Dåliga gatan fram ikväll?
Ok, nu är jag hemma. Hemma från paradiset. Hemma från ett kort med uppfriskande dopp i det blå. Hemma från en magisk tallrik med hallon och grädde. Hemma från sommaren.
Nu blir det till att packa väskan inför morgondagens tripp till Karlstad och Calle Kusins bröllop. Tandborste, fillijonger, linsvätska och kostymen. Sedan är man good to go.
Men det är imorgon. Från och med nu är det bara en sak som gäller - nämligen Westerqwarn. Med vilka det blir och hur många vi blir vet jag inte - men jag lovar att även om det skulle vara som så att det bara är 30 personer där borta så tänker jag fanimej ha en riktigt rolig kväll! Jag tänker springa runt naken och brotta ner vakterna om det så krävs. Jag är nästan lite orolig för mig själv. Det kan bli som så att jag blir portad från Westerqwarn på livstid efter ikväll. Om det är det som krävs. Jag vet, jag skrev tidigare att jag inte längre är någon "skandalernas man" - men om det är det som krävs för att få stället att gunga så kan jag tänka mig ett sista framträdande. I folkets tjänst, som vanligt.
Nu blir det till att packa väskan inför morgondagens tripp till Karlstad och Calle Kusins bröllop. Tandborste, fillijonger, linsvätska och kostymen. Sedan är man good to go.
Men det är imorgon. Från och med nu är det bara en sak som gäller - nämligen Westerqwarn. Med vilka det blir och hur många vi blir vet jag inte - men jag lovar att även om det skulle vara som så att det bara är 30 personer där borta så tänker jag fanimej ha en riktigt rolig kväll! Jag tänker springa runt naken och brotta ner vakterna om det så krävs. Jag är nästan lite orolig för mig själv. Det kan bli som så att jag blir portad från Westerqwarn på livstid efter ikväll. Om det är det som krävs. Jag vet, jag skrev tidigare att jag inte längre är någon "skandalernas man" - men om det är det som krävs för att få stället att gunga så kan jag tänka mig ett sista framträdande. I folkets tjänst, som vanligt.
Go
Nu drar jag till Västanhed.
Radiotystnad fram till eftermiddagen.
Radiotystnad fram till eftermiddagen.
My day
Ja idag blev det alltså en tur till Stockholm med Storebror Thomas och Brorson/Gudson Erik.
Först tog vi en tur till Hagaparken, där det blev picknick-lunch i det gröna och underbart sköna. Till och med solen var där. Hade ni sol idag, Kungsör? Va? Hade ni det?
Sedan gick vi och kollade på Hagaslottet, som är Prinsessan Viktorias och Daniel Westlings framtida hem. Det lär nog dröja innan man får stå där vid entréingången igen, så det var lika bra att passa på.
Därefter åkte vi ut till pappa Kungens lilla boning ute vid Drottningholm. Jag är inte riktigt säker, mina ögon kan ha lurat mig, men jag tror att jag såg honom stå vid ett fönster och titta ut. Eller så var det en gardin. Anywho, det är en mäkta imponerande trädgård han och Silvia har. Dryga halvmilen lång, kändes det som. När fan har han tid att klippa de där gräsängarna?
Japp, det stämmer, jag är en professionell komiker.
Först tog vi en tur till Hagaparken, där det blev picknick-lunch i det gröna och underbart sköna. Till och med solen var där. Hade ni sol idag, Kungsör? Va? Hade ni det?
Sedan gick vi och kollade på Hagaslottet, som är Prinsessan Viktorias och Daniel Westlings framtida hem. Det lär nog dröja innan man får stå där vid entréingången igen, så det var lika bra att passa på.
Därefter åkte vi ut till pappa Kungens lilla boning ute vid Drottningholm. Jag är inte riktigt säker, mina ögon kan ha lurat mig, men jag tror att jag såg honom stå vid ett fönster och titta ut. Eller så var det en gardin. Anywho, det är en mäkta imponerande trädgård han och Silvia har. Dryga halvmilen lång, kändes det som. När fan har han tid att klippa de där gräsängarna?
Japp, det stämmer, jag är en professionell komiker.
Picknick i Hagaparken
Till hufudstaden
Det blir Stockholm för min del idag. Ska spendera lite quality-time med min brorson Erik, och som det ser ut nu så åker vi först till Drottningholm och sedan in till city.
Bättre
En stjärnas vardag
Det luktade medelhavet när jag gick på Köpings gator. Nästan tropisk. Det var sommaren i sitt esse.
När jag gick där mötte jag mångas blickar. Obehagligt många. Jag vet inte om det är någonting som folk gör, att titta på varandra? Själv gör jag det aldrig. Jag vet inte varför, jag gör bara inte det. Jag går i min egen lilla värld, så att säga. Men igår märkte jag att väldigt många tittar på mig. Jag blev nästan lite nojjig.
Jag började tänka "Undrar hur många som egentligen känner i mig?". Undrar hur många som tänker "Jaha, där går Jonatan Björklund"? Att folk tittar i Kungsör är ju en sak, där känner ju alla alla. Men i Köping?
Sedan är frågan; varför känner de igen mig? Är det någonting jag har gjort? Är det för att jag har skrivit i Bärsingen (inte så troligt), är det för att jag spelar i KBK (högst osannolikt) eller är det mina videoklipp på Youtube (möjligt, men antagligen inte)? Så varför tittar folk precis som att de känner igen mig?
En annan fråga är; vad tänker de om mig? Tänker de "Åh fy fan, där går den där dryga lilla jäveln" eller "Hurra! Där går Jonatan Björklund! Min dag är gjord!"? Mmm, det skulle vara kul att veta. Personligen tror jag att det är det sista alternativet.
Det lite jobbigt faktiskt, att man inte kan få gå på stan ifred utan att folk ska hålla på och glo. Låt mig vara! Låt mig få vara en av alla "vanliga" människor för en enda dag! Förstår ni inte hur jobbigt det är för mig?
Det är sannerligen inte lätt att vara Jonatan Björklund alla gånger.
När jag gick där mötte jag mångas blickar. Obehagligt många. Jag vet inte om det är någonting som folk gör, att titta på varandra? Själv gör jag det aldrig. Jag vet inte varför, jag gör bara inte det. Jag går i min egen lilla värld, så att säga. Men igår märkte jag att väldigt många tittar på mig. Jag blev nästan lite nojjig.
Jag började tänka "Undrar hur många som egentligen känner i mig?". Undrar hur många som tänker "Jaha, där går Jonatan Björklund"? Att folk tittar i Kungsör är ju en sak, där känner ju alla alla. Men i Köping?
Sedan är frågan; varför känner de igen mig? Är det någonting jag har gjort? Är det för att jag har skrivit i Bärsingen (inte så troligt), är det för att jag spelar i KBK (högst osannolikt) eller är det mina videoklipp på Youtube (möjligt, men antagligen inte)? Så varför tittar folk precis som att de känner igen mig?
En annan fråga är; vad tänker de om mig? Tänker de "Åh fy fan, där går den där dryga lilla jäveln" eller "Hurra! Där går Jonatan Björklund! Min dag är gjord!"? Mmm, det skulle vara kul att veta. Personligen tror jag att det är det sista alternativet.
Det lite jobbigt faktiskt, att man inte kan få gå på stan ifred utan att folk ska hålla på och glo. Låt mig vara! Låt mig få vara en av alla "vanliga" människor för en enda dag! Förstår ni inte hur jobbigt det är för mig?
Det är sannerligen inte lätt att vara Jonatan Björklund alla gånger.
I'm going
Efter många om och men och var och när och hur och varför och kanske så blir det nu Qwarn på fredag för min del.
Först så såg det ut som att jag skulle missa det på grund av bröllopet, men sedan tänkte "Vänta lite! Man kan ju faktiskt gå på fredagen!". Så då bestämde jag och Påven att vi skulle gå, och sedan skulle även Fröken Johansson och Fröken Blomberg kunna tänka sig att gå på fredagen.
Men - så visade det sig att Påven inte alls kunde gå på fredagen, och istället bestämde han sig för att gå på lördagen med Kaggen och Studenten. Då tänkte jag "Ok, men Fröken Johansson och Fröken Blomberg ska i alla fall gå, så då blir jag inte ensam". Men - så visade det sig att Fröken Johansson och Fröken Blomberg bara "kanske" skulle gå på fredagen, och då stod jag där ensam igen. Och "ensam" är detsamma som att "inte gå" för mig.
Så då klämde jag fram några tårar för att vinna tillbaka tjejerna - och nu jävlar ska jag/vi dit på fredag! HA HA! Triumf!
Men ett Qwarn utan Riddarna - hur ska det gå? Ett Qwarn utan Vampyren och hans blodiga skandaler - hur ska det gå? Ska jag behöva stå för alla skandalerna själv? Icke! Jag är ingen skandalernas man längre. Det hör till det förflutna. Vissa saker håller inte. Det är inte roligt längre.
Men roligt - det ska jag fanimej ha! Hoppas jag. Det finns två scenarion. Antingen är det regn, dåligt med folk och dåligt party - eller så det regnfritt, hyfsat varmt, mycket folk och jävla hålligång. Eskilstunas bästa coverband Big-eyed Mike spelar ju på fredag, och de brukar alltid kunna få igång publiken.
Hur som helst är jag glad att jag inte missar Qwarn i år heller.
Först så såg det ut som att jag skulle missa det på grund av bröllopet, men sedan tänkte "Vänta lite! Man kan ju faktiskt gå på fredagen!". Så då bestämde jag och Påven att vi skulle gå, och sedan skulle även Fröken Johansson och Fröken Blomberg kunna tänka sig att gå på fredagen.
Men - så visade det sig att Påven inte alls kunde gå på fredagen, och istället bestämde han sig för att gå på lördagen med Kaggen och Studenten. Då tänkte jag "Ok, men Fröken Johansson och Fröken Blomberg ska i alla fall gå, så då blir jag inte ensam". Men - så visade det sig att Fröken Johansson och Fröken Blomberg bara "kanske" skulle gå på fredagen, och då stod jag där ensam igen. Och "ensam" är detsamma som att "inte gå" för mig.
Så då klämde jag fram några tårar för att vinna tillbaka tjejerna - och nu jävlar ska jag/vi dit på fredag! HA HA! Triumf!
Men ett Qwarn utan Riddarna - hur ska det gå? Ett Qwarn utan Vampyren och hans blodiga skandaler - hur ska det gå? Ska jag behöva stå för alla skandalerna själv? Icke! Jag är ingen skandalernas man längre. Det hör till det förflutna. Vissa saker håller inte. Det är inte roligt längre.
Men roligt - det ska jag fanimej ha! Hoppas jag. Det finns två scenarion. Antingen är det regn, dåligt med folk och dåligt party - eller så det regnfritt, hyfsat varmt, mycket folk och jävla hålligång. Eskilstunas bästa coverband Big-eyed Mike spelar ju på fredag, och de brukar alltid kunna få igång publiken.
Hur som helst är jag glad att jag inte missar Qwarn i år heller.
Laxeringsmedel
Jag tycker väldigt mycket om kaffe. Det är gott, och att sitta med en kopp kaffe och läsa morgontidningen är ett underbart sätt att börja dagen på. Allra helst ute i solen, som idag.
Men det har sina bieffekter. I alla fall på morgonen. Nio av tio gånger så blir det en stor jävla ravefestival i min mage efter att jag druckit kaffe på morgonen, och jag får då rusa i expressfart till toaletten. Jag undrar om det är värt det? Att njuta några minuter för att sedan tvingas tömma sig totalt.
Men jag är inte beroende av kaffe. Jag kan hålla upp i en vecka utan tänka på det. I alla fall om jag inte hemma. Men om jag är hemma eller på jobb då måste jag ha kaffe.
Ja, nu vet ni det.
Men det har sina bieffekter. I alla fall på morgonen. Nio av tio gånger så blir det en stor jävla ravefestival i min mage efter att jag druckit kaffe på morgonen, och jag får då rusa i expressfart till toaletten. Jag undrar om det är värt det? Att njuta några minuter för att sedan tvingas tömma sig totalt.
Men jag är inte beroende av kaffe. Jag kan hålla upp i en vecka utan tänka på det. I alla fall om jag inte hemma. Men om jag är hemma eller på jobb då måste jag ha kaffe.
Ja, nu vet ni det.
Hå He
"Stan har feber ikväll.
Strålkastarljusen bländar mig.
DJ stönar, men han här ok.
Folk stannar och stirrar på mig.
Och egentligen är du inte kär i mig.
Och egentligen är det ok med mig.
För jag blir aldrig kär i nån.
Sånt där är slöseri med tid.
Men då slösar vi bort våra liv."
Strålkastarljusen bländar mig.
DJ stönar, men han här ok.
Folk stannar och stirrar på mig.
Och egentligen är du inte kär i mig.
Och egentligen är det ok med mig.
För jag blir aldrig kär i nån.
Sånt där är slöseri med tid.
Men då slösar vi bort våra liv."
I'm in love
Jag ska ju som sagt på bröllop i Karlstad på lördag. Calle Kusin ska gifta sig så vi drar dit över helgen. Klädsen är "kavaj", vilket betyder kostym, och jag har haft lite problem med vad jag ska ha på mig. Jag har två kostymer, en svart som jag hade på studenten och en grå kritstrecksrandig som jag köpte på Vingåker. Den svarta är utesluten, eftersom att den "hänger" för mycket, och den gråa...ja, jag känner inte för den på lördag.
Därför har jag letat nytt, utan framgång, men idag när jag var i Köping och spontant gick in på H&M så hittade jag en snygg mörk kritstrecksrandig kavaj, i storlek 44 dessutom, och jag tänkte att "Den här skulle fungera till svarta byxor". Till priset 400 kr kändes det som ett kap, så jag tog den och kände mig helnöjd. "Nu kommer jag vara skitsnygg på bröllopet", tänkte jag.
Sedan gick jag för skoj skull in på Dressman direkt efteråt, bara för att kolla utbudet. Direkt när jag gick in i butiken så var det en kavaj längst in i hörnet som ropade på mig. Den gallskrek på mig, och jag gick raka vägen dit. Jag tittade på den och såg att storleken var 42R. Jag vet inte vad "R" betyder, men "42" fick mig direkt på fall. Den såg väldigt slimmad ut så jag drog på mig den - och jag höll på att ramla baklänges av min egen spegelbild. Kavajen satt som ett smäck! Det var som att vi hörde ihop och att vi känt varandra hela livet. Vi älskade med varandra.
Jag insåg direkt att jag inte kunde lämna butiken ensam. Jag var tvungen att köpa kavajen. H&M-kavajen gick från att vara "riktigt snygg" till att vara "lärarmiddag". När jag hade Dressman-kavajen på mig så lyste jag. Jag var Vincent Chase. Redo för röda mattan. Jag ville fanimej ligga med mig själv.
Så jag köpte den. Problemet var att den kostade tusenlappen mer än H&M-kavajen, och på 10 minuter hade jag spenderat 1800 kr mer än beräknat. Men det var det värt för den upplevelsen.
Jag kunde givetvis inte gå direkt tillbaka till H&M och lämna tillbaka den andra kavajen, så den fick följa med mig hem. Nu vet jag inte vad jag ska göra med den. Behålla den, sälja till Lillebror, sälja till vem som helst, eller lämna tillbaka den? Det lutar åt något av de tre sista alternativen.
Men det gör detsamma. Nu kommer jag i alla fall få ligga på bröllopet.
Därför har jag letat nytt, utan framgång, men idag när jag var i Köping och spontant gick in på H&M så hittade jag en snygg mörk kritstrecksrandig kavaj, i storlek 44 dessutom, och jag tänkte att "Den här skulle fungera till svarta byxor". Till priset 400 kr kändes det som ett kap, så jag tog den och kände mig helnöjd. "Nu kommer jag vara skitsnygg på bröllopet", tänkte jag.
Sedan gick jag för skoj skull in på Dressman direkt efteråt, bara för att kolla utbudet. Direkt när jag gick in i butiken så var det en kavaj längst in i hörnet som ropade på mig. Den gallskrek på mig, och jag gick raka vägen dit. Jag tittade på den och såg att storleken var 42R. Jag vet inte vad "R" betyder, men "42" fick mig direkt på fall. Den såg väldigt slimmad ut så jag drog på mig den - och jag höll på att ramla baklänges av min egen spegelbild. Kavajen satt som ett smäck! Det var som att vi hörde ihop och att vi känt varandra hela livet. Vi älskade med varandra.
Jag insåg direkt att jag inte kunde lämna butiken ensam. Jag var tvungen att köpa kavajen. H&M-kavajen gick från att vara "riktigt snygg" till att vara "lärarmiddag". När jag hade Dressman-kavajen på mig så lyste jag. Jag var Vincent Chase. Redo för röda mattan. Jag ville fanimej ligga med mig själv.
Så jag köpte den. Problemet var att den kostade tusenlappen mer än H&M-kavajen, och på 10 minuter hade jag spenderat 1800 kr mer än beräknat. Men det var det värt för den upplevelsen.
Jag kunde givetvis inte gå direkt tillbaka till H&M och lämna tillbaka den andra kavajen, så den fick följa med mig hem. Nu vet jag inte vad jag ska göra med den. Behålla den, sälja till Lillebror, sälja till vem som helst, eller lämna tillbaka den? Det lutar åt något av de tre sista alternativen.
Men det gör detsamma. Nu kommer jag i alla fall få ligga på bröllopet.
Slutspekulerat
Så är det äntligen klart. Zlatan går till Barcelona!
Jag har inte velat skriva någonting om detta för det har varit så jävla många turer fram och tillbaka. Först var han på gång, sedan var det Real Madrid som gällde, sedan skulle han stanna i Inter, sedan ville Barca ha David Villa, sedan var Zlatan på gång till Man United, sedan var det Barca som aktuellt igen, sedan var frågan om Inter ville sälja, sedan var frågan om Barca ville lägga ut pengarna, sedan var frågan om Eto'o ville lämna, sedan var frågan om Eto'o skulle få igenom lönekravet - tills det slutligen blev som så att Zlatan tog flyget till Barcelona för att skriva på.
Jag har sagt det förut; jag har aldrig varit ett fan av Zlatan. Det har inte varit någon speciell anledning bakom det egentligen, jag har bara inte fastnat för honom som alla. Däremot har jag alltid tyckt att det är en fantastisk spelare, och jag har alltid varit glad och stolt för att han är svensk - men jag har aldrig bänkat mig varje lördag eller söndag för att kolla på Serie A när han spelat. Som Kaggen, till exempel.
Jag har heller aldrig riktigt insett hans storhet ute i Europa. Visst, svenska tidningar har skrivit upp honom som en världsspelare, men det handlar väl mer om enögdhet och enfärgad journalistik har jag känt.
Men efter Zlatans senaste säsong, där han gjorde mål på löpande band och tillsut vann skytteligan i Serie A, så har jag förstått att hans status utomlands är hög. Men att den skulle vara så stor att han blir Barcelonas dyraste spelare genom tiderna, att 50-70 000 supportrar hälsar honom välkommen på Nou Camp, och att till och med Real Madrids president gratulerar Barcelona till ett lyckat nyförvärv - ja, det kunde jag aldrig tro.
Nu finns det inga tvivel längre om att Zlatan är en av världens största spelare, och det känns otroligt häftigt. Jag hoppas nu innerligt att det går bra för honom och att han kan infria förväntningarna från klubben och fansen. För förväntningar, det har han på sig. Det gäller att leverera, och helst så snabbt som möjligt. Om han inte gör det, och om Real Madrid drar ifrån i ligaupptakten - ja då kan det hända grejer. Otrevliga grejer.
