?#¤# :( # :( # :(
Fick reda på att han skulle "ringa lite" i helgen. Slog upp tidningen och såg då att allt skit som händer i helgen är sånt som ska ringas in. Karl kommer ju käka upp hela KAK's sporthändelser i helgen.
Var tvungen att fråga "de där bort" vad fan det var frågan om. Svaret blev: "Han är snabb, precis som du. Så ni är duktiga båda två".
A tjena.
Jag använde en smått irriterad ton, varpå "de där borta" snabbt avlsutade samtalet med ett: "Nej nu måste lägga på. Hej. (KLICK)"
Om nån vill träffa mig ikväll så finns jag på Nybron i Eskilstuna.
Ni hittar mig antagligen vid baren...
Fröken bugg
FJK-Edman skickades iväg för att skriva om dans imorgon kväll. Dans. Ha. Ha ha..ha ha ha ha ha...
HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fy fan.
Fem orsaker till en sköööön kväll
- Glögg
- Julmust
- Sourcream & onion chips
- Probe Whiskey
- Heroes, säsong 2 avsnitt nio
Tears don't lie
Tittade idag på Janne Långben - the movie tillsammans med ungarna på dagiset. Vem tror ni satt där med tårar i ögonen på slutet?
Rätt!
Moi...
Men va fan - man sitter där med två ungar i knäet, en vid fötterna och en hängandes på ryggen, samtidigt som man tittar på en feelgood film ifrån Disney om ett trasigt far-och-son-förhållande som tillslut blir det bästa förhållandet man kan tänka sig.
Fy fan va vackert.
Att jag sen också blivit otroligt intresserad av serien Sex & the city går väl att diskuteras.
Men det är någonting förlösande med att titta på fyra frigjorda singel-kvinnor som inte tvekar att stoppa in handen i elden - trots att det bränns!
Att man sen i varje avsnitt får bevittna New Yorks magiska vardag och utseende är en aspekt som är värt mer än allt annat.
PS. Tänk vilket oerhört inflytande man har på människor. Vissa är som en dubbelgångare.
Man är allt en riktig karla-karl ändå...
Nostalgi
Låttitlarna är ruggiga, lyssna bara på några exempel: "Lekande poesi", "Sovande tapeter", "(Anna) Som en is-staty ignorerar du mig", "Mannen som försvann", "Jag ramlar (vilket hopplöst fall)", "Oj ska du få en medalj", "Världens nionde underverk" och "Positivt nej".
Jag ryser när jag tänker tillbaka på de stunder jag satt och plitade ner pophistoria.
Kom även över en resväska som var full av gamla alster ifrån Best friends och min framtida solokarriär, så flera av dessa kommer att publiceras här på sidan framöver.
Här är en låttext ifrån pärmen jag hittade.
Som en skugga som dyker upp
utan att veta vem den tillhör
Du tittar år varje håll
för att få reda på vad jag gör
Ett bortsprunget hjärta vill få ro
en vilsen själ som saknar tro
Vad är hennes enda tröst?
Ref
Svaret är jag
(svaret är jag)
Svaret är jag
(svaret är jag)
Längtan är stor men törsten är låg
Du viskar du saknar nån'
Svaret är jag
Vikten av svek går bara upp
medan vikten av tröst magras bort
Varför blir följderna blöta?
& varför blir allting annat så torrt?
Ditt liv har blivit som ett spel
där grunden är att allt ska bli fel
Vad behövs i detta spel?
Ref
Allting förändras
allting gick fort
Det fanns inga planer på
att det skulle bli så stort
Men nu har allting hänt
nu har hon fått kännt
Nu fanns bara frågan
men har frågan nåt' svar?
Om inte svaret finns
vad finns då kvar?
vem finns då kvar?
Ref 3 ggr
28 april - 99
Tv & me
Faktum är att det nu är bättre än på hela första säsongen - och då var den ändå jävligt bra. Andra säsongen kan med andra ord bli grymt fett med parra-bra.
Bäst på tv just nu är annars Grotesco. Detta humorföretag, detta humorgäng, håller just nu på att skapa historia - i alla fall för mig - och man kan ju inte annat än älska detta genialiska ting.
Med Henrik Dorsin - den för mig till en början illamående panelmedlemmen i Parlamentet, men som nu snabbt blivit en favorit - och Per Andersson (Time out, Myggan) i spetsen blir det vansinnigt rolig tv, där den ena bisarra sketchen avlöser den andra för att tillslut väva ihop det till en fulländande historia.
I senaste avsnittet så skrattade jag mig fördärvad åt "Du ska aldrig runka bulle med Herren Jesus Krist"-inslaget.
Väldigt roligt. Tyvärr tror jag att jag är ganska ensam om att tycka det, men om man ger programmet en chans så kommer det att fastna - jag lovar!
Givetvis delar Grotesco "bäst just nu"-utnämningen tillsammans med Filip & Fredrik, nu i form av Boston Tea Party (som tyvärr tyvärr tyvärr är över nu) och Myggan (jävligt underskattad serie som också tyvärr är över nu).
Filip & Fredrik är alltid, oavsett program, bäst just nu på tv.
