Idag och igår

Vilken dag!
    Tredje dagen på raken som det varit tokvarmt - och den spenderade jag uppe i Västanhed. Det blev ett uppfriskande premiärdopp i ett 20-gradigt Hedströmmen, och det var faktiskt fruktansvärt skönt. En dopp i det blå är bra medicin - kanske den allra bästa - så här "dagen efter".
     För igår var det ju lagfest och Köpingsyra. Det var lite blandat. Lagfesten var rolig - men Yran var...sådär. Trots värmen så var det inte lika mycket folk som vanligt, och antalet gamla bekanta man stötte på var nästan lika med noll.
     Kvällens höjdare var Uno Svenningsson. Han var grym. Jag vill att vi tror på varandra var fantastisk.
     Sedan fick jag inte vara kvar i tältet hela kvällen heller. Jag blev uteskorterad av rar kvinnlig vakt. Det var nästan lite gulligt, och väldigt odramatiskt. Hon kom fram till mig och la handen på min axel och log, och då frågade jag henne: "Tycker du att jag är jobbig nu?". Hon svarade "Ja" - och sedan gick jag ut. Inte så farligt, utan mer ett slags "Nu är det nog dags att gå och lägga sig."

Matchen då? Ja den förlorade vi med 5-3. Inte så mycket att snacka om. Rynninge var bästa laget vi mött i år och de kommer med all sannolikhet att vinna serien.
       Första halvleken var mållös, trots Rynninge-dominans. Sedan gjorde de tre mål inom loppet av 4 minuter i andra halvlek - sedan var det godnatt.
       Men Djurgårdarn' spräckte nollan - och det var väldigt skönt.
       Fick spela 20-25 minuter. Jag kom in vid ställningen 4-1, och det gick väl hyfsat. Matchen var ganska lugn då.

Annars var kvällens Söndagsparty med Filip och Fredrik med Killinggänget förvånandsvärt tamt.
       Jag vet inte om Killinggänget skämtade när de sa att de var färdiga med humorn - men det känns nästan lite så. Jag har en känsla av att deras Dramatenpjäs i höst blir deras avskedsföreställning.
        Nästa vecka är det säsongsavslutning, och då heter gästerna Håkan Hellström, Malin Åkerman och Kevin Spacey. Kan bli riktigt, riktigt, riktigt bra.

Till sist!
       Ett stort grattis till Mr.Tequila som idag fyller 22 år. Hoppas du haft en grym dag.
       Fick du mitt sms?

Sista helgen i maj

Idag höjer vi våra glas och drar ner våra byxor för Tord, som äntligen har blivit 26 år!
     Jag kan tycka att det är lite konstigt att han "bara" är 26 vårar. Han borde vara typ 36 vid det här laget. Jag menar, redan när man var liten pöjk och stod nere vid räcket runt Runevallen och hängde så sprang det ju runt en liten blond figur på kanten och dribblade. Tord har alltid varit med, känns det som - och ändå har han inte nått den åldern då det sägs att man är som bäst som fotbollsspelare. Det är stort.
      Grattis Tord!

* * *

Idag väntar bortamatch mot Rynninge. Det är skållhett ute - och det kommer med all sannolikhet att bli en tuff match. Rynninge har alltid varit ett bra lag, och verkar så även vara i år då man parkerar på andraplatsen i serien efter sju omgångar.
       Men vi har spelat jämnt med alla lag vi mött än så länge - även serieledarna FBK Karlstad - och förhoppningsvis kan vi fortsätta på den linjen, och dessutom kunna peta in några bollar framåt. Gärna ett eller par fler än Rynninge.

* * *

Sedan väntar lagfest, följt av Köpingsfesten. En inte så vild gissning är att det blir en tusen gånger roligare kväll om vi har en bra prestation, och gärna en poäng eller tre, i ryggen.
       Jag brukar alltid tänka på Köpingsfesten som en rolig dag på året. I alla fall inför. Men Käpingsfesten  kan vara lite konstig. Det är antingen himmel eller helvete. Sol eller regn. Roligt eller trist. Lugnt eller stökigt. Torrt eller blött.
       Oftast träffar man personer man inte sett på länge - och oftast är det roligt. Ibland träffar man personer som man absolut inte vill träffa - och ibland träffar man personer som man verkligen vill träffa. Det är som en låda choklad - man vet aldrig vad man får.
       Förhoppningsvis håller solen och värmen i sig, och då är nästan hälften vunnet. Den andra hälften består oftast av tillfälligheter.
       Men förutsättningarna finns för en riktigt rolig kväll.

Avsnitt 9


Bra flow

En stund i solen gjorde susen. Nu har jag skrivit en ny, lite ruffigare, pärla!
     Det ska bli mycket intressant att spinna vidare på den här idéen. Om jag nu lyckas sälja in den, vill säga.

Annars var det väldigt länge sedan jag träffade JD.
     Kanske läge att styra upp en återträff?

Update

Det är varmt ute. Äckligt varmt. Så ska det också förbli fram till tisdag, sägs det.
     Imorgon är det Köpingsfesten som gäller. Först match, sedan lagfest, sedan Köpingsfesten.
    Jag har jobbat färdigt för idag. Det var en härligt varm dag. En dag som gjord för att jobba utomhus.
     Ikväll ska vi filma lite, jag och kompisar. Tror inte att jag åker in och kollar på KFF-Gute. Då vinner de nog, de jävlarna.
     Nu ska jag nog gå ut och sätta mig i solen och läsa Jens Lapidus senaste bok Gängkrig 145. Jäsa lite.

Ba s'att ni vet.

Rariteter

Ofta när vi har gäster hemma så ska Far spela Allan Ballan och börja plocka fram sin gamla "pärlor" från barskåpet.
     Som den här flaskan. Svarta döden. Det är en vodka som Far köpte på Island 1990, och som han ännu inte velat/vågat öppna. Hur den står sig så här 19 år senare är ju lite ovisst - men visst skulle det vara roligt att prova en sipp. Bara namnet är ju frestande.




Däremot den här jäveln - den ställer jag mig lite mer tveksam till.
     Det är en rysk vodka som Far köpte av några sjömän för 100 år sedan. Känns väl si så där säkert, eller? Det kan ju för fan vara vad som helst. Man blir väl blind bara man luktar på helvetet. Allt känns livsfarligt med flaskan - etiketten, korken, nyansen, texten...allt.
     Nej, det får bli något att bjuda till personer som man inte tycker så mycket om.


     

Illa

Det bär emot att säga det - men dagens avsnitt av Tre vänner på en soffa utgår på grund av tekniska problem.
      Det är för jävligt - men sant.

Vad hände?

Festen uteblev. Det blev inte den magiska afton som jag hoppats på.
      Man United var sämst när det gällde - och Barca tvärtom? Det var länge sedan jag såg United så uddlösa. Det fanns ju liksom ingen som helst finess bakom anfallen. Lång boll ut mot vänsterkanten, förhoppningsvis får någon tag på den, och sedan ett pissigt inlägg.
       Nej, det var väldigt förvånande. Okej att de förlorar - men på det sättet?!

Glory glory Man United!

Alright. Middagen är klar. Dippen är på kylning. Chipsen ligger och väntar. Godiset likaså. Jag är fullständigt redo för årets match i fotbolls-Europa. Champions Leauge-finalen mellan Man United och Barcelona.
     Nu krossar vi de spanska kackerlackorna!

Ett vinnargäng

Jag hittade en rolig bild på nätet. Det är från Mix-Cupen i Wahlsta 2003 - och det är en bild på det segrande laget, Kungsörs BK.
     Vilka lirare! Vi har Deeks-bröderna, Jeppe i målet, en ultrablond Källe och lillebror Jimmy, Stora Barck, TP, en massa bad ass women - och lilla jag. Titta på mig! Jag ser ut som en liten maskot.
      Det här är min enda medverkan i Mix-Cupen. Det känns som 10 år sedan - men det är bara 6.



Tjyvar på gatan

Titta på de här små skatorna!
     De senaste dagarna har en brottsvåg börjat härja på Ladugårdsvägen, och den vågen har riktats mot vårt hus - av ett och samma rövargäng.
     Jag såg de små råttorna för några dagar sedan då de var framme och snodde småsten från våran mur, varpå jag ställde mig på trappen som en djävulens väktare och blängde på dem - och då sjappade dem illa kvickt. Men till min stora förvåning så vågade sig de små skatorna tillbaka igen! Även denna gång var bytet inriktat på småstenarna - fast denna gång var de snabbare i aktionen då de snabbt roffade åt sig stenarna och sedan pinnade iväg som blixten.
      Men nästa gång - då jävlar i min själ ska jag vara beredd! Då kommer jag att ha vattenslangen redo och bomba de små gynnarna med en sjuhelvetes dusch!




No time for writing

Det har varit en del jobb den senaste tiden, och kommer även att bli ett tag framöver. Inte så mycket, men det get väl en liten slant i alla fall.
     Det som är synd är att bokskrivandet har blivit lidande. Efter en dag fylld av jobb och fotboll så har jag helt enkelt inte den mentala orken för att sätta mig ner och skriva - även fast det är det idela upplägget. Jobba på dagen - skriva på kvällen/natten.
     Men förhoppningsvis kommer jag igång igen med skrivandet om ett tag. På alla plan.

För övrigt så är det finaste betyget jag kan få: "Jag älskar dig Jonatan".
     Då kan Torsa härja hur mycket han vill.
     I am the motherfucking Dagisfröken.

Finska fyllan

"Den finska fyllan" är ökänd. Eller kanske legendarisk? Personligen kan jag tycka att den är väldigt roande - om än lite otäck!
      Jag kan tänka mig att man egentligen aldrig vet hur det ska sluta. Det kan bli skratt, tårar, kärlek eller dvala.
      Robert Gustafsson visar här en snabbversion av "Den finska fyllan" - och det känns som att han träffar ganska så mitt i prick. Det enda som saknas är väl "niven".



Surt - men en avsevärd förbättring!