Men det känns som att om det är någon som kan fixa det så är det Zlatan. Det verkar som att han utvecklas hela tiden, och en säsong till i Inter hade nog inte gjort honom gott. Han är redo för att ett kliv till i utvecklingen.
NU kommer det bli som så att jag bänkar mig varje lördag och söndag framför teven, men då handlar det om La Liga.
Jag har inte velat skriva någonting om detta för det har varit så jävla många turer fram och tillbaka. Först var han på gång, sedan var det Real Madrid som gällde, sedan skulle han stanna i Inter, sedan ville Barca ha David Villa, sedan var Zlatan på gång till Man United, sedan var det Barca som aktuellt igen, sedan var frågan om Inter ville sälja, sedan var frågan om Barca ville lägga ut pengarna, sedan var frågan om Eto'o ville lämna, sedan var frågan om Eto'o skulle få igenom lönekravet - tills det slutligen blev som så att Zlatan tog flyget till Barcelona för att skriva på.
Jag har sagt det förut; jag har aldrig varit ett fan av Zlatan. Det har inte varit någon speciell anledning bakom det egentligen, jag har bara inte fastnat för honom som alla. Däremot har jag alltid tyckt att det är en fantastisk spelare, och jag har alltid varit glad och stolt för att han är svensk - men jag har aldrig bänkat mig varje lördag eller söndag för att kolla på Serie A när han spelat. Som Kaggen, till exempel.
Jag har heller aldrig riktigt insett hans storhet ute i Europa. Visst, svenska tidningar har skrivit upp honom som en världsspelare, men det handlar väl mer om enögdhet och enfärgad journalistik har jag känt.
Men efter Zlatans senaste säsong, där han gjorde mål på löpande band och tillsut vann skytteligan i Serie A, så har jag förstått att hans status utomlands är hög. Men att den skulle vara så stor att han blir Barcelonas dyraste spelare genom tiderna, att 50-70 000 supportrar hälsar honom välkommen på Nou Camp, och att till och med Real Madrids president gratulerar Barcelona till ett lyckat nyförvärv - ja, det kunde jag aldrig tro.
Nu finns det inga tvivel längre om att Zlatan är en av världens största spelare, och det känns otroligt häftigt. Jag hoppas nu innerligt att det går bra för honom och att han kan infria förväntningarna från klubben och fansen. För förväntningar, det har han på sig. Det gäller att leverera, och helst så snabbt som möjligt. Om han inte gör det, och om Real Madrid drar ifrån i ligaupptakten - ja då kan det hända grejer. Otrevliga grejer.
Men det känns som att om det är någon som kan fixa det så är det Zlatan. Det verkar som att han utvecklas hela tiden, och en säsong till i Inter hade nog inte gjort honom gott. Han är redo för att ett kliv till i utvecklingen.
NU kommer det bli som så att jag bänkar mig varje lördag och söndag framför teven, men då handlar det om La Liga.
Fjärilarna flyger fortfarande
Okej, vi är inne på sista veckan i juli. En del av mig har tidigare tyckt att sommaren är slut när det blir augusti. Man vet att skolan snart börjar och det är liksom "sista sucken". Augusti har varit ungefär som söndag för mig. Istället för att njuta av den sista helgdagen så går man runt och surar för att det är just den sista helgdagen.
Men nu känner jag så här; nej, sommaren är inte slut för att det är augusti! Det är bara lite mer än halvtid. Sommaren lever fortfarande. Sommaren är slut när jag säger att sommaren är slut. Det finns mycket kvar att se fram emot. Qwarn, kräftskiva, Å-dagarna i Eskilstuna, Thor Modeen-dagarna i Kungsör, och säkert mycket annat oplanerat smått och gott.
Fast det är fortfarande juli, och solen sägs vara på intåg. Kanske till och med blir lite bad i veckan? Annars ser veckan ut enligt följande: träning, eventuellt en sväng till Västanhed, Qwarn på fredag och bröllop i Karlstad på lördag.
En bra vecka på förhand.
Men nu känner jag så här; nej, sommaren är inte slut för att det är augusti! Det är bara lite mer än halvtid. Sommaren lever fortfarande. Sommaren är slut när jag säger att sommaren är slut. Det finns mycket kvar att se fram emot. Qwarn, kräftskiva, Å-dagarna i Eskilstuna, Thor Modeen-dagarna i Kungsör, och säkert mycket annat oplanerat smått och gott.
Fast det är fortfarande juli, och solen sägs vara på intåg. Kanske till och med blir lite bad i veckan? Annars ser veckan ut enligt följande: träning, eventuellt en sväng till Västanhed, Qwarn på fredag och bröllop i Karlstad på lördag.
En bra vecka på förhand.
Är jag en knepig typ?
Jag har gått och funderat lite. Jag har gått och funderat lite på om det kan vara så att jag är svår. Är det så? Är jag en svår person?
Jag har nämligen fått höra det, att jag är svårläst, och jag kände instinktivt att jag inte kunde ta till mig det. Jag blev väldigt förvånad. Så jag frågade Kaggen, tänkte att han om någon borde veta, och han sa "För mig är du inte svårläst, men jag kan tänka mig att andra tycker det".
Jag vet inte vad det beror på. Jag vet inte ens om det är så? Visst, jag går kanske inte och skyltar med mina känslor - men vem gör det? Egentligen. Jag kan hålla med om att jag går insluten ibland, men samtidigt är jag inte något förseglat kassaskåp. Jag vill inte tro det, i alla fall.
Sedan är det ju som så att om man bara läser den här bloggen, och skapar sig en bild av mig utifrån det, så kan det ju lätt bli lite luddigt. Inte så mycket konkret att ta av. Men jag gillar att skriva på det sättet. Dolda sanningar i ett hav av nonsens.
Men allt är inte luddigt. Ingenting, egentligen. För den skarpsynte och uppmärksamme läsaren så kan denna blogg vara vägen till mig. Mina ord kan många gånger vara väldigt ärliga och nakna, och läser man bara mellan raderna eller ger sig in i texterna på riktigt så kan man nog hitta både den ena och andra hemligheten.
För vad är det för mening att skriva om orden inte betyder någonting? Åtminstone emellanåt.
Jag lockar gärna fram till skratt och berättar vad jag tycker om saker och ting - men helst av allt vill jag skriva direkt från hjärtat. Och med direkt menar jag inte genom att säga att "så här och så här är det, punkt slut". Vad är tjusningen med det? Nej, då lägger jag hellre ut lite pusselbitar lite här och varstans, och om eller när man tillslut har tillräckligt många bitar så ser man nog helheten.
Det i sig kan väl vara lite svårläst och otydligt, om man inte lägger ner tillräckligt med intresse för att tyda det - men det är ju bara här på bloggen. Jag lever inte mitt liv genom bloggen. Jag lever där ute, med de andra hundarna. Jag jagar samma saker och söker samma rus som alla andra.
Så, är jag svår? Jag vet inte. Jag vill inte vara det.
Jag har nämligen fått höra det, att jag är svårläst, och jag kände instinktivt att jag inte kunde ta till mig det. Jag blev väldigt förvånad. Så jag frågade Kaggen, tänkte att han om någon borde veta, och han sa "För mig är du inte svårläst, men jag kan tänka mig att andra tycker det".
Jag vet inte vad det beror på. Jag vet inte ens om det är så? Visst, jag går kanske inte och skyltar med mina känslor - men vem gör det? Egentligen. Jag kan hålla med om att jag går insluten ibland, men samtidigt är jag inte något förseglat kassaskåp. Jag vill inte tro det, i alla fall.
Sedan är det ju som så att om man bara läser den här bloggen, och skapar sig en bild av mig utifrån det, så kan det ju lätt bli lite luddigt. Inte så mycket konkret att ta av. Men jag gillar att skriva på det sättet. Dolda sanningar i ett hav av nonsens.
Men allt är inte luddigt. Ingenting, egentligen. För den skarpsynte och uppmärksamme läsaren så kan denna blogg vara vägen till mig. Mina ord kan många gånger vara väldigt ärliga och nakna, och läser man bara mellan raderna eller ger sig in i texterna på riktigt så kan man nog hitta både den ena och andra hemligheten.
För vad är det för mening att skriva om orden inte betyder någonting? Åtminstone emellanåt.
Jag lockar gärna fram till skratt och berättar vad jag tycker om saker och ting - men helst av allt vill jag skriva direkt från hjärtat. Och med direkt menar jag inte genom att säga att "så här och så här är det, punkt slut". Vad är tjusningen med det? Nej, då lägger jag hellre ut lite pusselbitar lite här och varstans, och om eller när man tillslut har tillräckligt många bitar så ser man nog helheten.
Det i sig kan väl vara lite svårläst och otydligt, om man inte lägger ner tillräckligt med intresse för att tyda det - men det är ju bara här på bloggen. Jag lever inte mitt liv genom bloggen. Jag lever där ute, med de andra hundarna. Jag jagar samma saker och söker samma rus som alla andra.
Så, är jag svår? Jag vet inte. Jag vill inte vara det.
Min kväll
Det blev en blöt och mycket rolig träning idag. Vet inte varför det var så roligt egentligen, men antagligen var det för att jag då kunde springa runt och glidtackla på varenda boll. Det spelade ingen roll om jag så skulle passa eller skjuta - jag glidtacklade ändå. Det är roligt det.
Annars var det riktigt bra fart på träningen ikväll. Vi körde tvåmål med one-touch, och det blev faktiskt riktigt bra spel med jämna mellanrum.
Efter träningen var de flesta blöta och trötta. Som Rostis, till exempel. Han har haft semester en vecka och var ikväll tillbaka i träning igen, och efteråt "kändes det i kroppen" så han tog lite massage av Vargen. Men tydligen var det inte bra nog med bara en som masserade, så han beordrade Juha och Kaggen att hjälpa Vargen.
Men inte heller det föll Rostis i smaken. "JAG VILL HA MER KNÅDNING!!!", skrek han - och snart var halva laget framme och petade på våran kära vänsterbreddare. Det är verkligen skillnad på folk och folk och i Kungsörs BK.
Därefter åkte jag hem till Lillebror. Han och jag är själva i huset den här veckan, eftersom att Mor & Far är på husvagnssemster med Kent Agent & Fru Carlsson. Den här kvällen lagade Lillebror maten, och det blev fläskfilé med pommes frites och bearnaisesås framför Family guy och 2 & ½ men. Gott och kul.
Annars var det riktigt bra fart på träningen ikväll. Vi körde tvåmål med one-touch, och det blev faktiskt riktigt bra spel med jämna mellanrum.
Efter träningen var de flesta blöta och trötta. Som Rostis, till exempel. Han har haft semester en vecka och var ikväll tillbaka i träning igen, och efteråt "kändes det i kroppen" så han tog lite massage av Vargen. Men tydligen var det inte bra nog med bara en som masserade, så han beordrade Juha och Kaggen att hjälpa Vargen.
Men inte heller det föll Rostis i smaken. "JAG VILL HA MER KNÅDNING!!!", skrek han - och snart var halva laget framme och petade på våran kära vänsterbreddare. Det är verkligen skillnad på folk och folk och i Kungsörs BK.
Därefter åkte jag hem till Lillebror. Han och jag är själva i huset den här veckan, eftersom att Mor & Far är på husvagnssemster med Kent Agent & Fru Carlsson. Den här kvällen lagade Lillebror maten, och det blev fläskfilé med pommes frites och bearnaisesås framför Family guy och 2 & ½ men. Gott och kul.
CRAPTV
Vet ni vad som gör mig riktigt förbannad? Det är de där "realityserierna" Laguna Beach, The Hills och The City som går på MTV. Fy fan vad jag spyr på den skiten!
Man får följa några snobbiga och fisiga ungdomar i deras de luxe-artade vardag, med kärleksbekymmer, vänskapskris och alla de hemskheter och gulligheter som kan tänkas drabba dem. Det är inte det att jag sitter och avundas och trånar efter deras magiska tillvaro, herregud absolut inte. Det som gör mig alldeles oxtokig är att allting är så fejkat!
Varje ord, varje steg, varje blick och varje andetag är riggat till absurdum - och sedan har de mage att gå ut och säga att "Nej, nej, nej! Det är inte fejk. Det går inte att göra en sådan här show genom att fejka. Det skulle bli så konstigt".
Men det är ju just det det är! Konstigt! Det finns inte en dialog som är verklighetstrogen, inte ett enda samtalsämne känns som hämtad ur verkliga livet. Eller också är de bara dumma i huvudet.
Jag kan riktigt se det framför mig, hur de ska filma en scen när huvudpersonerna går genom Central park för att samtala om senaste pojkvännen som är en sådan svikare, och producenten ropar "Kamera! Tagning! Action! Agera naturligt!". Huvudpersonerna börjar tjattra, och efter ett tag ropar producenten "BRYT! BRYT! BRYT! Det där var inte tillräckligt naturligt! Gör om! Låtsas bättre!".
Milda makter vad jag kokar. Jag sitter här och svettas av ilska bara genom att tänka på det. Så då tänker ni "Varför tittar du på skiten om du avskyr det så mycket? Är DU dum i huvudet?!". Men så lätt ska ni inte få sätta dit mig. Jag har väl sett det någon gång, sådär i förbifarten, i brist på annat, och på den korta stunden hann jag skapa mig detta förakt.
Man får följa några snobbiga och fisiga ungdomar i deras de luxe-artade vardag, med kärleksbekymmer, vänskapskris och alla de hemskheter och gulligheter som kan tänkas drabba dem. Det är inte det att jag sitter och avundas och trånar efter deras magiska tillvaro, herregud absolut inte. Det som gör mig alldeles oxtokig är att allting är så fejkat!
Varje ord, varje steg, varje blick och varje andetag är riggat till absurdum - och sedan har de mage att gå ut och säga att "Nej, nej, nej! Det är inte fejk. Det går inte att göra en sådan här show genom att fejka. Det skulle bli så konstigt".
Men det är ju just det det är! Konstigt! Det finns inte en dialog som är verklighetstrogen, inte ett enda samtalsämne känns som hämtad ur verkliga livet. Eller också är de bara dumma i huvudet.
Jag kan riktigt se det framför mig, hur de ska filma en scen när huvudpersonerna går genom Central park för att samtala om senaste pojkvännen som är en sådan svikare, och producenten ropar "Kamera! Tagning! Action! Agera naturligt!". Huvudpersonerna börjar tjattra, och efter ett tag ropar producenten "BRYT! BRYT! BRYT! Det där var inte tillräckligt naturligt! Gör om! Låtsas bättre!".
Milda makter vad jag kokar. Jag sitter här och svettas av ilska bara genom att tänka på det. Så då tänker ni "Varför tittar du på skiten om du avskyr det så mycket? Är DU dum i huvudet?!". Men så lätt ska ni inte få sätta dit mig. Jag har väl sett det någon gång, sådär i förbifarten, i brist på annat, och på den korta stunden hann jag skapa mig detta förakt.
Som en trasig ballong
Försiktigt, försiktigt öppnar jag ögonen. Dov, släpande musik. Det är mörkt i rummet, och frågan är om det är jag som är "för tidig" eller om det är de fördragna gardinerna som spökar - eller om det är en mörk dag ute. Jag vill nästan inte veta. Men måste.
Vrider sakta, sakta på huvudet. Kisar mot fönstret. Musiken spelar snabbare och högre. Kan inte direkt avgöra om det är fint eller fult ute. Öppnar ögonen ordentligt. "Kom igen nu för fan!".
Men nej. Musiken avtar. De mörka molnen vann. Det blir inte sommar idag heller.
Motherfucker.
Vrider sakta, sakta på huvudet. Kisar mot fönstret. Musiken spelar snabbare och högre. Kan inte direkt avgöra om det är fint eller fult ute. Öppnar ögonen ordentligt. "Kom igen nu för fan!".
Men nej. Musiken avtar. De mörka molnen vann. Det blir inte sommar idag heller.
Motherfucker.
Lugn kväll
Två filmer blev det hemma hos Grannen.
Först kollade vi på Batman - The dark knight, och jag kommer inte ihåg om den fick toppbetyget av mig första gången jag såg den, men nu får den i alla fall en 5:a. Fruktansvärt bra! Heath Ledger gör en av filmhistoriens bästa och läskigaste rolltolkningar.
Sedan blev det lite manlig kärlek med bromance-filmen I love you, man. En riktigt rolig film med Paul Rudd och Jason Segel om en kille som försöker hitta en bästa kompis. Jag satt och garvade så gott som hela tiden, så det blir en 4:a på den.
Fast nu ska jag äta pyttipanna.
Först kollade vi på Batman - The dark knight, och jag kommer inte ihåg om den fick toppbetyget av mig första gången jag såg den, men nu får den i alla fall en 5:a. Fruktansvärt bra! Heath Ledger gör en av filmhistoriens bästa och läskigaste rolltolkningar.
Sedan blev det lite manlig kärlek med bromance-filmen I love you, man. En riktigt rolig film med Paul Rudd och Jason Segel om en kille som försöker hitta en bästa kompis. Jag satt och garvade så gott som hela tiden, så det blir en 4:a på den.
Fast nu ska jag äta pyttipanna.
To shave or not to shave
Just i detta nu sitter jag och funderar på om jag ska raka av mig håret. Det känns som en både dum och bra idé.
Meningen är/var att jag skulle spara ut håret ganska långt - men precis som vanligt så är jag trött på att vänta att det ska växa. Och det är ju någonting väldigt förlösande med att raka av sig håret. Det känns bra.
Fast jag vet ju av erfarenhet att jag kommer att ångra mig om jag gör det, efter någon vecka eller så.
En annan sak också - en del säger att jag ser yngre ut när jag har rakat och en del säger att jag ser äldre ut, sedan finns det de som säger att jag ser yngre ut med långt hår och de som säger att jag ser äldre ut med långt hår. Fast bryr jag mig om det? Nääää, inte direkt. I do what the fuck I want. Det är nästan lite som så att om folk säger åt mig att inte raka skallen, ja då gör jag det fanimej direkt! Och tvärtom.
Så, att raka eller inte raka - det är frågan.
Eh?
Eller eh?
Meningen är/var att jag skulle spara ut håret ganska långt - men precis som vanligt så är jag trött på att vänta att det ska växa. Och det är ju någonting väldigt förlösande med att raka av sig håret. Det känns bra.
Fast jag vet ju av erfarenhet att jag kommer att ångra mig om jag gör det, efter någon vecka eller så.
En annan sak också - en del säger att jag ser yngre ut när jag har rakat och en del säger att jag ser äldre ut, sedan finns det de som säger att jag ser yngre ut med långt hår och de som säger att jag ser äldre ut med långt hår. Fast bryr jag mig om det? Nääää, inte direkt. I do what the fuck I want. Det är nästan lite som så att om folk säger åt mig att inte raka skallen, ja då gör jag det fanimej direkt! Och tvärtom.
Så, att raka eller inte raka - det är frågan.
Eh?
Eller eh?
Grå söndag
Kul kväll på Harrys igår igen. Det går inte att misslyckas där nu för tiden. För ovanlighetens skull så höll vi oss på nedervåningen hela kvällen, där en ensam trubadur fick oss att hoppa och dansa och skråla och klappa händerna. Kul med variation. Är det inte tunga beats på r'n'b-golvet så är det allsång på schlager-golvet, eller som igår; dans vid scenen.