Dagens låt
Vi drar till fjällen och ett statement
Precis som förra året så drar The Fag-gang norrut för att fira nyår. Samma ställe, Tandådalen, men ny stuga. Enda prioriteringen där uppe är att hinna till ett visst "bolag" innan det stänger, vilket vi missade med två minuter förra året.
Champagne smakar aldrig champagne ifrån en Pommac-flaska...
FJK-Edman igen.
Nyheten att IFK Arbogas tränare lämnar laget slog ned som en lokal bomb igår, och självklart var det Magazins Mr. Jag-höjer-ett-varningens-finger-för som avslöjade skiten.
Idag var det Bbl's tur att skriva om skiten. Storyn på två sidor (varav en jättelik bild på tränare Wener täckte båda sidorna) krävde tre journalister. Sandsjö, Westberg - och FJK-Edman. Visst är det lätt för mig att bli putt för en sån grej, men jag vet ju hur det gått till.
Så här: Magazin är först med nyheten under gårdagen. Efter ett tag upptäcker Bbl nyheten, ett steg efter som vanligt, och då utbryts paniken. Två "sportjournalister" jobbar - Sandsjö och Westberg - och för att hinna med alla samtal till styrelsen, ledarna, Wener själv, och spelarna så måste någon mer jobba på skiten - varpå Sandsjö såklart ringer till sin "speciella vän" (?).
Bakgrunden är den att Sandsjö spelade bordtennis i Köping för inte så länge sen, och FJK-Edman är även han en bordtennis-snubbe, så på så sätt är dessa två väldigt bekanta med varandra. Sandsjö var den som fixade in FJK-Edman på tidningen - och självklart favoriseras han därefter. Att han skriver som en tallrik ärtsoppa spelar ingen roll, det var ju ändå Sandsjö som fixade honom.
Det, och ingenting annat, är anledningen till att FJK-Edman figurerat mer än mig i tidningen den senaste veckan.
Tisdag
Vi repade idag med mitt band Döskalle. Precis som väntat så var ungen med den oseriösa inställningen till bandet inte så sugen på att lira, men jag tror fan det lät bättre utan honom.
Vi hade lite förstärkning idag, i form av ungar från de andra två avdelningarna. Jag var emot det, men de andra bandmedlemmarna menade att det var deras "kompisar". Ganska tam anledning om ni frågar mig.
Hade även en date med den oemotståndliga Mrs.Björklund.
Vi såg Solstorm på bio och den var faktiskt bra. Scorupco var lysande och Micke Persbrandt var så där äckligt obehaglig som bara han kan vara.
Trea.
Merde!
Hotet från Köping, fu##ing j#vla k#k-Edman, var tillbaka. På riktigt.
Mannen som retade upp en hel ort genom att skriva Kungsörs Hockey istället för Kungsörs IK härjade åter fritt, och nu går ingen säker igen.
Märk väl att när jag skriver "hotet" så är det inte riktat mot mig, utan mot hela den journalistiska överlevnaden.
Han stinker avföring, helt enkelt.
Visst, jag tilldelades det mest prestigefyllda uppdraget i och med att jag bevakade IFK Arboga som tillsammans med KIS bandy har högsta prioritet på tidningen. Men det går inte att komma ifrån att den där bacillen hade fler uppdrag än mig, bland annat Kungsörs IBK - ett lag som jag följt hela säsongen - och allt det jag byggt upp kring KIBK är nu raserat tack vare fu##ing j#ävla k#k-Edman.
Efter att ha huserat fritt på tronen i nära tre veckor så är han nu tillbaka för att sprida skräck i regionens alla lag, och vem vet vad han tänker skriva härnäst.
"Köping Hockey nära ta klivet upp i Allsvenskan" ??!!??!!
So, we meet again.
Bring it.
Veckans frisyr
Genom åren har jag - till skillnad från Jag-älskar-barn-mannen - uppträtt i diverse olika skepnader, i form av ett fortfarande pågånde experiment med olika frisyrer. Resultaten har varit blandade, men alltid genomtänkta (förutom incidenten där jag fick morotsfärgat hår), och nu är det dags att redovisa dessa otaliga frisyrer.
Som en bonus tänker jag också redogöra för hur jag tänkte med dessa frisyrer.
Av praktiska skäl tänker jag starta från då att jag slutade grundskolan, då det är sedan dess som de flesta olika frisyrer har dokumenterats.
Mycket nöje!
Så tänkte jag: Året var 2002. Jag och "Barret" hade precis börjat upptäcka den skitiga garage-rockens värld och vi svämmades över av band som Strokes, Hives, White stripes, Vines, Silverbullit m.fl. Samtidigt började vi gå bakåt i tiden till band som Ramones, Velvet Underground, Rolling stones, Led Zeppelin och Kinks. Vi blev total-inspirerade till hela den kulturen och började följdaktligen att klä oss efter det. Vi skaffade kavajer, klippte hål i jeansen och lät håret växa. Självklart märktes det när vi gick på byn i Kungsör, men va fan brydde vi oss om det - vi var fucking rockstars! På lärarmiddagen innan studenten hade jag vita läderloafers, svarta jeans, snorgrön skjorta, vit slips och en gråbrun-randig kavaj (som jag använder än idag). Jag fick inte pussa någon tjej den kvällen kan jag för övrigt berätta.
