Jag ska nog lyckas

Febern har lagt sig, men virus har attackerat min hals och mun. Jag har ett köttsår till blåsa på tungan. Ett alien-sagg. Har svårt att prata, skratta och äta, men har lätt för att bli arg - vilket gjorde denna dag till en riktigt pissdag som aldrig ville ta slut. Har bara kännt mig vresig och butter på grund av mina orala problem, och jag längtar tills detta är över. Säg...torsdag?

      Till råga på allt så lägger allt av mig för mig. Dataskärmen blinkar, vindrutetorkarna gav upp, min mobil är fortfarande spårlöst försvunnen, iPoden dog nyss och internet laggar. Februari kan bli dyrt.

      Och jag måste nog handla.

 

Det är som att nån lyssnat på mig - för idag var det minsann inga minusgrader i luften. Töväder they call it, och bra balansträning är det. Halkigt.

        Men jag föredrar detta, regn och halka, framför minusgrader. Jag är trött på att frysa,

        Och trott på fan om man inte är sjuklig igen! Febrig och ont i halsen. Det är otroligt, jag var ju sjuk i början av december, så enligt min livsstatistik borde jag inte bli sjuk igen förrän nån gång i mitten på 2014. Vad är det som händer? Är det gammeln? I så fall; I have to destroy him.

        Så jag hoppade kvällens träning och tog en stillsam hemmakväll, vilket resulterade i att jag för första gången sedan jag flyttade in i lägenheten satte mig i min läshörna och avnjöt god journalistik. Swedish House Mafia's sista intervju av Jan Gradvall i Café är pure njutning. Dels för att Jan Gradvall är en fantastiskt skribent och dels för att SHM vunnit min respekt som grupp. Musiken skiter jag i, men som grupp är de ett rockband.

         Och Ali Boulala är en människa jag aldrig tidigare hört talas om - men det verkar onekligen vara en intressant liten gynnare.

         Till sist måste jag bara säga att K-rautas nya reklam är ren humor och genialitet i ett.

Snart måndag, och ännu en vecka till ända. En jävla kall sådan. Uppemot 20 minusgrader, och det känns ju sådär. Börjar bli mäkta trött på vintern nu, den får gärna ta slut eller åtminstone bli mildare - pronto!

        Som i onsdagskväll. Match på Tunavallen mot City. 16 minusgrader. På bänken. Man fick ju hålla värmen så gott det gick genom att springa in i omklädningsrummet emellanåt, samtidigt som ville titta på matchen.

        Jag tycker vi gjorde en helt okej match för att vara första träningsmatchen, mot ett division 1-lag, efter att ha varit igång med träning i bara en och en halv vecka. Dock blev det några mål i baken för mycket. Vi förlorade med 5-0, och 2-0 eller 3-0 hade speglat matchen bättre.

        Jag fick lira sista halvtimmen som vänsterback, och det var ju ingen prestation att skriva hem till barnen om. Lyckades dra på mig en straff och en del taskiga uppspel, så nej det gick sannerligen inget vidare. Men så var det heller inte helt optimalt att komma in efter 60 minuter i kylan. Fötterna var som isbitar och känseln i kroppen var inte där den skulle. Well well.

        I fredags blev det utgång på Villa i Eskilstuna - och det var en märklig upplevelse. Jag, Ernst Pops och Lillebror var nog så gott som äldst på stället, då det rådde 18-årsgräns. Det kändes inte rätt, som att vi gjorde nått smått förbjudet genom att vara där. Så vi fick roa oss bäst vi kunde, men blev inte allför långvariga där.

        Nåväl, i och med fredagsutgången fick man en form av extra helgdag, eftersom som vi annars vanligtvis brukar gå ut på lördagar. Därav en lugn och skön helg, som nu alltså är slut.

        Fan också.

Så har det varit den 20:e januari igen. Den 27:e gången i mitt liv. Det känns märkligt, som vanligt nu de här senaste åren. 27 år. Det är ju för fan inte klokt!

