Ett bedårande barn av sin tid, som snart är förlorad...
Vi kan kalla honom "Nick".
Nick är 21 år och bor hemma. Han studerar. Fast inte alltid, han är ganska ofta hemma faktiskt. När han är hemma så gillar han att göra en sak. Sitta framför datorn.
Framför datorn så tittar han på filmer och serier, eller spelar spel. Alltid. Jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin klivit in i hans rum och sett honom någon annanstan än framför datorn. Möjligtvis i sängen. Framför teven.
Jag tycker inte att detta är så bra. Det är helt okej att tycka om filmer - men någonstans går gränsen. Nick befinner sig just nu på andra sidan gränsen. På den dåliga gränsen. Faktum är att Nick befinner sig vid gränsen av den dåliga gränsens gräns. Gränsen till beroende.
Jag tycker att det som Nick gör är ett hån mot livet. Mot all dess skönhet. Mot den underbara trädgård som vi lever i.
Det finns en fantastisk replik i filmen Vuxna människor, där ett litet barn från ingenstans säger: "- Det är ganska kort tid man lever, med tanke på hur länge man ska vara död."
Denna replik uppmärksammade jag Nick om. Han visade ingen som helst förstående för min åsikt, utan svarade med att ge mig en mindre käftsmäll.
Jag vet att jag kan låta hård i mina utlägg - men det finns absolut inget hat bakom mina orden. Tvärtom. Bara kärlek. Jag älskar ju Nick, och det gör ont i mig att se honom kasta bort sin dyrbara tid framför en dataskärm.
Nu kan man kanske tycka att det inte är min ensak att lägga mig i Nicks liv. Det är ju hans liv, för bövelen. Men jag känner att jag inte kan stå blint bredvid och titta på. Jag måste försöka påverka honom. Lysa upp honom.
Då är frågan om jag är så mycket bättre?
Kanske inte avsevärt, men jag har ett alibi. Jag jobbar. Så gott som varje dag i veckan. I det läget känns det mer motiverat att slänga på en film när man kommer hem efter en lång arbetsdag. Men i Nicks fall så blir det film till 8/10 av hans vakna tillvaro. Inte bra.
Varför jobbar jag då? Jo, för att tjäna pengar så klart. Enbart. Varför vill jag tjäna pengar då? Jo, för att kunna ta del av skönheten och för att kunna vistas i den underbara trädgården, så klart. Resa. Festa. Leva.
Nick tror att jag bara ser en möjlighet att vara taskig mot honom. Att jag vill honom illa. Men så är det inte. Jag tycker helt enkelt att han kastar bort sitt liv. Om Nick skulle säga till mig att: "- Film - det är mitt liv.", då skulle jag hålla käften. Men än har han inte gjort det, och då tycker jag att det är brist på livskvalité.
Nick kanske hatar mig för att jag tycker så. Jag hoppas inte det.
Han är ju min vän.
På väg mot träsket?
Nu sitter jag här och smuttar på två kära vänner som för tillfället bor under min läpp.
Jag var i stort behov av ett lugnande och behagligt rus - och till min förvåning upptäckte jag att en vän inte var tillräckligt. Så det blev två - och jag kan inte sluta le.
Vart bär detta hän?
Celebrity-spotting
När jag stod utanför Arbogas omklädningsrum och väntade på att få prata med spelare och tränare så dök plötsligt "legendaren" Leif Boork upp. Lika förvånad som jag blev - lika coolt tog jag det.
Såhär gick samtalet:
- Är det pressen?, frågade "Boorken".
- Jajamensan, svarade jag så iskallt jag bara kunde.
- Får du något scoop då?, frågade han.
- Nej, inte än. Du kanske har något?, frågade jag.
- (Skratt) Nä, inte idag, avslutade "Boorken" och gick därifrån.
Sen var det över.
I AM JONATAN BJÖRKLUND.
Äntligen hemma...
Befinner mig i Arboga ikväll. Sparbanken Arena. Ska bevaka IFK Arbogas fortsatta äventyr i Allettan. Känns lite som en "vinna eller försvinna"-match. Kan bli bra.
Kaffe...
Snuff...
Soundtrack of our lives? Mäybä...