Personligen försökte jag få till en frilla som liknande den Liam Gallagher visade upp under den tiden - och fan vet om jag inte lyckades. Jag gick min egen väg, såg inte ut som någon annan - och mådde skitbra av det.
Att "Barret" idag är en pundare som röker på, lyssnar på reagge och klär sig i baggy jeans är en annan historia...
Dagens låt
Grymt underskattad låt inom min närmaste krets. Så här enkelt gör man en rent fantastisk stycke musik.
Partyräddaren
JJ 47 (* * *)
1. Craig David - Let's dance
2. The Ark - Little dysfunk you
3. Kanye West feat. T-pain - The Good life
4. Vincent - Miss blue
5. Gwen Stefani feat. Damian Jr Gong Marley - Now That You Got It (Remix)
6. Laser Inc - Sola och bada
7. Peter Jöback feat. Annika Norlin - Han är med mig nu
8. Shayne Ward - If that's ok with you
9. John Farnham -You're the voice
10.Blink 182 - What's my age again
11.Alicia Keys - No one
12.Kobojsarna - Jag vet du vill ha mig
13.Def Leppard - Pour some sugar over me
14.Maskinen - Alla som inte dansar
15.Magnus Uggla - Vild och skild
16.Ken - Ta det lugnt (kändis remix)
17.La Bouche - Be my lover
18.Martin - Teater känns det som
19.The Tough alliance - Koka-kola veins
20.Techno mix AC/DC, Bon Jovi, Def Leppard, Guns'n'roses, Meatallica & Nirvana
21.Rockwell and Michael Jackson - Somebody's watching meVid det här laget antar jag att så gott som 96 % av världens befolkning vet vad fenomenet Jippi Jäh!! är för någonting, men för de 4 % som av någon underlig anledning har missat detta så kommer här en förklaring.
Jippi Jäh!! är partyplattor med låtar som får en fest att börja studsa. Det är allt ifrån nya låtar till gamla klassiker, från "Hound dog" till "Apologize". Kriteriet är inte att det ska vara en bra låt eller en typisk partylåt - nej, det ska vara en låt som får igång en tillställning. En låt att skratta åt, en låt att sjunga med i, en låt att hoppa till.
Allting började vintern 2004, då jag rent spontant brände ihop två partyskivor för att ha på fester. Snart insåg jag att det skulle vara ohållbart att lyssna på endast två skivor i resten av våra fest-karriärer, så då brände jag en till, och en till...och en till. Nu är jag alltså uppe i 47 stycken, och vem vet när det slutar. (50?)
De två första partyplattorna - som egentligen borde vara de ultimata partyplattorna då det från början var meningen att endast bli de två - tog emot med förtjusning. Sedan gick det trögare. Jag-älskar-barn-mannen var en ganska stor motståndare till skivorna till en början. "De är faktiskt inte så jävla bra" var någonting han kunde kläcka ur sig, men boy did I prove him wrong...
Först vid Jippi Jäh!! 18 kom genombrottet, och det slutgiltiga erkännandet kom vid Jippi Jäh!! 24 - där "Boten Anna" återfinns.
Det finns även en Jippi Jäh!! Summer och Jippi Jäh!! Christmas, samt en Jippi Jäh!! Greatest hits med låtar från skivorna 1-19.
Betyget på plattorna sätts efter hur de bemöts av omgivningen, och denna gång blev det en hyfsad bemötning. Skivan hamnade lite i skymundan av en charad-lek, men det blev bra tillsist ändå.
Dagens låt
Pompös.
Good times
Kul kväll igår.
Det började bra med bowlingen, där moi blev poängbäst i vårat lag och därmed också bästa av alla Fags. Tyvärr presterade inte alla i vårat lag sitt allra yttersta - inga namn Sigvard - så någon lagseger blev det aldrig tal om.
Fortsatte därefter till Oasen för lite käk och relax. Riktigt nice, lär bli fler gånger. Spelade där lite mjuktennis och kamperade då ihop med Jag-älskar-barn-mannen, men hans returer var bedrövliga så det blev bara en match för oss...
Sedan bar det hem en kort sväng till Sigvard för lite "påfyllning", Jippi jäh!! och charader, innan vi begav oss ut i den fruktansvärda kylan för att sluta upp med övriga i laget som hade samlats hemma hos Ralle. Dock bodde han på andra jävla sidan stan, så det blev en lång och kall promenad till en lägenhet som vi inte visste vart den låg. Efter lite katastrof-instruktioner ifrån Kapten Oreskovic så hittade vi tillsist till Ralle, där folk minst sagt började bli varma i kläderna.
Höll på att sluta illa för egen del, då jag kände att en repris av förra helgens alkohol-vansinne var på väg, men det ordnade upp sig tllslut.
Hamnade på VIP-avdelningen på Harrys där den ena djupa disskusionen avlöste den andra. Förlåt Tobbe om du tog illa upp, men jag var på ett sådant där ärligt humör. Tack Jari för ett roligt, intressant och lite nedvärderande samtal om mig själv. Förlåt Savela för whiskeyn som aldrig blev av.
Upptäckte efter ett tag att jag var ensam kvar på Harrys, tror jag, då alla andra Fags hade dragit till Lotus. Kom ändå dit efter en stund där kvällen avslutade väl.
När vi sedan skulle åka hem hade vi ingen buss att åka hem med, som planerat, så det blev övernattning hos Sigvard.