        Dagen idag firades stillsamt med familjen. Men först var det träning på Tunavallen, innan det blev lite födelsedagspizza hemma på Drottninggatan. Fick en mikrovågsugn, vilket var alldeles förträffligt bra eftersom jag inte hade någon. Fick även en snygg kudde och ett presentkort på Ikea, vilket också kommer väl till pass.

        Ja...nu känns det verkligen som att året är igång, med jobb och fotboll som vanligt igen. Nu kör vi på riktigt. Jag har en bra känsla och förhoppningar om bättre tider.

         Annars har det varit jävligt fina dagar i veckan. Askallt, förvisso, men soligt och vindstilla, vilket gör att kylan inte biter på samma sätt. Mer sånt, om det nu ska vara vinter, så står man ut till våren.

 

Ger dig lite tid.

Man kan säga att jag har tre, lite olika, stilar. Tre stilar som jag växlar mellan när andan faller på. Det har oftast att göra med vilken musikperiod jag är i, faktiskt.

      Den första stilen jag har är inspirerad av 60-talets mods-mode. Parkas, kavajer, skinnjackor och dylikt. Oftast innebär det också att jag odlar längre hår. Denna stil brukar oftast infinna sig i samband med att jag lyssnar på Oasis, Beady eye, Beatles, Rolling stones, Small faces. Det brukar bli mycket Liam Gallagher då på alla plan.

      Den andra stilen jag har är lite "skitigare" och lutar mer åt skatepunk-hållet. Den är enklare. Lite kortare jeans, t-shirts, skinnpaja, mössa eller keps, busigare frisyr som är lite mer åt surf-frilla, Men det är inget baggy, utan drar snarare mer åt det tajta. Baggy är så 1995.

      Den tredje stilen är lite mer välkammad. Inte så bratig som jag var mellan hösten 2006 och våren 2007 då jag ofta körde med slips, skjorta, väst, klocka och ring. Fy fan i helvete. Nej, men däremot mer skjorta och kavaj än vanligt. Frisyren är då oftast också mer välvårdad, kanske till och med frisörklippt!

      Denna stil innefinner sig ibland då jag känner mig sugen på att vara lite äldre och mognare, Det brukar aldrig bli så, men kanske lurar jag nån i alla fall?

      Nåväl, denna lite mer välkammade stil är väl den jag haft under hösten och fram till nu. Håret prydligt bakåtlagt, mycket skjorta och kavaj på krogen och så - och jag har verkligen tyckt om detta! Jag kommer verkligen att återvända till detta senare under året, kanske till våren eller sommare

      Just nu känner jag dock för en förändring - och den är lite skitigare. Alltså, inte bokstavligt talat, men den är enklare och inte så puttinuttig. Jag lyssnar enbart på Blink 182 och Angels and airwaves just nu, och då förändras min stil också. Jag kan inte hjälpa det, det bara blir så. Så nu är det nog dags att spara ut håret en aning och bara låta det vara.

     

Januari månad har på senare år varit en förändringens månad för mig. I mitt huvud. Det gäller väl många, I guess, att man ska bli så mycket bättre på alla plan.

      Det brukar oftast utmynna i ingenting för min del, men det gör inte så mycket. Det är skönt att bara ha känslan - känslan att livet ska bli bättre. Och om man lyckas med bara nåt av det man tänkt förändra så är ju det fantastiskt.

      Det jag tänker i år är...ganska lite som förhoppningsvis kan innebära ganska mycket.

      Jag ska sluta snusa. Sedan nyårsdagen har jag kört med nikotin och tobaksfritt snus, vilket har fungerat klockrent. Nu ska man bara vänja sig av med känslan att ha någonting under läppen.

      Jag vill träna mer, framförallt löpning - och det brukar jag kunna vara duktig på, att ta mig tiden att gå till gymmet och löpa.

      Löpningen har att göra med fotbollen, som jag vill mycket mer med. Måste få upp flåset ordentligt så att jag orkar mer än vad jag gjort de senaste två åren.

      Sedan hoppas jag kunna slutföra ett egenfinansierat projekt, som förhoppningsvis kan leda till nåt annat, som förhoppningsvis kan leda till ytterligare nåt annat, and so on.

