It's funny
Den här är lite svårare, eftersom man behöver se hela sammanhanget, men jag ska försöka.
Från Scrubs. J.D och Carla står och tjafsar för J.D tycker inte om att Carla flirtar med en gammal flamma. Men Carla menar att det bara är samma oskyldiga flirtande som J.D brukar göra hela tiden och att det alltid går bra för honom, varpå J.D gör sin berömda "titta snett uppåt och tänka tillbaka på en situation i livet". Och det är i den situationen vi kommer in i.
Från Scrubs. J.D och Carla står och tjafsar för J.D tycker inte om att Carla flirtar med en gammal flamma. Men Carla menar att det bara är samma oskyldiga flirtande som J.D brukar göra hela tiden och att det alltid går bra för honom, varpå J.D gör sin berömda "titta snett uppåt och tänka tillbaka på en situation i livet". Och det är i den situationen vi kommer in i.
Because it's funny!
Derbyseger!
Jajamen! Blev seger med 2-1 över Köping FF - och b-lagets förlustfria svit håller i sig. Det känns väldigt positivt.
Vi inledde väldigt blekt och kom inte alls rätt i offensiven, och på en hörna kunde KFF krångla in ledningen efter passivitet ifrån våran sida. Vi fick inte bort bollen, helt enkelt.
Dock spelade vi upp oss och kunde kvittera genom Lingen innan halvtid, så det var med en bra känsla vi gick in i den andra halvleken. Väl där blev det spelmässigt ganska jämnt. Vi hade en del ganska bra lägen att göra mål på, vilket också KFF hade, fast kanske några färre, men det blev i alla fall vi som drog längsta strået efter att Abbe förvaltat en lång utspark ifrån Scherrdin i målet.
Alltid underbart att slå KFF, hur det än ser ut i matchen, och väldigt skönt att vi har fått in en sån vinnarinställning i laget. Den saknades förra året, men nu hoppas jag den kommit för att stanna.
För egen del gick det väl okej om man ser till den status jag befinner mig i. Men om man ser till den status jag vill vara i, och hade hoppats att vara i, så gick det dåligt. Jag är liksom för långt ifrån alldeles för ofta, och när det blir såna stora marginaler så hinner jag inte med. Det är frustrerande. Jag kommer aldrig in i situationerna som jag vill.
Sedan har jag märkt att jag avvaktar alldeles för mycket. Jag springer inte över som jag brukade innan skadan. Och det är inte för att jag är rädd - för det är jag verkligen inte. Inte ens omedvetet, tror jag. Kanske är det för att jag klokt nog avstår, med tanke på att jag är så sen in i de flesta situationerna. Går jag in fullt då så får jag ju bara rött kort direkt.
Men jag ska villigt erkänna att jag varit naiv och blåögd gällande denna korsbandskada. Jag tänkte liksom typ: "Okej, det tar sex månader, sedan är allting som förut igen". Det är det verkligen inte. Jag har nu insett att jag missat ett år av matchträning, och att det inte är någonting som man tar igen på några månader. Inte jag i alla fall, tydligen.
Jag har verkligen jobbat hårt på gymmet, flera gånger i veckan i snart 10 månader, men det jag saknar fortfarande är matchtempot. Kanske blir det som så att hela den här säsongen blir ett försök att komma tillbaka, eller också så släpper det succesivt och så kanske det blir en bra höst?
Jag hoppas verkligen på det sistnämnda.
Vi inledde väldigt blekt och kom inte alls rätt i offensiven, och på en hörna kunde KFF krångla in ledningen efter passivitet ifrån våran sida. Vi fick inte bort bollen, helt enkelt.
Dock spelade vi upp oss och kunde kvittera genom Lingen innan halvtid, så det var med en bra känsla vi gick in i den andra halvleken. Väl där blev det spelmässigt ganska jämnt. Vi hade en del ganska bra lägen att göra mål på, vilket också KFF hade, fast kanske några färre, men det blev i alla fall vi som drog längsta strået efter att Abbe förvaltat en lång utspark ifrån Scherrdin i målet.
Alltid underbart att slå KFF, hur det än ser ut i matchen, och väldigt skönt att vi har fått in en sån vinnarinställning i laget. Den saknades förra året, men nu hoppas jag den kommit för att stanna.
För egen del gick det väl okej om man ser till den status jag befinner mig i. Men om man ser till den status jag vill vara i, och hade hoppats att vara i, så gick det dåligt. Jag är liksom för långt ifrån alldeles för ofta, och när det blir såna stora marginaler så hinner jag inte med. Det är frustrerande. Jag kommer aldrig in i situationerna som jag vill.
Sedan har jag märkt att jag avvaktar alldeles för mycket. Jag springer inte över som jag brukade innan skadan. Och det är inte för att jag är rädd - för det är jag verkligen inte. Inte ens omedvetet, tror jag. Kanske är det för att jag klokt nog avstår, med tanke på att jag är så sen in i de flesta situationerna. Går jag in fullt då så får jag ju bara rött kort direkt.
Men jag ska villigt erkänna att jag varit naiv och blåögd gällande denna korsbandskada. Jag tänkte liksom typ: "Okej, det tar sex månader, sedan är allting som förut igen". Det är det verkligen inte. Jag har nu insett att jag missat ett år av matchträning, och att det inte är någonting som man tar igen på några månader. Inte jag i alla fall, tydligen.
Jag har verkligen jobbat hårt på gymmet, flera gånger i veckan i snart 10 månader, men det jag saknar fortfarande är matchtempot. Kanske blir det som så att hela den här säsongen blir ett försök att komma tillbaka, eller också så släpper det succesivt och så kanske det blir en bra höst?
Jag hoppas verkligen på det sistnämnda.
Derby!
Om två omgångar smäller det! Första derbymatchen mot Köping i år. Fy fagerlund vad jag är sugen, förväntansfull och nervös inför den matchen. Ska bli så roligt att se. Men det är då det.
Redan nu ikväll så blir derbyt av i lightversion. Med b-laget. Vi möter KFF hemma på Runevallen klockan sju, och jag är minst lika peppad inför den fighten.
Jag har ingen direkt känsla i kroppen, mer än att det ska bli jävligt skoj.
Hör av mig angående resultatet.
Redan nu ikväll så blir derbyt av i lightversion. Med b-laget. Vi möter KFF hemma på Runevallen klockan sju, och jag är minst lika peppad inför den fighten.
Jag har ingen direkt känsla i kroppen, mer än att det ska bli jävligt skoj.
Hör av mig angående resultatet.
Bra helg
En ljuvlig försommarkväll. Mörkret har svept in över Kungsör, men luften är ljummen och det doftar sommar. Axlarna svider efter en solig dag uppe i Västanhed, och det känns bra. Det känns som det ska.
Helgen rivstartade med en sväng in till E-tuna med Lillebror i fredags. Vi behöver inte prata om att jag kollade upp tågtider till Arboga istället för Eskilstuna och att vi blev sittandes på tågstationen en timme innan vi lyckades få tag på skjuts in. Väl där väntade Jag-älskar-ljus-mannen och Påven, och det blev en kväll tillslut. Varken mer eller mindre.
Lördagen var sedan vigd åt Köpingsyran. Förpärla hemma hos Tordans päron, traditionsenligt, och det var som vanligt mycket trevligt. Förra året var det Champions Leauge-finalen som dundrade på teven - i år var det Eurovision song contest. I år kändes det som att intresset var större än vanligt bland folket, kanske för att Loreen var så favorittippad, och som tur var hann vi se hennes superstabila insats innan bussen gick in till Köping.
Det var ju klasskillnad om man jämför med övriga bidrag, men jag trodde ändå inte på en seger. Det går ju inte längre att vinna med alla skitländer som röstar på varandra, men jag tippade på en andra plats. Väl inne på öltältet mötte jag Snygg-Johan som yrade (verkligen yrade) om att Loreen vunnit. Jag trodde inte på honom, inte i det tillståndet. Men lite senare fick jag höra från mer tillförlitliga källor (busschauffören) att Sverige vunnit, och det var då för väl. Rättvisan segrade för en gång skull.
Öltältet var annars en mindre katastrof. Vädret var bra, vilket det aldrig annars är, men stämningen var låg. Man brukar ju springa in i gamla kändisar, men jag träffade tamejfan ingen. Inte ens mina vänner. Jag var fan helt själv, kändes det som. Tillslut satt jag med Jone Erixon och Totte Nilsson, som bad mig berätta om Rhodos-resan 2004 och Tre vänner på en soffa. Jag kände mig lite gammal då, faktiskt.