Missade tåget hem idag så det blev en föräldra-skjuts istället.
Lite seg träning, där gårdagen satt kvar i bröst, huvud och hals, men fan vad mål jag gjorde tillsist efter ha missat 76 givna lägen.
...och så sitter man här.
Helvete vilket långt inlägg, men det går ju inte att sluta skriva märker jag.
En annan grej jag har märkt är att det inte blir så mycket inlägg på helgerna.
Skärpning.
Nej, nu ska jag gå och göra en grej...
Förresten...
Nära skjuter ingen hare, Jag-älskar-barn-mannen. Verkligen inte. "Looks like you didn't make it".
Mackan var ju bredd och klar, med ost och allt, men ändå var du inte hungrig. Why exactly, why? Why?
Kom telefonsamtalet allt för nära sanningen, månne?
Ögongodis? Jag?
Jobbig - men fantastisk - vecka. Som tur är finns det ett ansikte som gör att tiden stannar. Lyckan personifierad.
Bra match i Arboga igår. Vinst och lite klirr framåt i målväg.
Kände mig som en jävla rockstar när jag stod i IFK's omklädningsrum efter matchen och intervjuade tränare och spelare. Inte just för att jag stod "inne i IFK's omklädningsrum" - har jag gjort en del gånger nu - men för att utanför stod en massa kids och hängde och tittade beundransvärt in i omklädningsrummet.
Tro inte att jag missade Er två tjejer som sucktade efter mig. Men jag gav dem blicken "sorry girls, jag ser att ni spanar in mig,men jag är inte intresserad".
Ikväll blir det lagfest med bowling, oasen och utgång. Kan bli världens bästa kväll någonsin.
Just ja...igår så var det en treåring som kallade mig "jävla pucko" när jag inte kunde knyta hans leriga skosnören.
Har aldrig känt mig så liten som jag gjorde då...
Come back before you leave
Det måste ha blivit något fel...nej..det kan inte...men...helvetes...det är inte sant...
Att Daniel åker ur Idol är en lika stor skandal som när man bytte ut Jörgen Lantz mot Pontus Gustafsson för att spela Björne. Plötsligt var det någonting som dog...
Den skumma stämningen som rådde i Idol-studion efteråt måste ha varit en tv-klassiker, och det visar ju bara hur stort detta är. Alla - ALLA - var i chocktillstånd. Publiken visste inte om de skulle applådera eller gråta. Det slutade med att de bara ställde sig upp.
Mäktigt.
Programledaren för "Eftersnack" höll på att börja lipa mer än tio gånger och hon visste tillslut inte vad hon skulle säga eller vilken kamera hon skulle titta in i.
Besviknast av alla var nog Breitholtz. Han bara skakade på huvudet, och när Daniel skulle få sin slutgiltiga farväl-applåd och juryn zoomades in så svarde Breitholtz med att titta bort.
Varför?
Karln grät ju såklart...
Vuxna män får gråta.
Sedan fick Andreas stå där omringad av hundra journalister och försvara att han fortfarande är kvar i tävlingen.
Jobbigt läge.
Men han var ju bra - tyckte han själv i alla fall...
Den som summerade skiten bäst var ändå Jag-älskar-barn-mannen.
Han försattes i chocktillstånd, och det var först när Idol-vinjetten rullade ut och programmet var över som han vaknade - och utbrast:
"Fy fan".
Dagens låt
* * *
Ha ha! Där blev ni allt förvånade va?
Jag har gömt mig här och väntat på rätt tillfälle att få blotta mig. This is the moment.
Förferre hos Bläckfisken igår. Jag var där - men ändå inte.
Eftersom jag skulle iväg till sommarstugan tidigt nästa dag så ville jag inte vara ute och slira kvällen innan - så jag stannade snällt och disciplinerat hemma.
Men ett tag var jag med i alla fall.
Först blev det lite non-shopping på stan (även om vissa skippade "the non-thing". Fika/mat därefter på Waynes coffee följdes av landning hemma hos Bläckfisken. Väl där agerade moi DJ i cirkus 15 minuter, innan TP och ett till synes fucked up kortspel tog vid.
Efter att jag dreglat färdigt till Mat-Tina på Let's dance så blev det hemåtfärd. Aningen ångestladdat, men va fan... Det får bli en Sagan om konungens återkomst II, istället.
Världspremiär
Resan aspirerar på titeln som "Världens viktigaste resa" - och det ur mer än en synvinkel. Förutom allt roligt vi hade på stranden så blev det början på nåt större. En grupp. Ett band. Ett brödraskap. En kärlek.
En familj.
Bilderna finns på min Facebook-sida - tji fick ni!!
Jodde-le-hi-ho!!!
Även fast det var en skitmatch och även fast det var en "lett" match mot Lettland - hi hi - så blev det en trevlig kväll. Källström sög och vi hade lite problem med parkeingsplatsen - annars var det gött.
När jag tänker efter så var det bra att vi hade svårt att hitta parkeringsplats, för det var då som Jag-älskar-barn-mannen i ren ilska och frustration fällde det numera klassiska citatet "Fan vad mycket bilar det säljs i Sverige idag!"
Ridå.