Håhåjaja. Det bär emot att säga det - men ikväll förlorade vi mot Köpings b-lag. Ja, fy fan. Det finns nog inget värre än att förlora mot Köping.
     Det blev 2-1, efter att KFF rullat in segermålet med tre minuter kvar av matchen.
     KFF tog även ledningen i matchen i den andra halvleken, på en av gästernas få målchanser i matchen. En hörna där Kaggen blev attackerad av tre KFF-spelare letade sig tillslut in i mål - och det kändes minst sagt snöpligt.
     Men vi fick in en kvittering genom Kosar, och matchen såg ut att gå emot ett oavgjort resultat. Tills den här tråkiga avslutningen på derbyt.
     Så här är det: jag tänker inte säga att det var orättvist. För fotboll går ut på att göra mål - och där var Köping bättre än oss. Annars var vi bättre på allting annat.
     Jag skulle vilja säga att vi ägde hela jävla matchen. Vi gör vår bästa b-lagsmatch för året - och rent spelmässigt och inställningsmässigt kan man inte kräva så mycket mer än det vi visade idag. Det enda man kan anmärka på är ju det här med målproduktionen. Vi hade tillräckligt med målchanser för att kunna vinna med fem-sex bollar - men som så många gånger förr den här säsongen så fick inte till det framför mål. Det är fortfarande lite för tamt och mjäkigt. Jag saknar det här resoluta, det här hänsynslösa, det här att "bollen ska in till varje jävla pris". Vi har inte den inställningen framför mål för tillfället.
      Men, som sagt, i övrigt kan man inte kräva så mycket mer.
      Inför matchen hade Headcoach Bäckström ett snack med b-laget om "inställning". Antagligen hade en liten fågel viskat i hans öra att det varit lite si och så med den saken i tidigare b-lagsmatcher - och det snacket gjorde ju bevisligen susen. Alla tog i och krigade för varandra - och då är det roligt att spela!
      Hoppas att detta nu håller i sig, och att det inte ska behövas ett sånt här snack inför varje match för att vi ska visa samma krigarinstinkt.

För övrigt gick det helt okej för mig också. Det känns som att jag sakta men säkert blir mer och mer stabil för varje match som går. Hoppas att det håller i sig.

Avsnitt 8


Söndagsparty




Med tanke på den här "affischen" inför gårdagens Söndagsparty med Filip & Fredrik så hade jag stora förväntningar på programmet.
     Jag såg fram emot en cat-fight, en debatt, ett bitsk skällande mellan Carolina Gynning och Björn Ranelid - men så blev det inte. De fann varandra nästan direkt, och det blev istället lite småtråkigt där i soffan.
      Men Michael Winslow från Polisskolan-filmerna var en nostalgisk fröjd att skåda. Oj vilka underbara minnen som dök upp. Synd att han inte fick mer utrymme i programmet.
      Sedan var det Tom Arnold. Jag vet inte om han var förkyld eller hög - men det var något som inte stämde i alla fall, kändes det som.
      Nej, det här var nog det "minst bra" avsnittet hittills - även om det fortfarande var stor underhållning. Det säger inte lite om Filip & Fredriks klass.

Bäst just nu, just nu klockan 13:23

Bossen kan än. Fantastiskt bra!



Smile-gubbe

Jag vet inte... Förstår ni hur glad jag är över att ha fått spela idag? Nä, jag tror inte det.
     Ungefär så här lycklig är jag:

Jadå!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Något i den stilen.
     Visst, det var "bara" en halvtimme. Men är man i den situationen som jag är i just nu så blir man glad för minsta lilla minut. I alla fall jag.

Så nära...

Nyss hemkommen från Örebro, där vi mötte Örebro Syrianska. Blev 2-2, tillslut.
    Jo, det blev nog allt en underhållande match - och även fast det var rejält heta känslor så ballade det aldrig ur. Enda utvisningen drabbade vår headcoach.
    Den första halvleken var jobbig att titta på. Vi började bra de första 7-10 minuterna - men sedan tog Syrianska över. Rejält. Jag var rädd varenda gång de kom in på våran planhalva. Satan vad tuffa de är att möta när de får trilla boll!
     Det var 0-0 efter den första halvleken, men trots det kändes det inte så tryggt. Men - den andra halvleken tillhörde oss. Visst, Syrianska inledde med att göra 1-0, men vi spelade betydligt bättre och ägde stora delar av halvleken - och det såg ut som att vi skulle gå segrade ur striden. För först kvitterade Lingen till 1-1 efter ett väldigt grannt anfall - och sedan, minuterna senare, tryckte Tord in 2-1 efter en stolpretur ifrån Djurgårdarn'. Vilken glädje! Vilken lycka!
      Men så fick de små råttorna in kvitteringen i slutminuterna, på en frispark där en Syrianska-spelare dök upp från ingenstans och helt omarkerad kunde styra in 2-2. Surt som fan, men oavgjort borta mot Örebro Syrianska är inte helt fy skam. Syrianska borta är en erkänt tufft match under säsongen - men ändå, så nära vi var. Mmm, det svider allt lite grand.
      Själv fick jag spela lite i andra halvlek. Fy fan vad kul! Jag kom in med halvtimmen kvar av matchen istället för Stubben, och det gick helt okej. Jag fick inte så mycket att göra, men det var skönt att ingenting "tråkigt" inträffade på min kant i alla fall.

      Det skulle jag nog kunna tänka mig att göra fler gånger.


KBK 2009

Nu är truppen upplagd på hemsidan, för den som vill kolla in det.


http://www3.idrottonline.se/templates/Page.aspx?id=355288

Alla dessa covers...

En dag satt jag och glutta runt lite på Youtube - och då fann jag detta.
     Det är rätt bra. Lite pretentiöst, men ändå...rätt bra.



Nedräkningen har börjat...

Nu är stugan i Halmstad bokad.
    Vecka 27 drar vi till Krono Camping (eller First Camp, som det numera heter) i Tylösand för fjärde gången - och det ska bli alldeles förträffligt roligt.
     Det blir första, och kanske enda, gången som vi träffar Vampyren och Mr.Tequila i år - så det ser jag verkligen fram emot. Vilka "svenska" Riddare som följer med får vi se. Det är inte riktigt klart än.
     Hur som haver hoppas jag på en rolig ooch solig vecka tillsammans med så många vänner som möjligt.

Idag

Vi hade nyss besök här hemma av Storebror Thomas, Miriam och Brorsdotter Freja. Trevligt att se den lilla tösen igen. Hon har ju hunnit bli 1 månad och 3 dagar, fast jag vette sjutton om hon växt så mycket än. Men jag ville inte röra henne. Jag är nämligen förkyld, och ville därför inte riskera att smitta henne med mina hemska baciller.

Annars är det match imorgon. Örebro Syrianska borta, och det ser jag fram emot. Det brukar alltid vara livligt och feststämning på Syrianskas hemmamatcher.
      Tydligen är det också så att Syrianska ser fram emot matchen. Mirre hade pratat med någon från deras lag och han hade då sagt att "är det något lag jag ser fram emot att möta så är det Kungsör". Det verkar som att Syrianska-spelarna inte glömt mötet med oss på Runevallen för två år sedan, då det blev kalabalik uppe på läktaren hos Syrianska-supportrarna efter Blondie Bubble Boy kastat upp en kylpåse (eller var det en plastbit?) mot dem. Men hallå - de kastade ju för fan först...
       Sedan var det några utvisningar och glåpord från våra kära KBK-supportrar som säkert blev lite extra bensin på elden.
       Jaja...tydligen är de ute efter "hämnd", "revansch" eller "pay back time" - och vill de ha krig ska de få krig! Om det håller sig på rimlig nivå. Det är fotboll det handlar om. Ingenting annat.
       Hoppas att det blir en underhållande match - och att det inte ballar ur på något sätt.

Men just nu sitter jag och pular med KBK's hemsida. Försöker fixa truppen, med bilder och lite text.
       Nu har jag äntligen fått mina inloggningsuppgifter, så nu har jag tillgång till senior-sidan. Men det är inte lätt ska ni veta. Jag har suttit och rivit mitt hår hela dagen på grund av att jag inte fattar hur man ska göra. Det är inte bara att ladda upp en bild och skriva lite text ska ni veta. Oh no - det här är rena vetenskapen. Rena grekiskan. Rena Nasa-projektet. Kalla det vad ni vill - men det är inte det enklaste.
        Blir nog klar sent ikväll i alla fall.

Kärlek

Min favoritfotbollsspelare genom tiderna har alltid varit Jesper Blomqvist. Jag älskade hans spelstil. Hans finter. Hans sätt att dra den långärmade tröjan över handflatorna. Allt.
     Blomqvist hade först nummer 9 i Blåvitt, och därför spelade jag också i nummer 9 i pojklaget. Sedan bytte han till nummer 16, och då gjorde jag också det - och sedan dess har jag alltid haft nummer 16.
     Jesper Blomqvist spelade i Milan, Parma och Man United. Bland annat. Det är respekt. Han spelade i Champions Leuage-finalen 1999, och var ytterst nära att bli målskytt. Respekt. Han tog trippeln med Man United 1999. Respekt.
      Det är svårt att inte älska Jesper Blomqvist.



Mamma snäll

Idag var jag på Tuna Park med Mor. Blev lite bortskämd, faktiskt.
     Jag skulle följa med som "smakråd" till henns planerade klädinköp - men det slutade med att jag åkte hem med skjorta, skor och Jens Lapidus nya bok. Det var lite oväntat - men väldigt roligt. Fast också...lite småjobbigt. Jag tycker egentligen inte om att andra ska köpa saker som jag vill ha. Det känns fel, på något sätt. Jag vill lägga det ansvaret på mig själv, att jag ska kunna unna mig sånt som jag vill ha.
      Mor skyllde på att det var en "Erik-present", alltså namnsdagspresent - för jag hade ju faktiskt namnsdag i måndags då det var Erik - men jag vet inte.
       Hon såg väl att lilla Jonatan blöder, rent ekonomiskt sett, och tänkte att lite uppmuntran vore på sin plats.
       ...och det var det ju. Jag blev jätteglad. Fast det bästa vore om jag kunde köpa mina egna grejer. Men skit i det - nu ska jag njuta av mina "Erik-presenter".