Nåväl, som tur är gick kvällen snabbt, och snart satt man på bussen hem. Klok som jag var undvek jag att ramla in på någon efterfest, eftersom jag skulle upp ganska tidigt idag. Blev som sagt en dag i Västanhed, där Mors dag firades. Blev även lite bad i det 20-gradiga vattnet, vilket var härligt värre. Solen gassade och vattnet svalkade - det bästa av två världar.
Därmed kändes det som att helgen blev lite längre än vanligt, eftersom den var ganska välfylld, men samtidigt kändes den som vanligt alldeles för kort. Helgen skulle inneha en dag till, då skulle den bli perfekt.
Helgen rivstartade med en sväng in till E-tuna med Lillebror i fredags. Vi behöver inte prata om att jag kollade upp tågtider till Arboga istället för Eskilstuna och att vi blev sittandes på tågstationen en timme innan vi lyckades få tag på skjuts in. Väl där väntade Jag-älskar-ljus-mannen och Påven, och det blev en kväll tillslut. Varken mer eller mindre.
Lördagen var sedan vigd åt Köpingsyran. Förpärla hemma hos Tordans päron, traditionsenligt, och det var som vanligt mycket trevligt. Förra året var det Champions Leauge-finalen som dundrade på teven - i år var det Eurovision song contest. I år kändes det som att intresset var större än vanligt bland folket, kanske för att Loreen var så favorittippad, och som tur var hann vi se hennes superstabila insats innan bussen gick in till Köping.
Det var ju klasskillnad om man jämför med övriga bidrag, men jag trodde ändå inte på en seger. Det går ju inte längre att vinna med alla skitländer som röstar på varandra, men jag tippade på en andra plats. Väl inne på öltältet mötte jag Snygg-Johan som yrade (verkligen yrade) om att Loreen vunnit. Jag trodde inte på honom, inte i det tillståndet. Men lite senare fick jag höra från mer tillförlitliga källor (busschauffören) att Sverige vunnit, och det var då för väl. Rättvisan segrade för en gång skull.
Öltältet var annars en mindre katastrof. Vädret var bra, vilket det aldrig annars är, men stämningen var låg. Man brukar ju springa in i gamla kändisar, men jag träffade tamejfan ingen. Inte ens mina vänner. Jag var fan helt själv, kändes det som. Tillslut satt jag med Jone Erixon och Totte Nilsson, som bad mig berätta om Rhodos-resan 2004 och Tre vänner på en soffa. Jag kände mig lite gammal då, faktiskt.
Nåväl, som tur är gick kvällen snabbt, och snart satt man på bussen hem. Klok som jag var undvek jag att ramla in på någon efterfest, eftersom jag skulle upp ganska tidigt idag. Blev som sagt en dag i Västanhed, där Mors dag firades. Blev även lite bad i det 20-gradiga vattnet, vilket var härligt värre. Solen gassade och vattnet svalkade - det bästa av två världar.
Därmed kändes det som att helgen blev lite längre än vanligt, eftersom den var ganska välfylld, men samtidigt kändes den som vanligt alldeles för kort. Helgen skulle inneha en dag till, då skulle den bli perfekt.
Varrrrmt!!!
Bonnbränna is da shit! Nu har vi haft fyra megadagar av sol, och det har satt sina spår. Svider härligt.
Igår var vi ute nästan hela dagen. Blev en utflykt till mina gamla hemtrakter, Björkliden ute vid Ulvesund, för att fira Förskolans dag, och solen gjorde sitt på mina t-shirtsarmar och nacke.
Väldigt roligt att komma ut dit igen. Jag saknar området med den härliga skogen och de öppna ytorna - och självklart saknar jag barnen. En av mina gamla juveler sa: "Ska du börja här igen?". Jag svarade: "Nej, det går inte, jag jobbar ju på ett annat dagis nu" - men han bara log och sa: "Jo, följ med till gården nu". Det var en liten kniv i hjärtat det, kan jag lova.
Idag blev vi också ute nästan hela dagen, av naturliga själ, och nu sitter man här med härligt röda överarmar och sorgligt bleka underarmar. Nacken bränner fint, och allting nedanför skriker vitt. Och ansiktet är bra mosigt det med.
Men här klagas inte, jag älskar det. Men man blir bra trött. Dock finns det inget utrymme för sömn, för nu bär det av inte till E-tuna med Lillebror, in till Jag-älskar-ljus-mannen och Påven.
Igår var vi ute nästan hela dagen. Blev en utflykt till mina gamla hemtrakter, Björkliden ute vid Ulvesund, för att fira Förskolans dag, och solen gjorde sitt på mina t-shirtsarmar och nacke.
Väldigt roligt att komma ut dit igen. Jag saknar området med den härliga skogen och de öppna ytorna - och självklart saknar jag barnen. En av mina gamla juveler sa: "Ska du börja här igen?". Jag svarade: "Nej, det går inte, jag jobbar ju på ett annat dagis nu" - men han bara log och sa: "Jo, följ med till gården nu". Det var en liten kniv i hjärtat det, kan jag lova.
Idag blev vi också ute nästan hela dagen, av naturliga själ, och nu sitter man här med härligt röda överarmar och sorgligt bleka underarmar. Nacken bränner fint, och allting nedanför skriker vitt. Och ansiktet är bra mosigt det med.
Men här klagas inte, jag älskar det. Men man blir bra trött. Dock finns det inget utrymme för sömn, för nu bär det av inte till E-tuna med Lillebror, in till Jag-älskar-ljus-mannen och Påven.
En poäng Västerås
Bortamatch mot BK30 ikväll på vidriga Ringvallen. Blev en pinne efter 2-2.
Första halvleken var sannerligen ingen höjdare ifrån våran sida. Vi blev stundtals utspelade, faktiskt, och fick inte alls igång något spel. Det kändes lojt och vi gick till halvtidsvilan med ett 2-1-underläge.
Den andra halvleken blev dock mycket bättre. Vi rullade mer boll, var hungrigare, satte bättre press och skapade ganska mycket. Stubben kvitterade till 2-2, och med lite flyt kunde vi ha avgjort matchen. Fast å andra sidan kunde det lika gärna ha slutat med förlust, så oavgjort speglade nog matchen ganska bra. Vi är i alla fall fortfarande obesegrade i år.
För egen del gick det ungefär som för resten av laget. En dålig första halvlek och en bättre andra halvlek. Jag är inte alls nöjd. Jag var långt ifrån motståndarna alldeles för mycket och kom ofta fel in i situationerna. Jag var inte på tårna. Deras andra mål får jag också ta på mig. Gick lite bättre i andra, men nej, jag är inte alls nöjd. Tyvärr.
Bara på't igen.
Första halvleken var sannerligen ingen höjdare ifrån våran sida. Vi blev stundtals utspelade, faktiskt, och fick inte alls igång något spel. Det kändes lojt och vi gick till halvtidsvilan med ett 2-1-underläge.
Den andra halvleken blev dock mycket bättre. Vi rullade mer boll, var hungrigare, satte bättre press och skapade ganska mycket. Stubben kvitterade till 2-2, och med lite flyt kunde vi ha avgjort matchen. Fast å andra sidan kunde det lika gärna ha slutat med förlust, så oavgjort speglade nog matchen ganska bra. Vi är i alla fall fortfarande obesegrade i år.
För egen del gick det ungefär som för resten av laget. En dålig första halvlek och en bättre andra halvlek. Jag är inte alls nöjd. Jag var långt ifrån motståndarna alldeles för mycket och kom ofta fel in i situationerna. Jag var inte på tårna. Deras andra mål får jag också ta på mig. Gick lite bättre i andra, men nej, jag är inte alls nöjd. Tyvärr.
Bara på't igen.
Den blomstertid nu kommen
Ljuvliga dagar, dessa två vi haft. Ändå blir jag lite brydd över folk som går i shorts. "Det är ju ändå bara vår", inbillar jag mig.
Men så upptäcker jag att det är 22 maj. Snart juni. Herregud, det är verkligen som vanligt, maj bara susar förbi. Det är liksom valborg och 1 maj - sedan är det helt plötsligt juni. Lätt den snabbaste månaden på året, till och med värre än februari.