Annars tycker jag att det roligaste på kvällen var att någonstans i Råsundas korridorer efter matchen så kastade Fredrik Ljungberg den syrliga kommentaren "Wanker" mot TV 4-profilen Patrick Ekwall, på grund av att Ekwall tidigare under veckan vinklat ett reportage emot "La primadonna".
Det var roligt.
Bandstarter
Annars har jag startat ett band. Det är jag och tre ungar på dagiset. Eller...egentligen är det fyra ungar, men en av dem verkar inte vara så seriös, så vi får se hur det blir med honom.
Efter noga övervägande kom vi fram till ett bra bandnamn. Först "namedroppa" vi några namn, och mitt förslag Regnbågsbandet buades snabbt ut. Andra förslag var De coola killarna och Jäh!, men tillslut kom vi fram till ett tufft och häftigt namn. Bandet heter nu Döskalle och jag valde snabbt mig själv till sångare. De övriga spelat gitarr och den killen som inte var så seriös spelar trummor. Hoppas fan att han börjar ta bandet på lite större allvar, för vi behöver hans trummor.
Det vi började med var att lära oss att hoppa rock'n'roll-hopp. Ni vet när man hoppar upp i luften med benen i spagat.
Sverige-Lettland ikväll. På plats på Råsunda - jag, Sigvard, Torpa-sonen och Jag-älskar-barn-mannen.
En vandring bland noter och kärlek
Det är mycket Gessle nu.
När jag lyssnar på musik så tar jag inte bara en skiva ur min gigantiska skivsamling och sätter i cd-spelaren. Nej, nej - det jag gör är att jag snöar in mig fullständigt på en artist eller ett band och sen lyssnar på det så mycket som möjligt under en...säg fyra veckors period. Automatiskt så tröttnar man då och byter till nästa artist eller band.
Fungerar utmärkt för mig, för ska man göra någonting är det lika bra att göra det ordentligt.
Nu är det alltså Gessle som har dominerat under en tid.
Det började med att jag plöjde igenom alla Roxette-skivor, och det blev en skön nostalgitripp med flera guldkorn på vägen.
Efter det var det dags för Per Håkans alla soloskivor, från tidiga 80-talet till 2000-talet med "Mazarin". Därefter följde Son of a plumber - en av Gessles höjdpunkter i karriären enligt mig, även om den massmediala succén uteblev. Den skivan gav mig inspiration till att gräva i min egen skivsamling, precis som Gessle gjort, och då hittade jag tillbaka till alla de fantastiska låtar som jag tappat bort efter vägen. Resultatet av det kommer att mynna ut i en topp 100-lista över världens genom tiderna bästa låtar.
Slutligen började jag plöja igenom bandet där allt startade - Gyllene tider - och det är där jag är nu.
Den självbetitlade debuten är en milstolpe i svensk musikhistoria, tänk bara "Billy", "Flickorna på TV2", Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly" och "Dansar inte lika bra som sjömän", och uppföljaren "Moderna tider" likaså med klassisker som "När vi två blir en", "Ljudet av ett annat hjärta" och "När alla vännerna gått hem".
Det är, som sagt, där jag är nu.
Dagens låt
En skör ballad med vackra stämmor.
Tue's day
Helgen snurrade på bra på tidningen och jag blev tilldelad några fler uppdrag. Annars går helgerna så förbannat fort. Lördagar blir ett skönt break i tillvaron, men söndagen försvinner lika snabbt som man hinner säga Ibrahim Ba's efternamn.
Undantaget är om det blir utgång på fredagen. Då vinner man en extradag, konstigt nog, och lyckas då lura systemet.
"Balls of fury" blev - som vänat - alldeles för upphypad av mig själv, men det var ändå en duglig film. De toktoliga sekvenserna och kommentarerna fanns där, men det var dock alldeles för långt mellanrum mellan dem.
Dagens citat är annars: "Ja, men det är ju så svårt när alla andra någon annanstans".
Sammanhanget är oväsentligt, ta bara en minut och fundera vad meningen ovan egentligen betyder.
Obeskrivligt träffande.
Dagens låt
Sant.
Gängbråk
Hade öppning idag. Kan informera om att vi har invderats av möss på dagiset, och idag var det min tur att tampas med de små bestarna. Typ...
Det började med att jag - halv sju på morgonen, bäcksvart utomhus och helt ensam i en stor, fet byggnad - fick höra en massa tassande i skåpen. Det blev mer och mer intensivt och tillslut kom jag på att vi har möss i byggnaden! Efter ett tag började tassandet bilda en ring runt mig - och jag insåg att en attack var på gång mot mig.
Janne Josefsson-syndromet inom mig gjorde att jag kastade mig på brödluckan ovanför kylskåpet, och där stod hela infanteriet.
Nu såg jag förvisso bara en mus - men det måste antagligen ha varit gerilla-ledaren över musstyrkan. Jag kastade mig bakåt och var beredd för att slåss för mitt liv när jag intog försvarsposition inför det kommande blodbadet - men attacken uteblev...
Den lilla fegisen drog tillbaka hela musarmén och försvann. Tur för dem, för jag var fylld av adrenalin och revanschlusta ifrån mitt nederlag mot Sigvard då han misshandlade mig på öppen gata i Eskilstuna.
Men de har någonting på gång de jävlarna, de vet jag. Nästa öppning vet jag en pojke som kommer att packa väskan full av hårspray...