En bild ljuger aldrig...

Den här bilden andas ondska. Det är som att en fruktansvärd dimma ligger och vilar över hela arrangemanget.
     Ser ni de iskalla ögonen? Ser ni den stenhårt knytna näven? Med en psykopatisk blick och ett obrytbart järngrepp runtom den neddrogade flickan så ger jag skenet av att vara vår tids mest fruktade människa.
      Från och med nu så är jag livrädd för mig själv.



Mulet

Mörkt. Regn. Förmiddagsträning klockan elva. Hungrig.
     God dag.

Big stuff coming

Ikväll blev vi klara med en sak. Någonting som har varit väldigt roligt att göra - och någonting som kommer att bli sommaren stora snackis i Kungsör.
     Ni minns kanske att jag pratat om det tidigare, och att ni skulle få se det inom en snar framtid? Jag ljuger inte. Om några veckor så kommer vi att visa det.
     Vi är i alla fall helnöjda med resultatet.
     Sedan håller vi på med en annan grej. Fast det är mest för vårat ego.
     Håll utkik!

Avsnitt 7


Omjustering

Jag förstår att ni sitter och väntar på det senaste avsnittet av Tre vänner på en soffa. "Det är ju torsdag - och på torsdagar vid den här tidpunkten är det alltid ett nytt avsnitt av världens bästa och roligaste serie!!!".

     Men lugn. Istället för att sitta och trycka "uppdatera", "uppdatera", "uppdatera" så råder jag er att göra någonting annat.

     Avsnittet kommer senare ikväll.


Klassens clown

Nu är jag klar med fotograferingen av truppen. Så gott som alla spelarna är fotade.
     Typ så här kommer det att se ut på hemsidan. Typ.



...


Tröstlöst

Trött. Sur. Uppgiven. Besviken.
     Ikväll var det b-lagsmatch mot Franke i Västerås, och det blev förlust med 2-1. Det är nästan tragiskt. Eller som Tjecken sa: "Vi kommer inte att möta ett sämre lag i år".
     Samtidigt. Om de var så jävla dåliga - varför vann vi inte? Jag vet inte om det är något syndrom som har drabbat KBK - men vi får i alla fall inte in bollen. Fastän det är öppet mål.
     Men det är inte det som gör mig så fruktansvärt besviken. Det är inställningen hos vissa spelare. Jag vill bara kräkas på dem. Usch.
     Nej...jag har inte roligt ute på planen just nu. Börjar tappa suget rejält.

Tv-themes

Roy & Rogers medverkan i Söndagsparty med Filip & Fredrik fick mig att inse att jag glömt bort Macken. Det är inte okej av mig.
     Galenskaparnas Macken var heligt för mig på 90-talet. Jag har tidigare berättat om hur vi varje lördag åt pizza ifrån Pizzeria Cecilia i Arboga när jag var liten. Alltid samma procedur varje lördag; Far satte sig i bilen och åkte in till Arboga för att hämta pizzan, och sedan åt vi och kollade på Macken. Ibland följde jag med till Arboga, och ibland var vi lite sent ute i tv-tablån. Men som tur var så fanns det en tv på Pizzeria Cecilia, och den var alltid inställd på SVT. Så ibland blev det därför som så att jag satt på pizzerian och kollade på Macken.
      Det var en bra serie med roliga karaktärer. Sedan får man inte glömma bort låtarna! Eller vad sägs om klassikerna Man ska ha husvagn och Jag vill ha en synth farsan, när jag konfimerar mig?



För 365 dagar sedan...

Idag är det 20 maj. För ett år sedan var det också 20 maj. Då skrev jag bland annat det här.
     Det känns som väldigt länge sedan.

Nämen... Oj... Hoppsan...

Ikväll har jag käkat en kebabtallrik, följt av en påse Cheezballz. Det känns i min mage just nu, kan jag berätta.
     För tillfället sitter jag här och "värper" sånt där som vi Riddare har skrattat åt i alla år.

Världens bästa just nu, just nu klockan 21:44

Ja, jag vet. Det är lite konstigt - och inte alls "jag". Men OJ! Oj oj oj vilken låt bruttan har spottat ur sig! Det är sanslöst bra.

Edit: Fy faan vad bra den är!

Edit 2: Herre min körs så bra! Jag är så otroligt svag för såna här tungt pumpande beat. Kan sitta och headbanga i takt hur länge som helst.



Min dag

Jag har varit i Västanhed idag. Filat på några idéer, och så. Väldigt skönt.

     En rolig grej var att på vägen in till Köping så mötte jag Alex Schulman. Ja, alltså på bilvägen. I en trafikskolebil. Jag hejade på honom, men han tittade inte ens emot mig. Bara rätt fram på vägen. Dålig stil.

     Några minuter senare, efter att jag tankat på Jet-macken, så höll jag på att krocka med I en annan del av Köping-Mats. Han kom där åkandes i sin lilla epa-traktor, utan någon som helst respekt för oss medtrafikanter. Jag körde ut - och visst, det var jag som hade väjningsplikt, men när jag nu ändå kom där åkandes så kunde han väl för fan ha tagit det lugnt. Jag var ju där först, liksom. Hade jag bara haft en fungerande tuta så hade jag brännt av en sjuhelvetes körsång rätt i arslet på honom. Men det hade jag inte, så jag nöjde mig med att skrika "VA I HELVETE" och hytta med näven åt honom. Men han missuppfattade min ilskna näve och hejade bara lugnt och stilla tillbaka.

Men väl uppe i Västanhed fanns ingen ilska kvar inom mig. Det går ju inte att vara arg när man vistas i en sådan här sagolikt vacker miljö.











Jag tänkte återigen ta årets första dopp, men jag har lite känning i halsen, och vattnet var fucking iskallt, så det blev icke så den här gången heller.
     Sedan är jag lite rädd att en gädd-jävel ska bita mig på tårna. Det finns gott om gädd-jävlar här i Hedströmmen. Jag funderar på att lägga ut ett nät, fastän man inte får det, och fånga upp de sabeltandade små asen.




Och titta - här satt två sköna nissar och kastade sten på de bajsnödiga gässen.


Outforskat område

Idag gick jag upp på vinden för första gången på flera år. Det blir liksom inte av att man spenderar så mycket tid där uppe. Eventuellt finns det också fladdermöss, spindlar och björnar där uppe, vilka jag gärna vill undvika.





Det är mycket bråten och skit. Stolar, kartonger, gummibåtar - ja, allt möjligt.




Här skulle man nästan kunna fixa en scysst vindsvåning? Varmt och skönt är det i alla fall.




Men hit bort går jag inte! Ser ni hålet långst bort? Jag vet inte vad som lurar där inne. De säger att det är gångar som leder runt hela huset, men jag vet inte jag. Lillebror säger att han har varit där inne och krypit förut, men jag vet inte jag. Han säger så mycket, Lillebror. Jag tänker i alla fall passa mig för det där hålet. Jag går inte dit!


Sista gången

Jag har sagt det många gånger förut - men nu är det fanimej sant! Nu får det vara nog!
     Aldrig att jag sätter min fot på Lotus igen!
     Det stället har gjort sitt, punkt slut. Magin är borta. Glansdagarna är förbi. Det blir aldrig som det en gång var. Det är inte för tre år sedan.
     Nu är det slut.

Män

Jag och Kaggen funderar på att ställa upp i Mustaschkampen. Vi får se, vi har inte bestämt oss än.
     Jag önskar bara att min lilla odling vore lika fyllig och grann som Kaggens. Eller, nej förresten. Hans ser ut som en prinskorv.





Avsnitt 6


Vi bara vinner och vinner

Förutom förlusten mot FBK i lördags så blev det en bra fotbollshelg.
     Man United tog hem ligan - glory, glory - och Blåvitt pissade på Kalmar. Fi fan vad bra Hysén Jr är just nu, alltså! Han gör mål på allt. Riktigt, riktigt roligt är det.
     Nu vinner vi Champions League-finalen mot Barcelona och sedan tar vi hem Allsvenskan.

Ett riktigt bra avsnitt

Gårdagens Söndagsparty med Filip & Fredrik var...mysigt.
     Ni kanske inte tänker på det - men förstår ni hur unikt det är när världskända amerikanska personer sitter i en soffa tillsammans med svenska mellanmjölks-kändisar och småpratar. Lite ledigt och avslappnat, så där. Det är ju för fan helt sanslöst magiskt - och allt är Filip & Fredriks förtjänst. De vaggar in sina gäster i en hemtrevlig och familjär atmosfär, och tillslut blir det som att "alla känner alla".
     Som Kristin Davies och Charlotte Pirelli igår. De "bondade" något otroligt bra, och efter ett tag kunde man tro att de känt varandra hela livet. De var som två nära vänninor där de satt och fnittrade och skvallrade med varandra.
     ...och sedan den där Fab 5-killen som såg till att det inte blev en enda obekväm och tyst sekund under hela programmet. Underbart!
     Tyvärr var även Johan Palm med. Men han var så bortkommen och såg så vilsen ut, så det gjorde ingenting. Fan vet om inte hans medverkan var till för att driva med skitungen?
      Annars var Macken i Harlem roligt. Lite klassiskt svenskt, så där. Det var ett kärt återseende. Även jag satt som klistrad varje lördag i början på 90-talet när Roy & Roger härjade som värst.
      ...och 100 Höjdare-grabbarnas tolkning av orgasm-scenen från När Harry mötte Sally! Tv-historia.

Rör inte min kompis!

I dagens Bärsingen:
     "Målvaktstabbe fällde KBK". Bild på Kaggen.
     Jag undrar om de gått och blivit helt jävla hjärndöda där borta på redaktionen?! Var det Kaggen som missade alla våra målchanser under matchen? Han var med i matchen i 18 minuter - men de övriga 72 minuterna då?
     Snacka om att göra det lätt för sig som journalist. Vissa ska hålla sig till ping-pong.