Ja, snart juni. Sommar, alltså. Med andra ord: vilken pissvår vi haft. Man hann ju inte ens upptäcka den innan den var över.
Eller ska vi säga att det är senvår fortfarande? Ja, vi gör det. En vecka till eller så. Det ser bättre ut då. Eller också har sommaren redan börjat och så blir den lite längre. Det skulle ju fungera det också. Hur som helst är det som det ska nu. Maskrosorna har slagit ut och björkarna blommar för fullt. Det doftar barndomens lyckliga dagar i luften och fåglarna har rave-party. Uteserveringarna har öppnat, grillarna har plockats fram och potatissalladen försvinner som is i Sahara i affärerna. Vi mår bra nu.
Men jag väntar nog med shortsen ett tag till tror jag.
Men så upptäcker jag att det är 22 maj. Snart juni. Herregud, det är verkligen som vanligt, maj bara susar förbi. Det är liksom valborg och 1 maj - sedan är det helt plötsligt juni. Lätt den snabbaste månaden på året, till och med värre än februari.
Ja, snart juni. Sommar, alltså. Med andra ord: vilken pissvår vi haft. Man hann ju inte ens upptäcka den innan den var över.
Eller ska vi säga att det är senvår fortfarande? Ja, vi gör det. En vecka till eller så. Det ser bättre ut då. Eller också har sommaren redan börjat och så blir den lite längre. Det skulle ju fungera det också. Hur som helst är det som det ska nu. Maskrosorna har slagit ut och björkarna blommar för fullt. Det doftar barndomens lyckliga dagar i luften och fåglarna har rave-party. Uteserveringarna har öppnat, grillarna har plockats fram och potatissalladen försvinner som is i Sahara i affärerna. Vi mår bra nu.
Men jag väntar nog med shortsen ett tag till tror jag.
Inlägget som aldrig blev skrivet
Var hos Jag-älskar-ljus-mannen i torsdags. Det var ju kvartsfinal i hockey-VM, Sverige vrs. Tjeckien, och sånt tittar man inte på ensam.
Det var upplagt för svensk seger. Dels för att vi hade ett namnkunnigt lag och redan hade slagit Tjeckien en gång i turneringen - men mest för att media redan hade placerat Sverige i en final mot Finland.
Och så blev det förlust och fiasko. Eller? 16 NHL-proffs säger mig ingenting. Joel Lundqvist, Frölunda, däremot. Där har vi en spelare som verkligen hade behövs i denna match.
Men det är ändå drygt att förlora med 29 sekunder kvar. Då är det nästan skönare att förlora med 7-0.
Nåväl, det var deppigt ett tag, men sedan blev det muntrare. Efter New Boys nitro. Holländsk komedi. Herre min körs en sån gãlen film! Bitvis genialiskt rolig, bitvis absurd.
Det var längesen jag skrattade så mycket åt en film, och det var härligt att få uppleva det igen. Den där känslan av att bli överrumplad och förvånad, komiskt sett. Dock höll det bara i dryga 40 minuter, sedan blev det för mycket upprepning, men allt som allt var det en väldigt rolig film.
Jag misstänker dock att det kanske bara är jag och Jag-älskar-ljus-mannen, och möjligtvis Lillebror, som tycker att detta är roligt.
Aja, det var ingenting speciellt egentligen, men jag kände ändå att detta var någonting som jag ville ha sagt, och som jag borde ha sagt redan då, i fredags, dagen efter.
Det var upplagt för svensk seger. Dels för att vi hade ett namnkunnigt lag och redan hade slagit Tjeckien en gång i turneringen - men mest för att media redan hade placerat Sverige i en final mot Finland.
Och så blev det förlust och fiasko. Eller? 16 NHL-proffs säger mig ingenting. Joel Lundqvist, Frölunda, däremot. Där har vi en spelare som verkligen hade behövs i denna match.
Men det är ändå drygt att förlora med 29 sekunder kvar. Då är det nästan skönare att förlora med 7-0.
Nåväl, det var deppigt ett tag, men sedan blev det muntrare. Efter New Boys nitro. Holländsk komedi. Herre min körs en sån gãlen film! Bitvis genialiskt rolig, bitvis absurd.
Det var längesen jag skrattade så mycket åt en film, och det var härligt att få uppleva det igen. Den där känslan av att bli överrumplad och förvånad, komiskt sett. Dock höll det bara i dryga 40 minuter, sedan blev det för mycket upprepning, men allt som allt var det en väldigt rolig film.
Jag misstänker dock att det kanske bara är jag och Jag-älskar-ljus-mannen, och möjligtvis Lillebror, som tycker att detta är roligt.
Aja, det var ingenting speciellt egentligen, men jag kände ändå att detta var någonting som jag ville ha sagt, och som jag borde ha sagt redan då, i fredags, dagen efter.
The one that got away
Simrishamn, augustinatt, vi var eftersläntare till kvällens stora efterfest. För kvällen skulle ju aldrig ta slut.
Stranden lockade mer än Chris de Burgh och Lady in red, ville ha dig för mig själv en stund.
19 år och nyförälskade, juni och juli hade visat det bästa av dig. Och jag måste ha gjort någonting bra.
En sanddyna och vågorna vilade för vår skull, månen visste vad den gjorde den här natten, för du har aldrig sett vackrare ut.
Du sa: "Är jag din tjej nu?" "Ja." "Bra, för du är min kille nu." Sånt händer bara i filmen. Är det konstigt att jag svävade på molnen?
Nu när jag tänker tillbaka kan jag knappt tro att det var sant, för det händer bara i filmen. Du är den mest romantiska filmen jag sett.
En blick och jag förstod att du var nått jag aldrig upplevt förut, men då tänkte jag att det så skulle förbli. Du var inget jag skulle få uppleva.
Ett dansgolv senare, ett podium, vi var lyckliga den kvällen, men när du la dina armar om min hals så visste jag inte var lycka var. För det var ingenting jag upplevt förut.
Två läppar smakar likadant från tjej till tjej om det inte betyder nånting, men du smakade allting. Allting jag tycker om.
Tequila gjorde det lättare när vi bara kännt varandra i en dag, sedan fick vi det där modet. Att drunkna i varandras munnar. Jag har aldrig varit mer levande.
Och lyssnade man riktigt noga så kunde man nästan höra hur Realisten från axeln ropade: "Nu kan du bara förlora!". Och den visste vad den pratade om, för där på sanddynan kom du på bättre tankar. "Det är inget fel på dig. Nu glömmer vi det här."
I've never seen so many men ask you if you wanted to dance, looking for a little romance. Och jag stod sist i kön. Klubben stängde tidigt den natten.
Columbus trodde han upptäckte en ny väg till Indien, och jag upptäckte kärleken. Vi var båda förlorare. Men vi var i alla fall lyckliga en stund.
Stranden lockade mer än Chris de Burgh och Lady in red, ville ha dig för mig själv en stund.
19 år och nyförälskade, juni och juli hade visat det bästa av dig. Och jag måste ha gjort någonting bra.
En sanddyna och vågorna vilade för vår skull, månen visste vad den gjorde den här natten, för du har aldrig sett vackrare ut.
Du sa: "Är jag din tjej nu?" "Ja." "Bra, för du är min kille nu." Sånt händer bara i filmen. Är det konstigt att jag svävade på molnen?
Nu när jag tänker tillbaka kan jag knappt tro att det var sant, för det händer bara i filmen. Du är den mest romantiska filmen jag sett.
En blick och jag förstod att du var nått jag aldrig upplevt förut, men då tänkte jag att det så skulle förbli. Du var inget jag skulle få uppleva.
Ett dansgolv senare, ett podium, vi var lyckliga den kvällen, men när du la dina armar om min hals så visste jag inte var lycka var. För det var ingenting jag upplevt förut.
Två läppar smakar likadant från tjej till tjej om det inte betyder nånting, men du smakade allting. Allting jag tycker om.
Tequila gjorde det lättare när vi bara kännt varandra i en dag, sedan fick vi det där modet. Att drunkna i varandras munnar. Jag har aldrig varit mer levande.
Och lyssnade man riktigt noga så kunde man nästan höra hur Realisten från axeln ropade: "Nu kan du bara förlora!". Och den visste vad den pratade om, för där på sanddynan kom du på bättre tankar. "Det är inget fel på dig. Nu glömmer vi det här."
