där och bara väntar på att bli läst.
Mats Olsson, Marcus Birro, Premier Leauge, de senaste nöjesnyheterna... Sedan tar man ytterligare en kopp kaffe och sätter sig framför datorn för att kolla vad nätet har för nytt att erbjuda.
Japp, jag kan verkligen älska söndagsmorgnar.
Sedan zappar man lite, fastnar framför Australian Open-finalen mellan Rafael Nadal och Roger Fedderer, och om man har tur kanske någon redan har varit iväg och köpt tidningen som nu ligger där och bara väntar på att bli läst.
Mats Olsson, Marcus Birro, Premier Leauge, de senaste nöjesnyheterna... Sedan tar man ytterligare en kopp kaffe och sätter sig framför datorn för att kolla vad nätet har för nytt att erbjuda.
Japp, jag kan verkligen älska söndagsmorgnar.