...och den där "framstående idrottsutövaren" som nu riskerar fängelse för misshandel.
     Det har snart gått ett år, men förhoppningsvis så kommer rättvisan att segra.

Rolig tv

Igår hemma hos Påven stötte vi på någonting skojigt. Jag vet inte vad det var - Arab-Idol, kanske - men roligt var det.



Grillat! Grillat!

Mmm... Finns det något bättre än doften av vidbränt kött?



Det gick inte i år heller...

Igår var vi hos Påven och kollade på Eurovision Song Contest. Vilken jävla skittävling det är ändå. Jag menar, en musiktävling där Norge kan vinna är ju ingen seriös musiktävling.
     Jag har väldigt svårt för att förlora mot norrmän. Det liksom...svider. Något så fruktansvärt. Nästan lika mycket som att förlora mot finnar och danskjävlar.
     Men jag misstänker att det hela var riggat. Det luktade uppgjort lång väg. För inte hela jävla Europa digga en medeltida fjantlåt från Norge? Den var ju spektakulärt dålig.
     Efter ungefär halva röstningen kunde Kaggen konstatera "att vi nog skickade fel bidrag till Moskva". Ja, kanske. Caroline af Ugglas hade nog vunnit hela skiten.




Farligt vilse

På vägen hem från Eskilstuna mötte jag den här sköningen på motorvägen. Det var väl lite tokigt? Jag menar, vad gjorde han där?



Fy fan

Fy fan så tråkigt. Vi förlorar med 3-0 - ändå känns det bittert!
     Vi är inte sämre än FBK Karlstad någonstans, och i början av andra halvlek fram tills det att de får 2-0 med kvarten kvar så äger vi matchen fullständigt.
     Eller...okej. En sak var FBK bättre på. De gjorde mål. Det gjorde inte vi - hur mycket vi än försökte.
     Ingen speltid.
     Fy fan så tråkigt.

Nu åker jag hem till Påven och kollar på schlagern och tjurar.

Lite historia...

Matchdag, matchdag, matchdag. Lite pirr, lite förväntan, lite oro - mycket glädje!
     Jag har spelat mot FBK Karlstad två gånger, båda gångerna i division 3 för två år sedan. Första matchen, på bortaplan, förlorade vi med 4-1, men jag vill ändå minnas att jag var hyfsat nöjd med min egen insats.
     Senare på hösten hemma på Runevallen när det var dags att möta FBK igen så satt jag på bänken. Vi låg under i halvtid med 1-0, och då byttes jag in, tror det var istället för Steve. Det började kanon genom att Bulgaren kvitterade efter några sekunder, och i 89:e minuten avgjorde sedan Bot-mannen med sitt 2-1-mål.
     Själv hade jag gjort en fantastisk halvlek. Kanske att det är min bästa insats i a-lagströjan hittills. Jag glidtacklade, jag bröt, jag avstyrde farliga målchanser, jag sprang och sprang och sprang, och allting gick min väg. Det gick som på rulle. Efter matchen kom en efter en fram och berömde mig, till och med Dallas, och det kändes så jävla bra. Det kändes som att jag hade gjort någonting. Bidragit med någonting. Jag var delaktig.
     Men det var då. Idag är en annan dag. Men visst fan ska vi kunna vinna med 2-1 igen!

Stolt

Vet ni vad som gör mig glad? Alltså riktigt genuint innerligt glad? Jo, när man positiv respons från människor man respekterar.
    Alltså, förstå känslan när en person som man sett upp till under många många år, en person som man beundrar och respekterar, kommer fram till dig berättar hur mycket han uppskattar dig och ditt sätt att vara. Förstå den känslan. För mig betyder det i alla fall obeskrivligt mycket. Jag fylls av stolthet.
    Det finns en del personer i mitt liv som jag respekterar. En del finns här i närheten, en del är lite längre bort, och en del finns inte bland oss längre. Att få den positiva responsen från en person som man ser upp till - det ger mig väldigt mycket. Det ger mig kraft och självförtroende - men framförallt en oerhörd glädje.
     För en del människor betyder ord ingenting. För mig betyder det nästan allt.

En solig dag med ett mörkt moln

Var nyss i Eskilstuna.
     Kent-Gösta, den dåren, ville spendera lite av sina nyvunna pengar. För utöver de där 3000 som han vann på nätcasino första gången så vann han igår ytterligare 4000. Missbrukare av spel, jojo.
     Det blev någon skjorta här och någon t-shirt där, lite persikor på burk, lite mandariner på burk, lite M&M's, och så.
     Men det började illa. I bilen in till stan så deklarerade Kent-Gösta "han bara hade druckit en Festis idag, och att han kanske är på lite dåligt humör för han är jävligt hungrig" - och mycket riktigt var han bitsk som en hungrig björn. Han morrade och fräste och spottade och högg på allting. Kent-Gösta är inte rolig att ha att göra med när han är hungrig.
     Men efter lite hamburgare i magen så blev han lite, lite snällare.
     Själv fick man glatt vandra bredvid och bara se på när han kastade iväg sina pengar. Det gjorde ont. Men den som inga pengar har, han får gå vid sidan av - och titta på.
     Usch vad tråkigt det är att vara fattig. Jag önskar det vore 2008 igen.

Nu ska vi snart åka till Skillinge och skapa lite humor.

ÄNTLIGEN!!!!

Holy fucking shit!!!
    Inatt var Blink 182 tillbaka på livescenen igen för första gången på fyra år! De gjorde ett hemligt framträdande på en konsert som hette T-mobile Sidekick Launch Party, som anordnade i Los Angeles, och vad jag har sett hittills så spelade de bland annat The Rock show, Feeling this och Dammit.
    UN-DER-BART!!!!!

Bäst just nu, just nu klockan 12:20


Rädd

Fy fan...
     Läste nyss att Klas Ingesson har drabbats av cancer. Det spelar ingen roll hur ofta man hör om det, eller om det rör en person som man känner eller ej - så fort jag hör ordet "cancer" så fylls jag av obehag.
     Blodcancer, dessutom. Det låter ännu värre.
     Det är bara så tragiskt. 

Serieledarna nästa

Sista träningen innan match - och efteråt käkade vi middag tillsammans.
     Stämningen känns väldigt bra i laget, och därför känns det tryggt inför helgen då vi möter serieledarna FBK Karlstad hemma.
     Det pratas om en "inspirerande match", och det ska också bli väldigt roligt att ta sig an Karlstad. Jag tror att de är obesegrade hittills - så varför inte agera trendbrytare? Om allting stämmer för oss så kan vi spela jämnt mot alla lag i serien, det är jag övertygad om, så därför är lördagens uppgift ingen omöjlighet. Sedan brukar vi alltid vara starkare på hemmaplan.
     Det har inte gått fullt så jävla illa för mig den här veckan som vanligt, men trots det har jag inga förhoppningar om att få spela. Eller...förhoppningar har jag - men jag förväntar mig ingenting. Jag gissar på att det kan bli ett byte i backlinjen, förutom att Källe är tillbaka - men ingenting som involverar mig.
     Fan så skönt det vore om vi kunde tvåla dit serieledarna. Vi behöver det, så att vi inte hamnar i en mindre rolig trend.

Avsnitt 5


Ka'tjing!

Jag har en vän. Vi kan kalla honom Kent-Gösta. En gång i tiden var Kent-Gösta nätspelmissbrukare.
      Nej det var han inte - men under kortare perioder missbrukade han spelandet på nätet ganska mycket. Så kan man säga.
      Ibland vann han - men oftast förlorade han. Efter att ha förlorat under en längre tid så började Kent-Gösta fundera på hur mycket han egentligen hade torskat på spelandet. När han insåg hur mycket det var så tänkte han "HERRE JÄVLAR!". Sedan den dagen spelade inget mer. Förutom några små och korta återfall.
      Ett sådant återfall skedde i förrgårnatt. Han satte in en hundring, förlorade nästan hälften direkt - och vann sedan 3000 kr. På en enarmad jävla bandit.
      Jag se det framför mig, hur Kent-Gösta sitter där i mörkret och plötsligt så bara rasslar det till. Han vill skrika rakt ut. Oj vad han vill skrika. Men han kan inte, för då väcker han hela huset. Så han bara sitter där och skakar och vet inte vart han ska gör av sitt lyckorus. Han knyter näven stenhårt framför ansiktet och tittar på den och väser fram ett otäckt med lyckligt "yeeesssssssss".
       Nu ska Kent-Gösta inte spela något mer.
       Min första reaktion var "3000? Ok, vad roligt" - men sedan tänker jag att "Va fan, 3000 - det är ju ganska mycket pengar!".
       Jag undrar vart de där enarmade banditer håller hus på nätet. Kanske man ska rycka i några jävlar? 

Jättefniss

Igår var det semifinal i Eurovision Song Contest - och Sverige gick vidare till final. Hurra! Det var fanimej tur det.
     Här är annars vad Adolf Hitler tycker om hela schlager-spektaklet.




Jag kom att tänka på Zlatan...

Det är ju mycket surr om Den Långe just nu. Inihelvete mycket surr, till och med. Ska han lämna Inter? Blir han kvar? Ska han gå till Real eller Barca?
     Jag ska säga som det är; jag trodde aldrig att Zlatan skulle bli någon storspelare.
     När han lämnade Malmö för Ajax så tänkte man "Oj, det här är stort. Fast så jävla märkvärdigt är det ändå inte". Jag tänkte att det nog på den nivån han kommer att spela som mest - i en toppklubb i Holland, typ. När han sedan gick till Juventus så tänkte man "Oj, oj, oj - det här är riktigt stort! Kul, men det blir nog mest bänken för honom". Men det blev inte bänken. Zlatan blev en toppspelare, som hamnade i Inter efter att Juventus blivit tvångsnedflyttad.
      Även om det är stort att spela i Inter så tänkte jag aldrig på Zlatan som en storspelare. Inte för att han inte var det, utan för att han är svensk - och svenska spelare är inga storspelare. Så tänkte jag, undermedvetet.
      Men Zlatan är stor i Europa. En av de största. Det är först nu jag börjat inse det. För några år sedan skrattade jag åt Real- och Barcelona-ryktena. "Aldrig att Zlatan hamnar där - han är ju svensk!". Så tänkte jag. Men nu inser jag att det är fullt realistiskt, och ett rimligt ytterligare steg för honom att ta i karriären.
       Om Eto'o lämnar Barcelona - då hamnar Zlatan där. Det tror jag. Förr tyckte jag inte att han var rätt spelartyp för Barca, men ju mer jag tänker på det så är han nog det.
        Nu har jag äntligen förlikat mig med tanken om att Zlatan är en av de största. Han är ingen vanlig Svensson. Han är Zlatan. Och han är svensk.