I've never seen so many men ask you if you wanted to dance, looking for a little romance. Och jag stod sist i kön. Klubben stängde tidigt den natten.
Columbus trodde han upptäckte en ny väg till Indien, och jag upptäckte kärleken. Vi var båda förlorare. Men vi var i alla fall lyckliga en stund.
Seger, grillning, fotboll och årets första dopp
Vilken härlig lördag det blev! Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN blev det seger igen. Vi vann med 1-0 hemma mot Sköllersta, och visst, det var ingen höjdarmatch, inte direkt vackert - men det blev seger och 3 poäng, och det var det absolut viktigaste.
Nu tog vi några kliv uppåt i tabellen, och det är oerhört viktigt att vi plockar så mycket poäng vi kan här framöver så att vi inte behöver ägna hösten åt att jaga de andra lagen. Det har vi gjort två gånger tidigare i division 3, och ingen av de gångerna slutade väl.
Jag hoppas verkligen att detta vara vändningen, att det lossnar framåt nu, för vi ska inte vara ett bottenlag med det här laget.
Efter matchen vankades det grillning nere på gården utanför mig och Tordan. Trevligt, men jag ångrar att jag bara grillade korv. Det blev lite klent i magen.
Därefter var det Champions Leauge-final uppe hos Tordan - och det blev ju riktigt spännande tillslut. Det mesta pekade ju åt en Bayern-seger, men det var uppenbarligen Chelseas tur att vinna pokalen.
Ja det blev en sen afton. Ramlade hemåt runt halv tre, och det var inte för inte som man var lite trött idag. Kom ändå upp hyfsat skapligt och åkte upp till Västanhed. Klippte lite gräs och donade, och - tog årets första dopp!
Men jag var allt lite tveksam till en början. Och vit.
13 grader i vattnet lät okej, men kändes fel.
Visst, det är inga supersteg jag tar - men jag tar dem!
Första tanken när jag slängde mig i plurret var: "MIIIIIIIISTAAAAAAAAAKE!!!!". Men sedan var det okej. Det är synd att säga att det var behagligt, men det var inte så kallt att man behövde springa upp.
1, 2, 3, 4, 5...men vart är den 6:e?
Järnladyn.
Linslusen.
Sedan kom man hem och möttes av Storebror Thomas, Miriam och Brorsdotter Freja. Det blev bus for the hole slant, vill jag lova, och det var som vanligt väldigt trevligt.
Bara att hugga tänderna i en ny vecka nu då. Jag känner mig ändå lagom utvilad, och de har lovat vackert väder, så det känns ju ändå helt okej.
Nu tog vi några kliv uppåt i tabellen, och det är oerhört viktigt att vi plockar så mycket poäng vi kan här framöver så att vi inte behöver ägna hösten åt att jaga de andra lagen. Det har vi gjort två gånger tidigare i division 3, och ingen av de gångerna slutade väl.
Jag hoppas verkligen att detta vara vändningen, att det lossnar framåt nu, för vi ska inte vara ett bottenlag med det här laget.
Efter matchen vankades det grillning nere på gården utanför mig och Tordan. Trevligt, men jag ångrar att jag bara grillade korv. Det blev lite klent i magen.
Därefter var det Champions Leauge-final uppe hos Tordan - och det blev ju riktigt spännande tillslut. Det mesta pekade ju åt en Bayern-seger, men det var uppenbarligen Chelseas tur att vinna pokalen.
Ja det blev en sen afton. Ramlade hemåt runt halv tre, och det var inte för inte som man var lite trött idag. Kom ändå upp hyfsat skapligt och åkte upp till Västanhed. Klippte lite gräs och donade, och - tog årets första dopp!
Men jag var allt lite tveksam till en början. Och vit.
13 grader i vattnet lät okej, men kändes fel.
Visst, det är inga supersteg jag tar - men jag tar dem!
Första tanken när jag slängde mig i plurret var: "MIIIIIIIISTAAAAAAAAAKE!!!!". Men sedan var det okej. Det är synd att säga att det var behagligt, men det var inte så kallt att man behövde springa upp.
1, 2, 3, 4, 5...men vart är den 6:e?
Järnladyn.
Linslusen.
Sedan kom man hem och möttes av Storebror Thomas, Miriam och Brorsdotter Freja. Det blev bus for the hole slant, vill jag lova, och det var som vanligt väldigt trevligt.
Bara att hugga tänderna i en ny vecka nu då. Jag känner mig ändå lagom utvilad, och de har lovat vackert väder, så det känns ju ändå helt okej.
Ny match, ny spänning
Vaknar till smått gråmulet väder, och tänker "vad trist". Ser sedan på Nyhetsmorgon lördag där Jesper Börjesson gång på gång utstrålar glädje över det fina vädret vi har. "I alla fall här i Stockholm", lägger han sedan till.
Men så kommer en ny vädertös in i rutan och siar om bättre väder lite senare under dagen. En karta över Sverige klockan två visar på sol i våra trakter, och nu när klockan är tolv så börjar molnen faktiskt spricka upp.
Det vore väl trevligt med lite sol en dag som denna, när vi tar emot Sköllersta hemma på Runevallen klockan tre.
Mycket viktig match, tror jag. Vi behöver ta poäng, helst tre, och vi behöver få medvind. Få igång maskinen igen. Rulla framåt en stund, istället för att hela tiden bli stående och reparera skador, medan de andra åker vidare.
Det får absolut inte se ut som senast, borta mot FBK Karlstad, och det tror och hoppas jag att alla är fullt medvetna om, och full övertygade om att inte upprepa.
Det skulle vara så skönt med en seger idag. För alla. Jag hoppas verkligen vi lyckas med det.
Men så kommer en ny vädertös in i rutan och siar om bättre väder lite senare under dagen. En karta över Sverige klockan två visar på sol i våra trakter, och nu när klockan är tolv så börjar molnen faktiskt spricka upp.
Det vore väl trevligt med lite sol en dag som denna, när vi tar emot Sköllersta hemma på Runevallen klockan tre.
Mycket viktig match, tror jag. Vi behöver ta poäng, helst tre, och vi behöver få medvind. Få igång maskinen igen. Rulla framåt en stund, istället för att hela tiden bli stående och reparera skador, medan de andra åker vidare.
Det får absolut inte se ut som senast, borta mot FBK Karlstad, och det tror och hoppas jag att alla är fullt medvetna om, och full övertygade om att inte upprepa.
Det skulle vara så skönt med en seger idag. För alla. Jag hoppas verkligen vi lyckas med det.
Från min balkong
Macken ligger tyst och öde, bara irländska hundar med brännvin och kniv. Som försöker ta varandras liv.
Hamnen gör mig sällskap hem, under bron bor någon varenda kväll. Ska aldrig klaga på min säng igen.
Fotbollsplaner, husvagnar och en sopstation, Fredsgatan är ett potpurri av melankoli. Men jag såg bara eufori.
Och visst var det här jag växte upp? Ja visst var det här jag växte upp?
Skillinge är bottenlös på natten, inget dopp efter elva för mig. För mörkret tar aldrig slut.
Bygatan uppåt, en bit av min barndom, på kullen där blev jag tonåring en gång. Första gången jag tände på.
Brandstationen och boulegropen, det är jour på natten, och andra har jour i livet.
Från vattentornet kan man se hela världen om det är riktigt stjärnklart. Bara man blundar tillräckligt länge. Men vem har tid att se hela världen?
Tänder ljus på kyrkogården, den är större än jag minns den men det vill jag inte komma ihåg. Så många som har lämnat oss, som aldrig får glömmas bort, som lämnat så stora hål, dom som förlorar kommer snabbare i mål.
Kungsör, gör nåt oväntat. Gör mig lite överrumplad, byt ut nycklarna till låsen, som att gå vilse på Åsen.
Drottninggatan en miljon gånger, men man tröttnar aldrig på sina favoritsånger.
Vid kyrkan leker barnen i parken. Utanför Sarajevo ligger krossade hjärtan på marken.
Du var min livboj i livet, nu måste jag lära mig simma. Eller hoppas på att aldrig ramla i.
Inlines genom Häggens ghetto, det var på den tiden när det fanns lägenheter längs med Runnabäcken.
Centralvallen och Västerskolan, den bästa skolan i livet. Där var jag bäst i klassen.