Innan Harrys var vi hemma hos Barckbröderna, och det var väldigt trevligt det med. Även om jag var på väg "utför" där ett tag på slutet. Men jag repade mig och kom tillbaka. Någorlunda i alla fall.
Nu känns det sådär tomt igen, som det alltid gör dagen efter. Det är mycket väldigt mycket möjligt och troligt att det blir en filmdag idag.
Innan Harrys var vi hemma hos Barckbröderna, och det var väldigt trevligt det med. Även om jag var på väg "utför" där ett tag på slutet. Men jag repade mig och kom tillbaka. Någorlunda i alla fall.
Nu känns det sådär tomt igen, som det alltid gör dagen efter. Det är mycket väldigt mycket möjligt och troligt att det blir en filmdag idag.
Riktigt surt
Det blev förlust med 4-2. Man kan prata om rättvisa och orättvisa hit och dit - och visst kändes det orättvist, men faktum är att de gjorde två mål mer än oss.
Spelmässigt gör vi ändå årets kanske bästa match. Brassarnas ankomst har gjort att övriga spelare i laget har höjt sig, och sedan blir det väl även ett annat slags spel med dem i laget. Det blir mer rull, så att säga.
Karlstad tog ledningen i matchen efter två minuter, men sedan spelade vi upp oss, och tog faktiskt över. Berga kvitterade med en fin yttersida, men oturlig lyckoträff med stark medvind upp i krysset senare så var det 2-1, vilket var halvtidsresultatet.
Men sedan i andra så skjöt Gustavo en monsterkanon till frispark, och på den efterföljande returen kunde Marcelo kvittera till 2-2.
Detta resultatet såg ut att bli det slutgiltiga, men med ungefär 10 minuter kvar av matchen kom Karlstads tråkiga 3-2-mål. Sedan kunde de på matchens sista spark göra 4-2 - på en solklar offside! Jag vet inte om linjedomaren var och köpte korv eller vad han gjorde, fast det spelade ju egentligen ingen roll med tanke på att matchen var körd. Fast i slutändan kan det ju bli en målskillnadshistoria för oss, och då är sådant här katastrof. Riktigt svagt av linjemannen.
Efter matchen var det hänghuvuden. Vi gjorde en sådan bra insats, och så blev det så här. Men - som vi alla sa efter matchen; om vi spelar så här fortsättningsvis så kommer vi att klara av det här.
Bäst hos oss var Juha och Paulo, bland många bra KBK:are denna eftermiddag.
Spelmässigt gör vi ändå årets kanske bästa match. Brassarnas ankomst har gjort att övriga spelare i laget har höjt sig, och sedan blir det väl även ett annat slags spel med dem i laget. Det blir mer rull, så att säga.
Karlstad tog ledningen i matchen efter två minuter, men sedan spelade vi upp oss, och tog faktiskt över. Berga kvitterade med en fin yttersida, men oturlig lyckoträff med stark medvind upp i krysset senare så var det 2-1, vilket var halvtidsresultatet.
Men sedan i andra så skjöt Gustavo en monsterkanon till frispark, och på den efterföljande returen kunde Marcelo kvittera till 2-2.
Detta resultatet såg ut att bli det slutgiltiga, men med ungefär 10 minuter kvar av matchen kom Karlstads tråkiga 3-2-mål. Sedan kunde de på matchens sista spark göra 4-2 - på en solklar offside! Jag vet inte om linjedomaren var och köpte korv eller vad han gjorde, fast det spelade ju egentligen ingen roll med tanke på att matchen var körd. Fast i slutändan kan det ju bli en målskillnadshistoria för oss, och då är sådant här katastrof. Riktigt svagt av linjemannen.
Efter matchen var det hänghuvuden. Vi gjorde en sådan bra insats, och så blev det så här. Men - som vi alla sa efter matchen; om vi spelar så här fortsättningsvis så kommer vi att klara av det här.
Bäst hos oss var Juha och Paulo, bland många bra KBK:are denna eftermiddag.
Viktigt idag
Igår:
Det blev en grillkväll hemma hos Tord och Fröken Blomberg. Grillmästare Tord var inte snål mot sina gäster och dukade upp ett julbord som hade räckt till ett helt infanteri. Problemet var bara att alla redan hade ätit några timmar tidigare, och stackars Juha fick äta tills byxlinningen sprack. Synd att inte brassarna var där.
Nåja, det blev en redig matlåda till Tord i alla fall.
Sedan kollade vi på fotboll. Tottenham mot Barcelonas C-lag, och det slutade 1-1. Sedan löstes sällskapet upp. Men jag drog vidare hem till Larssa som hade fest. Var ju tvungen att kolla så att kidsen skötte sig - och det gjorde de.
Men jag fick även veta att jag levde. Jag fick bland annat "hårtorken" av Häggkvistskan för att jag inte hejat på byn för någon vecka sedan - och eftersom att jag även fick skäll av Veiko för några dagar sedan då jag missat att heja på honom också så är det väl lika bra att jag tar det igen:
JAG HAR FRUKTANSVÄRT DÅLIG SYN!!! JAG HAR SVÅRT ATT SE MÄNNISKOR PÅ HÅLL, OCH PÅ GRUND AV DET SÅ STRUNTAR JAG I ATT TITTA PÅ MÄNNISKOR OCH VÄLJER ISTÄLLET ATT RIKTA BLICKEN RAKT FRAM. JAG ORKAR INTE HEJA PÅ "FEL" MÄNNISKA GÅNG PÅ GÅNG PÅ GÅNG, SÅ JAG HAR SLUTAT TITTA! FÖRLÅT, MEN DET ÄR SÅ DET ÄR. TACK FÖR MIG.
Hur som helst, det var trots allt trevligt hemma hos Larssa. Trots hårtorken.
Idag:
Klockan 15.00 smäller det på Runevallen. Höstsäsongen drar igång med "returmöte" mot Karlstad BK.
Fy fan vad jag hade velat vara med idag - men eftersom att jag blev utvisad senast vi mötte Karlstad så blir det läktaren för mig idag. Det kanske det hade blivit ändå, vem vet?
Jaja, nu blir det till att stötta från sidan av. Jag hoppas och tror att det kan bli en bra match, med poäng till oss. Gustavo blir viktig i försvaret, och förhoppningsvis kan vi fortsätta att peta in några bollar framåt, som vi gjorde mot IFK Eskilstuna förra helgen.
Kom igen nu gubbar!
Det blev en grillkväll hemma hos Tord och Fröken Blomberg. Grillmästare Tord var inte snål mot sina gäster och dukade upp ett julbord som hade räckt till ett helt infanteri. Problemet var bara att alla redan hade ätit några timmar tidigare, och stackars Juha fick äta tills byxlinningen sprack. Synd att inte brassarna var där.
Nåja, det blev en redig matlåda till Tord i alla fall.
Sedan kollade vi på fotboll. Tottenham mot Barcelonas C-lag, och det slutade 1-1. Sedan löstes sällskapet upp. Men jag drog vidare hem till Larssa som hade fest. Var ju tvungen att kolla så att kidsen skötte sig - och det gjorde de.
Men jag fick även veta att jag levde. Jag fick bland annat "hårtorken" av Häggkvistskan för att jag inte hejat på byn för någon vecka sedan - och eftersom att jag även fick skäll av Veiko för några dagar sedan då jag missat att heja på honom också så är det väl lika bra att jag tar det igen:
JAG HAR FRUKTANSVÄRT DÅLIG SYN!!! JAG HAR SVÅRT ATT SE MÄNNISKOR PÅ HÅLL, OCH PÅ GRUND AV DET SÅ STRUNTAR JAG I ATT TITTA PÅ MÄNNISKOR OCH VÄLJER ISTÄLLET ATT RIKTA BLICKEN RAKT FRAM. JAG ORKAR INTE HEJA PÅ "FEL" MÄNNISKA GÅNG PÅ GÅNG PÅ GÅNG, SÅ JAG HAR SLUTAT TITTA! FÖRLÅT, MEN DET ÄR SÅ DET ÄR. TACK FÖR MIG.
Hur som helst, det var trots allt trevligt hemma hos Larssa. Trots hårtorken.
Idag:
Klockan 15.00 smäller det på Runevallen. Höstsäsongen drar igång med "returmöte" mot Karlstad BK.
Fy fan vad jag hade velat vara med idag - men eftersom att jag blev utvisad senast vi mötte Karlstad så blir det läktaren för mig idag. Det kanske det hade blivit ändå, vem vet?
Jaja, nu blir det till att stötta från sidan av. Jag hoppas och tror att det kan bli en bra match, med poäng till oss. Gustavo blir viktig i försvaret, och förhoppningsvis kan vi fortsätta att peta in några bollar framåt, som vi gjorde mot IFK Eskilstuna förra helgen.
Kom igen nu gubbar!
Blogg-bilder från förr
Det här är ifrån förra sommaren, när Lillebror skulle flytta till Luleå för studier. Jag var lite nedstämd och spelade sorgevisor.
Sista måltiden med Riddarna, innan Vampyren åkte upp till Umeå för sin korta student-sejour.
Min arbetsplats under några månader förra sommaren/hösten.
Ruutu är VÄLDIGT inne i hockeybockey-matchen förra vintern. Så här ska det se ut! Ögonen ska vara fyllda av hat och dreglet ska hänga från hakan.
Mycket rolig bild på "Ålandsgänget" när vi hade träningsläger på Åland vintern-08. Kolla på Kaggen och Tjuren. Priceless!
Påven fick en skateboard av oss när han fyllde år. 22? Hur som helst är den fortfarande oanvänd, och det är som att kissa oss rakt i ansiktet.
Aaaah...skägg.
Lotus sista suck?
Kommer ni ihåg det här? Fars skräckinjagande fågelskrämma. Den fungerade sådär...
Och sedan det här monstret!!! Uhuhu...men när Påven får barn så är de i alla fall två som kan utfodra ungen.
Små ljuva ögonblick
Vet ni någonting som gör mig riktigt glad? När jag får mer pengar i lön än vad jag förväntat mig.
Fick lönebesked idag, och det visade sig att jag räknat grymt fel. Jag fick mer i timlön än förväntat, plus att jag glömt bort semesterersättningen. Därav min glädje.
Sedan åkte jag upp till banken och växlade in mina enkronor och femtioöringar. För några månader sedan så slutade jag att använda småmynt, och istället la jag dem hela tiden i en glasburk. Den fylldes tillslut, och jag beräknade det till ungefär 250 kr.
Men idag hittade jag en till burk med småmynt i byrålådan, som jag samlade ihop för väldigt länge sedan, så jag åkte upp med mina mynt - och det blev hela 750 spänn. Rakt in på kontot. Netto. Skattefritt. Bara sådär.
Jag är fan bäst.
Fick lönebesked idag, och det visade sig att jag räknat grymt fel. Jag fick mer i timlön än förväntat, plus att jag glömt bort semesterersättningen. Därav min glädje.
Sedan åkte jag upp till banken och växlade in mina enkronor och femtioöringar. För några månader sedan så slutade jag att använda småmynt, och istället la jag dem hela tiden i en glasburk. Den fylldes tillslut, och jag beräknade det till ungefär 250 kr.
Men idag hittade jag en till burk med småmynt i byrålådan, som jag samlade ihop för väldigt länge sedan, så jag åkte upp med mina mynt - och det blev hela 750 spänn. Rakt in på kontot. Netto. Skattefritt. Bara sådär.
Jag är fan bäst.
Copacabana?
När jag blir stor ska jag äta lika mycket mat som brassarna. Satan i gatan!
Efter fem minuter var det bara att laga mer mat - och då var det ändå inte lite mat som var framdukat från början. De bara tryckte i sig, och jag tror fanimej Paulo var värst. Förstår inte hur det kan rymma så mycket i den där, förhållandevis, tunna kroppen.
Sedan tyckte Gustavo att jag skulle följa med dem till Brasilien när de åker hem i oktober-november. Först trodde jag att han skämtade, så jag skrattade bort det så där fånigt och lätt som man brukar göra. Men när han sedan en stund senare på allvar frågade vad jag skulle göra framåt november-december, och sedan på nytt tyckte att jag skulle åka till Brasilien, ja då skrattade jag inte längre.
Jag funderade i ungefär 20 sekunder, sedan sa jag att vi kanske kommer ner hela laget. Vi får väl se vart vi landar med bötespengarna. Lite onödiga varningar och utvisningar här, lite sena ankomster där, några mobiltelefoner som ringer här och några ogiltiga frånvaron där...ja, då kanske vi kommer...ja, halvvägs i alla fall.
Efter fem minuter var det bara att laga mer mat - och då var det ändå inte lite mat som var framdukat från början. De bara tryckte i sig, och jag tror fanimej Paulo var värst. Förstår inte hur det kan rymma så mycket i den där, förhållandevis, tunna kroppen.
Sedan tyckte Gustavo att jag skulle följa med dem till Brasilien när de åker hem i oktober-november. Först trodde jag att han skämtade, så jag skrattade bort det så där fånigt och lätt som man brukar göra. Men när han sedan en stund senare på allvar frågade vad jag skulle göra framåt november-december, och sedan på nytt tyckte att jag skulle åka till Brasilien, ja då skrattade jag inte längre.
Jag funderade i ungefär 20 sekunder, sedan sa jag att vi kanske kommer ner hela laget. Vi får väl se vart vi landar med bötespengarna. Lite onödiga varningar och utvisningar här, lite sena ankomster där, några mobiltelefoner som ringer här och några ogiltiga frånvaron där...ja, då kanske vi kommer...ja, halvvägs i alla fall.
Internationell lunch
Oj. Det blev sent inatt. Vi var hemma hos Familjen Carlsson och käkade sillbord, och lite senare under kvällen åkte spelet TP fram. Jag, Kaggen och Lillebror var i ett lag, Mor och Maritha var i ett lag och Far och Kent Agent var i ett lag. Vi vann, M & M kom tvåa och gubbarna kom sist. Som väntat. Fast det tog sin lilla tid. Halv två var vi nog klara.
Skönast var när jag kom på vilket band som gjorde skivan No strings attached. *NSYNC så klart.
Annars blir det snart samba här i köket. Far har bjudit hem brassarna på lunch, så nu har vi stekt upp 10 kilo kött som de kan mumsa på. Ingenting annat - bara kött.
Närå. Lite ris och sallad och något att dricka ska vi nog också kunna trolla fram.
Synd bara att min spanska är begränsad till "Hola por favor!" - och hur kul är det att sitta och säga "Hej snälla!" i en timme?
Nä, jag gör nog som Far och snackar svenska med dem.
Skönast var när jag kom på vilket band som gjorde skivan No strings attached. *NSYNC så klart.
Annars blir det snart samba här i köket. Far har bjudit hem brassarna på lunch, så nu har vi stekt upp 10 kilo kött som de kan mumsa på. Ingenting annat - bara kött.
Närå. Lite ris och sallad och något att dricka ska vi nog också kunna trolla fram.
Synd bara att min spanska är begränsad till "Hola por favor!" - och hur kul är det att sitta och säga "Hej snälla!" i en timme?
Nä, jag gör nog som Far och snackar svenska med dem.
Hopp och förtvivlan
Jag tog en lång promenad igenom mitt hem. Från början till slutet. Jag ville se allt det där som jag sett i så många år - och jag ville se om jag fortfarande såg det.
På min väg lyste minnesbilder i varje gatuhörn, på varje kulle, i varje bäck, i alla skogspartier, i varje park, på varje skolgård, på alla gräsplättar. Varje radhus och höghus kastade tillbaka en reflektion om den tid som varit. Varje affär, varje träd och varje cykelbana fick mig att minnas. Jag såg hopp, men jag såg även förtvivlan.
Lyans trädplankor är fortfarande röda, men nu bor någon annan än jag där. De har byggt ett staket runtom, som för att visa att Lyan inte är mitt längre. Jag har inte längre tillträde till det förflutna.
Centralvallen, Sporthallen, kyrkogården, hamnen, Jägaråsen, Runevallen, grusvägen till Skillinge, Åsen, Lockmora, Gersilla, Råsta, Granhammar - och tillbaka till OK/Q8 igen.
Jag tog en promenad igenom mitt liv, för jag ville se vad som fanns där. Om det fortfarande fanns där. Men främst ville jag se vad som fanns kvar att sakna om jag skulle lämna det.
Alla pratar om att lämna stan. Så länge jag kan minnas så har alla velat lämna mitt hem. Alla utom jag. Tills nu.
Gräset är fortfarande grönt på kullen. Min kulle. Men det lyser inte lika starkt längre. Jag går alltmer sällan dit, och den senaste tiden har jag börjat fundera på om det inte finns någon annan kulle. Någonstans långt bort. Det känns som att den kallar på mig, och jag har inte bestämt mig än om jag vill lyssna eller ignorera.
Det är aldrig lätt att acceptera den kärlek som dött. Jag känner skuld, men samtidigt finns det ingenting jag kan göra åt det. Jag kan välja att vara oärlig mot mig själv, svälja det och fortsätta trava runt. Eller så hoppar jag över staketet och tittar framåt. Från en annan kulle.
Och vad vet jag om kärlek som kan dö? Den kanske tillfrisknar och blir bättre och starkare än den någonsin varit?
På min väg lyste minnesbilder i varje gatuhörn, på varje kulle, i varje bäck, i alla skogspartier, i varje park, på varje skolgård, på alla gräsplättar. Varje radhus och höghus kastade tillbaka en reflektion om den tid som varit. Varje affär, varje träd och varje cykelbana fick mig att minnas. Jag såg hopp, men jag såg även förtvivlan.
Lyans trädplankor är fortfarande röda, men nu bor någon annan än jag där. De har byggt ett staket runtom, som för att visa att Lyan inte är mitt längre. Jag har inte längre tillträde till det förflutna.
Centralvallen, Sporthallen, kyrkogården, hamnen, Jägaråsen, Runevallen, grusvägen till Skillinge, Åsen, Lockmora, Gersilla, Råsta, Granhammar - och tillbaka till OK/Q8 igen.
Jag tog en promenad igenom mitt liv, för jag ville se vad som fanns där. Om det fortfarande fanns där. Men främst ville jag se vad som fanns kvar att sakna om jag skulle lämna det.
Alla pratar om att lämna stan. Så länge jag kan minnas så har alla velat lämna mitt hem. Alla utom jag. Tills nu.
Gräset är fortfarande grönt på kullen. Min kulle. Men det lyser inte lika starkt längre. Jag går alltmer sällan dit, och den senaste tiden har jag börjat fundera på om det inte finns någon annan kulle. Någonstans långt bort. Det känns som att den kallar på mig, och jag har inte bestämt mig än om jag vill lyssna eller ignorera.
Det är aldrig lätt att acceptera den kärlek som dött. Jag känner skuld, men samtidigt finns det ingenting jag kan göra åt det. Jag kan välja att vara oärlig mot mig själv, svälja det och fortsätta trava runt. Eller så hoppar jag över staketet och tittar framåt. Från en annan kulle.
Och vad vet jag om kärlek som kan dö? Den kanske tillfrisknar och blir bättre och starkare än den någonsin varit?
Jag gillar det här
De här "vuxna" Disney-filmerna som dyker upp titt som tätt är ingenting som attraherar mig. Vampyren var helt galen i High school musical-filmerna, men jag har aldrig lockats av det, hur mycket han än "hajjpade" dem. Sedan var det Rock camp och allt möjligt annat som följde i flodvågen, men jag kanske är för gammal för att vara intresserad? Eller av fel kön? Hur som helst känner jag mig inte som den målgruppen som filmen riktar sig till.