PS. Den dagen som Zlatan lägger av med fotbollen - den dagen vet man att åren verkligen har gått.
       Det känns som det var igår som jag hörde talas om honom för första gången, efter ett reportage i Fotbollskväll om "killen som alla pratar om" i Superettanlaget Malmö FF. Men det var inte igår. Det var 9 år sedan.


Bilder från förr, del 4

Ja vi fortsätter väl med gamla bilder ur blogg-arkivet.





En bra och levande bild. Ser ni förresten hur Kaggen pepprar mitt ansikte med hårspray?




Nåt sånt här hade jag tänkt mig i framtiden. Långt ska de' va'.




Jag tycker om den här bilden från Sunny Beach-07. Det är nog den största ölen jag druckit.




Guldåldern på Rolling Rock. Även fast Påven har en ganska osexig danslook på bilden.




Det här är hittills den enda bilden som finns på samtliga Riddare




En Jone Special, minsann.




Måtte det bli en sån här vecka i sommar! Oj vad kul det vore.




Det här kan vara den enda bilden i hela världen som Linus fastnat på "på riktigt". Make till kameraskyggare människa får man leta efter.




Vilket gäng! Escha, Tord och Bot-mannen. Fast ärligt talat tog jag bara bilden för att få med stjärten ovanför Eschas huvud.




Naaw, vad sött! Liten pömsig pojke. Solen suger.




Här är Tord, 17 år.




En klassisk bild - och en väldigt talande bild. Det här beskriver nog Kaggen allra bäst. Finns nog ingen värre "spillare" än honom. Här har han precis haft ur en hel öl på sig själv.

Brainstorming på egen hand

Jag är mitt uppe i förberedelserna för en ny grej med Tre vänner på en soffa - men jag vet inte riktigt vilken inriktning vi ska ha på det?
     Antingen blir det mörkt och dramatiskt, fast med en ironisk underton. Eller också blir det mäktigt och bombastiskt, som en enda stor hyllning till skapandet.
     Jag vet inte riktigt än. Måste höra med de andra vännerna. Men hur som helst kommer det att bli riktigt riktigt bra.
     Man kan jämföra mig med en anka. Det ser ut som att jag glider omkring hur lugnt som helst, men under ytan pågår en jävla aktivitet som inte syns.

Väldigt fint


Tisdagsnöje

Jag och Jag-tycker-om-att-skälla-på-Jone-mannen har börjat spela innebandy på tisdagar med Tord, Juha och Linus. Snygg-Johan och Brorsan har också varit med och spelat, fast idag var de utbytta mot Ödlan, Jonte och Tjecken.
     Det är jävligt kul - och oftast jävligt hett. Speciellt när det blir jämna matcher. Det smäller ganska friskt, kan man väl säga. "Riktiga" innebandyspelare skulle nog bli ganska frustrerade om de var med och spelade, skulle jag gissa.
     Värst av alla är - suprise - Linus. Han kan bli helt jävla oxtokig om hans lag släpper in ett mål - speciellt om det handlar om billiga sådana. Jag skojar inte, det är avbrytna klubbor, pistolskott, piskrapp  - och en gång kastade han frätande syra på en medspelare som inte "jobbade hem" tillräckligt bra.
      Men jag tycker att det är roligt. Det blir mer på riktigt då.
      Jag, Snygg-Johan och Jag-tycker-om-att-skälla-på-Jone-mannen har bildat lag de två senaste veckorna, och det har gått bra. Förra veckan vann vi mot Tord, Juha och Linus med 6-5 i matcher. Idag gick det inte lika bra. Vi förlorade med 7-4 i matcher. Om det berodde på att Ödlan tog plats i vårt lag istället för Snygg-Johan, och för att Jonte och Tjecken tog plats hos motståndarna istället för Tord, ska jag låta vara osagt.











Mer celebrity-spotting

...och sedan får vi inte glömma Paolo Roberto och Carolina Gynning som jag såg på Arlanda, och när jag var i en spel- och tobaks-affär i Umeå så var Paradise Hotel-Roger där inne, och när vi var i Tandådalen nyårsveckan 2007 så stod Idol-Anastasia ensam i baren på Fjällis varenda kväll, och på NK i Stockholm såg jag skådespelaren Jesper Salén, och när Uffe Larsson bodde i Kungsör sprang man ju på honom titt som tätt, och på tåget till Arlanda satt Idol-Knut i samma kupé, och på flygplatsen i Umeå stod lilla Pernilla Wahlgren mitt ibland folkmassan, och när vi var i Halmstad för tre somrar sedan så såg vi Fredrik Ljungberg tre gånger på Strand Tylösand varav två av gångerna så låg vi precis bredvid honom, och fråga mig inte varför men fler än en gång har jag sett Natacha Peyre i Eskilstuna, och när vi firade nyår på Fjällis i Tandådalen så vimlade och grinade Linda Rosing runt på dansgolvet, och ett år tidigare när vi firade nyår i Tandådalen så satt landslagsspelarna Andreas Jakobsson, Peter Wibrån och Magnus Arvidsson tillsammans på after-skin med sina familjer.

Trendsättarn'

Nämen titta här då! Lingen har varit på syjunta och flätat hela barret. A la Beckham? Eller a la Chippen, kanske? Rio Ferdinand? Nej, nu vet jag! Det måste vara den gamla räven Taribo West som han har inspirerats av?!
     Jag vet inte om det ska vara coolt eller snyggt eller hippt? Men jag vet vad jag tycker. Jag tycker att det är sött.






Celebert besök i Köping

För er som missat det så befinner sig Alex och Calle Schulman just nu i Köping, där de under två veckor ska gå intensivkurs för att ta körkort.
     Det är lite coolt, om man som jag gillar Bröderna Bus. Jag funderar på att åka in till Köping och gömma mig i buskarna utanför Axelssons Trafikskola för att om möjligt försöka få syn på dem. Oj vad uppspelt jag skulle bli om jag såg dem. Kanske att jag skulle dra en liten, liten...nej, så illa skulle det inte vara - men jag är, och har alltid varit, svag för kändisar - om det så än handlar om C-kändisar från någon dokusåpa för 10 år sedan. Det är någonting laddat och nästan overkligt över att befinna sig i närheten av en kändis. Nästan lite förbjudet, så där.
      Så här på rak arm kan jag inte komma på så många kändisar som jag pratat med. Det är väl Lotta Engberg, Idol-Ola och Sten & Stanley, som jag intervjuade åt Bärsingen, och sedan fotbollsspelaren Andreas Andersson som satt och signerade autografer på en fotbollscup i Åtvidaberg. Jag önskade honom "Lycka till" i Milan, som han precis hade blivit klar för. Han sa "Tack" utan att ens titta upp på mig, den otacksamma jäveln. Skönt att han floppade.
       Sedan såg jag Fader Fourah från Fångarna på fortet gå längs Södern i Stockholm, och på Spy bar såg jag Kleerup en gång, och när vi var i Tandådalen en vinter såg jag Carola, och en gång i Italien gick jag förbi italienska landslagsspelaren Di Biagio, och en gång när vi var på Hjalmars revy i Örebro satt Claes Runheim brevid mig i publiken, och när vi skulle flyga till USA så satt rapparen Daddy Boastin på samma plan.

Men nu kom vi ifrån det jag egentligen ville säga, lite grand.
      Det jag ville säga är att det är allt lite roligt att se Schulman-bröderna ratta runt i lilla Köping.



Trääääligt

PERKELE!!! Vi torskade med 4-2 hemma mot Södra. Det känns...lite konstigt, för det kändes som att vi hade betydligt fler målchanser än dem. Eller? Var det inte så? Jo, visst fan var det så?
      Men - Södra fick utdelning och det fick inte vi. De hade 2-0 i paus, och hade vi fått in en reducering i första så kanske, kanske vi hade tagit dem. Jag vill tro det. Hur som helst så var Södras båda mål i första halvleken rena skitmål. Det ska inte behöva hända.
      Södra hade i och för sig ett ganska meriterat lag på banan, med bland annat Hammarlund, Ken Jansson och Fahlberg. Vi, KBK, är ju allt som oftast ett ganska orutinerat lag reservlagsserien, eftersom att vi till varje match fyller på med olika juniorer. Inget fel med det, absolut inte, men då kan man heller inte kräva att vi ska gå in och dominera och spela samba-fotboll varje match. Det blir lite som det blir, känns det som.
       För egen del gick det jävligt bra. Bästa matchen för i år - och det känns fruktansvärt skönt, även om det var tråkigt att det kom i en förlustmatch mot Arboga Södra. Jag tycker att backlinjen, med bland annat Charlieboy och Snygg-Johan i mitten, fungerar bra så gott som varje match. Det är på mitten vi tappar i de flesta matcherna, och det kommer väl av att det till varje match är nya spelare på mittfältet i nya ovana positioner. Bland annat.
        Jag fick även trycka dit en kasse idag! Precis som du ville, Ruutu.
        Återigen var det på straff - men för ovanlighetens skull så var det på andra försöket. Det var så här att målvakten räddade straffen, men eftersom att han hade rört sig för tidigt så gick straffen om. Jag tyckte också att det kändes lite konstigt. Det var en kanonstraff - men ändå räddade han? Så när domaren blåste om straffen för att målvakten rört sig för tidigt så förstod jag hur han kunde ha räddat straffen. Han hade han inte gått för tidigt så hade han aldrig tagit den!
        Men nu gick straffen om, och när målvakten inte "fuskade" så hade han ingen chans att ta bollen.