Ladugårdsvägen, den bästa vägen, men nu följer jag Kungsringen upp, längs byns enda boulevard. Nästan hela vägen hem.
Och visst var det här jag växte upp? Ja visst var det här jag växte upp?
Den bästa tiden är när man växer upp.
Hamnen gör mig sällskap hem, under bron bor någon varenda kväll. Ska aldrig klaga på min säng igen.
Fotbollsplaner, husvagnar och en sopstation, Fredsgatan är ett potpurri av melankoli. Men jag såg bara eufori.
Och visst var det här jag växte upp? Ja visst var det här jag växte upp?
Skillinge är bottenlös på natten, inget dopp efter elva för mig. För mörkret tar aldrig slut.
Bygatan uppåt, en bit av min barndom, på kullen där blev jag tonåring en gång. Första gången jag tände på.
Brandstationen och boulegropen, det är jour på natten, och andra har jour i livet.
Från vattentornet kan man se hela världen om det är riktigt stjärnklart. Bara man blundar tillräckligt länge. Men vem har tid att se hela världen?
Tänder ljus på kyrkogården, den är större än jag minns den men det vill jag inte komma ihåg. Så många som har lämnat oss, som aldrig får glömmas bort, som lämnat så stora hål, dom som förlorar kommer snabbare i mål.
Kungsör, gör nåt oväntat. Gör mig lite överrumplad, byt ut nycklarna till låsen, som att gå vilse på Åsen.
Drottninggatan en miljon gånger, men man tröttnar aldrig på sina favoritsånger.
Vid kyrkan leker barnen i parken. Utanför Sarajevo ligger krossade hjärtan på marken.
Du var min livboj i livet, nu måste jag lära mig simma. Eller hoppas på att aldrig ramla i.
Inlines genom Häggens ghetto, det var på den tiden när det fanns lägenheter längs med Runnabäcken.
Centralvallen och Västerskolan, den bästa skolan i livet. Där var jag bäst i klassen.
Ladugårdsvägen, den bästa vägen, men nu följer jag Kungsringen upp, längs byns enda boulevard. Nästan hela vägen hem.
Och visst var det här jag växte upp? Ja visst var det här jag växte upp?
Den bästa tiden är när man växer upp.
Tack klämmis!
Ställde inte alarmet på mobilen för första gången på flera månader. Vaknar upp alldeles försent, men unnar mig lyxen att somna om igen. Ramlar ur sängen lite senare, i landet mellan morgon och lunch, och sätter på en kopp kaffe.
Efter en stund fräser jag på lite korv, bacon och ägg. Lite ännu senare ligger jag i soffan i snuskoma och bläddrar i nya King. Det är vad jag kallar att vara ledig.
Tar en dusch, städar toaletten och fixar i ordning mig till perfektion. Hämtar tvätten på tork och lassar in en ny tvätt. Köper en flaska vin och whiskey, utan anledning. Sitter nu med en kall Fanta.
Ibland älskar jag verkligen dessa dagar av ingenting.
Efter en stund fräser jag på lite korv, bacon och ägg. Lite ännu senare ligger jag i soffan i snuskoma och bläddrar i nya King. Det är vad jag kallar att vara ledig.
Tar en dusch, städar toaletten och fixar i ordning mig till perfektion. Hämtar tvätten på tork och lassar in en ny tvätt. Köper en flaska vin och whiskey, utan anledning. Sitter nu med en kall Fanta.
Ibland älskar jag verkligen dessa dagar av ingenting.
Lite influerad...
Min stil är till största delen präglad av Liam Gallagher. Alltifrån frisyrer och solbrillor till jackor och skor. Jag älskar det mesta.
Inte så att "åh Liam ser ut så då måste jag också se ut så", utan jag tycker verkligen att det är genuint snygga grejer.
Han har haft en del tvivelaktiga frisyrer och outfits genom åren som jag bestämt sagt "Nej tack" till, men de är dock lätträknade.
95 % av min stil kan spåras till Liam Gallagher, och här följer ett litet collage av exempel som jag älskar och försökt anammat.
Inte så att "åh Liam ser ut så då måste jag också se ut så", utan jag tycker verkligen att det är genuint snygga grejer.
Han har haft en del tvivelaktiga frisyrer och outfits genom åren som jag bestämt sagt "Nej tack" till, men de är dock lätträknade.
95 % av min stil kan spåras till Liam Gallagher, och här följer ett litet collage av exempel som jag älskar och försökt anammat.
Mini-lov, igen
Yes! Står nu inför fyra dagars ledighet. Feels like forever - och jag hoppas att det blir nåt i den stilen.
Jag tänker inte påstå att jag "behöver det", att jag är slutkörd och utbränd på nåt sätt, jag är ju för fan bara barnet - men jag välkomnar det med världens största famnar. Ledighet är alltid da shit. Känslan av att vakna upp fri på morgonen är för jävla härlig.
Visst, det är fotbollsträning klockan halv elva imorgon förmiddag, men det tar jag emot med ett leende på läpparna. Har så mycket att uträtta och bevisa där.
Och sen måste jag tvätta och städa och skruva upp hyllor och handla. Fan...
Vem behöver en ljuddämpare, anyway?
För en tid sedan började min bil brumma högre än vanligt. Så jag höjde volymen på radion och körde vidare.
Närå - men jag körde vidare ett bra tag i alla fall. Sedan frågade jag Lillebror: "Ska avgasröret hänga så där långt ner?". Lillebror tittade under, suckade och sa: "Det har ju för fan spruckit."
En rostspricka var det, och jag körde vidare nån dag. Sedan började det skramla lite konstigt. Jag stannade bilen och såg att avgasröret nu släpade i marken. Tog bort den spruckna biten.
Ringde Wallon's motor och fick tid nästa tisdag. Körde vidare i väntan på att lämna in bilen till Wallon's. Plötsligt började det skramla lite konstigt varje gång jag svängde. Kände på avgasröret (det som var kvar av det) och ljuddämparen och märkte att det hängde lite ostadigt.
Åkte ner till Wallon's och frågade Råbin om det var säkert att köra med bilen. Han kände efter, och frågade: "Har du bråttom?". "Njaaa...vadårå?", sa jag. "Jag skulle vilja ta bort ljuddämparen", sa Råbin. "Är det så illa?", sa jag. "Ja, det vore ju dumt om det lossnade och flög in i någons framruta", sa Råbin.
Så han ryckte bort den lilla gynnaren under bilen som svajade fritt och beställde nya delar. Nu brummar det ännu härligare.
Egentligen är jag nog inte så lämplig att ha bil.
Närå - men jag körde vidare ett bra tag i alla fall. Sedan frågade jag Lillebror: "Ska avgasröret hänga så där långt ner?". Lillebror tittade under, suckade och sa: "Det har ju för fan spruckit."
En rostspricka var det, och jag körde vidare nån dag. Sedan började det skramla lite konstigt. Jag stannade bilen och såg att avgasröret nu släpade i marken. Tog bort den spruckna biten.
Ringde Wallon's motor och fick tid nästa tisdag. Körde vidare i väntan på att lämna in bilen till Wallon's. Plötsligt började det skramla lite konstigt varje gång jag svängde. Kände på avgasröret (det som var kvar av det) och ljuddämparen och märkte att det hängde lite ostadigt.
Åkte ner till Wallon's och frågade Råbin om det var säkert att köra med bilen. Han kände efter, och frågade: "Har du bråttom?". "Njaaa...vadårå?", sa jag. "Jag skulle vilja ta bort ljuddämparen", sa Råbin. "Är det så illa?", sa jag. "Ja, det vore ju dumt om det lossnade och flög in i någons framruta", sa Råbin.
Så han ryckte bort den lilla gynnaren under bilen som svajade fritt och beställde nya delar. Nu brummar det ännu härligare.
Egentligen är jag nog inte så lämplig att ha bil.
Kvällens bästa låt
Längst nere på brandstationsbacken igen
Åh, fy fan - vad jag är less på det här! Less på att spela så jävla dåligt. Less på att inte orka in i situationerna. Less på att inte "vara där". Less på att ibland misslyckas med de allra enklaste sakerna.
Fotbollen går väldigt dåligt just nu. Det gör mig bedrövad och påverkar hela min tillvaro. Jag hatar att spela skit. Det där lätta steget som jag väntar på kommer aldrig.
Och inte blev det bättre av att b-lagsmatchen mot Munktorp blev inställd ikväll, på grund av att de inte fick ihop lag.