      Jag vill även orka dekorera lägenheten mer, med detaljer som förhöjer känslan av ett underbart hem.

      Som sagt, det är inte så mycket, men jag hoppas att det kan dra med sig en flodvåg av bättre och större saker.

 

 

Februari:

 

 

 

April:

 

 

Maj:

 

Tillbaka till jobbet idag efter julledigheten, och det var ju som vanligt som det alltid är efter en tids ledighet - sådär.

      Dels har min dygnsrytm blivit helt fucked up under dessa veckor, vilket ledde till att jag sov, vad det kändes som, nada i natt. Kanske att jag slumrade till en kortis fram emot gryningen, annars kändes det mest som att jag låg och vände och vred på mig.

      Sedan går det ganska snabbt att vänja sig av med att höra "ÖÖÖÖÖRRN ÖÖÖRRN ÖÖÖÖRRRRRRNNNN!!!!!!" skrikandes i öronen klockan åtta på morgonen när man är ledig.

      Nåväl, blev inte alltför lång arbetsdag, endast sex timmar - men dessvärre kunde jag inte få till någon sömn när jag väl kom hem heller. Gick inte. Glädjande nog fanns det hockey på tv att tillgå, Småkronornas VM-semifinal mot Ryssland - och det blev som vanligt en rafflande tillställning. Kära nån, att de alltid ska göra det så spännande.

      Drar mig till minnes den überspännande finalen förra året som utspelade sig natten till någonting under den rådande julledigheten, och där låg man i soffan och gick under av spänningen, som tillslut resulterade i svenskt guldjubel.

      Nu vann dessa små charmiga gynnare ännu en rysare idag, då man besegarde Ryssland på straffar. Bara att bunkra upp framför teven på lördag eftermiddag för finalspel mot USA.

Herregud, den här kom så sent på förra året att jag inte ens märkte den - men självklart ska den vara med listan över 2012's 10 bästa låtar.

       Jag var hooked redan i första ackordet och första stämman - och nu har den gått på repeat.

       Det är en topp-3-låt, och jag placerar efter noggrannt övervägande Hästpojken på en hedrande tredjeplats. Ledsen Hives, ni får fjärdeplatsen, och ledsen Melody club, ni åker ur topp-10-listan.

 

 

Så har ännu ett år gått ifrån oss för att aldrig komma åter. Däri ligger ångesten med nyår och allt det där. En fet jävla symbol för att tiden verkligen går, precis som ens födelsedag. Jag hatar det.

     Men 2012 var väl bra. Helt okej. Inget märkvärdigt, men man har väl haft sämre år. Sannerligen.

     Året inleddes på ett omvälvande sätt, då jag i februari satte nyckeln till min nyrenoverade lägenhet på Drottninggatan och flyttade hemifrån. Det blev tack och lov inte den stora förändring jag fasat över, mycket tack vare att jag hänger mycket nere vid Ladugårdsvägen fortfarande, men även rent allmänt. Det har bara varit positivt.

     Jag älskar verkligen min lägenhet, men jag hade önskat att jag orkat ta tag i den lite mer. Nu är det ingenting större som saknas, men det är lite småplock. Kanske var det så att orken tog slut efter alla möbler och tavlor och skit, men jag hoppas att med det nya året så kommer nya krafter.

     Våren var härlig, vill jag minnas. Så där härlig som den ska vara. Visst började den väldigt tidigt, för att sedan få en regndipp och tillslut återvända? Jag tror det, jag vill minnas det så.

     Snön försvann rätt tidigt, tror jag, i februari, och i samband med det flyttade jag min arbetsplats från Torpa förskola, som lades ner, till en nystartad avdelning på Västergårdarna. Det var första gången jag var med om att öppna upp en ny avdelning, och det kändes i kroppen. Det tog väl en termin innan alla bitarna föll på plats, men det blev bra tillslut.

      Så kom sommaren. Fin till en början, juni var bra - men lagom till semestern i juli så försvann sommaren för att knappt återvända. Inga längre stunder i alla fall.