No time for us...
"I loved a girl, I'll never see her again.
She was so young, I'll never see her again.
She was so young.
I'll never see her again."
Grattis världen VII
Tittar jag på filmen nu så känner jag att det inte direkt är det bästa jag gjort - men likväl ack så sevärd. Om inte annat så för mitt katastrof-gula hår...
Mycket nöje!
The Beardhunters 3 - "What the beard!!!"
Oh boy - det var det värsta jag varit med om!
Vi hade planeringsmöte idag med en eventuellt ny medarbetare.
Det som skulle diskuteras fram var ett nytt schema, bland annat, och det kom att bli en känslig fråga.
Den eventuellt nya medarbetaren hade lagt fram förslaget att bara jobba förmiddagar (eftersom att hon ska jobba halvtid) - och det var inte populärt, då vi andra i så fall skulle få stänga varenda jävla dag.
Det var hett, det var tårar, det var frustration, det var missförstånd, det var dålig kommunikation - och mittemellan satt jag och knaprade på hårda karameller.
Allt detta är sant förutom tårarna - och den eventuellt nya medarbetaren är nu en ännu mera eventuell medarbetare...
PS. Modemagasinet King har tappat rejält i kvalité.
Intervjun med Peter Stormare höll inte riktigt måttet, kan man väl säga...
Veckans frisyr
Nu är vi framme vid våren/sommaren - 06.
Så här tänkte jag: Jag hade alltså kapat luggen och stoltserade med en kort frisyr vintern-06. När håret sedan växte så skulle det, till en början, få förödande konsekvenser.
Det säger ju sig självt att luggens framfart hamnar lite efter det övriga håret, då jag kapade den extra mycket med egna saxen på hemmaplan. Resultatet blev som bilderna ovan visar. Det är lite Gällivare och 60-tal över frisyren - och till en början så var jag inte alls nöjd. Allting var i obalans då luggen var anmärkningsvärt kortare än övriga håret.
Men efterhand började jag tycka om det mer och mer - och en frisyr som denna har ju även Mr.Gallagher haft på det glada 90-talet.
The next big thing
Grymt bra match.
Sen var det bara hem och ringa på innebandy och hockey - för att sen sitta och skriva till nio på kvällen. Efter det käkade jag en av de godaste pizzorna jag någonsin haft äran att smaka. Måste ta reda på vart den kommer ifrån. Sarajevo?
På tal om Köpingsmatchen så hände en lustig grej efteråt. Jag chitchattade nämligen lite med en svensk tv-stjärna.
Jag var på väg till bilen när en man som gick framför mig plötsligt stannade upp och tittade på mig. Det var Tobbe från I en annan del av Köping - och vet ni vad karln säger?
"Tjena."
Kan det vara så att mitt kändisskap ökat på den sista tiden? Kan det vara så att Tobbe tänkte: "Titta, där går Jonatan Björklund. The Jonatan Björklund."?
Självklart måste det vara så. Jag kan inte se någon annan förklaring.
I AM JONATAN BJÖRKLUND.
What a day, what a day...
Gårdagskvällen blev en bra kväll. En lite för bra kväll, för den lämnade efter sig en jobbig eftersmak som satt i hela dagen.
Det blev väldigt mycket pimplande av diverse drycker, kan man säga. Slutnotan: 14 256 kr och en torr käft. Typ...
Kortspelet som vi invigde förra helgen funkade den här gången också. Eller hur, Bläckfisken?
Kan inte vara bra för magen att skratta så mycket. Känner fortfarande hur det hugger till i vissa lägen.
Lite tråkigt att inte alla gillade min sista Jippi jäh!!-skiva (nr.50!!!), men men...jag är fortfarande nöjd med den.
På Lotus träffade jag en ny bästa kompis. Han heter Kim. En gång i tiden, för inte så länge sedan, skulle han spöa mig och Jag-älskar -min-svarta-kofta-mannen för att vi var så dryga. Igår gav han mig en kram och bjöd mig på en öl. Han fick mig till och med att tro att jag hade "halva inne" på en tjej, varpå jag gick efter henne och släpade ut henne på dansgolvet.
Att hon sen gick efter fyra sekunder är en annan grej...