Däremot kan det ju finnas bra låtar i filmerna. Som den här från Hannah Montana. The Climb heter den, och jag fastnade direkt för Miley Cyrus lite hesa och udda röst. Det är inte kristallklart och tuggummi-vackert, och det kanske är därför det är så jävla bra?
Däremot kan det ju finnas bra låtar i filmerna. Som den här från Hannah Montana. The Climb heter den, och jag fastnade direkt för Miley Cyrus lite hesa och udda röst. Det är inte kristallklart och tuggummi-vackert, och det kanske är därför det är så jävla bra?
PIVOT!!!
Har ni sett Vänner? Ja, det är klart ni har. Har ni sett det där avsnittet när Ross ska köpa en ny soffa till sin lägenhet, och väljer att bära hem den själv för att han tycker att leveranskostanden är för dyr? Ja, det har ni nog. Ungefär så såg det ut när jag och Kaggen skulle bära upp två sängar till brassarnas lägenhet förra veckan.
Henkes pappa Per svängde förbi och skulle hämta en säng hos mig, och i samma veva kom även Kaggen över. Efter att sängen var uppbaxad på släpet så sa Henkes pappa Per att "Ni har ändå ingenting för er, så ni kan följa med och bära upp dem". "Fuck you", sa vi inte till honom, utan vi följde pliktskyldigt med.
Två sängar skulle upp till fjärde våningen, och jag och Kaggen var flyttkarlarna. Den första sängen var stor, tung och bökig - och trappuppgången var smal. Allt gick bra ända tills vi kom upp till den första svängen. Där tog det stopp. Jag stod längst bak och skjöt på - och Kaggen trycktes mer och mer in mot väggen. Precis som i avsnittet där Ross skriker "Sväng! Sväng" Sväng!" så började Kaggen skrika "Lyft! Lyft! LYYYFT!!! AJ SOM FAAAN!!!". Men det gick inte att lyfta - och Kaggen satt fast.
På något jävla vänster kom vi ändå loss ur situationen, och äventyret kunde fortsätta. Ända tills vi kom till nästa sväng. Då var det samma visa igen, och vi var bara en millimeter ifrån att tappa hela sängen nerför trapporna. Men - vi grejade det tillslut, även om grannarna säkert undrade vad det var för dårar som väsnades i trappuppgången. Vi "knackade" säkert på varenda dörr och vägg i hela hyreshuset.
Den andra sängen, som var aningen mindre, gick dock smärtfri och enkel att få upp.
Vi grejar allt, jag och Kaggen.
Henkes pappa Per svängde förbi och skulle hämta en säng hos mig, och i samma veva kom även Kaggen över. Efter att sängen var uppbaxad på släpet så sa Henkes pappa Per att "Ni har ändå ingenting för er, så ni kan följa med och bära upp dem". "Fuck you", sa vi inte till honom, utan vi följde pliktskyldigt med.
Två sängar skulle upp till fjärde våningen, och jag och Kaggen var flyttkarlarna. Den första sängen var stor, tung och bökig - och trappuppgången var smal. Allt gick bra ända tills vi kom upp till den första svängen. Där tog det stopp. Jag stod längst bak och skjöt på - och Kaggen trycktes mer och mer in mot väggen. Precis som i avsnittet där Ross skriker "Sväng! Sväng" Sväng!" så började Kaggen skrika "Lyft! Lyft! LYYYFT!!! AJ SOM FAAAN!!!". Men det gick inte att lyfta - och Kaggen satt fast.
På något jävla vänster kom vi ändå loss ur situationen, och äventyret kunde fortsätta. Ända tills vi kom till nästa sväng. Då var det samma visa igen, och vi var bara en millimeter ifrån att tappa hela sängen nerför trapporna. Men - vi grejade det tillslut, även om grannarna säkert undrade vad det var för dårar som väsnades i trappuppgången. Vi "knackade" säkert på varenda dörr och vägg i hela hyreshuset.
Den andra sängen, som var aningen mindre, gick dock smärtfri och enkel att få upp.
Vi grejar allt, jag och Kaggen.
Nöff?
"Jag börjar känna mig lite hängig". Den reklamen hatar jag. Dessvärre börjar det stämma in på mig. Jag börjar känna mig lite hängig.
Eller, börjar och börjar. Jag har varit lite småseg under en längre tid. Det började med halsont, sedan blev jag snorig och sedan fick jag få febersvettningar. Nu är jag snuvig.
Det känns som att var och varannan kotte är lite krassliga just nu. Jag tycker man hör det hela tiden att folk är febriga och sjuka. Är det en slump eller har det någonting att göra med svininfluensan? Det pratas ju om att man kan ha det utan att veta om det. Tänk om vi går här allihopa och är lite "sviniga"? Det börjar lite smått med att alla går runt med täppta näsor och hostar på varandra, och rätt som det är så ligger vi alla där som strandade valar. Oförmögna att röra och resa på oss.
Eller också har jag bara en vanlig hederlig förkylning.
För övrigt så hatar jag även den där "Åh, Polly, vad gott!"-reklamen.
Eller, börjar och börjar. Jag har varit lite småseg under en längre tid. Det började med halsont, sedan blev jag snorig och sedan fick jag få febersvettningar. Nu är jag snuvig.
Det känns som att var och varannan kotte är lite krassliga just nu. Jag tycker man hör det hela tiden att folk är febriga och sjuka. Är det en slump eller har det någonting att göra med svininfluensan? Det pratas ju om att man kan ha det utan att veta om det. Tänk om vi går här allihopa och är lite "sviniga"? Det börjar lite smått med att alla går runt med täppta näsor och hostar på varandra, och rätt som det är så ligger vi alla där som strandade valar. Oförmögna att röra och resa på oss.
Eller också har jag bara en vanlig hederlig förkylning.
För övrigt så hatar jag även den där "Åh, Polly, vad gott!"-reklamen.
Ta mig till dans
Jag skjutsade nyss in Lillebror till Harrys - och hujedamej vad sugen jag var på att följa med in. Men mysbyxor och luvtröja kändes inte som den ultimata outfiten. Det såg ut att vara väldigt mycket folk där inne, och väldigt mycket folk på väg in. Jag kände direkt hur det började rycka i dansbenen.
Det har blivit ett slags beroende, det här med att festa. Jag är...hur ska man säga, väldigt rastlös och orolig på kvällarna. Jag känner att ingenting är tillräckligt tillfredställande som att festa till det lite grand. I wanna rock'n'roll and party every night.
Jag vet inte om det är på grund av att det är sommar - Riddarnas högsäsong - eller om jag bara har ett väldigt grått och innehållslöst liv för tillfället? Kanske både och?
Nu pratar vi vardagar - och vi ska inte ens tala om helger. Då måste det hända någonting! Det är väl ett slags beroende. Fast för några månader sedan så var det annorlunda. Då kände jag mig mätt och nästan färdig med kroglivet. Men nu är jag tillbaka igen. Nu rycker det i kroppen igen. Varje kväll.
Det har blivit ett slags beroende, det här med att festa. Jag är...hur ska man säga, väldigt rastlös och orolig på kvällarna. Jag känner att ingenting är tillräckligt tillfredställande som att festa till det lite grand. I wanna rock'n'roll and party every night.
Jag vet inte om det är på grund av att det är sommar - Riddarnas högsäsong - eller om jag bara har ett väldigt grått och innehållslöst liv för tillfället? Kanske både och?
Nu pratar vi vardagar - och vi ska inte ens tala om helger. Då måste det hända någonting! Det är väl ett slags beroende. Fast för några månader sedan så var det annorlunda. Då kände jag mig mätt och nästan färdig med kroglivet. Men nu är jag tillbaka igen. Nu rycker det i kroppen igen. Varje kväll.
Tillbaka
Det var hyfsat lätt träning ikväll, men det känns ändå som att man fått tillbaka flåset igen. Fast egentligen har det aldrig varit jobbigt att dra igång igen. Lite träningsvärk i benen bara, men det är borta nu. Jag löpte två gånger under ledigheten. Andra gången gick det bra, men första löprundan var en plåga.
Det var uppe i Berghamn, och jag kände i första löpsteget att det inte skulle sluta bra. Sedan var jag så dum att jag tog en toklöpning i en lång och brant uppförsbacke. Jag ville liksom "testa mig själv" vart jag stod konditionsmässigt och hur mycket jag tålde - och det skulla jag få ångra.
När jag kom upp till toppen så var jag som Rocky Balboa när han springer uppför trapporna i sin förberedelse för match. Med blodsmak i munnen, en brännande smärta i bröstet och upprepade hostattacker så gick jag resten av vägen hem.
Det var uppe i Berghamn, och jag kände i första löpsteget att det inte skulle sluta bra. Sedan var jag så dum att jag tog en toklöpning i en lång och brant uppförsbacke. Jag ville liksom "testa mig själv" vart jag stod konditionsmässigt och hur mycket jag tålde - och det skulla jag få ångra.
När jag kom upp till toppen så var jag som Rocky Balboa när han springer uppför trapporna i sin förberedelse för match. Med blodsmak i munnen, en brännande smärta i bröstet och upprepade hostattacker så gick jag resten av vägen hem.
Plajjan
Det blev några timmar på T-bryggan vid Skillinge. Kaggen jobbade, men som tur var låg Bruce, Elin, Juha, Tord och Fröken Blomberg där. Riktigt varmt och skönt, och vattnet svalkade härligt.
Fast vissa tyckte att det var FÖR varmt och gjorde sitt bästa för att skydda sig från solstrålarna.
Fast vissa tyckte att det var FÖR varmt och gjorde sitt bästa för att skydda sig från solstrålarna.
Yes
Vilken underbar dag! Jag känner mig alldeles upprymd. Solen är min vän. Om ni ser någon springa naken så är det jag.
Tro det eller ej - men jag var uppe klockan åtta idag och tog en kaffe i solen. Lo-o-o-o-o-o-veley.
Jag vet inte varför, men jag antar att min glädje kommer efter en jävla massa dagar med regn och rusk och blåst och åska. Men inte idag. Idag är det fint.
Jag tror jag ska äta glass idag. Och smultron.
Tro det eller ej - men jag var uppe klockan åtta idag och tog en kaffe i solen. Lo-o-o-o-o-o-veley.
Jag vet inte varför, men jag antar att min glädje kommer efter en jävla massa dagar med regn och rusk och blåst och åska. Men inte idag. Idag är det fint.
Jag tror jag ska äta glass idag. Och smultron.
Bilder ifrån lördags
Vilda Ling och Pappa Lingen.
A-lagare.
En gris för grisar.
Groupies.
Sedan var det dags för brännboll.
Vissa var bättre, andra var sämre. Inga namn. Kaggen.
De lata maskarna.
Det är dags att röja lite identiteter här på bloggen.
Källe.
Ödlan.
Melker.
Rocco-Malle.
Kaggen.
Bot-mannen.
Tord.
Juha.
Bruce.
Rostis.
L.Berg.
Blondie Bubble Boy.Bäst just nu, just nu klockan 11:37
Jag var aldrig med när Abba härjade som värst. Det enda jag har är ett svagt minne av att Waterloo spelades mycket i slutet av 80-talet - och det är ändå mer än 10 år efter att den låten slog igenom. Waterloo är nog bland de första låtarna som jag reagerade på som "musik". Det är Waterloo, Did I tell you med Jerry Willimas och Baby love med The Supremes. Fråga mig inte varför.
Hur som helst har jag alltid älskat Abba. Om det är svensk stolthet som spökar eller bara äkta kärlek vet jag inte, men deras låtar har alltid påverkat mig oerhört positivt. Jag såg musikalen Mama Mia i London 1999, och det var en magisk upplevelse - och Mama Mia - the movie gav mig rysningar. De har gjort en knippe fantastiska låtar, som S.O.S, Slipping through my fingers, The winner takes it all, Chiquitita, Super trouper och Dancing queen - för att nämna några. Odödliga låtar.
Anywho, här sitter och jag och babblar. Det jag ville säga är att jag missade Abbas storhetstid - och därför blir jag så glad att jag får uppleva en brödsmula av det nu. Jag pratar om Benny Anderssons Orkesters låt Sommaren du fick. Så här skulle Abba låta idag. En helt otrolig låt med en helt otrolig Helen Sjöholm på sång.
Kalla mig gärna Svenne Banan. Jag är stolt över att älska den här låten.
Hur som helst har jag alltid älskat Abba. Om det är svensk stolthet som spökar eller bara äkta kärlek vet jag inte, men deras låtar har alltid påverkat mig oerhört positivt. Jag såg musikalen Mama Mia i London 1999, och det var en magisk upplevelse - och Mama Mia - the movie gav mig rysningar. De har gjort en knippe fantastiska låtar, som S.O.S, Slipping through my fingers, The winner takes it all, Chiquitita, Super trouper och Dancing queen - för att nämna några. Odödliga låtar.
Anywho, här sitter och jag och babblar. Det jag ville säga är att jag missade Abbas storhetstid - och därför blir jag så glad att jag får uppleva en brödsmula av det nu. Jag pratar om Benny Anderssons Orkesters låt Sommaren du fick. Så här skulle Abba låta idag. En helt otrolig låt med en helt otrolig Helen Sjöholm på sång.
Kalla mig gärna Svenne Banan. Jag är stolt över att älska den här låten.
Ute blåser björkarna
"Mitt hjärta är ditt att förstöra", sjunger han, och ibland undrar jag om han inte sjunger direkt till mig. "Jag skäms för att säga att du är kvar i mig. Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det", fortsätter han, och det är ju så det är. "Jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig". Jag kunde på inget sätt ha sagt det bättre själv.
Men jag undrar hur pass mycket koll jag egentligen har. Jag kan vara helt jävla lost - eller också är mitt hjärta och mina ögon det mest träffsäkra som vandrar på denna jord. Som jag ser det finns det inget mellanläge. Jag har antingen fångat hela grejen, eller också är jag bara ett hopplöst fall. En överkänslig kille som är vilse i ensamheten.
Lyckan kommer, lyckan går - och när den går blir jag alldeles tom. På senare tid är det jag som fått uppsöka lyckan, och det kan på många sätt skrämma mig. Jag tycker inte om att behöva beställa tid för lyckan. Den ska vara självklar och där för mig när jag minst anar det. Annars är det inte på riktigt. Bara en framtvingad självkänsla, som ska vara menad som positiv men som i efterhand känns ynklig och smutsig. Jag tycker inte om skiten, men eftersom att den ger ett välbehag som jag annars saknar i den verkliga vardagen så har den blivit en form av vän. Någon att prata med.
Jag bockar av 20 juli i min bok, och sommaren försvinner ur min hand som en näve sand. Ett timglas som snart slutar rinna. Ett hjärta med en banderoll som saknar ett namn att älska. Många har lekt med hjärtat, men det slutar alltid med att hjärtat går sönder och börjar gråta - och jag börjar få slut på reservdelar.
Det är dags att börja leva. Det är dags att börja le.
Men jag undrar hur pass mycket koll jag egentligen har. Jag kan vara helt jävla lost - eller också är mitt hjärta och mina ögon det mest träffsäkra som vandrar på denna jord. Som jag ser det finns det inget mellanläge. Jag har antingen fångat hela grejen, eller också är jag bara ett hopplöst fall. En överkänslig kille som är vilse i ensamheten.
Lyckan kommer, lyckan går - och när den går blir jag alldeles tom. På senare tid är det jag som fått uppsöka lyckan, och det kan på många sätt skrämma mig. Jag tycker inte om att behöva beställa tid för lyckan. Den ska vara självklar och där för mig när jag minst anar det. Annars är det inte på riktigt. Bara en framtvingad självkänsla, som ska vara menad som positiv men som i efterhand känns ynklig och smutsig. Jag tycker inte om skiten, men eftersom att den ger ett välbehag som jag annars saknar i den verkliga vardagen så har den blivit en form av vän. Någon att prata med.
Jag bockar av 20 juli i min bok, och sommaren försvinner ur min hand som en näve sand. Ett timglas som snart slutar rinna. Ett hjärta med en banderoll som saknar ett namn att älska. Många har lekt med hjärtat, men det slutar alltid med att hjärtat går sönder och börjar gråta - och jag börjar få slut på reservdelar.
Det är dags att börja leva. Det är dags att börja le.
Det senaste
Hemma igen. Blev en ganska lugn träning ikväll efter en lagomt hård träningsvecka förra veckan. Mycket lek och lite allvar. Mycket skratt. Träningsverken har nog släppt hos de flesta nu, så nu är det bara att ösa igen.
Fast för mig blir de kommande två helgerna matchfria. På lördag, när serien drar igång igen med hemmamöte mot Karlstad, så är jag avstängd efter att ha blivit utvisad innan sommaruppehållet, och nästa helg när vi möter ÖSK Ungdom borta så är jag på bröllop i Karlstad. Jävligt tråkigt att missa matcher, men så är det väl ibland. Det här blir första gången på säkert 10 år som jag missar en match där jag varken är avstängd eller skadad. Lite ovant, faktiskt.
Annars var det här roligt. Kaggen blev masserad, och så här såg han ut underifrån.
För övrigt var Västanhed bra för mig. Fick både "skriva av" mig och "tänka av" mig lite grand, så det var skönt.
Idag var jag i Skinnsberg med Mormor och Morfar och köpte en ny cykel till Morfar. Det blev en "damtralla", och den lilla rackaren gick på 3000 laxar. Fy fan så dyrt. Men den var tydligen "skön" enligt Morfar, och bekvämlighet kostar ju. Eller "schööön", som Ödlan skulle ha uttryckt det.
Här testkör Morfar den lilla rackaren. Hej vad det går.
Mormor blev som vanligt skitsur när jag plockade fram kameran.
Men här är det vackert. Ser ni min skrivarlya i bakgrunden? Stugan längst bort. Där har jag det bra.
Fast för mig blir de kommande två helgerna matchfria. På lördag, när serien drar igång igen med hemmamöte mot Karlstad, så är jag avstängd efter att ha blivit utvisad innan sommaruppehållet, och nästa helg när vi möter ÖSK Ungdom borta så är jag på bröllop i Karlstad. Jävligt tråkigt att missa matcher, men så är det väl ibland. Det här blir första gången på säkert 10 år som jag missar en match där jag varken är avstängd eller skadad. Lite ovant, faktiskt.
Annars var det här roligt. Kaggen blev masserad, och så här såg han ut underifrån.
För övrigt var Västanhed bra för mig. Fick både "skriva av" mig och "tänka av" mig lite grand, så det var skönt.
Idag var jag i Skinnsberg med Mormor och Morfar och köpte en ny cykel till Morfar. Det blev en "damtralla", och den lilla rackaren gick på 3000 laxar. Fy fan så dyrt. Men den var tydligen "skön" enligt Morfar, och bekvämlighet kostar ju. Eller "schööön", som Ödlan skulle ha uttryckt det.
Här testkör Morfar den lilla rackaren. Hej vad det går.
Mormor blev som vanligt skitsur när jag plockade fram kameran.
Men här är det vackert. Ser ni min skrivarlya i bakgrunden? Stugan längst bort. Där har jag det bra.
Minnen från en vacker vecka
Nu åker jag till Västanhed igen. Kommer hem imorgon eftermiddag. Behöver lite lugn och ro för att skriva och tänka. Jag har tusen olika tankar som snurrar i huvudet just nu. En del av dem skrämmer mig, en del av dem gör mig exalterad, en del av dem ger mig ångest, en del av dem gör mig sorgsen och en del av dem gör mig glad. Det känns som att jag behöver bena ut dem en aning. Sortera tankarna, så att säga.