För ett tag sedan kändes långsamt bättre och bättre, och jag började tänka "fan, jag kanske inte är så långt ifrån en plats i matchtruppen ändå". Nu går snabbt sämre och sämre och det finns inte på kartan att jag skulle vara aktuell för en matchtrupp den närmaste tiden.
Fast...på b-lagsmatcher har det gått hyggligare. Det är i de här intensiva momenten på träningarna och spelet på små i ytor som det går piss. Det gör mig bedrövad.
Blir det inte bättre än så här kan jag lika gärna lägga ner, då finns det ingen mening i att fortsätta.
Men tills vidare väntare jag tålmodigt på att stegen ska bli lättare. Redan på träningen på torsdag ska jag börja mosa satan, och sedan spy, antagligen.
Fotbollen går väldigt dåligt just nu. Det gör mig bedrövad och påverkar hela min tillvaro. Jag hatar att spela skit. Det där lätta steget som jag väntar på kommer aldrig.
Och inte blev det bättre av att b-lagsmatchen mot Munktorp blev inställd ikväll, på grund av att de inte fick ihop lag.
För ett tag sedan kändes långsamt bättre och bättre, och jag började tänka "fan, jag kanske inte är så långt ifrån en plats i matchtruppen ändå". Nu går snabbt sämre och sämre och det finns inte på kartan att jag skulle vara aktuell för en matchtrupp den närmaste tiden.
Fast...på b-lagsmatcher har det gått hyggligare. Det är i de här intensiva momenten på träningarna och spelet på små i ytor som det går piss. Det gör mig bedrövad.
Blir det inte bättre än så här kan jag lika gärna lägga ner, då finns det ingen mening i att fortsätta.
Men tills vidare väntare jag tålmodigt på att stegen ska bli lättare. Redan på träningen på torsdag ska jag börja mosa satan, och sedan spy, antagligen.
Inte bitter
Och att City vann Premier League gör mig ingenting. Hellre City eller Tottenham än Chelsea, Arsenal eller Liverpool.
Jag gillar faktiskt City, tvärtemot de flesta United-fansen. Jag skulle vilja hålla på City, precis som Liam Gallagher. Men det går ju inte, inte efter alla dessa år - och speciellt inte nu! Det vore omoraliskt.
Nej, United är mitt lag - och ska man se något positivt i detta så är det att det är bra för hungern, och att Sir.Alex antagligen förlängde sin tränarkarriär med ett par år.
Jag gillar faktiskt City, tvärtemot de flesta United-fansen. Jag skulle vilja hålla på City, precis som Liam Gallagher. Men det går ju inte, inte efter alla dessa år - och speciellt inte nu! Det vore omoraliskt.
Nej, United är mitt lag - och ska man se något positivt i detta så är det att det är bra för hungern, och att Sir.Alex antagligen förlängde sin tränarkarriär med ett par år.
Redo för vackra morgnar och sena kvällar
Så ja! Jag har länge pratat om att köpa möbler till balkongen, men det har inte blivit av. Man velar och sölar och tänker "neeeeeeeeeee...jag gör det nästa helg" - och när nästa helg kommer så tänker man likadant.
Men idag kom jag äntligen iväg, och det blev till att öppna börsen. Men det var det värt.
Nu står jag redo för sommaren. Kom varma dagar, soliga morgnar och ljumma nätter.
Här kommer jag att spendera mycket tid framöver känner jag.
Men idag kom jag äntligen iväg, och det blev till att öppna börsen. Men det var det värt.
Nu står jag redo för sommaren. Kom varma dagar, soliga morgnar och ljumma nätter.
Här kommer jag att spendera mycket tid framöver känner jag.
Finns bara en väg
Solen skiner alltid i Karlstad, säger de. Jasså? Jaha? Jasså? Inte fan sken den igår! Den gömde sig bakom molnen och ute på planen haglade det mål. Tyvärr i fel bur.
Vi förlorade borta mot FBK Karlstad med 7-2 - och jag har ingen aning om vad som hände. Vi ledde med 2-0 efter 11 minuter och hade bud på 3-0 med ett stolpskott. Sedan vände FBK till 3-2 på halvlekens sista kvart. Två minuter in på den andra halvleken stod det 5-2, och då var det game over.
Fy fan.
Jag förstår inte vad som gick snett. Vi ledde med 2-0 och skapade framåt, och även om FBK var giftiga i offensiven så tyckte jag vi hade bra koll på dem. Så får de först en reducering och sedan en kvittering. Kanske var det de två målen som satte sig i skallen? Kanske kom det en rädsla och en ängslighet över att förlora, med tanke på att vi hade tre förluster i bagaget? Kanske var det där FBK vann?
Men va fan - FBK var ju i samma läge som oss! De hade inte vunnit en match innan och borde ha känt ännu mer press än oss, på hemmaplan och allt. Ändå ångade de på och körde tillslut över oss - precis så som vi borde ha gjort. Med en tidig 2-0-ledning borde vi ha kunnat döda matchen.
Fast det är lätt att säga, en annan sak att spela. Jag vet hur det känns, jag har varit med två gånger i ett sånt här läge, båda gångerna i division 3, när vi åkt på förlust på förlust på förlust. Man blir ängslig och tar ut förlusten i förskott. Men jag tycker att det är annorlunda i år. Vi har en bättre trupp än på många år, anser jag, och flera starka personligheter. Vi ska inte vara ett bottenlag, och jag tror inte att vi kommer att vara det när serien sammanfattas i höst. Vi kommer att vända detta, det är jag övertygad om. Det gäller bara att fortsätta på den inslagna vägen och fortsätta våga tro på vårat spel så kommer det att släppa.
Jag var med när vi förlorade mot Köping FF på IP 2007 med 6-1. Det är den värsta förlusten jag varit med om och jag spelade som en kona. Trots det fick jag chansen från start igen mot Köping hemma när serien vände - och då vann vi med 1-0 och jag gjorde en av mina bättre matcher i karriären.
Visst, vi åkte ur det året, men det kommer vi inte att göra i år. Vi är alldeles för bra för det, och det måste vi inse.
Vi förlorade borta mot FBK Karlstad med 7-2 - och jag har ingen aning om vad som hände. Vi ledde med 2-0 efter 11 minuter och hade bud på 3-0 med ett stolpskott. Sedan vände FBK till 3-2 på halvlekens sista kvart. Två minuter in på den andra halvleken stod det 5-2, och då var det game over.
Fy fan.
Jag förstår inte vad som gick snett. Vi ledde med 2-0 och skapade framåt, och även om FBK var giftiga i offensiven så tyckte jag vi hade bra koll på dem. Så får de först en reducering och sedan en kvittering. Kanske var det de två målen som satte sig i skallen? Kanske kom det en rädsla och en ängslighet över att förlora, med tanke på att vi hade tre förluster i bagaget? Kanske var det där FBK vann?
Men va fan - FBK var ju i samma läge som oss! De hade inte vunnit en match innan och borde ha känt ännu mer press än oss, på hemmaplan och allt. Ändå ångade de på och körde tillslut över oss - precis så som vi borde ha gjort. Med en tidig 2-0-ledning borde vi ha kunnat döda matchen.
Fast det är lätt att säga, en annan sak att spela. Jag vet hur det känns, jag har varit med två gånger i ett sånt här läge, båda gångerna i division 3, när vi åkt på förlust på förlust på förlust. Man blir ängslig och tar ut förlusten i förskott. Men jag tycker att det är annorlunda i år. Vi har en bättre trupp än på många år, anser jag, och flera starka personligheter. Vi ska inte vara ett bottenlag, och jag tror inte att vi kommer att vara det när serien sammanfattas i höst. Vi kommer att vända detta, det är jag övertygad om. Det gäller bara att fortsätta på den inslagna vägen och fortsätta våga tro på vårat spel så kommer det att släppa.
Jag var med när vi förlorade mot Köping FF på IP 2007 med 6-1. Det är den värsta förlusten jag varit med om och jag spelade som en kona. Trots det fick jag chansen från start igen mot Köping hemma när serien vände - och då vann vi med 1-0 och jag gjorde en av mina bättre matcher i karriären.
Visst, vi åkte ur det året, men det kommer vi inte att göra i år. Vi är alldeles för bra för det, och det måste vi inse.