Tack för syndavågen med öl på mina byxor, "Vampyren". Det var snällt och luktade väldigt gott.
Tack också till Bobbe för du hällde, verkligen hällde, lite ytterligare öl på mina byxor.
Ett extra tack till Börje Snabba Ryck. Det var svinkallt och mysigt. Att du sen hotade med att låta mig gå ifrån motorvägen hem till Kungsör var bara extra gulligt.
Tack för danserna, m0e och Jenny. Förlåt om jag gjorde er illa...
Dagens sanning
vs 
34 - 36
Tack för allt Johan Pettersson...
Saturday
Först fram mot fem sex kan jag verkligen ta det lugnt - och där väntar ändå starten för en pangkväll i E-tuna.
Jag tror på denna dag.
Let's make some history - again!!
Detta var dagen
Okej, jag ger mig. Jag kapitulerar.
I'm a dick. I'm adicc-dicc-diccted to you, snuff.
Detta var dagen. Dagen då jag erkände för mig själv att jag är beroende. Efter att ha snuffat konstant hela dagen, där den ena snuffen avlöste den andra inom minst två sekunder och högst en halvtimme - så kom den där "aha-upplevelsen". Jag stannade upp och förstod hur det låg till.
Nu är jag mogen att säga det. Nu har jag belägg för att säga det. Nu är det så.
I'm addicted to you, snuff.
Annars blev det en hyfsat lugn kväll.
Jobbade först (bevakade innebandyn i Kungsör) och sen blev det "häng" med ett par av Riddarna. Där avveerkades Tekken 5, Room 401 och...lite annat, en helt vanlig fredagsnatt...
Njae, inte helt rättvist återskapat...
Som jag sa, gränsen mellan succé och fiasko är hårfin - och jag kan väl aldrig tro att skolan själv hade förväntat sig en smockfull lokal.
Bilden på evenemanget ger ju också en skev föreställning om hur det såg ut. Den är ju tagen bakom de personer som satt längst fram, men vad man inte ser är ju de fyra fullsatta raderna bakom som inte är med på bilden. Fast i och för sig fick man ju med det viktigaste på bild...
Mina förväntningar på publikantalet infriades i alla fall.
Will Ferrells topp-10
Jag räknar kallt med att Semi-pro slår sig in bland de tre bästa - utifrån vad trailern utlovar.
Någon som har några invändningar?
1. Anchorman: The Legend of Ron Burgundy
2. Talladega nights: The Ballad of Ricky Bobby
3. Blades of glory
4. A night at the Roxbury
5. Jay and Silent Bob strike back
6. Wedding chrashers
7. Zoolander
8. Old School
9. Kicking & screaming
10. Elf
En kväll med Jonatan att lägga till handlingarna...
Hur det gick?
Tjae...
Gränsen mellan succé och fiasko är hårfin - och man kan väl säga att jag/vi hamnade någonstans mittemellan. Det var inte fullsmockat med folk, men det var heller inte glest bland publiken. "Gästerna" - fyra gamla elever och fyra nuvarande elever - svarade efter mina förväntningar. Inga direkt anmäkningsvärda analyser, och inte alltför många svackor i samtalen. Blev ändå en mysig stämning där vi satt i sofforna och småpratade.
Min egen insats var godkänd. "Brainstormandet" i lördags blev ju till en utgång i E-tuna, så därifrån fanns det ju inte så mycket att hämta. Men jag gjorde vad jag kunde av matrialet. Lockade fram några mindre skrattsalvor - och fick även till ett dåligt skämt (som jag fortfarande tycker är roligt) som ledde till att jag var den enda i lokalen som fnissade.
Men nu har jag även "talkshow-host" på mitt CV - och får jag en chans till vet jag att det kommer att bli magiskt bra.
Känns redan som att jag flåsar Hyland och Luuk i nacken...
Vinterporträtt 2008
Japp. Så har man gjort ett avtryck på världen - igen.
Denna gång i form av att jag står som vinterporträtt på Kungsörs hemsida. Ganska självklart val av porträttfigur...