Tills vidare kan ni njuta av den här lilla Halmstad-videon som jag gjort. Det är ifrån våran vecka i paradiset för någon månad sedan - och det kom att bli en av de bästa veckorna på mycket, mycket länge. Jag blir nästan arg när jag tittar på det här för jag längtar tillbaka till den här veckan så enormt.
Dessvärre gick jag över Youtubes tiominuters-gräns, så jag fick dela upp det på två klipp. Men det fungerar ändå.
Till sist; jag försöker att ha som regel att inte använda en låt mer än en gång i mina filmer - men den här gången var jag bara tvungen.
Mycket nöje!
Tills vidare kan ni njuta av den här lilla Halmstad-videon som jag gjort. Det är ifrån våran vecka i paradiset för någon månad sedan - och det kom att bli en av de bästa veckorna på mycket, mycket länge. Jag blir nästan arg när jag tittar på det här för jag längtar tillbaka till den här veckan så enormt.
Dessvärre gick jag över Youtubes tiominuters-gräns, så jag fick dela upp det på två klipp. Men det fungerar ändå.
Till sist; jag försöker att ha som regel att inte använda en låt mer än en gång i mina filmer - men den här gången var jag bara tvungen.
Mycket nöje!
Inlägget om Juha
Okej, vart ska jag börja? Från början, kanske?
Lördagen startade med träningsmatch mot IFK Eskilstuna. Det gick väldigt bra. Vi vann med 3-0 och övertygade mot ett bra IFK. Marcelo var het på topp och kunde ha gjort 1-0 om inte Bulgaren varit offside. Istället var det Kosar som inledde målskyttet, och 1-0 var halvtidsresultatet. Den ställningen stod sig fram till ungefär 75:e-80:e matchminuten - då Kotten dunkade in århundradets snyggaste mål på Runevallen. Det var helt makalöst! Från 40-45 meter, på en snabbt rullade boll, fick han på en hästspark som gick spikrakt upp i krysset. Det var...ja...ingen, verkligen INGEN, skulle ha kommit på tanken att skjuta där - men Kotten skjöt, och målet var sagolikt vackert.
Efter matchen var Kotten glad, kan man säga, och det med all rätt. Jag kan tänka mig att han sitter än och småler för sig själv. Grattis Kottolinski till målet och en grym match!
På hörna några minuter senare kunde Bulgaren nicka in 3-0, och matchen var över. En mycket skön seger som visar att vi är på gång inför höstsäsongen.
De andra brassarna var också heta. Gustavo var en klippa i försvaret, och Paulo visade prov på spelintelligens med några läckra öppnade passningar. Mmm, det ser bra ut.
Själv fick jag 20 minuter som vänsterback. Fick inte så mycket att göra, så det var lugnt. Kul att vara med, i alla fall.
Efter gemensam lunch blev det sedan fisketävling. Jag hamnade i lag med Kaggen, Rostis och Gustavo - och jag tror fanimej vi vann, tack vare Rostis som fick upp sju fiskar. Kaggen fick en, och jag och Gustavo fick ingen. Men jag tror jag hade en gädda på kroken. Eller så var det bottennapp.
Därefter lirade vi brännboll, äldre mot yngre, och även där vann jag/vi. Dock inte tack vare mig, som blev "bränd" ungefär 20 gånger. Jag chansade lite för mycket, kan man väl säga, vilket inte var så populärt. Vargen blev nog lite småirriterad.
Roligast/läskigast var när jag skulle slå iväg bollen - och tappade brännbolls-racket som nästan kapade huvudet på Paulo. Men han skrattade bara. "AH AH AH AH AH!!!!" lät det.
Sedan grillade vi hamburgare och spelade kort - innan halva styrkan åkte in till Harrys. Jag och Kaggen åkte in med Fröken Johansson och Fröken Blomberg, medan Bot-mannen, Rostis, Bruce, Blondie Bubble Boy, Juha, Tord och L.Berg anslöt lite senare. Lillebror, Storebror och Hulken var redan där.
Det blev en grymt rolig kväll. Grymt rolig - och grymt blöt! Det var tidernas varmaste gryta inne på Harrys, och jag måste ha fått min årliga svettattack just den här kvällen. Jag brukar normalt inte svettas så mycket - Vampyren anklagar mig för att sakna svettkörtlar - men en gång om året brukar jag svettas kopiöst. Som igår. Min t-shirt var grön när jag kom till Harrys, och svart när jag lämnade stället. Man kunde vrida ur den som en disktrasa, och jag var tvungen att ta av mig den på vägen hem.
Annars var det riktigt roligt att beskåda Juha. Han var på g. Riktigt på g. Tidigare under kvällen sa jag till honom att jag aldrig sett honom på g - men jävlar vad han satte mig på plats! Han var som en blandning av Michael Jackson, Justin Timberlake och Uffe Larsson på dansgolvet. Riktigt roligt.
För övrigt är Wonderwall fortfarande världens bästa låt. Den spelades som "sista låten" igår - och det var ingenting annat än magiskt.
Lördagen startade med träningsmatch mot IFK Eskilstuna. Det gick väldigt bra. Vi vann med 3-0 och övertygade mot ett bra IFK. Marcelo var het på topp och kunde ha gjort 1-0 om inte Bulgaren varit offside. Istället var det Kosar som inledde målskyttet, och 1-0 var halvtidsresultatet. Den ställningen stod sig fram till ungefär 75:e-80:e matchminuten - då Kotten dunkade in århundradets snyggaste mål på Runevallen. Det var helt makalöst! Från 40-45 meter, på en snabbt rullade boll, fick han på en hästspark som gick spikrakt upp i krysset. Det var...ja...ingen, verkligen INGEN, skulle ha kommit på tanken att skjuta där - men Kotten skjöt, och målet var sagolikt vackert.
Efter matchen var Kotten glad, kan man säga, och det med all rätt. Jag kan tänka mig att han sitter än och småler för sig själv. Grattis Kottolinski till målet och en grym match!
På hörna några minuter senare kunde Bulgaren nicka in 3-0, och matchen var över. En mycket skön seger som visar att vi är på gång inför höstsäsongen.
De andra brassarna var också heta. Gustavo var en klippa i försvaret, och Paulo visade prov på spelintelligens med några läckra öppnade passningar. Mmm, det ser bra ut.
Själv fick jag 20 minuter som vänsterback. Fick inte så mycket att göra, så det var lugnt. Kul att vara med, i alla fall.
Efter gemensam lunch blev det sedan fisketävling. Jag hamnade i lag med Kaggen, Rostis och Gustavo - och jag tror fanimej vi vann, tack vare Rostis som fick upp sju fiskar. Kaggen fick en, och jag och Gustavo fick ingen. Men jag tror jag hade en gädda på kroken. Eller så var det bottennapp.
Därefter lirade vi brännboll, äldre mot yngre, och även där vann jag/vi. Dock inte tack vare mig, som blev "bränd" ungefär 20 gånger. Jag chansade lite för mycket, kan man väl säga, vilket inte var så populärt. Vargen blev nog lite småirriterad.
Roligast/läskigast var när jag skulle slå iväg bollen - och tappade brännbolls-racket som nästan kapade huvudet på Paulo. Men han skrattade bara. "AH AH AH AH AH!!!!" lät det.
Sedan grillade vi hamburgare och spelade kort - innan halva styrkan åkte in till Harrys. Jag och Kaggen åkte in med Fröken Johansson och Fröken Blomberg, medan Bot-mannen, Rostis, Bruce, Blondie Bubble Boy, Juha, Tord och L.Berg anslöt lite senare. Lillebror, Storebror och Hulken var redan där.
Det blev en grymt rolig kväll. Grymt rolig - och grymt blöt! Det var tidernas varmaste gryta inne på Harrys, och jag måste ha fått min årliga svettattack just den här kvällen. Jag brukar normalt inte svettas så mycket - Vampyren anklagar mig för att sakna svettkörtlar - men en gång om året brukar jag svettas kopiöst. Som igår. Min t-shirt var grön när jag kom till Harrys, och svart när jag lämnade stället. Man kunde vrida ur den som en disktrasa, och jag var tvungen att ta av mig den på vägen hem.
Annars var det riktigt roligt att beskåda Juha. Han var på g. Riktigt på g. Tidigare under kvällen sa jag till honom att jag aldrig sett honom på g - men jävlar vad han satte mig på plats! Han var som en blandning av Michael Jackson, Justin Timberlake och Uffe Larsson på dansgolvet. Riktigt roligt.
För övrigt är Wonderwall fortfarande världens bästa låt. Den spelades som "sista låten" igår - och det var ingenting annat än magiskt.
Today
Idag väntar en heldag med fotbollslaget. Först träningsmatch mot IFK Eskilstuna, sedan lunch, sedan fisketävling, sedan grillning, sedan brännboll, sedan...ja, det visar sig.
Eftersom att jag och Lingen är avstängda nästa helg när serien drar igång igen så var det inte aktuellt med spel från start idag för oss - fast det hade nog blivit bänken för mig ändå idag. Men, men... Det ska bli mycket spännande att se hur våra tre nyförvärv agerar idag, och hur vi fungerar tillsammans med dem.
I och med att det är IFK Eskilstuna vi möter så kommer två gamla KBK:are tillbaka till Runevallen. Tränare Kenneth Huselius, som tränade oss i två säsonger för två-tre år sedan - och Aziz Halimi, anfallare som inte fick ut sin rätt hos oss på grund av en massa jävla skador.
Mmm, låt det roliga börja.
Eftersom att jag och Lingen är avstängda nästa helg när serien drar igång igen så var det inte aktuellt med spel från start idag för oss - fast det hade nog blivit bänken för mig ändå idag. Men, men... Det ska bli mycket spännande att se hur våra tre nyförvärv agerar idag, och hur vi fungerar tillsammans med dem.
I och med att det är IFK Eskilstuna vi möter så kommer två gamla KBK:are tillbaka till Runevallen. Tränare Kenneth Huselius, som tränade oss i två säsonger för två-tre år sedan - och Aziz Halimi, anfallare som inte fick ut sin rätt hos oss på grund av en massa jävla skador.
Mmm, låt det roliga börja.
Lagkväll
Weeehooo!!! Vilken bowling jag levererade! Jag var helt enorm! Först slog jag personligt rekord i en spelad serie - 162 poäng - och efter andra serien hade jag slagit det rekordet också - 168 poäng - vilket gjorde att jag fick den slutgiltiga summan 330 poäng! Fucking awesome!
Jag hamnade först i lag med brassen Gustavo, Djurgårdarn' och Vargen - men efter miss ifrån personalen så blev laget istället jag, Far, Rocco-Malle och Gustavo. Meningen var först att Kaggen skulle vara med i samma lag som Far, och då blev han genast sur och menade att deras chanser att vinna turneringen var borta nu. Men han var inte så kaxig efteråt, Kaggen, då det visade sig att han blev tredje sämst av alla 24 personer som spelade. Slagen av bland annat Far.
Far var annars jävligt rolig. Den var nog första gången han höll i ett bowlingklot på 100 år, och det märktes på hans säregna stil. Han liksom tassade fram, och istället för att kasta iväg klotet så föste han iväg det. Därefter försökte han balansera, eller styra, klotets väg över banan med hjälp av kroppsrörelser - vilket såklart inte gick. Den vanligaste kommentaren ifrån honom var "Helvete också!" eller "Fans jävlar!" - men jodå, han fick faktiskt in några strikes och spärrar han också.
Vi spelade alltså i lag mot varandra, men eftersom att min och Kaggens bana låg precis bredvid varandra så blev det snabbt en match emellan oss två istället - och där vann jag alltså förkrossande, och förbluffande, enkelt med 330 poäng mot Kaggens 185 poäng. Min specialite kom att bli spärrarna. Jag rullade in spärr på spärr på spärr - och för en gång skull var det roligt att lira två serier. Annars brukar jag oftast tröttna efter en.
Men det fanns de som var värre än mig. Tord rullade in 352 poäng (om jag inte minns fel?), men poängbäst för kvällen blev Vargen med 358 poäng (om jag inte minns fel?). Vargen var äckligt grym - och fokuserad. Trots försök till psykningar vek han inte en tum ifrån koncentrationen, och precis som jag så slog han personligt rekord två gånger om.
Sämst för kvällen då? Ja det var Rostis och Bruce. Tror Rostis skrapade ihop 167 poäng, medan Bruce fick ihop 182 (eller?).
Sedan blev det tacobuffé inne på restaurangavdelningen. Grymt gott! Hungrigast för kvällen? Självklart var det Kaggen, som trängde sig förbi hela kön i sin jakt på mat, men även Djurgårdarn' som lassade på två stora portioner som hade fått vilken sumobrottare som helst att häpna.
Ja, det var en rolig kväll.
Jag hamnade först i lag med brassen Gustavo, Djurgårdarn' och Vargen - men efter miss ifrån personalen så blev laget istället jag, Far, Rocco-Malle och Gustavo. Meningen var först att Kaggen skulle vara med i samma lag som Far, och då blev han genast sur och menade att deras chanser att vinna turneringen var borta nu. Men han var inte så kaxig efteråt, Kaggen, då det visade sig att han blev tredje sämst av alla 24 personer som spelade. Slagen av bland annat Far.
Far var annars jävligt rolig. Den var nog första gången han höll i ett bowlingklot på 100 år, och det märktes på hans säregna stil. Han liksom tassade fram, och istället för att kasta iväg klotet så föste han iväg det. Därefter försökte han balansera, eller styra, klotets väg över banan med hjälp av kroppsrörelser - vilket såklart inte gick. Den vanligaste kommentaren ifrån honom var "Helvete också!" eller "Fans jävlar!" - men jodå, han fick faktiskt in några strikes och spärrar han också.
Vi spelade alltså i lag mot varandra, men eftersom att min och Kaggens bana låg precis bredvid varandra så blev det snabbt en match emellan oss två istället - och där vann jag alltså förkrossande, och förbluffande, enkelt med 330 poäng mot Kaggens 185 poäng. Min specialite kom att bli spärrarna. Jag rullade in spärr på spärr på spärr - och för en gång skull var det roligt att lira två serier. Annars brukar jag oftast tröttna efter en.
Men det fanns de som var värre än mig. Tord rullade in 352 poäng (om jag inte minns fel?), men poängbäst för kvällen blev Vargen med 358 poäng (om jag inte minns fel?). Vargen var äckligt grym - och fokuserad. Trots försök till psykningar vek han inte en tum ifrån koncentrationen, och precis som jag så slog han personligt rekord två gånger om.
Sämst för kvällen då? Ja det var Rostis och Bruce. Tror Rostis skrapade ihop 167 poäng, medan Bruce fick ihop 182 (eller?).
Sedan blev det tacobuffé inne på restaurangavdelningen. Grymt gott! Hungrigast för kvällen? Självklart var det Kaggen, som trängde sig förbi hela kön i sin jakt på mat, men även Djurgårdarn' som lassade på två stora portioner som hade fått vilken sumobrottare som helst att häpna.
Ja, det var en rolig kväll.
Fredagsgodis
Idag blir det Västanhed för min del. Därefter ska jag ikväll bowla och käka med laget i Köping. Vi har väl en form av mini-läger den här helgen, med bowling ikväll, träningsmatch imorgon mot IFK Eskilstuna, följt av "aktiviteter" på kvällen såsom fisketävling, mat och brännboll. Typ.
Men nu drar jag till Västanhed, och jag lämnar denna lilla video att suga på så länge. Det är ett förtjusande litet klipp från midsommarafton ute hos El Decko, där L.Berg lyckades fånga en rolig liten incident på sin kamera. Saken var den att jag var lite småsur på Kaggen, och jag ville verkligen poängtera för honom hur sur jag var - men tillslut rann bägaren över för honom.
Men nu drar jag till Västanhed, och jag lämnar denna lilla video att suga på så länge. Det är ett förtjusande litet klipp från midsommarafton ute hos El Decko, där L.Berg lyckades fånga en rolig liten incident på sin kamera. Saken var den att jag var lite småsur på Kaggen, och jag ville verkligen poängtera för honom hur sur jag var - men tillslut rann bägaren över för honom.
Gott skratt
Vi hade middagsgäster ikväll. Halva Familjen Carlsson, kan man säga. Det var Kent Agent, Dajäna och Kaggen. Kött och rökt lax. Gott.
Efter maten började vi prata om "mörka minnen". Sånt som hänt i det förflutna, sånt som inte var så roligt då men som är roligt så här i efterhand. Fyllehäcken-besök, till exempel. Alla hade någonting att bidra med - utom Kaggen. Han har levt ett rent och prickfritt liv, förutom "kullerbytte-incidenten" i trapporna på Harrys i Örebro för 6 år sedan förstås. Hur som haver fick vi oss några skratt.
Det är skönt med goda grannar. Eller "schönt", som Ödlan skulle ha uttryckt det.
Efter maten började vi prata om "mörka minnen". Sånt som hänt i det förflutna, sånt som inte var så roligt då men som är roligt så här i efterhand. Fyllehäcken-besök, till exempel. Alla hade någonting att bidra med - utom Kaggen. Han har levt ett rent och prickfritt liv, förutom "kullerbytte-incidenten" i trapporna på Harrys i Örebro för 6 år sedan förstås. Hur som haver fick vi oss några skratt.
Det är skönt med goda grannar. Eller "schönt", som Ödlan skulle ha uttryckt det.
Imitatören
I lördags på Lillebrors 20-årsfest så drog jag till med en Michael Jackson hyllning, och jag valde då att inrikta mig på dansen. Tycker jag fick med de viktigaste elementen, såsom The Moonwalk, punggreppet, snurren, och det karaktäristiska Michael Jackson-vrålet. Då menar jag inte det där korta och gälla "Aoh!"-lätet, eller de där "Ihi"-ljuden han gjorde ifrån sig. Nej, jag menar de där "AAAAAHHH"-vrålen som han spottade ur sig titt som tätt. Sedan la jag till några egenkomponerade moves.
Ja, kolla själva.
Ja, kolla själva.
Skrot
Jag måste skaffa en ny bästa kompis.
Huvudbry
Tanken var en heldag på T-bryggan - och vid en första anblick på vädret så såg det ut att bli verklighet. Men nu verkar det som att det blåser. Ganska rejält. Det är inte bra. Helt plötsligt måste jag kanske ändra om dagsplaneringen. Bara så där. Hur ska det gå till? HUR SKA DET GÅ TILL? Jag kan inte bara vända på en femöring. Nu måste jag tänka. Tänka, tänka, tänka. MEN TÄNK DÅ!!! GAH!
Eller så blir det T-bryggan ändå. Jag får ta och prata med min bästa kompis.
Eller så blir det T-bryggan ändå. Jag får ta och prata med min bästa kompis.
Två kvällar med mycket humor
Det blev en filmkväll. Kom nyss hem från Grannen där två komedier avverkades. Först ut var nya Will Ferrell-rullen Land of the lost - och även om det inte var en typisk Will Ferrell-film så var den ändå rolig. Det är lite fantasy-äventyr-komedi över det hela, och Ferrell är som vanligt helt klockren! Bästa scenen är när han han dränker sig i urin för att han tror att det ska få dinosaurierna att ignorera honom. Klassisk scen!