Det är ju derby?!

B-lagsmatch ikväll. Vad jag inte uppmärksammat tidigare var att det är emot Arboga Södra. Debydags, med andra ord. Fan så skojsigt!
     Om Södra kommer att hålla fast vid sin trogna vana att dunka på med flera a-lagsspelare visar sig - men nog lär åtminstone Hammarlund och Ken Jansson vara med, då båda varit skadade en tid och nu är på väg tillbaka.
     Det lär bli tufft, det brukar det alltid vara mellan Kungsör och Arboga, så jag hoppas för allt i världen att vi inte viker ner oss idag. Samtliga spelare måste vara på hugget!
     Det här ska bli roligt.

Avsnitt 4


Spelarintervju

Nu kan ni läsa om nyförvärvet Fardin på KBK's hemsida.


http://www3.idrottonline.se/templates/NewsPage.aspx?id=346272

Jag kunde ha haft världens häftigaste namn

En lite rolig grej...
     Vet ni att jag egentligen inte skulle ha hetat Jonatan? Nej, jag skulle ha hetat Tobias. Faktum är att jag hette Tobias under mina första veckor här i livet - tills Mor och Far kom på andra tankar.
     Tobias Björklund...njaa, det klingar inte riktigt.
     Jag hade även ett annat efternamn under en kort tid. Jonatan Thell hette jag, vilket är min mammas släktnamn.
     Men det roligaste av allt var Storebrors namnförslag till mig. Mor ringde hem till Storebror, som då var 7 år, från BB och förkunnande att han hade fått en lillebror. När Mor sedan frågade Storebror vad han tyckte att jag skulle heta så sa han: "Jag tycker att han ska heta Bengan".
      Kan ni fårstå hur coolt det skulle vara? Bengan Björklund. Saltare artistnamn får man ju leta efter.

En misslyckad attack

En kväll för några helger sedan så var jag hemma hos Påven. Det var trevligt och så, precis som det alltid är hemma hos Påven - men jag kände mig ändå lite fylld av tristess, så jag bestämde mig då för att brotta ner Påven.
     Han blev minst sagt överrumplad av mitt tilltag och hade ingen som helst chans att försvara sig när jag kom flygandes som ett lejon.




Jag fick snabbt ner honom på rygg och "låste" hans kropp så att helt och hållet var i mitt våld.




Till en början gick det väldigt bra och jag var både förvånad och stolt över min imponerande mansstyrka.




Men sedan hände någonting. Björnen i Påven vaknade till liv och han gav ifrån sig ett fruktansvärt avgrundsvrål.




Han gjorde ett litet ryck och kom snabbt upp på fötterna igen. Då var det kört. Ser ni Påvens lende? Det är en psykopats leende.




Han fick snabbt ett fast tag om min nacke, och det var början på slutet för min del. Som ni ser så lyser skräcken i mina ögon.




Han tryckte ursinningslöst ner mig mot sängen och det fanns ingenting jag kunde göra. Det var försent.




Men trots att det var kört så kunde jag inte låta bli att le åt eländet. Eller kanske var det som så att jag blev galen och inte visste hur jag skulle reagera?




Snart satt jag riktigt i skiten. Påven var helt utom kontroll och inte vid sina sinnens fulla bruk, och jag var helt chanslös.




Tillslut gav jag bara upp och lät honom våldsamt och medtodiskt krossa mig. Det var sista gången jag försökte brotta ner Påven.


Längtan

Efter att vi pratat med Vampyren på telefon igår så fick vi lite abstinens.
     Det här är värt en ny titt...






Jag har varit en kattunge

Det är väl allmänt känt att jag ser som en kratta. Trots att jag har linser! Men den senaste tiden har min syn varit sämre än vanligt. Jag har till och med fått kisa när jag suttit framför datorn, vilket är ett avstånd på cirka en halvmeter - och de enda gångerna jag har sett klart har varit när jag gnuggat mina ögon hårt och länge, och då har det ändå bara varit för någon kort minut.
     Men nu vet jag vad som har varit problemet. Jag har haft fel lins i fel öga. Det vill säga; fel styrka i fel öga. Den här förväxlingen måste ha skett någon kväll när jag kommit hem sent och börjat fibbla med linserna. Nu är dock vänster- och höger-linsen på rätt öga igen - och helt plötsligt kan jag se världen igen. 
     Min första upptäckt med mina "nya" ögon var en praktfull och gigantisk finne som satt i tryggan ro och grodde mitt på pannan. Den hade jag inte sett förut. Nu gror den inget mer.


Tre vänner på en krog

Ja det blev en liten sväng till Harrys igår. Alltid roligt nu för tiden, känns det som. Där träffade vi bland annat Fröken Johansson, Carro Larsson, Bot-mannen, Emma, Johanna och Smedberg - vilket inte gjorde saken mindre roligt.
    Det blev en bra kväll.


Här har vi Bögen, Dåren och Snyggingen. Det är ju ganska uppenbart vem som är vem.


Illa

Jaha...vi förlorade med 2-1. Ett jävla skit är vad det var. De var dåliga - men frågan är om inte vi var sämre?
     Vi är så fruktansvärt mycket bättre än det här, och en sådan här match vinner vi nio gånger av tio. Jag antar att det här var match nummer tio då.
     Vi hade chanser, men gjorde inte mål. De hade chanser, och gjorde mål efter att vi slarvat. Jobbigt, minst sagt.
      Jag hoppade in för första gången i serien, men först när Steve sträckt sig. Facit blev 7 minuter och 4 bollberöringar. Heja.

Nu sitter vi hemma hos Påven. Får se vad som händer.

Omgång 4

Idag är det match igen. IFK Örebro på bortaplan.
     Vi mötte dem i årets första träningsmatch, och då förlorade vi med 1-0. Om de spelar som de gjorde då, och om vi spelar som vi gjorde förra helgen mot Ölme, då vinner vi imorgon. Förhoppningsvis.
     Då, i träningsmatchen mot IFK, spelade jag hela matchen. Om jag spelar imorgon vet jag inte. Kanske. Vi dras med ganska många skador just nu, Lingen är borta på dop och det är frågetecken på både Tord, Djurgårdarn' och Källe, och det kan betyda spel för min del.
     Jag är redo.
     Men jag hoppas att alla tre kan spela. De är allt för viktiga för att undvara, och alla tre behövs i vår jakt på nya poäng. Därför hoppas jag att de kan vara med.
     Givetvis, självklart och absolut vill jag spela - men det är aldrig roligt att spela på andras bekostnad. Jag vill hellre vara med på egna meriter, om ni förstår hur jag menar.
     Nu får vi se hur det blir. Jag hoppas att alla kan spela - men jag är redo och laddad för att eventuellt "hoppa in".

Lyrisk!

OJ OJ OJ!!! Milda makter, det kommer att bli så jävla bra! Ni fattar inte hur bra det kommer att bli!!!
     Vänta bara ska ni få se!


Att vara kändis är inte bara fest och glamour...

Fi fan, asså!
     Man skulle kunna tro att jag är en riktig jävla superstar om man tittar på mitt program för resten av dagen. Eller vad tycks om följande aktiviteter?


* Filmredigering, editering och påbörjan av manus-skrivande

* Photo-shoot vid Eskilstuna industricenter

* Filminspelning i Kungsör

Internskämt som blev externskämt

Såg ni i Bärsingen idag? Chefredaktören gick ut och bad om ursäkt för en felaktig rubrik som hamnade i onsdagens tidning gällande Munktorps damer, som förlorade sin seriematch mot BK30 med 5-0.
      Grejen var att någon dåre på tidningen skulle "skoja" med Munktorps spelare Fanny Gunnarsson, som även jobbar på tidningen med jämna mellanrum, genom att sätta rubriken:
        "Fanny sämst när MBK..."
       Jag kommer inte ihåg exakt, men typ någonting i den stilen stod det. I tidningen. Det var säkert inte meningen att just den rubriken skulle hamna i tidningen - men lik förbaskat gjorde den det.
        Inte så kul för alla inblandade, kanske - men för oss andra utomstående så blir det ju...ja, vad ska man säga? Lite småroligt.

Riktig lirare

Kolla in den här sköningen. Varför han ska behöva blåsa i alkomätaren är oklart, eftersom att han till synes är aprak. Men det viktigaste är ju att mätaren gav utslag - om en på lite annorlunda sätt.



Inte kul just nu...

Kom hem riktigt jävla förbannd ifrån kvällens fotbollsträning. Vad man än gör så blir det fel! Jag har aldrig skjutit sneare än vad jag gör just nu.
     Samtidigt så verkar det inte spela någon roll om man spelar bra eller inte. Två raka suveräna insatser i b-laget verkar inte betyda någonting - och nu pratar jag givetvis inte om mig själv.
     Jag lider med min vän som är i fantastisk form just nu - men som ändå än en gång får kliva åt sidan. Det är verkligen inte rättvist.

Men jag pallade inte att vara sur ikväll, så för att skingra tankarna så drog jag ihop en liten grej med Kaggen och Bläckfisken. Det här är någonting vi har pratat om och planerat under en längre tid - men först ikväll blev det verklighet.
      Vad det är för någonting får ni se om ett tag framöver. Håll ögonen öppna!


 






Avsnitt 3


Denna vackra botaniska trädgård

Håhåjaja - vilken dag! Den bara försvann.
     Allt gick som på en rulle - och helt plötsligt sitter man här, klockan elva på kvällen. Big brother säsongen 2003 tog slut igår på TV400, så nu kanske det blir lite tidigare i säng hädanefter.
    Som det känns så kommer morgondagen att bli liknande denna dag.