P.S. "Björnen" har gått i ide. Nu byggs det istället på en oförstörbar koja som skulle få vilken arkitekt i världen att börja gråta av förtjusning.
Dagens låt
Norrlands svar på Broder Daniel.
Dimmiga dar
Det blev utgång igår ändå.
"Studenten" var hemma, så han och jag tog bilen in till Sigvard för party i dennes lägenhet. Jag-älskar-barn-mannen skulle spela på en fest med sin farsa, så han uteblev - och "Gay" skulle på Kent i Stockholm, så han uteblev. Torpa-sonen dök upp lite senare, och efter honom kom ett halvt fotbollslag och en ishockeyspelare för att förfesta med oss pojkar.
Likör & mjölk värmde upp magen, och en hink vin satte därefter ribban (förlåt Sigvard för mattan, hoppas det gick bort - igen...). Fotboll, 0-3, knappt anmärkningsvärt tyvärr, och sen stapplade skaran iväg.
Jag dansade med mig själv och jag dansade mig galen, sen dansade jag med spyan på trottoaren.
Träffade en fantastiskt trevlig ordningsvakt. Inte nog med att han lät mig gå förbi i kön till garderoben - han höll även sin hand ömt om min arm och följde med mig ända fram till dörren, för att sen avsluta med ett vänligt"Tack och hej."
"Tack och hej - nästa tjej!!!" skrek jag då åt honom, otrevligt nog...
Eller ja...nåt i den stilen.
Idag har jag haft huvudvärk, ledvärk och mensverk, vilket inte alls varit kul.
Bieffekten av en förtjusande kväll.
Tokigt
...och sen var de bara fyra.
Att Mattias skulle åka var ju lika väntat som korvspad, och nästa vecka åker Andreas - sen jävlar blir snålt om platserna.
Aja, skit i det.
Dr.Hansen förgyllde kvällen som vanligt - men roligast var ändå när Ante menade att det osar pedofili över Pippi Långstrump.
För er som undrar - och det vet jag att ni gör, försök inte era jävlar - så bevakar jag Kungsörs IBK och Köping Hockey i helgen.
Väl mött!!
(som Mr.Jag-höjer-ett-varningens-finger skulle ha sagt.)
Dagens låt
"Between love & hate" med The Strokes
Trots att förra skivan var katastrofalt dålig så får man för allt i världen inte glömma att Strokes debutskiva "Is this it" är magiskt bra, och att bandet gjorde en grym uppföljare i "Room on fire" där denna låt figurerar. "Between love & hate" är en skön reagge-inspirerad låt som hör till gruppens bästa, och det här är indie-garagerock när det är som bäst.
* * *
Det är väl så här jag känner mig just nu.
"Jag tror jag ska kasta mig igenom ditt fönster
rusa rakt in i ditt liv.
Du har lämnat mig på den jävligaste av platser
...och jag vill ha dig
På teven säger dom att kärlek finns runt omkring oss
och astronauterna kan känna det långt bort
Men kärlek har svikit mig allt för många gånger
...och jag vill ha dig."
Större. Starkare. Vackrare. Bättre.
...men på många sätt befinner jag mig i en katastrof.
0-1
Hade en riktigt plågsam natt. I och med att jag hade öppning idag, vilket är 6.30, så la jag mig skapligt igår. Runt ett. Men någon utvilad pojke var det inte i morse.
Anledningen till mina plågor under natten var för att när jag gjorde min nattliga tömning av Blåsan innan läggdags så råkade jag knipa igen för tidigt.
Inte bra.
Blåsan och jag var inte alls överens om att det var färdigtömt, vilket jag skulle bli varse om några minuter senare. Visst har det hänt förut och då har det svidigt ett tag - men nu verkar det som att Blåsan hade fått nog av alla för tidiga igenknipningar. Nu skulle jag allt få svettas ett tag.
Det började med den sedvanliga svidande känslan, men sen övertog en mer fräsande och sprakande känsla. "Ja ja", tänkte jag och gick för att öppna slussen igen - men inget kom! Inget kom, och ändå var jag sprickfärdig kändes det som. Inte en minsta lilla droppe ville uppenbara sig - och svettningarna började komma.
Efter att ha stått och "väntat" i 10 minuter utan resultat så gick jag och svepte en coca cola-burk på 2 sekunder. Efter ytterligare väntan så kom mycket riktigt den effekten jag ville ha - dammen som höll på att brista - och efter att ha pressat ett tag kom tre små ynkliga droppar.
Victory!!!
Det sved fortfarande, men jag hade ändå tagit en mindre seger mot Blåsan...trodde jag.
Följande morgon var det spännande när dagens första tömning skulle ske, och nu fungerade allt som det skulle. Men Blåsan hade ett ess i ärmen, och nu hade han ändrat på spelreglerna. Ventilen var öppen - vidöppen, och så har den varit hela jävla dagen. Jag har idag tömmt Blåsan fjorton gånger (!) och vid samtliga tillfällen har den massiva explosionen varit ett faktum.
Jone - 0. Blåsan - 1.
Missberäkning
Facit efter "Björnens återkomst":
En unge började gråta.
Till sist...
Tänk vad lite öl, vin och charader kan göra för hjärtat...