Sedan blev det Adventureland, med bland annat Ryan Reynolds. En komedi med ganska mycket mörker, tack vare diverse kärleksproblem, och även fast det inte blev så mycket skratt så var det ändå en fin liten film. "En schöön film", som Ödlan skulle ha uttryckt det.
Jag och Grannen, ja...
Det är ju bara vi två kvar från Riddarna i Kungsör nu. Mr.Tequila och Vampyren är ju i Norge och jobbar, Studenten pluggar ju i Uppsala, och Vattenguden är ju numera inne i försvaret i Stockholm för beredskapsträning. Så nu är det upp till mig och Grannen att bära Riddarnas fana här hemma - och det gjorde vi verkligen igår!
Det blev en liten tur in till Harrys med Fröken Johansson och Fröken Blomberg, då det vankades Tisdagsklubben med Peter Siepen. Inte så mycket folk - men vi hade roligt ändå. Det dansades och skrattades och härjades. Jag blev till och med uppraggad. Av en kille. Thomas hette han. Eller, jag vet inte om han raggade, men de andra påstår det. Jag fick i alla fall hans nummer "ifall det skulle hända någonting någon gång, för då skulle han komma direkt". Det är bra att veta om det skulle hetta till någon gång. Då ska jag ringa Thomas.
"Härjades", ja. Den biten stod väl Fröken Johansson, som vanligt, för. På vägen hem stannade vi vid MacDonalads - som konstigt nog hade öppet halv tre på natten - och där beställde vi några burgare vid driven. Vi fick vänta en stund på maten, och när den sedan kom så vräkte plötsligt Fröken Johansson ur sig "Nu har vi väntat i 10 minuter så vi kan ta en MacFlurry som kompensation". Flickan i kassan såg ut som ett frågetecken men vände ändå skamset på klacken för att lyda ordern. En stund senare kom hon tillbaka och sa "Vi har tyvärr slut på MacFlurryn. Det enda som finns är glass och chokladmuffins". "Mmm, då tar vi en chokladmuffins", sa Fröken Johansson. En chokladmuffins senare frågade tjejen i kassan "Var det bra så?", varpå Fröken Johansson utan att blinka sa "Vi kan ta en chokladmuffins till". Och så blev det. Som vi garvade åt det.
Annars försökte jag och Grannen oss på att ragga på tjejerna bakom kassan. Grannen vann, kan man säga. Han flörtade lite med tjejen i den första kassan, som dessvärre svarade "Tyvärr, jag har redan pojkvän". När det sedan var min tur med tjejen i den andra kassan så blev det fiasko. Det enda jag fick ur mig där jag satt i baksätet var ett vrål som löd "HUR GAMMAL ÄR DU???". Jag fick inget svar.
Men det var som sagt en rolig kväll.
Edit: Ok, nu har jag läst Fröken Johanssons blogg, och hennes version av "MacDonalds-incidenten" stämde inte riktigt överens med min. Fast min version är roligare, så vi kör på den.
Sedan snodde jag några bilder från kvällen från hennes blogg.
Jakten på "den perfekta bilden" fortsätter...
Världens gladaste muffins-kille 1
Världens gladaste muffins-tjej
Världens gladaste muffina-kille 2
Lovely day
Det har varit en +30-dag idag - så hur jag ha spenderat den, tror ni? Självklart nere vid Skillinge på T-bryggan.
Så här vill jag att alla dagar ska vara på sommaren. Ett sms till Kaggen med frågan "Skillinge?", svaret "Ok, om tio" - och sedan iväg. Juha och L.Berg var redan där, och efter en stund kom även Tord och Fröken Blomberg ner.
Det är inga konstigheter. En solstol, en tidning, en dopp i det bruna, några vänner - och det är så jävla underbart i all sin enkelhet. Det är därför jag älskar sommaren, och det är därför jag blir så bedrövad när solen gömmer sig under längre perioder.
Ikväll är det träning igen. Säkert en hel del löpning, och med tanke på värmen så lär man nog vara rätt mör senare ikväll.
Så här vill jag att alla dagar ska vara på sommaren. Ett sms till Kaggen med frågan "Skillinge?", svaret "Ok, om tio" - och sedan iväg. Juha och L.Berg var redan där, och efter en stund kom även Tord och Fröken Blomberg ner.
Det är inga konstigheter. En solstol, en tidning, en dopp i det bruna, några vänner - och det är så jävla underbart i all sin enkelhet. Det är därför jag älskar sommaren, och det är därför jag blir så bedrövad när solen gömmer sig under längre perioder.
Ikväll är det träning igen. Säkert en hel del löpning, och med tanke på värmen så lär man nog vara rätt mör senare ikväll.
Världens gladaste handlare
Jag har upptäckt att jag är väldigt förtjust i att handla. Då menar jag inte shoppa, nej, handla mat! Jag älskar det. Det är som att shoppa - fast godare.
Man har ju varit ensam i huset några dagar nu eftersom att Mor & Far är kvar uppe i Berghamn, och det börjar sannerligen att sina i skafferiet. Pizza och kebab varje kväll är inte att tänka på, så därför åkte jag och handlade idag.
Jag fylls av en maktkänsla när jag går där bland matvarorna och funderar på vad JAG vill ha. "Vad behöver JAG?". "Vad är JAG sugen på?". "Hmm...vill JAG ha det där paketet med Tom & Jerry-kex? Hmm...nej det vill JAG nog inte". "Pom pom pom...den där rabarbern då? Vill JAG ha den? Njaa...JAG är nog inte så sugen på rabarber".
Så där knallar jag runt. Jag fullkomligen älskar den där JAG-känslan. Men det kan vara förrädisk lockande. Man går där och plockar på sig det ena och andra, tänker att "det här blir nog en hundring eller så". Sedan ska man betala, och häxan bakom kassan ber om "472 kr, tack".
Inte för att det blev så denna gång, men det har sannerligen hänt förut.
Man har ju varit ensam i huset några dagar nu eftersom att Mor & Far är kvar uppe i Berghamn, och det börjar sannerligen att sina i skafferiet. Pizza och kebab varje kväll är inte att tänka på, så därför åkte jag och handlade idag.
Jag fylls av en maktkänsla när jag går där bland matvarorna och funderar på vad JAG vill ha. "Vad behöver JAG?". "Vad är JAG sugen på?". "Hmm...vill JAG ha det där paketet med Tom & Jerry-kex? Hmm...nej det vill JAG nog inte". "Pom pom pom...den där rabarbern då? Vill JAG ha den? Njaa...JAG är nog inte så sugen på rabarber".
Så där knallar jag runt. Jag fullkomligen älskar den där JAG-känslan. Men det kan vara förrädisk lockande. Man går där och plockar på sig det ena och andra, tänker att "det här blir nog en hundring eller så". Sedan ska man betala, och häxan bakom kassan ber om "472 kr, tack".
Inte för att det blev så denna gång, men det har sannerligen hänt förut.
Rapport från T-bryggan
Glimtvis strålande sol, fläktande vind, något under ljummen temperatur i vattnet, glest på med folk på bryggan.
Linslöss
Att ta "den perfekta bilden" är inte lätt. Det kräver skicklighet och mycket tur.
Titta bara här när jag och Fröken Johansson försökte få till en anständig bild på oss tillsammans i Halmstad.
Det började med den här bilden, där Fröken Johansson blev väldigt fin, medan jag blev...skräckinjagande. Det där är nog så långt ifrån ett naturligt leende som man kan komma. "Gör om!", skrek jag.
Den här gången försökte jag tona ner glädjen, men då blev det skit med mina ögon istället. När jag blir solbränd i ansiktet så händer det någonting med mina ögon. De "hänger" och jag ser ut som en aborre. Eller som om jag svept en flaska renat. "Gör om!".
Lite mer skratt då? Nej, här ser vi ut som paret Rolf & Hulda. Inte bra. "Gör om!", skrek båda.
Här var jag hyfsat nöjd med mig - men då ville Fröken Johansson ta en ny bild. Jag förstår inte varför?
Den här bilden blev faktiskt inte så tokig. Men av någon anledning var jag inte nöjd. Kanske var det mina sillögon? Kanske var det för att Fröken Johansson fått syn på någonting mycket intressantare?
Det här blev inte okej. Det är för långt avstånd mellan oss. För lite kärlek. Som att vi inte vill sitta bredvid varandra, men vi gör det ändå bara för att vi måste.
Så jag gav kameran till Fröken Blomberg, men det blev ju inte heller bra. Det är alldeles för konstlat. Alldeles för arrangerat. Det finns inget liv i bilden.
Så då försökte jag mig på en "rövare". Jag tog en sväng fram till dörren och låtsades få syn på kameran, varpå jag sprang fram till Fröken Johansson och omfamnade henne. Det skulle se spontant ut, och hade det inte varit för mitt krampaktiga ansiktsuttryck så hade vi nog lyckats.
När inte heller det gick vägen så gav vi helt enkelt upp. Men någon gång, någon dag, ska jag ta den perfekta bilden på mig och Fröken Johansson!
Titta bara här när jag och Fröken Johansson försökte få till en anständig bild på oss tillsammans i Halmstad.
Det började med den här bilden, där Fröken Johansson blev väldigt fin, medan jag blev...skräckinjagande. Det där är nog så långt ifrån ett naturligt leende som man kan komma. "Gör om!", skrek jag.
Den här gången försökte jag tona ner glädjen, men då blev det skit med mina ögon istället. När jag blir solbränd i ansiktet så händer det någonting med mina ögon. De "hänger" och jag ser ut som en aborre. Eller som om jag svept en flaska renat. "Gör om!".
Lite mer skratt då? Nej, här ser vi ut som paret Rolf & Hulda. Inte bra. "Gör om!", skrek båda.
Här var jag hyfsat nöjd med mig - men då ville Fröken Johansson ta en ny bild. Jag förstår inte varför?
Den här bilden blev faktiskt inte så tokig. Men av någon anledning var jag inte nöjd. Kanske var det mina sillögon? Kanske var det för att Fröken Johansson fått syn på någonting mycket intressantare?
Det här blev inte okej. Det är för långt avstånd mellan oss. För lite kärlek. Som att vi inte vill sitta bredvid varandra, men vi gör det ändå bara för att vi måste.
Så jag gav kameran till Fröken Blomberg, men det blev ju inte heller bra. Det är alldeles för konstlat. Alldeles för arrangerat. Det finns inget liv i bilden.
Så då försökte jag mig på en "rövare". Jag tog en sväng fram till dörren och låtsades få syn på kameran, varpå jag sprang fram till Fröken Johansson och omfamnade henne. Det skulle se spontant ut, och hade det inte varit för mitt krampaktiga ansiktsuttryck så hade vi nog lyckats.
När inte heller det gick vägen så gav vi helt enkelt upp. Men någon gång, någon dag, ska jag ta den perfekta bilden på mig och Fröken Johansson!
Idag
Idag känns det bra. Idag känns det riktigt jävla bra. Idag ska jag bara göra nytta. Idag ska jag vara produktiv. Idag ska jag "fixa och don" lite. Idag ska jag skapa. Idag ska jag skratta.
Det känns som att det kan bli en bra dag idag.
Det känns som att det kan bli en bra dag idag.
Den ofrivillige arbetaren
För övrigt hände det inte så mycket roligt igår heller. Det roligaste var väl när Kaggen tvingades ta bort ogräs framför häcken. Det var i och för sig väldigt roligt. Det var så roligt att jag och Bläckfisken tog varsin solstol och satte oss och tittade på honom när han jobbade.
Efter en stund tog vi fram beach-racketerna och spelade lite mjuktennis. Vi låtsades som att vi hade vansinnigt roligt, och då och då sneglade Kaggen emot oss med sina ledsna hundögon, och jag såg på honom hur gärna han ville slänga den där spaden åt helvete och istället komma och leka med oss.
Men det var nyttigt för honom att göra lite...nytta, för en gång skull.
Efter en stund tog vi fram beach-racketerna och spelade lite mjuktennis. Vi låtsades som att vi hade vansinnigt roligt, och då och då sneglade Kaggen emot oss med sina ledsna hundögon, och jag såg på honom hur gärna han ville slänga den där spaden åt helvete och istället komma och leka med oss.
Men det var nyttigt för honom att göra lite...nytta, för en gång skull.
Konsten att skriva skit
Shit, alltså. Det händer ju inte mycket just nu, det vill jag lova. Dagarna är som sengångare, och trots det långsamma tempot är det jobbigt att hänga med. Jag vill liksom...springa lite. Men det är väl mitt eget fel att det ser ut som det gör.
Om ändå solen kunde vara framme under en längre tid så att man åtminstone kunde åka och bada - men inte ens där har man någon tur. Men, ja...imorgon kanske?
Det enda kreativa jag gjort idag var att ta en löprunda. Två och en halv timme innan fotbollsträningen. Jag var tvungen att skaka liv i kroppen och kolla "hur den mådde" - och faktum är att träningen inte blev så jobbig som förväntat. Visst var jag seg och så, men man var ju inte på bristningsgränsen. Visst, jag gjorde väl inte så många knop, men ändå.
Jaha, så var de två veckorna av ledighet ifrån fotbollen slut. Det kändes som två minuter, ungefär. Hade gärna varit ledig en vecka till, men nu är det som det är och snart börjar allvaret igen. Jakten på poäng. Jakten på förnyat kontrakt. Jag tror det blir bra men de här tre brassarna som kommit. De borde vara spelsugna, så förhoppningsvis kan de tillföra något. Även om det innebär att jag själv kommer ännu längre ifrån startelvan. "Det är väl bara att köra på" som man säger.
Pom, pom, pom... Nä, det händer sannerligen inte mycket just nu.
Fast lite "lagaktiviteter" till helgen...alltid något att se fram emot.
Om ändå solen kunde vara framme under en längre tid så att man åtminstone kunde åka och bada - men inte ens där har man någon tur. Men, ja...imorgon kanske?
Det enda kreativa jag gjort idag var att ta en löprunda. Två och en halv timme innan fotbollsträningen. Jag var tvungen att skaka liv i kroppen och kolla "hur den mådde" - och faktum är att träningen inte blev så jobbig som förväntat. Visst var jag seg och så, men man var ju inte på bristningsgränsen. Visst, jag gjorde väl inte så många knop, men ändå.
Jaha, så var de två veckorna av ledighet ifrån fotbollen slut. Det kändes som två minuter, ungefär. Hade gärna varit ledig en vecka till, men nu är det som det är och snart börjar allvaret igen. Jakten på poäng. Jakten på förnyat kontrakt. Jag tror det blir bra men de här tre brassarna som kommit. De borde vara spelsugna, så förhoppningsvis kan de tillföra något. Även om det innebär att jag själv kommer ännu längre ifrån startelvan. "Det är väl bara att köra på" som man säger.
Pom, pom, pom... Nä, det händer sannerligen inte mycket just nu.
Fast lite "lagaktiviteter" till helgen...alltid något att se fram emot.
Ge mig lite värme
Jag vaknade först en gång imorse, tittade ut genom fönstret och såg att det var ljust. "Fan, då måste jag snart gå upp", tänkte jag och somnade om igen. Sedan vaknade jag en andra gång, tittade ut genom fönstret och såg att det var sol. "Yes, då blir det T-bryggan idag!", tänkte jag och somnade om igen. Därefter vaknade jag en tredje gång, tittade ut genom fönstret och såg att det börjat mulna på. Då klev jag upp, såklart.
Nu har det regnat, och jag svär att nästa gång jag ser solen så ska jag dansa glädjedans. Soltimmar är från och med nu en ynnest att få uppleva.
Nu har det regnat, och jag svär att nästa gång jag ser solen så ska jag dansa glädjedans. Soltimmar är från och med nu en ynnest att få uppleva.
Hemmafest
God kväll. Det blev ett försenat inlägg, för jag har varken haft tid eller lust att skriva. Men jävlar vilken 20-årsfest det blev! Eller...vilken rolig 20-årsfest det blev! Eller...jag hade kul, i alla fall. Bläckfisken också, skulle jag tro. Förutom Storebror så var jag och Bläckfisken äldst på festen - och vi visade minsann att äldst är bäst. Eller sämst, kanske. Det beror väl på vem man frågar. Men vill höll i alla fall igång.
Det började som en "korvfest". Mycket folk - och bara grabbar. Men tids nog ploppade de små chinonnorna in, och tillslut var det fullt hus. Men även fast det var mycket folk så var det ändå lugnt och städat, och det var skönt. Man vill ju inte att kristallglasen här hemma ska gå sönder.
Det blev mycket surr, mycket skratt, en del dans och lite brottning. Det gamla vanliga. När klockan sedan hade passerat tre-strecket så tog jag och Bläckfisken en liten nattpromenad för att göra Häggkvistskan och Sara sällskap hem - och vi hade länge planer på att gå och bada. Eller egentligen var det vattenguden Bläckfisken som ville bada - den dåren var till och med inställd på att gå till Skillinge - men tillslut skrotade vi den idén. Vi tänkte sedan gå och bada i fontänen på torget, men eftersom att vi var osäkra på om det var vatten där så gick vi hem och åt lite kött.
Sedan vaknade vi och spenderade en fridfull dag tillsammans.
Mycket korv.
Jag och min äldsta vän Hulken. Vi har känt varandra i 22 år.
Födelsedagsbarnet, himself. Min lilla bubbe.
Kaggen drog på sitt allra läskigaste leende.
Bläckfisken kom med fred.
Djupa samtal är vanligt vid sådana här tillställningar. Här pratade vi billack.
Häggkvistskan var där och levde rövare.
Lillebror satt på sin kungatron och njöt.
Chicitas in the kitchen.
Flygbild från diskbänken.
Flybild från diskbänken 2.
Flygbild från diskbänken 3.
Bra fart på dansgolvet.
Mr.Cole var där!
Bröderna Grym.
Bröderna Love.
Hepp! Här blev det brottningsmatch mellan Bläckfisken och Häggkvistskan.
De brottades.
Och brottades.
Och brottades.
Oj vad de brottades. Men det är oklart vem som vann.
Och på ett helt annat ställe i huset gick det samtidigt väldigt mycket lugnare till.
Det började som en "korvfest". Mycket folk - och bara grabbar. Men tids nog ploppade de små chinonnorna in, och tillslut var det fullt hus. Men även fast det var mycket folk så var det ändå lugnt och städat, och det var skönt. Man vill ju inte att kristallglasen här hemma ska gå sönder.
Det blev mycket surr, mycket skratt, en del dans och lite brottning. Det gamla vanliga. När klockan sedan hade passerat tre-strecket så tog jag och Bläckfisken en liten nattpromenad för att göra Häggkvistskan och Sara sällskap hem - och vi hade länge planer på att gå och bada. Eller egentligen var det vattenguden Bläckfisken som ville bada - den dåren var till och med inställd på att gå till Skillinge - men tillslut skrotade vi den idén. Vi tänkte sedan gå och bada i fontänen på torget, men eftersom att vi var osäkra på om det var vatten där så gick vi hem och åt lite kött.
Sedan vaknade vi och spenderade en fridfull dag tillsammans.
Mycket korv.
Jag och min äldsta vän Hulken. Vi har känt varandra i 22 år.
Födelsedagsbarnet, himself. Min lilla bubbe.
Kaggen drog på sitt allra läskigaste leende.
Bläckfisken kom med fred.
Djupa samtal är vanligt vid sådana här tillställningar. Här pratade vi billack.
Häggkvistskan var där och levde rövare.
Lillebror satt på sin kungatron och njöt.
Chicitas in the kitchen.
Flygbild från diskbänken.
Flybild från diskbänken 2.
Flygbild från diskbänken 3.