      Men det hanns med mycket. Först Peace & love som var trevligt och roligt som vanligt. Det kändes lite äldre och vuxnare i år, antaligen för att vi var tvungna att bo på den lite lugnare deluxe-campingen, men rent överlag så var stämningen aningen mer dämpad. Det var delvis skönt, men delvis lite tråkigt. Och jag kan inte bestämma mig för vilket jag lutar åt. Det ultimata vore väl halvlugnt och asroligt, men jag vet inte.

      Därefter for jag till Norrland med Storebror Thomas och Brorson Erik för en tripp längs inlandet, som sedan landade i Berghamn de avslutande dagarna. Mycket fint att se, jag älskar att lesa uppåt i landet, men dessvärre hade vi pissväder i princip hela veckan.

      Vi lyckades även klämma in en kortare sväng till Halmstad med Vampyren. Blev några intensiva, men väldigt roliga dagar, och vädret var faktiskt på våran sida, vilket är en förutsättning för en bra vistelse när man är i Halmstad.

      Semestern var väl inte slut där, men däremot drog fotbollen igång igen efter sommaruppehållet, vilket gjorde sitt till att man fick stanna på hemmaplan.

      Jag hade hoppats att denna säsong skulle bli bra mycket roligare än 2011, som jag missade på grund av korsbandsoperationen, och mitt naiva jag trodde ju att jag skulle vara helt återställd när vi drog igång igen i januari. Men oj vad fel jag hade! Hela vårsäsongen gick åt att komma tillbaka till det spelmässiga och tempot. Först efter sommaren kände jag att det började gå någorlunda framåt igen, om än väldigt långsamt.

      Jag spelade ju b-lagsmatcher under hela året, men det är ju i a-laget man vill spela, och det var jag inte i närheten av under vårsäsongen. Men sen på höstsäsongen fick jag börja vara med på bänken igen, och slutligen i sista matchen för året var jag redo för ett längre inhopp på 20-25 minuter. Vilken känsla!

      Visst var det tråkigt att, på ett sätt, missa ännu en säsong av a-lagsspel - men samtidigt var det roligt eftersom det gick så bra för laget från slutet av vårsäsongen fram till serieavslutningen. Vi klättrade från botten till en slutlig fjärdeplats i tabellen, bara några poäng ifrån kvalplatsen. Därför känns det positivt inför nästa säsong, och förhoppningsvis kan jag då vara med och bidra mycket mer än jag gjort de senaste säsongerna. Knät är inte hundraprocentigt än, och det kanske det aldrig blir igen, men det känns bra mycket bättre, och efter en riktig försäsong, såväl på planen som på gymmet så hoppas jag kunna vara tillbaka på allvar i år.

       Men vi får inte glömma hösten och vintern. Eller hösten kan vi glömma, vädermässigt, för den var också bedrövlig, likt sommaren. Bara regn och helvete. Men jag fick vara på kvar på Västergårdarna ännu en termin, och det var ömsom slitsamt ömsom roligt - som det är på de flesta jobb, antar jag.

       Vintern kom med besked, nån gång i slutet på november eller början av december. En satans massa snö trillade ner, och sedan har den legat kvar fram till de här senaste dagarna. Nu, efter plusgrader och regn, så är det däremot inte mycket vitt kvar, och det är faktiskt rätt skönt.

       Det har blivit mycket partajande med Ernst Pops, Lillebror och Kocken under hösten och vintern, vilket har varit otroligt skoj de flesta av gångerna. Like the good old days. Ett nytt litet gäng har uppstått, kan man säga - även fast Riddarna hägrar där runt hörnet i skymundan, med lite utspritt gästspel här och där av Påven, Vampyren, Mr.Tequila och Studenten.

       Ett tag var vi dock en trio, då Lillebror försvann till Kina med jobbet. Men glädjande nog kom han tillbaka och förgyllde min tillvaro åter igen.

       Vad 2013 har att erbjuda mig kan man endast sia om. Jag hoppas ju på The big 3 - karriär, kärlek och glädje - men det ligger väl lite i en själv också, att göra en kraftansträngning. Får se om jag orkar. Det kommer ju alltid ett nytt år och nya löften om en bättre vardag.

       Förhoppningsvis.