För övrigt så tar jag tillbaka det jag sa om Köpings-artikeln.
Efter att ha sett den i tryck så kan jag konstatera att det är dynga. Total dynga. Två punkter fattades, ordet "i" fattades, och ordet "serieledning" saknade ett e.
Alldeles för många fel, och varje gång jag inte skriver en fantastisk artikel så lossnar en del av mig och svävar iväg.
Som tur är så är jag fortfarande så gott som hel...
Dagens låt
"Han är med mig nu" med Peter Jöback & Annika Norlin.
När jag hörde låten i måndags på Fotbollsgalan så tyckte jag den var lite corny. Men när jag insåg att det är Säkert!-Annika Norlin som egentligen gör låten tillsamans med Jöback, istället för Pernilla Wahlgren som det var i måndags, så ändrade jag inställning.
Först och främst så får låten ett annat utseende när Annika Norlin gör den, men så studerade jag även texten lite närmare - och den är ju briljant!
Simpel naiv och intetsägande kanske en del tycker, men om man bryter ner låten i ett djupare perspektiv så får den en helt annan innerbörd.
Sen att Jöback sjunger om att "han är med mig nu", och flörtar med det faktumet att han är gay, gör ju bara saken än mer briljant.
...och jag tänker inte på något sätt alls be om ursäkt för att jag tycker att det är en grym låt Ante!!!
I wchill not, I wchill not.
Pain for pleasure...
Jag skojade lite med ungarna på dagis och lekte vår nyuppfunna lek "Björnen" uppe i skogen ovanför dagiset. Efter att ha sprungit ifrån ungarna i skogen hittade jag en stor sten som jag gömde mig bakom. Jag drog upp pälsluvan på jackan och förvandlade mig till "Björnen" och väntade in de första vilsna varleserna som skulle passera i närheten av stenen.
Efter en stunds relaxande hörde jag att små pip till röster närmade sig, och jag gjorde mig beredd. När jag fick syn på barnen sprang jag fort som fan emot dem och vrålade allt jag kunde med min mansröst.
Tyvärr blev en unge så jävla rädd att han drämde till mig stenhårt i knäet med en tjock pinne han hittat.
Den som tror att en fyraåring saknar muskler vet inte vad den talar om...
Smärtan kom omedelbart och leken fick ett tillfälligt avbrott. Jag ville ju inte vika ner mig inför barnen - jag hade ju min livsviktiga manlighet att tänka på - så jag började göra häftiga dansrörelser istället. Barnen visade då ingen som helst medmänsklighet utan började istället skratta åt den dansande björnen.
"Ha ha", tänkte jag. "Vänta ni bara, vänta ni bara".
Där fick man för att man försökte skoja till det lite en helt vanlig torsdag.
Aj!
Knäet...
PS. En pälsmössa är nu inhandlad för att värma öronsnibbarna i vinter, men den kommer också till användning i "Björnens återkomst" imorgon.
Pälsmössa.
Antar att man blir coolaste katten i stan i år igen...
Till sist...
Jag kom över den förbluffande likheten som det faktiskt är mellan en zombie och ett litet ledset barn. Då menar jag inte den där gallskrikande ungen som faller handlöst och slår ansiktet i marken - nej, den ungen är verkligen hysteriskt ledsen.
Jag menar den där ungen som går sakta med armarna utåt, precis som en michelingubbe, och är sådär tveksamt ledsen. Den som börjar med ett högljutt - inte hysteriskt - UUUÄÄÄÄHH, och sen tystnar en stund, sen uuuäääähhh, tystnar en stund, kanske tittar på fågeln som nyss flög förbi, sen ett litet tamt uuuhhh, drömmer sig bort och önskar att man kunde flyga, sen kommer på att man är ledsen, ett nytt UUääähhh - fast inte fullt lika mycket som första gången, sen ett avslutande uuuuuh...
Under tiden som ungen har gått - på väg mot tröst hos fröken - och varit sådär tveksamt ledsen så har ungen glömt bort varför den är ledsen. Den har bara vandrat sakta framåt, stönat lite, och varit totalt ledlös.
Som en zombie, ungefär.
Puh!
Jag är totalt tömd.
Var på hockey i Köping och skulle skriva för tidningen. Matchen började sju, så jag visste att det skulle bli knappt om tid fram till deadline (som är runt tio-snåret). Dock hade jag läget under kontroll. Jag skrev under matchens gång och hade så gott som hela referatet klart, förutom intervjun med tränaren som sker efter matchen. Vinkeln på artikeln blev väl inte som hoppats, men så är det ibland.
Så händer det - Köping vänder på matchen, och i och med det raserar hela jävla referatet!
Glädjen och paniken går hand i hand när jag snackar med tränaren efter matchen, och klockan hinner bli kvart över nio innan jag sitter i bilen.
Resan hem gick på tio minuter - I know - och ca halv tio sitter jag framför datorn, redo att börja improvisera.
Ju närmare klockan gick mot tio - desto mer började ögonen fladdra och jag har nog aldrig någonsin haft så många stavfel i mitt liv.
Men trots allt flöt det på bra - även fast jag satt och brottades med ingressen i tio minuter (!). Referatet blev väl inte skit, men i alla fall lite unket.
Fast ändå...sett till den tid jag hade på mig så är det nog världsklass.