Bra fart på dansgolvet.
Mr.Cole var där!
Bröderna Grym.
Bröderna Love.
Hepp! Här blev det brottningsmatch mellan Bläckfisken och Häggkvistskan.
De brottades.
Och brottades.
Och brottades.
Oj vad de brottades. Men det är oklart vem som vann.
Och på ett helt annat ställe i huset gick det samtidigt väldigt mycket lugnare till.
Rakt nu
Jaha, hemma på en 20-årsfest. Självklart är det ett jävla röj. Men ändå städat. Det är crazy i all sin stillhet. Än så länge. Men vem vet vad som händer? Det kan bli världens bästa kväll - och det kan bli en kväll bland många andra.
Hittills är känslan; vi får se...
Hittills är känslan; vi får se...
Down south
Härnösand, Sundsvall, Hudiksvall, Gävle, Uppsala, Arlanda...och äntligen har jag äntrat Stockholm. Nu har jag en och en halv timme att slå ihjäl innan tåget till Kungsan går. Känns som att det blir en burgare, kaffe, Expressen...och det bär mig emot, men Aftonbladet.
MERDE!!!
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJ!!!!!
Jag kom just på en sak. Jag missar Qwarnfestivalen i år!!!! Helvete också! Jag ska på min kusins bröllop den helgen. I Värmland!!! Missförstå mig inte, jag vill verkligen gå på Kusin Calles bröllop - men Qwarn! Det är ju en av årets höjdpunkter!
Jag menar; det är sista april, öltältet i Köping, midsommarafton, öltältet i Kungsör, juldagen - och Qwarn (!) som är de givna festligheterna under året. Hittills har allting varit...ganska dåligt, så jag hade satt mycket hopp på Qwarn, men nu skiter det sig.
Well well. Hoppas att det regnar på er - alla ni som ska till Qwarn!!!! Jag ska i alla fall ha en rolig helg i Karlstad!
Jag kom just på en sak. Jag missar Qwarnfestivalen i år!!!! Helvete också! Jag ska på min kusins bröllop den helgen. I Värmland!!! Missförstå mig inte, jag vill verkligen gå på Kusin Calles bröllop - men Qwarn! Det är ju en av årets höjdpunkter!
Jag menar; det är sista april, öltältet i Köping, midsommarafton, öltältet i Kungsör, juldagen - och Qwarn (!) som är de givna festligheterna under året. Hittills har allting varit...ganska dåligt, så jag hade satt mycket hopp på Qwarn, men nu skiter det sig.
Well well. Hoppas att det regnar på er - alla ni som ska till Qwarn!!!! Jag ska i alla fall ha en rolig helg i Karlstad!
Min dag
Jaha, "så har en dag gått ifrån oss för att aldrig komma åter", som Jonas Gardell en gång skrev.
Det regnade idag, igen, så vi åkte in till stan. Och med stan menar jag självklart Kramfors. Ett Kungsör för norrlänningar. Jag har varit i Kramfors många gånger i mitt liv, och på något sätt är det som att...inte komma "hem", men...lite "hej du gamle vän".
På vägen hem stannade vi vid ett berömt fik, nämligen det K-märkta Westerlunds Konditori, där många kändisar passerat genom åren. Till och med Kungen och Drottningen. Hela stället andades 50-tal, och det häftigaste av allt var den här jukeboxen. Jag var så jävla sugen på att dra igång Down town med Petula Clark och bjuda upp. Men jag avstod då gästerna utgjordes av pensionärer och tre sunkiga grabbar.
Sedan kom vi hem, och jag gav mig ut på en löprunda. Jag har sprungit ett par gånger under uppehållet - och jag finner det mycket märkligt att 6 månaders träning kan försvinna på endast två veckor. Det bränner i bröstet och jag flåsar som en hund.
Men jag tog mig igenom skiten, och sedan belönade jag mi själv genom att hoppa i jacuzzin. Det var schööönt. Jag vet, jag vet...det ser ut som att jag badar i bajs. Men...jag vet inte varför. Om det var belysningen i jacuzzin eller om det var kameran som spelade ett spratt? Äckligt ser det ut, i alla fall. Men DET VAR schööönt.
Sedan inbakad lax uppe i stugan, lagad av Eva Faster. Vitt vin till, så klart, och det blev en väldigt fin middag.
Men ser ni här? Ser ni hur klart och fint det är i horisonten? Jävlar i mig, det blir nog en fin dag imorgon. Det är ju typiskt att man ska åka hem då.
Ja, imorgon bitti åker jag hem till Kungsör igen. Mor och Far är kvar i Berghamn några dagar till, så jag får ta tåget. En sju timmar lång resa är vad jag har att se fram emot. Först från Härnösand till Sundsvall, sedan från Sundsvall till Stockholm, och till sist från Stockholm till Kungsör.
Anledningen till min tidiga hemresa är att Lillebror ska ha 20-årsfest. Den vill jag inte missa, samtidigt som någon måste se till att huset inte jämnas med marken. Jag och Kaggen kommer säkert bli äldst på festen, om inte Storebror kommer ner, men det blir säkert bra. Vi är unga i våra sinnen. Vi blir nog aldrig riktigt stora, jag och Kaggen.
Nä, nu ska jag nog ta mig en jagare.
När jag sluter ögonen är allting mitt
Om jag blundar är jag lycklig. Sent igår kväll blundade jag så hårt att det blev verklighet. Det var ett osannolikt scenario - ändå kändes det som att det utspelade sig nere på grusvägen utanför dörren. Det var osannolikt, men ändå så älskvärt. Jag var tvungen att öppna ögonen flera gånger om för att kolla om det var på riktigt. Men det var det aldrig. Så jag fortsatte att blunda. Nu befann jag mig 500 meter bort, men man kunde ändå se allting ifrån mitt fönster. Jag har sjöutsikt, förstår ni, och från mitt fönster ser jag ändå bort till klipporna. Där satt jag. Aldrig ensam. Det var kallt, men ingen kyla kunde tränga sig in. Där fanns bara värme. Jag ville aldrig lämna den overkligt verkliga situationen - men tillslut var jag tvungen att öppna ögonen för att inte bli ledsen.
Att drömma är aldrig fel, men det är jobbigt att leva i en fantasivärld.
Att drömma är aldrig fel, men det är jobbigt att leva i en fantasivärld.
Samba?
Ni kanske har läst om våra nyförvärv? Tre brassar har anslutit till KBK som en förstärkning inför höstsäsongen - och att dömma av den enda träningen de gjort med oss så lär det bli en rejäl förstärkning. En anfallare, Marcelo, en mittfältare, Paulo, och en mittback, Gustavo.
Så - blir det någon samba på Runevallen i höst? Njae... De är väl inte brassar i den bemärkelsen, att de ska hålla på med överstegsfinter a'la Denilson och klacka och cykelsparka. Däremot verkar det vara tre riktigt duktiga fotbollsspelare om man ser till division 3-nivå.
Jag hoppas, och vågar nästa tro, att det kommer att bli bra. Riktigt bra, till och med. Om sedan vi andra höjer oss lika mycket som vi gjorde på den träningen som brassarna var med på - ja va fan då kan det bli en riktigt rolig höst.
Så - blir det någon samba på Runevallen i höst? Njae... De är väl inte brassar i den bemärkelsen, att de ska hålla på med överstegsfinter a'la Denilson och klacka och cykelsparka. Däremot verkar det vara tre riktigt duktiga fotbollsspelare om man ser till division 3-nivå.
Jag hoppas, och vågar nästa tro, att det kommer att bli bra. Riktigt bra, till och med. Om sedan vi andra höjer oss lika mycket som vi gjorde på den träningen som brassarna var med på - ja va fan då kan det bli en riktigt rolig höst.
Take a little hunter
"Nu ska jag ta mig en liten jagare". Jag tycker väldigt mycket om det uttrycket. Jag tror det var genom Alex Schulman som jag först hörde talas om det - men det var först nu i Halmstad som uttrycket fastande i mitt vokabulär.
Så varför inte göra det? Ta sig en liten jagare.
Så varför inte göra det? Ta sig en liten jagare.
Nystart
På vägen upp till Berghamn läste jag en bok som fick mig att öppna ögonen rejält. Den heter Vem gråter vid din grav? och är skriven av livsstils-föreläsaren Robin Sharma, och jag ska inte vara så fantastisk djup och säga att jag blev frälst...men nästan.
Boken fick mig att inse något som jag fruktat en längre tid. Jag lever inte längre. Mitt liv står still. Jag har fastnat i ett ekorrhjul där allt går i samma mönster dag ut och dag in. Jag kommer ingenstans.
Fram till nu har jag levt ett, i mina ögon, lyckligt och rikt liv. Men nu har jag stannat. Eller fastnat, rättare sagt, och jag behöver komma loss för att kunna fortsätta. Hur det ska gå till är svårt att säga, men jag har mina ideér.
Även om en sådan insikt kan vara tung och sorglig så känns det ändå skönt att kunna erkänna det för sig själv. "Ditt liv har stannat. Du lever inte längre. Du bara flyter med".
Här följer några exempel från boken som fängslade mig:
"Varje sekund som du ägnar åt att älta det förflutna är en sekund som du stjäl från framtiden. Varje minut som du låter dina problem få all din uppmärksamhet ger en minut mindre för att hitta lösningar".
"När George Bernard Shaw låg för döden fick han frågan: "Vad skulle du göra om du kunde leva om ditt liv?". Han funderade en stund och svarade sedan med en djup suck: "Jag skulle vilja bli den människa som jag kunde ha blivit men aldrig blev".
En kommentar på det bara: Om du läser detta Kaggen...du vet hur mitt motto låter...lite åt det hållet va?
"Kom ihåg att friheten finns på andra sidan om rädslan. Livet är inget annat än ett insatsspel - ju större risker du tar, desto rikare blir du belönad. Man upptäcker inga nya världsdelar om man inte har mod att släppa kusten ur sikte under en lång tid. Du kan välja att tillbringa resten av ditt liv med att sitta på livets kustremsa i en fullständig trygghet, eller också kan du ta lite risker, dyka på djupt vatten och hitta pärlor som ligger och väntar på en verkligt modig människa".
Boken fick mig att inse något som jag fruktat en längre tid. Jag lever inte längre. Mitt liv står still. Jag har fastnat i ett ekorrhjul där allt går i samma mönster dag ut och dag in. Jag kommer ingenstans.
Fram till nu har jag levt ett, i mina ögon, lyckligt och rikt liv. Men nu har jag stannat. Eller fastnat, rättare sagt, och jag behöver komma loss för att kunna fortsätta. Hur det ska gå till är svårt att säga, men jag har mina ideér.
Även om en sådan insikt kan vara tung och sorglig så känns det ändå skönt att kunna erkänna det för sig själv. "Ditt liv har stannat. Du lever inte längre. Du bara flyter med".
Här följer några exempel från boken som fängslade mig:
"Varje sekund som du ägnar åt att älta det förflutna är en sekund som du stjäl från framtiden. Varje minut som du låter dina problem få all din uppmärksamhet ger en minut mindre för att hitta lösningar".
"När George Bernard Shaw låg för döden fick han frågan: "Vad skulle du göra om du kunde leva om ditt liv?". Han funderade en stund och svarade sedan med en djup suck: "Jag skulle vilja bli den människa som jag kunde ha blivit men aldrig blev".
En kommentar på det bara: Om du läser detta Kaggen...du vet hur mitt motto låter...lite åt det hållet va?
"Kom ihåg att friheten finns på andra sidan om rädslan. Livet är inget annat än ett insatsspel - ju större risker du tar, desto rikare blir du belönad. Man upptäcker inga nya världsdelar om man inte har mod att släppa kusten ur sikte under en lång tid. Du kan välja att tillbringa resten av ditt liv med att sitta på livets kustremsa i en fullständig trygghet, eller också kan du ta lite risker, dyka på djupt vatten och hitta pärlor som ligger och väntar på en verkligt modig människa".
Bada?
Så fort jag ser vatten på sommaren så vill jag bada. Oftast. Det var tanken nu också - men efter att ha doppat tårna så bestämde jag mig raskt för att det var en dålig idé. Fötterna dog på en sekund. Herre min körs - har isen nyss släppt eller?
En sak bara...
Mottagningen här uppe är katastrofal. Under all kritik. Därför kan jag inte ta emot några samtal eller sms. Ba' satt' ni vet.
Jackson has left the building
Det har ju varit mycket Michael Jackson nu ett tag, av förklarliga skäl. Jag kollade på minnescermonin i tisdags, och det var bitvis väldigt...fint. Självklart var det svårt att hålla sig när dottern fick ordet, men annars kändes det mest bara som en show. Men det blir väl så när det handlar om artister av Jacksons kaliber. Jag kunde inte hjälpa att undra om han verkligen låg där i den där guldkistan, eller om den var helt tom? Man vet verkligen aldrig.
Det är lite konstigt att man först nu, när han gått bort, inser hur stor han egentligen var. De enda minnen jag har ifrån hans "storhetstid" var under Black & white-perioden, och då kändes han ändå inte så där megastor.
Hur som helst, nu är de tre. De tre riktigt stora är Elvis, John Lennon och Michael Jackson.
Jag har väl aldrig haft någon riktig favoritlåt med Jackson - men så här i efterhand kan jag tycka att Will you be there är ett riktigt mäktigt stycke.
Det är lite konstigt att man först nu, när han gått bort, inser hur stor han egentligen var. De enda minnen jag har ifrån hans "storhetstid" var under Black & white-perioden, och då kändes han ändå inte så där megastor.
Hur som helst, nu är de tre. De tre riktigt stora är Elvis, John Lennon och Michael Jackson.
Jag har väl aldrig haft någon riktig favoritlåt med Jackson - men så här i efterhand kan jag tycka att Will you be there är ett riktigt mäktigt stycke.
Kom ihåg
En sak jag lärt mig på denna resa: om du vill hitta Far i en stor jävla matvarubutik så är det bara att gå till potatisavdelningen.
Som en vind
Jag pratade med en fågel igår. Hon har flugit långa vägar. Landar ibland, men är allt som oftast på väg. Bort.
Jag frågar hur det känns att vara så fri. Men jag får inget svar. Hon bara ler. Precis som att jag måste ta reda på det själv. Men det är inte så lätt när man aldrig lärt sig flyga. Eller aldrig velat flyga, kanske är närmare sanningen. Är jag flygrädd? Antagligen. Men för första gången i mitt liv känner jag att jag måste bemöta min rädsla - och besegra den.
Jag såg fågeln idag igen. Hon flög högt över mig och förbi. Det var så vackert. Såg så fridfullt ut. Jag undrar vart hon var på väg denna gång.
Måste lära mig flyga.
Jag frågar hur det känns att vara så fri. Men jag får inget svar. Hon bara ler. Precis som att jag måste ta reda på det själv. Men det är inte så lätt när man aldrig lärt sig flyga. Eller aldrig velat flyga, kanske är närmare sanningen. Är jag flygrädd? Antagligen. Men för första gången i mitt liv känner jag att jag måste bemöta min rädsla - och besegra den.
Jag såg fågeln idag igen. Hon flög högt över mig och förbi. Det var så vackert. Såg så fridfullt ut. Jag undrar vart hon var på väg denna gång.
Måste lära mig flyga.
Berghamn
När vi kom fram till Berghamn stod husen kvar där de skulle. Huset uppe till höger är vårat hus och huset till vänster är sovplatser.
Fast i år bor vi i Storebror Thomas nybyggda hus. Med toalett, jacuzzi, internet och tv med massor av kanaler. I stugan uppe på berget är det endast dass och tv med SVT1 och SVT2 som gäller.
Jag vet inte vad ni tycker, men är det inte en alldeles sagolik utsikt?
Den här plastbiten har jag gungat på mycket i mina dagar. Oj vad illa jag har gjort mig på det där trädet.
Bröderna Björklund korkade upp whiskeyn direkt. Men inte var det någon som bjöd mig inte. Nänä. 23 år och ingen erbjuder ett glas.
Men tji fick dom! Jag hade nämligen med mig egen virre, så mig gick det ingen nöd på. Ha!
Godis från förr
Jag kollade igenom gamla blogginlägg, och det blev en fantastisk läsning. Många gånger blev det "Ah just ja, det där hände ju då!", andra gånger blev det "HA HA HA!!!!", och vissa gånger blev det "Va fan??".
Hur som helst, här är tre gamla blogginlägg som jag så här i efterhand tycker mycket om.
Om gamla klasskamrater, 9b
Om en rolig juldag-08
Om att skiljas från gamla vänner och hitta nya vänner
Hur som helst, här är tre gamla blogginlägg som jag så här i efterhand tycker mycket om.
Om gamla klasskamrater, 9b
Om en rolig juldag-08
Om att skiljas från gamla vänner och hitta nya vänner
Up north for a while...
Nej, vet ni vad? Nu tror jag nog att jag ska åka iväg en sväng igen. Till stugan uppe i Norrland. Mitt kära Berghamn. Japp, så får det bli.
Sitter nu i bilen på väg upp, med en 5 timmars resa framför mig. Solen verkar titta fram, så det är ju kanon. Inte. Hade hellre legat på T-bryggan idag, om det nu skulle komma att bli en varm dag.
Men det ska bli skönt att komma iväg. Skingra den sörja som jag brottas med. Sortera mina flyktiga tankar. Det är mycket jag går och funderar på just nu - och är det något ställe som passar bra för att just fundera på så är det Berghamn.
Sitter nu i bilen på väg upp, med en 5 timmars resa framför mig. Solen verkar titta fram, så det är ju kanon. Inte. Hade hellre legat på T-bryggan idag, om det nu skulle komma att bli en varm dag.
Men det ska bli skönt att komma iväg. Skingra den sörja som jag brottas med. Sortera mina flyktiga tankar. Det är mycket jag går och funderar på just nu - och är det något ställe som passar bra för att just fundera på så är det Berghamn.
Fånge i overkligheten
Vissa saker glömmer man inte. Man gör bara inte det. Saker som betyder mycket för dig, men som kanske inte betyder ett skit för andra. Det kan vara ett e-mail, ett kommentar på en avslutningsresa till Danmark med klassen, ett brev...tjae, vad som helst egentligen.
En kväll som denna minns jag just sådana saker. Det gör mig glad.
Men minnen och drömmar är ingenting som bygger en lycklig vardag. Då krävs det handling.
...och jag är alldeles för fattig.
En kväll som denna minns jag just sådana saker. Det gör mig glad.
Men minnen och drömmar är ingenting som bygger en lycklig vardag. Då krävs det handling.
...och jag är alldeles för fattig.
Ännu en pärla
Just ja...
Jag och Morgan Kall har på nytt samarbetat i en låt. Den finns på hans senaste dubbelalbum - och den är självklart svinbra. Det bästa vi gjort, faktiskt.
Det var lite roligt. Jag var hemma hos honom och han frågade om jag ville sjunga på någon låt. Jag sa "Ja", och sedan var det inte mer med det. Nu skulle bara låten skrivas. Jag var på väg hem när Morgan plockade upp gitarren och bara spelade lite på måfå. Plötsligt stannade jag honom och sa "Vad var det där?!". "Vaddå?", frågade han. "Vad är det du spelar?", frågade jag. "Ingenting speciellt", sa han. "Spela in det där!", skrek jag. Tre timmar senare var låten färdig.
Fy fan vad vi är bra.
Jag och Morgan Kall har på nytt samarbetat i en låt. Den finns på hans senaste dubbelalbum - och den är självklart svinbra. Det bästa vi gjort, faktiskt.