Catman
Italienskt vin, chips och en dippskål
vinden viner men inte högre än de finska grannarnas fyllevrål.
Aprilväder i hjärtat men det är redan maj
våren kom för att säga "goodbye goodbye".
Boris lever men dör långsamt
det är inte så konstigt att det blir lite ensamt.
Men vinet hjälper.
Rakade håret för att känna nåt nytt
vaknade med känslan av att ha blivit utbytt,
Krogen spelar inte längre nån roll
men gatan och jag går fortfarande åt samma håll.
Lyssnar på Mauro, Johnny Thunders och Plura
de vet att livet inte går att lura.
Men vinet hjälper.
Vargen ylar inte långt härifrån
ingenting är lika tyst som en ljudlös telefon.
Jobbet går bra, det är okej¨
men vad ska det bli av mig.
Livets skola är mer grubblig än hård
kanske därför jag älskar Markus Krunegård.
Har varit sömnig hela dagen, nu är det natt
kan inte sova, John Blund, kom, tafatt tafatt.
Men vinet hjälper
vinden viner men inte högre än de finska grannarnas fyllevrål.
Aprilväder i hjärtat men det är redan maj
våren kom för att säga "goodbye goodbye".
Boris lever men dör långsamt
det är inte så konstigt att det blir lite ensamt.
Men vinet hjälper.
Rakade håret för att känna nåt nytt
vaknade med känslan av att ha blivit utbytt,
Krogen spelar inte längre nån roll
men gatan och jag går fortfarande åt samma håll.
Lyssnar på Mauro, Johnny Thunders och Plura
de vet att livet inte går att lura.
Men vinet hjälper.
Vargen ylar inte långt härifrån
ingenting är lika tyst som en ljudlös telefon.
Jobbet går bra, det är okej¨
men vad ska det bli av mig.
Livets skola är mer grubblig än hård
kanske därför jag älskar Markus Krunegård.
Har varit sömnig hela dagen, nu är det natt
kan inte sova, John Blund, kom, tafatt tafatt.
Men vinet hjälper
Katten och råttan
Jag hörde en sång, det var du och jag. Ingen visste om det, knappt ens du och jag.
Du älskade mig, sedan lämnade du mig. Jag älskade dig, men du trodde aldrig mig.
Sedan kom någon emellan oss två. Jag gillade henne verkligen men vi var alldeles för små.
Om allt var ett skämt, om allt var ett spel, varför kändes det alltid mer rätt än fel?
Och jag fick skulden för att ingenting blev av. Ett segel med hål på de lugnaste av hav.
Men, älskling, jag blir hjälplös när du tar min hand för givet, så enkelt är aldrig livet, för du släpper min hand så givet, det är så svårt att ta det där klivet, när man är så rädd om livet, det finns så mycket som redan står skrivet, du får aldrig ta mig för givet, aldrig ta ifrån mig det där drivet, du läker aldrig det sår som blir rivet, utan dig skulle jag inte känna det där tivivlet, men samtidigt, älskling, när du tar min hand så givet så blir det svårt att inte älska livet.
Du älskade mig, sedan lämnade du mig. Jag älskade dig, men du trodde aldrig mig.
Sedan kom någon emellan oss två. Jag gillade henne verkligen men vi var alldeles för små.
Om allt var ett skämt, om allt var ett spel, varför kändes det alltid mer rätt än fel?
Och jag fick skulden för att ingenting blev av. Ett segel med hål på de lugnaste av hav.
Men, älskling, jag blir hjälplös när du tar min hand för givet, så enkelt är aldrig livet, för du släpper min hand så givet, det är så svårt att ta det där klivet, när man är så rädd om livet, det finns så mycket som redan står skrivet, du får aldrig ta mig för givet, aldrig ta ifrån mig det där drivet, du läker aldrig det sår som blir rivet, utan dig skulle jag inte känna det där tivivlet, men samtidigt, älskling, när du tar min hand så givet så blir det svårt att inte älska livet.
Behöver ett flow
Var hos tandläkaren idag. Skulle gå på 740 spänn.
Lite tandsten, men inga hål - och jag behövde bara betala 138 kr, då jag hade en massa sparad rabbat.
Det var typ det roligaste som hände idag. Inget ont om denna dag, men inte fan var den rolig. Fast det kan man väl säga om många dagar.
Roligare igår. Bortamatch med b-laget mot VIK - och vi vann med 2-1! Inledningsvis kändes det som att vi skulle få en jobbig afton, då VIK spelade piggt och bra medan vi agerade stirrigt och darrigt. Men det blev en jävla kamp tillslut, och glädjande nog kunde vi gå segrande ur den. Skönt det, för ska man åka till Västerås och spela fotboll en tisdagkväll kan man lika gärna vinna.
Jag spelade hela matchen, och det gick väl sådär. Inget märkvärdigt. Jag är bara glad att knät fortsätter att hålla, och att jag orkade. Jag fick lite krampkänning mot slutet av matchen och tänkte byta, men då Adam gick ut med smärtor så stannande jag kvar och lirade matchen ut.
Men det var igår det. Idag var det ingen rolig dag. Det sämsta av allt var att jag jobbade till klockan sex, och inte var därifrån förrän kvart över sex, och därmed missade träningen. Det är jävla skit det där. Det känns piss.
På måndagar har vi möte mellan fyra och sex, och på onsdagar har jag stängning och får oftast vara kvar till halv sex - och då träningen börjar halv sex så blir det oftast inget bra. Det är bara på torsdagar som jag kan träna ordentligt, och det räcker inte på långa vägar. Det är för jävligt. Förutom att jag verkligen behöver träna ordentligt så är ju det det roligaste jag vet - att spela fotboll. Nej, inget bra det här.
Men imorgon är det torsdag.
Lite tandsten, men inga hål - och jag behövde bara betala 138 kr, då jag hade en massa sparad rabbat.
Det var typ det roligaste som hände idag. Inget ont om denna dag, men inte fan var den rolig. Fast det kan man väl säga om många dagar.
Roligare igår. Bortamatch med b-laget mot VIK - och vi vann med 2-1! Inledningsvis kändes det som att vi skulle få en jobbig afton, då VIK spelade piggt och bra medan vi agerade stirrigt och darrigt. Men det blev en jävla kamp tillslut, och glädjande nog kunde vi gå segrande ur den. Skönt det, för ska man åka till Västerås och spela fotboll en tisdagkväll kan man lika gärna vinna.
Jag spelade hela matchen, och det gick väl sådär. Inget märkvärdigt. Jag är bara glad att knät fortsätter att hålla, och att jag orkade. Jag fick lite krampkänning mot slutet av matchen och tänkte byta, men då Adam gick ut med smärtor så stannande jag kvar och lirade matchen ut.
Men det var igår det. Idag var det ingen rolig dag. Det sämsta av allt var att jag jobbade till klockan sex, och inte var därifrån förrän kvart över sex, och därmed missade träningen. Det är jävla skit det där. Det känns piss.
På måndagar har vi möte mellan fyra och sex, och på onsdagar har jag stängning och får oftast vara kvar till halv sex - och då träningen börjar halv sex så blir det oftast inget bra. Det är bara på torsdagar som jag kan träna ordentligt, och det räcker inte på långa vägar. Det är för jävligt. Förutom att jag verkligen behöver träna ordentligt så är ju det det roligaste jag vet - att spela fotboll. Nej, inget bra det här.
Men imorgon är det torsdag.
I don't like mondays
Det är med ångest som jag tittar på Big brother live på söndagkvällarna. Inte över programmet, det måste ses, men för att det är så symboliskt. Man vet vad det innebär - nämligen att helgen är slut och att man några timmar senare står inför en ny arbetsvecka.
Det är inte så att jag ogillar mitt jobb - men jag älskar och föredrar att vara fri och ledig. Det har alltid varit så och kommer nog alltid att vara så. Det kommer väl ifrån frihetskänslan man hade som barn, den vill leva kvar. Livet är för kort för att arbeta.
Men söndagskvällar är också pizzakvällar, det har blivit så, och det ser jag alltid fram emot. Det är trevligt. Blev en Maistro special idag, om ni undrar. Härligt flottig och god.
Dessvärre blev det förlust igår, igen. 3-1 borta mot IFK Mariestad, och vi har nu hamnat i en tråkig trend. Men spelmässigt ser det bra ut, det är målen som inte vill komma, så det är bara att gneta vidare så släpper det tillslut. Hoppas jag.