Dock är jag inte helt tillfreds med resultatet. Karln som intervjuade mig tog ju verkligen allt jag sa bokstavligt talat. Kan han inte skilja på metaforer och verklighet? Jag måste ju få kunna sväva ut lite utan att bli tagen direkt på orden.
Men men...
Här är jag.
Dagens Ove - och lite därtill...
Var hos sjukgymnast Humle ikväll. Otroligt trevlig människa. Han trodde också att det var inre ledbandet som fuckat upp sig. Fick ett par hundra övningar att göra med knäet till nästa vecka, plus order om att skippa bollspelet den närmaste tiden. Skit.
* * *
Kvällens roligaste stod, som vanligt, Pappa Ove för.
Med bestämda steg vandrade han fram till mor med en Philadelphia-ost i handen, och frågade:
- Vad är det här?
- Mögel, svarade mor.
Pappa Ove gick tillbaka till diskbänken - och snart hördes ett tuggande och smaskande därifrån.
- Vad gör du, frågade jag.
- Mmm, svarade Pappa Ove.
- Det är ju för fan mögel. Släng bort det, sa jag.
Pappa Ove tittade blixsnabbt på mig, sprang till diskhon - och började spotta och dricka vatten.
- Uuuäääkk. Host. Bluuä, var det enda som hördes.
- Varför käkar du mögel, frågade mor.
- Jag trodde det var mögelost, svarade Pappa Ove.
Ridå.
P.S. Vilken jävla match! Sverige var bra. Sverige var kassa. Sverige låg illa till. Sverige missade. Sverige kom igen. Sverige räddade. Sverige gjorde mål. Sverige vann. Med en sekund kvar.
Handbollen på TV 4 är tillbaka för att stanna. Som jag saknat den.
P.S. 2. Jag växer. Undan för undan.
SVT 1, kl 19.00
Han heter Erik och är handikappad och sitter därför i rullstol. På skolan som han går på är lokalerna tydligen trånga, vilket medför problem för honom. Problem som inte åtgärdats.
Därför skrev han ett brev till Rea (ett Uppdrag granskning för barn, typ. Ni vet dom där ungarna i röda overaller som springer runt och gör nytta...) och ikväll visas programmet på SVT 1 klockan sju.
Chock
Det känns alltid lika overkligt när filmstjärnor dör.
Tillbaka till det förflutna
De gamla takterna går aldrig ur.
Igår åkte jag skridskor för första gången på länge - och det var som att tiden hade stått stilla. Jag gled fram, jag flög fram, jag svävade fram.
Tankarna började snurra i huvudet - ska jag försöka mig på en comeback i hockey? KIK behöver en playmaker. Ge mig en vecka så är jag i samma form som när det begav sig.
...och kom ihåg: Det var jag som gjorde Robin Westergren till det han var.
Tuff spinning igår. Kändes som en befrielse när timman var över.
Hur firar man en sådan kraftansträngning bäst då?
MacDonalds, Cheeseballs, Öl, snuff och King Pin - så klart...
Ett sällsynt ögonblick
Synd bara att ett visst skägg sabbar allt det ljuvliga på bilden. Gissa vems...
Grattis världen VI
Detta är en av mina absoluta favoriter, för den täcker så mycket på något sätt. Vi har resa, vi har party, vi har kärlek - och allt i en och samma kaka. Fantastiskt.
Vi är fortfarande kvar kring hösten/vintern 2006 - och en rolig detalj är att mitt hår skiftar från mörkbrunt till orange till slutligen gult. I den här filmen så skymtar förresten "Gay" förbi för första gången i dessa film-sammanhang.
Hoppas att ni uppskattar filmen lika mycket som jag. ..Och lugn grabbar, de känsligaste bitarna är fortfarande censurerade.
Mycket nöje!
The Beardhunters 2 - "The hunt is on"
Veckans frisyr
Alright - vi kör på.
Kort summering vart vi är just nu i frisyrstadiet: Jag hade alltså rakat skallen sommaren 2005, för att sen låta det växa ut till min kanske "fräschaste" frisyr hittills. Men med tiden så växer ju håret, av naturliga skäl, vidare - och vintern 2006 var det dags för en ny frisyr.