Man är allt en riktig karla-karl ändå...
Dagens låt
Vacker i all sin enkelhet...
* * *
A, tja...
Det där lilla jävla sparrisäcklet har ju för fan inte skrivit något inlägg här. Blir så jävla trött.
Ja, jag får berätta lite kort om mig själv.
Jag heter Elias och jag frilansar som gatuhora i Kanada. Men det är bara på sommaren. På vintern extraknäcker jag som vägsalt. Annars tycker jag att Mauro Scocco årgång 1997 är en pinsam milstolpe i den svenska musikhistorien, och för övrigt så är High on drugs det bästa som The Fleshtones någonsin gjort.
Jävla Biafra-barn med ditt lilla oranga fjun!
Sött
Saker jag inte får göra när min lillebror har sin flickvän hemma hos sig:
- Sjunga
- Prata med min lillebror
- Kissa högljutt på toaletten
- Kissa bredvid på toaletten
- Skita
- Titta på min lillebror
- Titta på min lillebrors flickvän
Åh vad jag älskar den lilla gullungen.
Phone-call
Men tydligen tyckte Ulf "The Man" Eneroth att detta var en helg utöver det vanliga, en helg där turbon var på max och kvalitén var...ja, inte långt därefter...
Missförstå mig inte - glädjen spred sig snabbt inom den lilla pojken. Men det roliga är att det inte alls hade gått raketsnabbt under helgen. Tvärtom, jag jazzade runt i ett hyfsat sömning tempo och tog det lugnt (hann till och med en fars dag-fika uppe hos morfar o mormor...).
Frågan är: vad hade hänt om jag verkligen satt mig ned under helgen och tokskrivit allt i ett sträck?
Sportredaktör?
Till sist...
Ensam kvar på jobbet städade jag undan alla miljontals leksaker som barnen släpat fram. Jag var frustrerad, uppgiven och mycket ensam när jag upptäckte två isärplockade ben till en barbiedocka mitt bland alla grejerna. Jag böjde mig snabbt ner och tog upp dem, spanade in mot dockrummet där en av leksakslådorna stod mitt på golvet - och kastade på måfå iväg benen mot lådan bara för att "få in skiten i dockrummet".
Döm av min förvåning när båda - japp, båda - benen landade mitt i lådan.
Jag menar, avståndet var långt och kastet saknade precision - och ändå landade ben-jävlarna mitt i lådan. Plötsligt kände jag hopp igen och gjorde en liten segerdans.
Det är vid sådana tillfällen man önskar att hela världen satt och tittade på ens liv.
För övrigt så är dagens låt: "Fix you" med Coldplay.
Undrar om Chris Martin visste vilket bombastiskt mästerverk han skrev i och med denna låt.
Skulle kunna vara The soundtrack of planet earths life.
Superbad? Nej...
Hormonerna formligen kräks ut konstant under filmen och komiken är så självklar, så direkt.
Men jag förstår om man har svårt att uppskatta den här filmen om man bevittnar den på bio...tillsammans med sin flickvän...inga namn... "Supersugen" är nog en guy-movie, trots allt...
Guldbollen till Zlatan - ganska givet. Tittar man tillbaka på den säsong han haft hittills så känns plötsligt Elias låt om Zlatan självklar. Det fanns dock en liten, liten utmanare i Tobias Linderoth som varit ovärderlig för landslaget under en längre tid, men ingen kickar verkligen inte fotboll som han - Zlatan, Zlatan.
Annars känns fotbollsgalan otroligt mossig under TV 4:s regi. Konstigt nog. Fyran brukar ju vara modern och flashigt underhållande, men jag menar...Dogge & Tomten, Peter Jöback & Pernilla Wahlgren...nej...
Tillbaks till SVT med skiten så det blir kvalité igen. Kanske Jörgen Mörnbäck tittar förbi?
Ciao!
P.S. Den årliga "Alternativa Fotbollsgalan" som sändes i söndags var som vanligt briljant. Vilken passning till Hedvig Lindahl och damfotbollen...
Jag mot väggen
Född: 20 januari 1986
Bor: Kungsör
Familj: Mossan', fassan' o ett helt gäng bröder.
Arbete: Vikariat på friluftsförskola & frilansare på Bärgslagsbladet/Arboga Tidning
Civilstånd: Ogift
Fritid: Fotboll i KBK och utforskning av världen tillsammans med "The snuffing faggy beards"
Övrigt: En hejare på charader och Claes-Göran Hederströms "Det börjar verka kärlek banne mig".
We have contact...
Efter många om och hur och men så trillade man dit. Ett angeläget fall, måste jag säga.
"Varför inte tidigare?", undrar kvinnan bakom mig i livsmedelsbutiks-kön.
"Hade inte tid...", svarade jag, och blev själv lika förvånad över svaret som kvinnan bakom mig i livsmedelsbutiks-kön.
"Varför just nu?", frågade barnet som kom springandes över skolgården.
"The time is right...", väste jag fram, och den här gången blev jag inte förvånad över svaret.
Detta är bara början. Första delen av en stor och vidsträckt plan. Första delen på något stort.
Vad de andra delarna är kommer att visa sig så småningom...
Så var man då nere i träsket.
Tänk att träsket kan vara så vackert ändå.
Mycket nöje!
J.B