Jaha, annars vann Barcelona. Gött! Jag ser hellre Man United möta Barcelona i finalen, även fast det normalt sett ska vara en tuffare uppgift. Det blir så mycket roligare att vinna då.

Till sist - även fast det har varit en hektiskt och snabb dag så var det samtidigt en vacker dag. Regnet som kommit har gjort att det nu grönskas för fullt. Våren är snart inne i sin peak - och då är det härligt.
     Titta här! Titta här så vackert. Det fullkomligen spritter i mina pistiller till fingrar. Jag känner mig lite som Carl von Linné där jag går och luktar och knåpar och bara "tar in" Moder natur.





Bilder från förr, del 3

Djupdykningen i bildarkivet på bloggen fortsätter.


En obeskrivligt grym tid som känns otäckt länge sedan,




Det här var en tjej som vi träffade i Halmstad 2005. Minns ej vad hon heter, men det är nog rättvist att säga att jag blev lite småkär i henne minsann. Vi hade våra små "moments" - och hade det inte varit för en tokpackad Bläckfisk så hade det kanske kunnat blivit någonting?




Den här bilden är också en av mina favoriter. Den är så vacker och drömsk, helt enkelt. En klassiker.




Precis som denna bild. På ett sätt så är det här den perfekta beskrivningen av mitt liv.




En gång i tiden var jag mörkhårig. Då såg jag ut så här.




Här lyckades jag förstöra vimmelbilden ganska så jävla bra.




En gång i tiden var jag orangehårig. Då såg jag ut så här.




Och en gång i tiden var jag ultrablond. Då såg jag ut så här.




Just ja - jag hade fel förut. Det här är den bögigaste bilden jag någonsin publicerat.


Otäcking

Jag blir nästan lite rädd för mig själv ibland.



Den här är inte dum den heller...

Jag är helt slut. Jag går och lägger mig till tonerna av detta underbara...



Redo för strid och underhållning

Nu känner jag mig riktigt laddad och väl förberedd inför kvällens Champions Leauge-drabbning mellan Man United och Arsenal.
     Jag har bunkrat upp med korv, köttbullar och pasta, och bredvid det har jag chips och ostbågar som efterätt. Kanske att jag sedan knäpper en kall och bara jäser skönt tillbakalutad i fåtöljen?
      Nej, som sagt, jag är redo!
      Nu kör vi över de där Gunners-pojkarna!

Slaveri

Vet ni vad det värsta straffet som man som son kan få av sin far är? Jo det ska jag jävlar i min själ tala om för er. Det är att "göra rent" ett staket inför målning!
     Jag vet inte vad jag gjort för ont för att förtjäna detta, men det mumlades någonting om "skulder" - och även om jag är skyldig Far närmare en miljard kronor så är väl ändå detta att ta i?





Och här har ni honom. Tyrannen.


Så snuskigt bra!

Jag är så jävla inne på den här sortens rymdrock just nu. Det känns så episkt och bombastiskt och...ja, det är så förlösande mäktigt. Som att stå högst upp på ett berg och titta ut över hela världen med armarna utsträckta och bara skrika.



Bilder från förr, del 2

Vi fortsätter djupdykningen i bildarkivet på bloggen.




Det här är också en favorit. Den känns så levade och väldigt mycket "vi". Den här bilden fångar en väldigt rolig period i mitt liv.




Den här bilden är från VLT. Från STIL på SPAN-sidorna. Jag fick några frågor om vad jag hade för kläder på mig, och sedan den här bilden. Det är det närmaste jag kommit att bli omnämnd i tidningen.




...och det här är nog det närmaste jag kommit Liam Gallagher.




...och det här är nog den bögigaste bilden jag publicerat.




Det här är en klassiker! Vampyren grabbar tag i Petter - varför har jag glömt bort - som sedan svarar med att blänga på honom, och sedan gå därifrån. Ja, dessa psykopatiska beundrare.




Så här såg ut en tid när jag satt och skrev mina små verk. En typisk författar-look. Det enda som fattas är rödvinet.




Detta är också en sällsynt bild. När jag tänker efter så var det här första, och enda, gången som jag sett Far med en dammsugare i handen. Ser ni vilken glädje och passion han utstrålar?




Första vimmelbilden på Riddarna - på första krogenkvällen med Riddarna. Det var längesen. Minsann.

En förlust med bitter eftersmak

Ikväll var det b-lagsmatch i Västerås mot VIK. Vi loosade med 3-1, efter att Stubben slagit in vår reducering i slutet av den andra halvleken.
      Först och främst; VIK var bra. Inget snack om den saken. VIK-seger speglar matchen, men hade det inte varit för Kaggen i målet så kunde det ha blivit tvåsiffrigt. Han var riktigt jävla bra!
      Det som gör mig förbannad är snacket efteråt.
      Jag köper inte resonemanget om att "det är okej att förlora mot VIK eftersom att deras a-lag spelar i en division högre än vårat a-lag". Alla i laget var så imponerade över att VIK rullade bollen så bra till varandra och att de hela tiden var "fler spelare" än oss i deras anfall och att det var så jävla svårt att försvara sig mot dem. Men liksom, så här enkelt är det: om alla spelare håller "sin gubbe" i defensiven så kan de omöjligt bli fler än oss i deras anfall. Problemet var att alla inte gjorde det. Många kämpade och slet jättebra - men tack vare att vissa inte gjorde det så är det självklart att de får övertag i antalet spelare.
       Fan så irriterande det är med spelare som inte tar i. Det kan gå hur jävla illa som helst - men man kan i alla fall kämpa. Man kan i alla fall försöka. Vi ska föreställa ett lag, och det känns så tröstlöst när vissa spelare springer livet ur sig medan andra bara tassar omkring. Jag hatar sådan skitstil!
       Om vi ändå har åkt till Västerås en måndagkväll så kan man väl lika gärna försöka göra det bästa av det - annars känns det ju som att man åkt i onödan. Jag blir helt galen på spelare som tar b-laget med en klackspark. Som ett "nödvändigt ont". Som någonting som egentligen inte spelar så stor roll.
       Då är det bättre att köra med juniorer, som kämpar och sliter och försöker. Alla juniorer som varit med i b-laget i år, i såväl träningsmatcher som seriematcher, har imponerat på mig med deras inställning.

Avsnitt 2


Bråttom?

Nämen! Det verkar som att Mor var sen till jobbet imorse. Undrar om hon inte glömde någonting? Nu går väl irakierna och somalierna i spinn när de får se henne skutta runt där barbent.



Helt ok

Så har det varit Söndagsparty med Filip & Fredrik igen. Det tredje avsnitte började lite struligt med ett inslag som inte ville fungera, och sedan dök Thomas Hanzon upp och kuppade mot Filip & Fredrik. Lite rörigt, men ändå kul.
      Sedan gillar jag Wassberg. Det är en riktigt charmig tjurskalle, även om han har mjuknat lite med åren. Fast Lena PH var inte så mycket att hänga i granen, mer än att hon var fin att titta på.
      Inslagen med 100 Höjdare-figurerna när de travar runt och sprider skräck på New Yorks gator tillhör bland det roligaste i programet. Äntligen har Sten-Taxi anlänt!
      Annars var Martin Sheen väldigt sympatisk och jordnära. Inte direkt urtypen av Hollywoodstjärnan, om man säger så. Samtalet med honom var det bästa hittills i Söndagsparty
      Men de där äckliga djuren vill jag inte se något mer. Fan, man satt ju nästan och skakade av skräck när den där lilla fruktansvärda tigern kom in. Och jag hatar verkligen björnar. Stora som små!

Smultronställe

I fredags var jag uppe i mitt kära Västanhed för första gången i år. Det var en strålande vårdag, och sådana dagar är Västanhed ett paradis.







Jag funderade ett tag på att ta ett rekordtidigt dopp i Hedströmmen. Men jag har ingen lust att bli sjuk just nu, så jag bestämde mig för att vänta ett tag till.








Jag har inrett en liten skrivarlya åt mig. Här kommer jag förmodligen tillbringa många dagar och nätter under sommaren. Det känns som att mitt skrivande kommer att få ett lyft här.




Här kommer det att skapas magi. Jag kan se det framför mig. En dataskärm, en kaffekopp, en historia. Sedan kanske jag kan fylla hyllorna till höger med någonting.




Här kommer jag säkerligen också att tillbringa en hel del quality-time.




...och här kommer jag säkert att sitta och skriva många sena kvällar, medan solen sakta går ner vid horisonten.




Kanske att de här två personerna kommer att synas till ibland?




Antagligen kommer det då bli mycket sånt här:




Jaja, hur som haver så kommer jag att tillbringa mycket tid här uppe, i hopp om att bokskrivandet ska fortskrida på ett positivt sätt.

Dagen då jag mötte Sayid

Jag dömde nyss en pojklagsmatch. KBK's P-93 mot Skultuna. Hemmaseger med 4-0.
     Svordomarna haglade bland de hormonstinna tonåringarna. Jag tycker det är för jävla dåligt att de ska hålla på så där och svära. 
      Närå. Jag friade gång på gång. Aldrig att jag ger varning till en spelare som säger "Fan" efter att han missat en målchans! Det gör jag bara inte. Men en gång fick jag ge mig, då en spelare drog till med "Helvetes jävla kuk fitta!" efter att han haft ut en boll till inkast.
       Jag säger inte vem det var - men det var en av Rosanderspojkarna.
       Sedan undrar jag; ska man ge fyra varningar för en sådan ramsa? Det är ju fyra svordomar? Jag vet inte, men jag nöjde mig med en varning.