Så här tänkte jag: Återigen så sneglade jag mot min själsfrände - Liam Gallagher. Under "Don't believe the truth"-sessionen 2005 så hade han en frisyr som bestod av kort lugg med längre sidhår. Därför blev det självklart för mig att hoppa på det tåget.
Problemet var bara att hans längre sidhår bestod av skäggpolisonger - något som jag inte förmår att odla. Därför fick det bli "vanliga" polisonger för min del. Efter mitt besök hos frisören var jag dock inte riktigt nöjd med luggen - varpå jag tog saken i egna händer och klippte luggen ytterligare på hemmaplan. Detta skulle jag dock få ångra, vilket kommer att visa sig lite längre fram under den här avdelningen.
Men just då och där så var jag väldigt nöjd med hur jag såg ut på hjässan. En riktigt kort lugg som enbart är till för att ligga platt framåt, och sedan längre hår på sidorna. Klockrent.
En sak som jag dessvärre kom på långt senare var att även "Vampyren" stoltserade med en märkbart kort lugg på den här tiden. Självklart hade jag noterat detta innan, men det gick inte upp för mig att vi nu var två stycken med kort lugg. För mig - som försöker vara extremt noga med att inte plagiera människor i min närmaste omgivning - blir detta därför lite komplicerat. Men, som sagt, det var något som jag kom på långt senare.
Till mitt försvar så kan jag säga att "Vampyren" hade haft denna korta lugg en längre tid, så det var antagligen ingenting jag tänkte på längre. Sedan kryddade han ju också denna korta lugg med en jättehockey-frilla - något som jag valde att skippa...
Så var det
Ännu en födelsedag till ända.
Hur var det då? Som vanligt, fast med lite mer rost i gångjärnen.
Vaknade halv tio - torr i käften fast inte bakis - och där på sängkanten satt en vacker kvinna och gratulerade mig. Lite kaffe och gröt, följt av lite jobb - sen var dagen clean.
Släkt hälsa på. Fick vinglas - vilket matchade det svarta vinstället i skinn som jag fått av mossan' & fassan'. Fick även en rakapparat av mossan' & fassan', så nu är jag utan tvekan man på riktigt! Bara skägget som fattas...
Gratulationer ifrån vänner har även trillat in - till och med från oväntat håll. Dock inte ifrån den allra självklaraste personen. Väldigt smaklöst (det var ändå igår - och inte i lördagsnatt som jag fyllde år...)
Ny vecka. Hugg i bara.
...och världen stannade upp för ett kort ögonblick
För första gången ser jag pappa Ove hålla i en dammsugare.
Dimmigt ändå
Det blev en spontan-utgång igår.
Klockan tio på kvällen satt de fem riddarna hemma hos A och snackade skit och drack vin. Plötsligt kläcker jag ur mig: "Fan, jag är sugen på att gå ut. Ska vi göra det?". Kedjereaktionen var omedelbar, och genast förbannade jag mig själv för idén - eftersom att jag skulle jobba tidigt idag + att det är min birthday.
Det var dock försent att göra nåt - riddarna hade redan bestämt sig. Jag bestämde mig för att inte följa med, men i samma ögonblick som jag slog igen dörren till "Bläckfiskens" bil och såg riddarna köra iväg så kom ångesten.
Jag la mig på golvet hemma och stirrade upp i taket. "Vad har jag gjort?!". Efter att jag dragit i några trådar så tog jag upp jakten på riddarna. Jag flög till E-tuna på en "blomma" och stack in mitt huvud i "Bläckfiskens" lägenhet.
Dock var min ankomst väntad. Riddarna visste att jag inte skulle svika dem.
Väl där upplevde jag en av de roligaste förfester jag varit med om. Den varade inte länge - då vi hade ont om tid - men den stunden den varade så var det magiskt. Vilket fantastiskt kortspel - och "Vampyrens" regel som gällde rösterna var pricken över i:et.
Lotus var halvfullt - men det bekymrade inte riddarna. Jag vet inte om jag inbillar mig, men vart vi än drar förbi så så lyckas vi alltid få igång ett drag. En stämning. Ett party.
Stora dansgolvet - japp! Lilla dansgolvet - definitivt!
Jag antar att vi har det, helt enkelt.