Det var lite roligt. Jag var hemma hos honom och han frågade om jag ville sjunga på någon låt. Jag sa "Ja", och sedan var det inte mer med det. Nu skulle bara låten skrivas. Jag var på väg hem när Morgan plockade upp gitarren och bara spelade lite på måfå. Plötsligt stannade jag honom och sa "Vad var det där?!". "Vaddå?", frågade han. "Vad är det du spelar?", frågade jag. "Ingenting speciellt", sa han. "Spela in det där!", skrek jag. Tre timmar senare var låten färdig.
Fy fan vad vi är bra.
No sun no fun
Vilket rackarns skitväder vi har fått. Först en vecka utan ett enda moln på himlen - sedan det här, två dagar med regn, mulet och mörka moln. Inte bra. Den här lilla färgen man samlat på sig i solen kommer ju försvinna lika snabbt som vatten i öknen.
Men ska man se någonting positivt med detta mörker som råder så är det att det är väldigt bra för min produktivitet. Jag skulle tippa på att min bok nu är till hälften klar.
Men ska man se någonting positivt med detta mörker som råder så är det att det är väldigt bra för min produktivitet. Jag skulle tippa på att min bok nu är till hälften klar.
Sena tankar
Jag har aldrig känt en sådan uppgivenhet som jag gör nu. De som känner mig vet hur jag mådde efter förra årets Halmstad-tripp - men frågan är om det inte är snäppet värre denna gång. Kontrasten mellan livet i Halmstad och livet hemma är enorm.
Jag har i alla fall kommit underfund med att det här var den bästa Halmstads-resan hittills. Faktiskt. Av många olika anledningar.
Men det har sitt pris. Nu sitter man här och pratar med JD, sitter och hoppar och skakar och är ett musklick ifrån att beställa en sista-minuten-resa till landet Varsomhelst.
Jag känner mig malplacerad - och det har jag aldrig gjort förut. Det har alltid varit "här vill jag leva, här vill jag dö". Men jag vet inte. JD säger så mycket.
Fast samtidigt vet jag, av erfarenhet, att det gör väldigt ont att kasta sig handlöst om ingen finns där och tar emot.
Jag säger att jag är "en jävla tönt", men JD ifrågasätter och menar att det kanske är så att jag bara är en känslomänniska. En väldigt stark känslomänniska. Då är frågan; är det töntigt att vara en känslomänniska? Är det...hur ska man säga...oattraktivt? JD säger att det säkert är från person till person, och jag är beredd att hålla med. Tyvärr.
Sedan börjar vi prata om sommaren. Är den slut nu? Det brukar alltid kännas så efter en semestervecka som man sett fram emot så länge. Men alltså...det är fortfarande bara den 7 juli. Jag försöker intala mig själv att sommaren precis börjar, och då mår jag genast mycket bättre. Trots att sommaren har en förmåga att vara skoningslös mot mig så är det ändå den absolut bästa årstiden. Det känns som att resten av året är en enda förfest, där sommaren är festen - och jag är inte ens i närheten av att vilja gå på efterfesten än. Då skippar jag den hellre och går och lägger mig direkt istället.
God natt?
Fröken Johanssons bilder
Håll min hand
Svarta demoner sveper över mig. Jag hittar ingenstans att ramla. Knyter näven och slår mot ingenting. Blir misshandlad inombords.
Jag överväger att låta ångesten fånga mig helt och hållet. Det kanske är bra för mig. Eller också lämnar jag allt.
Tittar på nya bilder och minns den tid som var. Den lycka som var. Gråter glädjetårar. Jag vill hoppa in i bilderna och omfamnas av dess innehåll. Bilderna är suddiga men de talar så kristallklart till mig. Sena nätter i ett lyckorus.
Jag tittar mig i spegeln och förbannar det ansikte som tittar på mig. Men jag skäms inte över det ansiktet. Blir bara ledsen över att ingen annan vill titta på det.
Läser denna bloggens namn. Överväger att byta. Men så inser jag att det går inte. Jag ska nog lyckas.
Jag överväger att låta ångesten fånga mig helt och hållet. Det kanske är bra för mig. Eller också lämnar jag allt.
Tittar på nya bilder och minns den tid som var. Den lycka som var. Gråter glädjetårar. Jag vill hoppa in i bilderna och omfamnas av dess innehåll. Bilderna är suddiga men de talar så kristallklart till mig. Sena nätter i ett lyckorus.
Jag tittar mig i spegeln och förbannar det ansikte som tittar på mig. Men jag skäms inte över det ansiktet. Blir bara ledsen över att ingen annan vill titta på det.
Läser denna bloggens namn. Överväger att byta. Men så inser jag att det går inte. Jag ska nog lyckas.
Jag kan inte andas
Hej, det är jag igen. Jag håller på att gå under. Det här rummet är för litet för mig. Det känns som att väggarna sakta åker inåt. Snart är jag ihjälklämd.
Jag känner mig som en av karaktärerna i Fucking Åmål. Typ hon den där "Jag vill knarka"-tjejen. Fast det är nog Håkan som talar till mig bäst. "Ta mig till kärlek, ta mig till dans. Ge mig nåt som tar mig någonstans". Eller "Och vad vet du om när hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva".
Broder Daniel har också alltid hittat rätt i mitt hjärta. "There is no time for us".
Fast det är väldigt mycket Gyllene tider nu. "När alla vännerna gått hem. Festen är slut för länge sen. Man ligger ensam i sin säng. När alla vännerna gått hem. Mörkret det skrämmer igen. När alla vännerna gått hem. Då börjar man tveka att ta nya tag. Ensam i världen, här är jag. Är jag stark eller svag? När alla vännerna gått hem".
Precis som för ett år sedan vid den här tidpunkten så får jag ingen luft.
Jag känner mig som en av karaktärerna i Fucking Åmål. Typ hon den där "Jag vill knarka"-tjejen. Fast det är nog Håkan som talar till mig bäst. "Ta mig till kärlek, ta mig till dans. Ge mig nåt som tar mig någonstans". Eller "Och vad vet du om när hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva".
Broder Daniel har också alltid hittat rätt i mitt hjärta. "There is no time for us".
Fast det är väldigt mycket Gyllene tider nu. "När alla vännerna gått hem. Festen är slut för länge sen. Man ligger ensam i sin säng. När alla vännerna gått hem. Mörkret det skrämmer igen. När alla vännerna gått hem. Då börjar man tveka att ta nya tag. Ensam i världen, här är jag. Är jag stark eller svag? När alla vännerna gått hem".
Precis som för ett år sedan vid den här tidpunkten så får jag ingen luft.
Tristess
Att vakna upp ensam i en stor och mjuk säng, eller att vakna upp som ett M i en skåpbil tillsammans med vänner? Jag undrar om jag inte lutar åt det senare alternativet.
Tystnaden skrämmer mig. Inget "Kom igen nu Farfar och Farmor, nu drar vi till stranden". Inget "Det stämmer inte". Inget "Var fan är min plånbok?", "Var fan är mina badbyxor?", "Var fan är mitt snus?", "Var fan är min handduk?". Bara tystnad. Det är nästan så att man undrar om man fortfarande lever.
Efter en semester med vänner finns det två scenarion. Antingen längtar man hem och tycker att det ska bli skönt att slippa vännerna ett tag, eller så sliter man i sitt hår i frustration över att underbart är kort och att det nu är slut. Förr kunde jag känna mig nöjd efter en vecka, men nu sitter jag här nästan flintskallig.
Men att tystnaden skrämmer mig är väl bara mitt eget fel, och det är väl bara jag som kan göra någonting åt det. Det är dags för en förändring.
Tystnaden skrämmer mig. Inget "Kom igen nu Farfar och Farmor, nu drar vi till stranden". Inget "Det stämmer inte". Inget "Var fan är min plånbok?", "Var fan är mina badbyxor?", "Var fan är mitt snus?", "Var fan är min handduk?". Bara tystnad. Det är nästan så att man undrar om man fortfarande lever.
Efter en semester med vänner finns det två scenarion. Antingen längtar man hem och tycker att det ska bli skönt att slippa vännerna ett tag, eller så sliter man i sitt hår i frustration över att underbart är kort och att det nu är slut. Förr kunde jag känna mig nöjd efter en vecka, men nu sitter jag här nästan flintskallig.
Men att tystnaden skrämmer mig är väl bara mitt eget fel, och det är väl bara jag som kan göra någonting åt det. Det är dags för en förändring.
Säg den lycka som varar för evigt...
Hej mina barn. Det har varit dålig uppdatering nu några dagar, eftersom att jag inte haft tillgång till internet. Men nu sitter man i alla fall hemma igen. I det tysta.
Vi checkade ut från stugan i lördags, men kände för att vara kvar i Halmstad en dag extra - så därför blev det till att slagga i bilarna igår natt efter ännu ett äventyr på Tylösands hotell. Jag drog vinstlotten och ficka sova i Bot-mannens skåpbil, medan de andra fick trängas i min lilla Polo. Gött.
Fredags- och lördagskvällen spenderade vi alltså på hotellet, och båda kvällarna var riktigt roliga. Kanske att lördagen, den dagen vi var hemlösa, var roligast. Vi hade ju ingenstans att ta vägen så vi satte oss på klipporna vid stranden - och jag vet inte om det är så varje kväll eller om det bara var i lördags, men jävlar vad folk det kom! Vi var där bland de första med våran boom-box, och efter det ramlade folket in. Det blev som en inofficiell förfest, och jag vill gärna tro att det var vår förtjänst. Resten av kvällen innehöll härjande med travmänniskor, plankning, tjejbråk...ja, det var en bra kväll.
Men underbart är kort, och den här veckan bara flög iväg. Det kändes som att vi var där en dag, typ. Jag skulle utan tvekan kunna vara kvar en vecka till om det hade varit lika fint väder. Inte ett moln på 7 dagar! Den sämsta dagen rent vädermässigt sett var på söndagen, och då skulle vi ändå åka hem. Snacka om att välja rätt vecka!
För att sammanfatta veckan då...
För egen del var det segt inledningsvis. Jag kom inte igång och fick smeknamnet Farfar. Men jag tror att det var värmen som spelade mig ett spratt där, plus det faktum att jag inte längre uppskattar en karatefylla lika mycket som jag gjorde förr. Det känns som att jag är färdig med det nu. Midsommarfirandet fick mig att inse det.
Å ena sidan kan det här ha varit den sämsta Halmstads-resan vi gjort, men å andra sidan kan det ha varit den bästa och roligaste också. Det är lite svårt förklara.
Underbart att Riddarna var samlade igen, även om inte alla kunde närvara. Men veckan gick ju raketfort, och nu är Mr.Tequila och Vampyren på väg tillbaka till Norge igen. Även fast det inte kändes att vi varit ifrån varandra i nästan ett halvår så kändes det ändå som att vi hade mer att uträtta tillsammans.
För första gången åkte vi iväg med kvinnligt sällskap, och det var...inte så värst annorlunda, men väldigt roligt. Fröken Blomberg och Fröken Johansson är fortfarande lika galna och underbara som de alltid varit, vilket genererat många skrattsalvor under veckan. Det blev nästan som en liten klassträff där på slutet, och jag skulle gärna se sådana här återföreningar oftare. Alla ögonblick med flickorna är ljusa ögonblick.
Men underbart är som sagt kort, och även fast jag var lite "off" där i början så var jag ändå glad inombords varje dag. Det har varit en riktigt bra vecka, men nu sitter man här i mörkret. Det känns bara så...tomt.
Tack mina vänner för en trevlig semester. Förlåt för allt jag gjort och inte gjort.
Farfar, over and out.
Vi checkade ut från stugan i lördags, men kände för att vara kvar i Halmstad en dag extra - så därför blev det till att slagga i bilarna igår natt efter ännu ett äventyr på Tylösands hotell. Jag drog vinstlotten och ficka sova i Bot-mannens skåpbil, medan de andra fick trängas i min lilla Polo. Gött.
Fredags- och lördagskvällen spenderade vi alltså på hotellet, och båda kvällarna var riktigt roliga. Kanske att lördagen, den dagen vi var hemlösa, var roligast. Vi hade ju ingenstans att ta vägen så vi satte oss på klipporna vid stranden - och jag vet inte om det är så varje kväll eller om det bara var i lördags, men jävlar vad folk det kom! Vi var där bland de första med våran boom-box, och efter det ramlade folket in. Det blev som en inofficiell förfest, och jag vill gärna tro att det var vår förtjänst. Resten av kvällen innehöll härjande med travmänniskor, plankning, tjejbråk...ja, det var en bra kväll.
Men underbart är kort, och den här veckan bara flög iväg. Det kändes som att vi var där en dag, typ. Jag skulle utan tvekan kunna vara kvar en vecka till om det hade varit lika fint väder. Inte ett moln på 7 dagar! Den sämsta dagen rent vädermässigt sett var på söndagen, och då skulle vi ändå åka hem. Snacka om att välja rätt vecka!
För att sammanfatta veckan då...
För egen del var det segt inledningsvis. Jag kom inte igång och fick smeknamnet Farfar. Men jag tror att det var värmen som spelade mig ett spratt där, plus det faktum att jag inte längre uppskattar en karatefylla lika mycket som jag gjorde förr. Det känns som att jag är färdig med det nu. Midsommarfirandet fick mig att inse det.
Å ena sidan kan det här ha varit den sämsta Halmstads-resan vi gjort, men å andra sidan kan det ha varit den bästa och roligaste också. Det är lite svårt förklara.
Underbart att Riddarna var samlade igen, även om inte alla kunde närvara. Men veckan gick ju raketfort, och nu är Mr.Tequila och Vampyren på väg tillbaka till Norge igen. Även fast det inte kändes att vi varit ifrån varandra i nästan ett halvår så kändes det ändå som att vi hade mer att uträtta tillsammans.
För första gången åkte vi iväg med kvinnligt sällskap, och det var...inte så värst annorlunda, men väldigt roligt. Fröken Blomberg och Fröken Johansson är fortfarande lika galna och underbara som de alltid varit, vilket genererat många skrattsalvor under veckan. Det blev nästan som en liten klassträff där på slutet, och jag skulle gärna se sådana här återföreningar oftare. Alla ögonblick med flickorna är ljusa ögonblick.
Men underbart är som sagt kort, och även fast jag var lite "off" där i början så var jag ändå glad inombords varje dag. Det har varit en riktigt bra vecka, men nu sitter man här i mörkret. Det känns bara så...tomt.
Tack mina vänner för en trevlig semester. Förlåt för allt jag gjort och inte gjort.
Farfar, over and out.
Tillökning
Fiestan igår på hotellet var väldigt lyckad - men milda makter vad varmt det var!!! Jag är osäker på om Bläckfisken skulle ha klarat av denna värme som uppstår på krogen. Han skulle lätt ha svettat bort 25 kg. Därför gick jag och Fröken Blomberg och tog ett nattdopp i havet för att svalka oss. Nattdopp är för övrigt ett måste när man är i Halmstad, så nu kan vi bocka av det från listan.
Annars var after beachen enormt bra idag. Storpublik och ett Haaks i toppform - det kan inte bli annat än succé. Publiken var helt galen på slutet och de flesta stod upp och klappade med och vevade med armarna. Ikväll spelar Haaks på hotellet, och det lutar åt att vi drar dit igen.
Sedan har vi fått tillökning i stugan. Från ingenstans kom nämligen Fröken Johansson och Bot-mannen knallande på campingen. De hade gjort en kupp och skulle överraska oss - och överraskade blev vi allt. Väldigt roligt.
Annars var after beachen enormt bra idag. Storpublik och ett Haaks i toppform - det kan inte bli annat än succé. Publiken var helt galen på slutet och de flesta stod upp och klappade med och vevade med armarna. Ikväll spelar Haaks på hotellet, och det lutar åt att vi drar dit igen.
Sedan har vi fått tillökning i stugan. Från ingenstans kom nämligen Fröken Johansson och Bot-mannen knallande på campingen. De hade gjort en kupp och skulle överraska oss - och överraskade blev vi allt. Väldigt roligt.
Hurra
Islossning var det, ja. Det blev ju inget "go out of fucking crazy control" - men jag hade en väldigt rolig kväll på Mårtensson's igår. Kände mig "bra" för första gången i Halmstad, och då blev det också väldigt bra. 90% brudar och 90° grader varmt - det var vad det var. Svetten stänkte där på dansgolvet då alla miljontals människor dansade och hade kul.
Ikväll blir det hotellet igen. Det är Fiesta, med Peter Siepen som DJ. Kan bli väldigt lyckat. Känslan just nu är bra, efter att vi upplevt en mycket underhållande after beach-spelning med det fantastiska partybandet Haaks. Oj vad bra det var. Det var allsång, händer i luften och ett ekande "EN GÅNG TILL!!!" efter sista låten. Så ska en after beach-spelning vara. Riktigt bra.
Nu har Fröken Blomberg lagat Pasta Carbonara, så det är till att fylla på lagret inför kvällen.
Ikväll blir det hotellet igen. Det är Fiesta, med Peter Siepen som DJ. Kan bli väldigt lyckat. Känslan just nu är bra, efter att vi upplevt en mycket underhållande after beach-spelning med det fantastiska partybandet Haaks. Oj vad bra det var. Det var allsång, händer i luften och ett ekande "EN GÅNG TILL!!!" efter sista låten. Så ska en after beach-spelning vara. Riktigt bra.
Nu har Fröken Blomberg lagat Pasta Carbonara, så det är till att fylla på lagret inför kvällen.
Onsdag
Jag har fått ett nytt smeknamn. Farfar. Det säger lite om hur jag har varit hittills på resan. Kom inte igång igår heller, och därför stannande jag och Fröken Blomberg hemma medan Vampyren, Kaggen, Mr.Tequila och Fredda P försvann i natten. Men jag missade tydligen ingenting, för igår var det dött både på hotellet och på stan. Ingen festar tydligen på tisdagar i Halmstad.
Men idag känns det faktiskt bättre. Förhoppningsvis blir det islossning för mig ikväll - och på kvällens schema står Mårtensson's. Det är givet en sommaronsdag i Halmstad.
Annars har vi fortsatt att bättra på brännan idag. Hittills leder Fredda P solligan överlägset, karln är för fan svart, men så har han i och för sig fuskat lite i solariet. Eller? Man kan omöjligt bli så svart annars. Själv är jag lite vitrosaröd. Inte som Bläckfisken normalt brukar bli, men ganska vit jämfört med de andra.
På tal om det saknar jag Bläckfisken. Kanske är det hans frånvaro som gör att jag inte kan släppa loss? Kanske behöver jag honom, någon som kan locka fram vilddjuret inom mig?
Här kommer lite mer bilder.
Men idag känns det faktiskt bättre. Förhoppningsvis blir det islossning för mig ikväll - och på kvällens schema står Mårtensson's. Det är givet en sommaronsdag i Halmstad.
Annars har vi fortsatt att bättra på brännan idag. Hittills leder Fredda P solligan överlägset, karln är för fan svart, men så har han i och för sig fuskat lite i solariet. Eller? Man kan omöjligt bli så svart annars. Själv är jag lite vitrosaröd. Inte som Bläckfisken normalt brukar bli, men ganska vit jämfört med de andra.
På tal om det saknar jag Bläckfisken. Kanske är det hans frånvaro som gör att jag inte kan släppa loss? Kanske behöver jag honom, någon som kan locka fram vilddjuret inom mig?
Här kommer lite mer bilder.