Annars hände en rolig grej efter matchen.
      I halvtid kom en liten utländsk kille fram till mig i mittcirkeln. Han tillhörde Skultuna, men av någon anledning var han inte ombytt som spelare, och nu hade han tydligen sprungit som "linjeman" under första halvleken. Han presenterade sig som Sayid, och sedan frågade han vem som var domare. "Det är jag", sa jag, där jag stod med hela min domarmundering. "Ok, men ska jag vinka för offside?", frågade Sayid. Jag skrattade och sa att "Det är nog bäst att jag sköter den biten". Sedan blev det knäpptyst. Det väl någon minut, sedan sa Sayid "Ok. Det är bra". Sedan gjorde han tummen upp och sprang därifrån.
      Även i den andra halvleken så agerade Sayid "linjeman", och så fort matchen var slut så kom han springandes fram och ställde sig bredvid mig. Sedan tog han alla spelarna i hand - precis som mig. Jag skrattade pånytt och sa "Bra jobbat" till honom.
     Sedan följde han efter mig vart jag än gick, och då tyckte jag inte att det var roligt längre. Efter att jag skrivit på matchrapporten så frågade Sayid om han också skulle skriva på, och då tänkte jag "vad är det här för jävla dåre?". Jag svarade "Nej, det behövs nog inte. Men tack för hjälpen!" - men ni ska inte tro att Sayid nöjde sig med ett simpelt "tack", minsann. Nej, nej, nej. Den lilla skitungen skulle ha pengar för sitt "slit" med flaggan under matchen. Fy fan i helvete - han vinkade ju inte ens åt rätt håll!
      Jag gjorde det enkelt för mig och sa åt Sayid att prata med en av KBK-ledarna - sedan klättrade jag över stängslet som sitter runt Centralvallen och sprang fort som fan därifrån. Jag hade ingen lust att ta någon diskussion om pengar med Sayids storebrorsa och storebrorsans kompis.
     

Svar: Ja

Tord sa någonting väldigt roligt igår. Något hiskeligt roligt. Men jag kommer inte riktigt ihåg vad det var. Jag tror det var något i stil med:

- Ja...det är lätt att bli upphetsad, det är det.

HAHAHAHA!!!! Oj vad vi skrattade.
     Men om ni inte förstår det roliga så gör det ingenting - för ni var ju ändå inte där!

Igår

Vi var nere i klubbstugan igårkväll. Först kollade vi på El Classico, som var väldigt underhållande, och sedan blev det tv-spelskrig av olika slag.













Efter att jag förnedrat Kaggen på FIFA, och vunnit med 6-0, så valde han att lämna tillställningen. Han skyllde på att han inte hittade "snabbhetsknappen" - men det är ju löjligt.




Sedan visste vi inte vad vi skulle göra. Krogen var försent, så då kläckte någon ur sig: "Vi drar till Jonis!"




Så det gjorde vi. Men först gav jag Brorsan en kram och sa åt honom att det lugnt ikväll. Han sa: "Ok. Du med". Jag sa: "Ok".




När vi väl kom upp till Jonis så möttes vi av tända ljus och vinsmuttande. Inte fan var det hålligång där inte! Så jag, Juha och Tord fortsatte ner mot Sarajevo. Vi hann precis fram till stängningen. Då gick vi hem.

Per Gessle




Ett riktigt fisigt domslut

Till alla er som missade KBK-Ölme: synd, ni missade en bra match.
     Det blev tillslut 2-2, efter att vi först vänt ett 0-1-underläge till en 2-1-ledning, och sedan fått en straff dömd emot oss i den 90:e minuten.
     Om man ser till hela matchen så känns väl 2-2 helt okej - men det var sättet som Ölme fick sin straff på som känns fruktansvärt surt och som ett rån.
      Ölme har frispark utanför straffområdet. Bollen slås in och en Ölme-spelare springer rakt in i en stillastående Källe och ramlar sedan handlöst och skrikandes till marken. Domaren ser inte detta, och när han hör att någon skriker så vänder han sig om och får se Ölme-spelare ligga där i straffområdet. Då blåser han och pekar på straffpunkten. I 90:e minuten.
       Vilken domare i världen dömer en straff i 90:e minuten utan att ens ha sett vad som hänt?
       Nej, det var bittert.
       Annars gör vi vår bästa match mot det tuffaste motståndet hittills. Första halvleken blev mållös och där var vi det klart piggaste laget inledningsvis.
       Sedan får Öme en bra start på andra med 1-0-målet efter 5 minuter. Därefter krigar vi oss tillbaka och 20 minuter senare nickar Lingen in kvitteringen. 10 minuter senare är det dags för hemmajubel igen då Bulgaren skjuter in 2-1. Det ser ut som att vi har vänt och vunnit ännu en gång - men så kommer den här tråkiga straffen i slutsekunderna.
       Men! En poäng, och bra spel längs marken äntligen! Det ser bättre och bättre ut hela tiden - vilket lovar gott.
       Inget spel för egen del den här gången heller. Det är inte så mycket att snacka om - försvaret känns stabilt just nu så det finns ingen anledning att byta där.

...och Södra torskade med 10-0 mot Karlstad BK.
      10-fucking-0!!! Avgår Jotte nu?

Sugen, laddad, förväntansfull

Idag är det upp till kamp igen. Ölme gästar oss på Runevallen klockan tre - och jag har en känsla av det kommer att bli grymt tufft. Ölme känns alltid farliga, och nu har de inlett med två raka segrar. Men vi kan matcha dem - om vi vill. Hoppas att vi vill.
    Jag laddar för att gå in från start. Inte för att vi har fått reda på någon startelva, men både Lingen och Djurgårdarn' var osäkra på spel på torsdagens träning tack vare sjukdom och ljumskbekymmer. Skulle inte dem klara av att spela så lär jag ju vara en av dem som är aktuella för att hoppa in. Men jag hoppas att de kan spela - för de kommer verkligen att behövas idag. Lingen ger nog inte upp i första taget och Djurgårdarn' har kännt sig bättre och bättre för varje dag.
    Vädret är på topp, och förhopningsvis kommer det mycket folk så att vi kan visa hemmapubliken att vi inte är så dåliga som vi var senast hemma på Runevallen.

Världens roligaste har gjort det igen

Humorgala - för varenda unge - igår på TV4.
     Humor? Lite grand.
     Roligast? Tveklöst Robert Gustafsson som "Per Gessle" och "Tony Irving". Äntligen har han hittat nya karaktärer så att han kan droppa sin imitation av "Tony Rickardsson". Missförstå mig inte - imitationen av Rickardsson var klockren och fruktansvärt rolig, men nu har han dragit den så långt det går.
     Därför är det förlösande att se Robert Gustafsson version av "Per Gessle". Ordet "girig" har fått en ny innerbörd. Undrar om Gessle kan skratta åt det själv? Tony Irving skrattar i alla fall gott åt sin träffsäkra kopia i Robert Gustafsson, och det är skönt.
     Näst bäst igår var Peter Magnusson som "Björn Ranelid". Otroligt hur han har fångat Ranelids sätt att prata och orera kring saker. "Jag kan känna 66 smaker på min tunga, trots att det bara finns 5 smaklökar". Eller varför inte: "Med mina ord har jag skapat en bättre värld, och jag har gjort det på kortare tid än 7 dagar. Och det här är det klokaste som sagts på Arlanda på 30 år".
     Fast det tyckte inte riktiga Björn Ranelid var roligt. I Expressen rasade han över att man återigen skojar om hans läppar. Så här säger han:

- Det är samma brist på begåvning som vanligt. Lögner alltihop. Du kan få tre miljoner av mig om du hittar någon som sett mig med läppglans. Jag kan ge dig svaret för jag är sanningen, och svaret är att jag har aldrig använt det i hela mitt liv!
     Sedan fortsätter han:

- Jag har distans till mig själv, och jag har humor, men det finns 70 000 miljarder ord och så väljer man sånt här. Mina barn, min exfru, min nuvarande fru, ingen kommer att skratta.
     Hu så roligt!

Barnunge

Det här är Patric Jildefalk. Han är tränare för AIK's damlag. Patric är 23 år.
      23 år?!?! 23 år - och elittränare?! Herre min körs!
      Undrar vad det var som lockade? Utmaningen eller omklädningsrummet? Personligen skulle jag ha väldigt svårt att lyssna på en tränare som är typ 10 år yngre än mig. Eller, jag kanske skulle lyssna - men så fort han vände bort huvudet så skulle jag skaka på huvudet och skratta lite tyst för mig själv. Jag skulle ha svårt med respekten, gissar jag.
       Fast han ser ju inte ut som 23. Snarare 33. Eller 38.
       Eller är det jag som ser ut som 18?



Arg och rolig

Inte en dag utan rapportering om den nya svininfluensan som härjar i världen.
     Så här tycker Adolf Hitler om saken:



Valborg

Även fast det blev en lugn Valborg så hade vi väldigt roligt ändå. Man kan säga att vi hade några små "äventyr".
     Vi började hemma hos Kaggen. När jag kom dit satt han och Bläckfisken där och läppjade på varsin öl medan de tittade på första Harry Potter-filmen. Den svensktalande versionen. Men det ville inte jag göra, så jag tvingade med mig dem ner till majbrasan, där det var smockat med folk.
      Här träffade vi Elf och Bulgaren.




Sedan tittade vi när de tände brasan.




"Wow!", utbrast Kaggen och Bläckfisken i kör.




Sedan brann det ännu bättre...




...och jävlar vad det brann tillslut! Då blev det väldigt varmt och så kom det glöd flygandes i luften, så då ville Bläckfisken gå hem.




Men första kollade vi på fyrverkerierna. De var ganska mjäkiga.




På vägen hem körde vi en mini-photo session.
 



Fast vi ville inte gå hem riktigt än, men problemet var att vi inte hade någonstans att ta vägen. Så då gick vi förbi Jonis för att kolla om han hade fest - och mycket riktigt var det så. Men Kaggen blev plötsligt sugen på korv, så då gick vi först hem till honom och käkade och kollade på Wet hot american summer. Här är jag med min vän Bläckfisken.






Sedan tittade Fredrik förbi.




Ja, så gick vi till Jonis då - och döm av min förvåning när det visade sig att halva Kungsör var där! Vilken jävla fullträff! Där blev vi kvar några timmar, innan vi gick hem och nannade.

     Här är en dålig bild över den fina utsikten från Jonis balkong.



Up up and away

Hej då. Jag skiter i det här nu. Nu drar jag till Västanhed. För några timmar...


RSS 2.0