När det sedan var dags för hemåtfärd så blev jag ensam riddare att vandra den vägen. "Bläckfiskens" bror hämtade upp mig och två andra nissar (vi kan kalla dem "Jocke" & "Basse").
Facit: "Jocke" spydde fem gånger på vägen hem. Dock inte i bilen. "Basse" tjatade om nån jävla brud som dissat honom. Tydligen hade hon pojkvän. Inte blev det bättre av att "Bläckfisken" puttade ner "Basses" hamburgare på marken. "Jag tycker ändå inte om hamburgare", blev svaret.
Angående tjejen som dissat honom: "Jag tycker ändå inte om tjejer". Några minuter senare ojade han: "Fan, jag trodde verkligen att jag skulle få knulla kväll.", för att tillsist dra till med ett "Äh, jag tycker ändå inte om att knulla."
PS. Jag vidhåller min åsikt ifrån gårdagen. 5 min = ingenting..
Woody Allen? Ingmar Bergman? Mats Olsson?
Så här ser en konstnär in action ut.
1986-01-20
En liten pojke föddes - till alla världens människors stora förtjusning. En liten pojke som skulle komma att förändra världen. En liten pojke.
Nu är epilogen slut. Kapitel ett kan ta sin början.
22:a svängen på jorden - det känns som igår...
Hej. Mitt namn är Erik Jonatan Björklund.
Äventyret har bara börjat.
Adrenalin
Min bästa text någonsin har jag inte skrivit ännu - men idag tog jag ett steg närmare den. Handbollen blev jävligt bra.
...och så lite mer bilder till folket
På väg mot nattens nirvana...
Kom nyss hem ifrån Sturehallen efter att ha bevakat IFK Arboga i handbollen. Många hästarslen.
Snackade lite med Susanne Axelsson, som nu spelar i Skövde. Söt tjej. Men vem fan var han?
Några inringningar på bandy och bowling - sen är helgens arbete slut. Har avsagt mig att arbeta imorgon.
Så - what to do? Hade ju tänkt mig att spåna fram ett "världens roligaste tal"-tal (hepp!) - och med lite vin så ska det nog fortlöpa alldeles förträffligt. Jag vet ju att mina vapendragare slåss mot "skorpor & vatten" - så någon utgång lär det inte bli tal om.
Dagens låt
Now
På yogan med fotbollslaget på kvällen somnade jag - och klockan kvart över tio slocknade jag för dagen. Måste vara ett nytt personligt rekord, kan inte minnas senast jag la mig så tidigt.
* * *
"Let's dance" på tv nu. Mat-Tina är ju lätt den snyggaste tv-personligheten just nu. Så fruktansvärt het. Hon och vackra Anne Lundberg från "Antikrundan".
Annars tänkte jag dra nu. Ska hämta en turturduva i E-tuna.
PS. Roligaste tv-reklamen på år och dagar är den med Leif G.W. Persson. Öppningsfrasen "Hej på er tjejer." är numera legendarisk.
Bilder från förra helgen
Killen till vänster säger: "Så här lång är min.", och killen til höger säger: "Gå härifrån eller dö."
"Gay" och...ja, "Gay II".
Killen uppe i högra hörnet har något på gång.
Killen med Kiss-tröjan i mitten ser ut som en riktig hiphop-fantast.
Alla ville se Petter live...utom en kille som bara var där för att dansa.
Killen längst bak säger: "Du.", och Petter svarar: "Did you just touch me?".
Let's fuck this party
Så här är det. Åsikterna om hur pass god kvalitet det är på gymnasiets undervisning går isär bland folket, samtidigt som skolan själv har spännt musklerna och gått ut med en ganska kaxig attityd.
För att få klarhet i detta så har Ulvesund bjudit in allmänheten till en informationskväll där saker och ting ska redas ut - och allting kommer att behandlas i en form av en talkshow. Typ "Efter tio" med Malou von Sivers möter "Beppes godnattstund".
Vi har gamla elever, som nu är färdigutbildade efter det som eleverna pluggade på gymnasiet, i ena hörnan - och vi har nuvarande elever på skolan i den andra hörnan. Mittemellan dem kommer jag in i bilden, som en slags moderator eller utfrågare som ska få igång och hålla i en diskussion kring Ulvesund.