Kvällen fick dock ett trevligt avslut då jag, Lillebror och Ida åkte in till Andreas i E-tuna för lite umgänge.
Rätt skön dag idag, men den gick alldeles för fort. Som vanligt.
Jaha, nehe, jaha. Då går vi väl och lägger oss då. Fan!
Det är inte så att jag ogillar mitt jobb - men jag älskar och föredrar att vara fri och ledig. Det har alltid varit så och kommer nog alltid att vara så. Det kommer väl ifrån frihetskänslan man hade som barn, den vill leva kvar. Livet är för kort för att arbeta.
Men söndagskvällar är också pizzakvällar, det har blivit så, och det ser jag alltid fram emot. Det är trevligt. Blev en Maistro special idag, om ni undrar. Härligt flottig och god.
Dessvärre blev det förlust igår, igen. 3-1 borta mot IFK Mariestad, och vi har nu hamnat i en tråkig trend. Men spelmässigt ser det bra ut, det är målen som inte vill komma, så det är bara att gneta vidare så släpper det tillslut. Hoppas jag.
Kvällen fick dock ett trevligt avslut då jag, Lillebror och Ida åkte in till Andreas i E-tuna för lite umgänge.
Rätt skön dag idag, men den gick alldeles för fort. Som vanligt.
Jaha, nehe, jaha. Då går vi väl och lägger oss då. Fan!
Vi är på gång
Ja det var reservlagsseriepremiären det - och det blev seger! Wunderbar!
1-0 hemma mot Kolsva var precis så skönt som det låter - de jävlarna ska alltid ha pisk - och det kändes som att ett mål var lite lite i underkant. Men bara lite. Det viktigaste var ändå segern.
Jag spelade drygt 83 minuter, då Brorsan bluffade ut mig på slutet då han trodde att jag var skadad, och det kändes väl...hyfsat. Jag hade väl lite problem att hänga med i svängarna ibland, det är ju det där med tempot, men som tur var lyckades man inte ställa till några skandaler.
Jag gick ut med inställningen att spela så jävla enkelt jag bara kunde, och det lyckades jag ganska bra med. Bäst att spela safe tills stegen blivit lite lättare. Och även fast jag inte for som en jojo längs kanten så är jag ändå nöjd med att jag orkade så pass mycket som jag gjorde, det var en positiv överraskning.
Nu är det bara att fortsätta och hoppas att det går lättare med tidens gång.
1-0 hemma mot Kolsva var precis så skönt som det låter - de jävlarna ska alltid ha pisk - och det kändes som att ett mål var lite lite i underkant. Men bara lite. Det viktigaste var ändå segern.
Jag spelade drygt 83 minuter, då Brorsan bluffade ut mig på slutet då han trodde att jag var skadad, och det kändes väl...hyfsat. Jag hade väl lite problem att hänga med i svängarna ibland, det är ju det där med tempot, men som tur var lyckades man inte ställa till några skandaler.
Jag gick ut med inställningen att spela så jävla enkelt jag bara kunde, och det lyckades jag ganska bra med. Bäst att spela safe tills stegen blivit lite lättare. Och även fast jag inte for som en jojo längs kanten så är jag ändå nöjd med att jag orkade så pass mycket som jag gjorde, det var en positiv överraskning.
Nu är det bara att fortsätta och hoppas att det går lättare med tidens gång.
Släpp hästarna fria!
Så drar äntligen b-lagsserien igång! Som jag väntat.
Ikväll på nere på Runevallen klockan sju väntar Kolsva - och det kan ju bli en riktigt holmgång. Eller inte, vad vet jag? Det enda jag vet är att vi har ett ganska bra lag på pappret, så förhoppningsvis kan vi prestera och plocka tre poäng direkt. Det skulle vara roligt med en bra start.
Min status är väl fortfarande...ja, det är vad det är. Jag känner mig som en fruktansvärt dålig fotbollsspelare för tillfället, då jag fortfarande har en bra bit kvar till fotbollstempot. Det känns som att jag står still. Men det är väl bara att ha tålamod och gneta på, rätt vad det är så kanske det släpper och steget går lättare.
Jag vet inte hur mycket jag kommer att orka ikväll, jag vet inte ens om jag ska starta, men det jag vet är att jag kommer supertaggad till matchen och väl på planen så kommer jag fläska på så mycket och länge jag orkar.
Ikväll på nere på Runevallen klockan sju väntar Kolsva - och det kan ju bli en riktigt holmgång. Eller inte, vad vet jag? Det enda jag vet är att vi har ett ganska bra lag på pappret, så förhoppningsvis kan vi prestera och plocka tre poäng direkt. Det skulle vara roligt med en bra start.
Min status är väl fortfarande...ja, det är vad det är. Jag känner mig som en fruktansvärt dålig fotbollsspelare för tillfället, då jag fortfarande har en bra bit kvar till fotbollstempot. Det känns som att jag står still. Men det är väl bara att ha tålamod och gneta på, rätt vad det är så kanske det släpper och steget går lättare.
Jag vet inte hur mycket jag kommer att orka ikväll, jag vet inte ens om jag ska starta, men det jag vet är att jag kommer supertaggad till matchen och väl på planen så kommer jag fläska på så mycket och länge jag orkar.
Allt som varit
Ja herregud. Tillbaka på jobbet idag efter fyra dagars ledighet - och vilken vårdag det var! Över 20 grader hörde jag, och det var verkligen varmt. Blev nästan en heldag ute, och det var inget annat än lovely.
Ledigheten då. Jag orkar inte ens dra matchen i lördags, men det blev en pissförlust i en pissmatch mot ett pisslag och vi spelade verkligen pissdåligt. Nog så.
Sedan for vi upp till Västanhed på söndagen och grejade lite. Krattade kvistar och så.
Och sedan blev det måndag och valborg - då drog vi upp till Uppsala. Hotell Scandic bokades och jag, Andreas, Lillebror och Påven checkade in. Det blir bilder på det.
Bilresan upp med folköl och Jippi Jäh!.
Kisspaus utanför mellan Strängnäs och Enköping.
Framme vid hotellet och Påven tog bästa sängen, of course, som påvar gör.
Mycket folk i universitetsparken, som vanligt.
Andreas myste.
Påven kisade.
Sedan chillade vi en stund.
Efter ett tag blev vi lite varma i kläderna.
Vissa av oss varmare.
Därefter drog vi hem till Studenten och åt lite snittar - and the rest is, som vi brukar säga, history.
Vi hamnade på ett extrem vänster-möte och tillslut stod jag med en Margerita i handen - men jag är ändå nöjd med vistelsen. Det var lite som the old days. Lite ångest, lite skratt, lite tjafs.
Dagen därpå, alltså igår, for vi upp till Västanhed igen - denna gången för att fira Morfar på 85-årsdagen. Respekt! En lugn och trevlig avslutning på en fartfylld ledighet.
Nu är det bara att jobba vidare.
Ledigheten då. Jag orkar inte ens dra matchen i lördags, men det blev en pissförlust i en pissmatch mot ett pisslag och vi spelade verkligen pissdåligt. Nog så.
Sedan for vi upp till Västanhed på söndagen och grejade lite. Krattade kvistar och så.
Och sedan blev det måndag och valborg - då drog vi upp till Uppsala. Hotell Scandic bokades och jag, Andreas, Lillebror och Påven checkade in. Det blir bilder på det.
Bilresan upp med folköl och Jippi Jäh!.
Kisspaus utanför mellan Strängnäs och Enköping.
Framme vid hotellet och Påven tog bästa sängen, of course, som påvar gör.
Mycket folk i universitetsparken, som vanligt.
Andreas myste.
Påven kisade.
Sedan chillade vi en stund.
Efter ett tag blev vi lite varma i kläderna.
Vissa av oss varmare.
Därefter drog vi hem till Studenten och åt lite snittar - and the rest is, som vi brukar säga, history.
Vi hamnade på ett extrem vänster-möte och tillslut stod jag med en Margerita i handen - men jag är ändå nöjd med vistelsen. Det var lite som the old days. Lite ångest, lite skratt, lite tjafs.
Dagen därpå, alltså igår, for vi upp till Västanhed igen - denna gången för att fira Morfar på 85-årsdagen. Respekt! En lugn och trevlig avslutning på en fartfylld ledighet.
Nu är det bara att jobba vidare.