Det kan bli intressant - och jag ser väldigt mycket fram emot att hugga tag i uppgiften. Skolan har även gått ut ganska hårt med inbjudningar, "Så det kan bli jävligt mycket folk" enligt rektorn på Ulvesund. Men samtidigt kan det bli jävligt lite folk också, så det återstår att se.
Nu börjar researchen kring skolan för mig - och helgen kommer att innehålla mycket brainstorming för att få ett så extraordinärt manus som möjligt. Imorgon är det jag som knallar till bolaget för att inhandla verktyg till manus-snickeriet - det vill säga Jack Daniels och en helvetes massa öl. Det ska nog göra susen för att få igång den bästa produktiviteten när det gäller att leta i min humorkammare.
Jag kräver att åtminstone ett par av mina humorbröder infinner sig i mitt brainstormings-arbete, för att på så sätt få bästa möjliga resultat.
Morgonpasset
Dagens låt
Magiskt
Årets sågning (som jag för allt i världen önskar att jag kommit på):
"Deras frisyrer såg ut som något som hade brunnit och som någon försökt släckt med en yxa."
Världsklass!
En händig man
Sådär. Nu är Gessle-biografin genomplöjd - och vilken fantastisk berättelse det är!
Allt börjar med den lite udda och kraftiga pojken som bär stora svart glasögon och som kan allt om pophistorien. Den där udda pojken som flydde allt vad sport hette och som hoppade av skolan för att satsa på någonting helt annat. Till en början inte nödvändigtvis musiken - men så småningom blev det oundvikligt.
Genombrottet med "Flickorna på TV 2", Gyllene-hysterin med "När vi två blir en" och upplösningen av ett av Sveriges genom tiderna största band.
Efter Gyllene tiders splittring höll det faktiskt gå åt pipan med hela Gessle-sagan. Två soloalbum floppade och han föll allt längre bort från folks medvetande. Sen kom förslaget att han - tillsammans med den då allt klarare lysande svenska sångerskan Marie Fredriksson - skulle "hitta på" någonting.
Hobbyprojektet kallades för Roxette, efter en Dr.Feelgod-låt, och Sverige gillade vad de hörde. När sedan en amerikansk utbytesstudent tog med låten "The Look" till USA - ja, då började det internationella segertåget som skulle vara i dryga fyra år.
Fyra Billboard-ettor och diverse topp-5-låtar - sen var världen deras.
Allt eftersom dalade populäriteten - och Roxette fadade ut "over there". I Europa - och främst Tyskland - var intresset dock fortfarande stort.
Sen gom Gyllene-comebacken, vilket blev en allmänt känd monstersuccé. Därefter följde "Mazarin"-plattan, och idag är Per Gessle fortfarande en av de absolut största i Sverige. Om inte störst.
Det som är så fantastiskt bra med boken "Att vara Per Gessle" är att alla får komma till tals. Det är absolut ingen hyllning till popsnöret - utan en sann berättelse om hans karriär. Det vädras åsikter om hans omtalade pengagirighet, hans ibland hänsynslösa målmedvetenhet - vilket nästan krossat vissa människors känslor emellanåt, och hans egotrippade drag.
Alla får säga sitt - från vännen/fienden Micke "Syd" till amerikanska ekonomirådgivare.
Det gör boken till en - till synes - öppen och innerlig berättelse om en pojke som bara ville bli störst i världen. Det gör det till en fascinerande bok om man - som jag - fullkomligen älskar allt som har med Gessle att göra. Fråga mig inte varför - men jag är och har alltid varit en Gessle-nörd, utan att egentligen inte mega-älska hans musik.
Grattis världen V
Skägg var - som alltid - på tapeten vid den här tidpunkten, och flera av oss suktade efter en ansiktshårväxt. Därav namnet Beardhunters - som denna serie av kommande småfilmer heter.
Vi är någonstans vid hösten/vintern 2006, vilket framgår i produktionen då allt har en lite mörkare undertoning.
Första filmen är relativt kort, inte bäst - men bra. Så varsågoda - här har ni The Beardhunters.
Mycket nöje!
The Beardhunters
Att ta det eller icke ta det - det är frågan
Skönt. Kvällens spinning med fotbollslaget gick fan så mycket lättare än förra veckan.
Uppåtgående kondition?
Även fast man är mil ifrån "Lotta - the spinningcoach" - vars ben trampar som ett trance-technosolo - så känns det ändå bra att mjölksyran inte infann sig efter tio sekunder som sist.
Har även fått ett erbjudande om ett 75%-vikariat på dagiset våren ut. Är i valet och kvalet. Bra med pengar, men samtidigt har jag skjutit upp min retirement från de små underbara liven alltför länge...
Får se hur jag gör.
Blir i alla fall en månads heltidsvikariat till att börja med.
PS. Kom på idag, till min stora förskräckelse, att jag fyller år på söndag. Jag vet ju om när jag fyller - men inte fan trodde jag att det skulle komma så här tidigt.
Blä...
Dagens låt
Hatar läktaren
Vänsterknäet krånglar fortfarande efter den fega attacken på en träning innan jul. Kan fortfarande inte vara med i något tvåmålsspel - och det är fucking frustrerande. Visst...pisstråkiga saker som styrka, kondition och spinning det går bra - men när det är dags för det roligaste av allt...nä, nä, nä, då får man plötsligt snällt sitta bredvid och titta på.
Kul.
Hip-Pomp
Jag lyckades hamna på ett hörn i en bild i Eskilstuna-Kuriren från Petter-konserten i lördags. På så sätt kom vi in på en hip hop-diskussion på jobbet idag. Plötsligt utbrister en av jobbarkompisarna: "Jag gillar ju Petter, fast jag gillar nog Mange Schmidt mer. Han gör sån där skön hip hop som Magnus Uggla".
Då var jag tvungen att vända mig om och sluta mina ögon i frustration. Sen gick jag.
Annars så var det en unge som sa att jag hade skägg.
Jag blev så glad att jag gav honom en hundring.
PS. Peter Stormare - vilken människa!
Reprisen av "Stjärnorna på slottet" blev en fascinerande upplevelse. En inblick i en livshistoria som gick rakt in hjärtat och framkallade tårfyllda ögon.
Veckans frisyr
Nu ett par steg tillbaka - då jag glömde en utstyrsel. Här kommer försommaren - 05.
Så här tänkte jag: Vi är nu tillbaka till min hockeyfrills-period som jag hade lagom till studenten. Håret var råttfärgat - någonstans mellan mörkbrunt och min vanliga blonda nyans - och jag var tvungen att göra något åt det.
Jag har för mig att Mr.Beckham hade blekt håret vid den här tiden, så jag var inte sen att efterapa. Dessvärre blev det inte snyggt alls - och lagkamraterna i fotbollen kallade mig alltifrån "Albino" till "Kycklingen". Jag höll med - och två dagar senare rakade jag av mig skiten.
V
Idag, igår, imorgon
Puuuuh... sicken dag, sicken dag.
Brottning i Arboga - hem och leverera matrialet - hockey i Arboga - ringa in innebandy - hem och leverera matrialet.
Sicken dag. Men det känns för jävla underbart när man är klar.
Okej - om jag ska försöka mig på en lite mer nyanserad sammanfattning av gårdagskvällen/natten.
Förfesten hos Bläckfisken blev som väntat jävligt bra. För jävla bra - eftersom meningen var att jag skulle ta det lugnt igår då det vankades jobb idag.
Men det sprack ju direkt. Hyresvärden och S tyckte att det var en strålande idé att spela "Fia med hutt" - och deras entusiasm smittade av sig på mig. Några huttar och en flaska vin senare så var kvällen invigd, så att säga.
Calle dök upp senare, och med sig hade han gamle Dale. Ett kärt återbesök (blir alldeles för sällan numera).
Efter att ha spelat världens just nu roligaste förfest-tv-spel, plus lite "Våghals" (hur fan kunde du höra att det var jag, Anna???), så drog vi vidare till Lotus där vår polare Petter stod och rimmade ord. Han var grym. Fett grym.
Träffade på m0e och Johanna, plus att "Jag-älskar-mat-mannen" träffade på The Flower. Brorsan var där. Jag och Bläckfisken pratade om livet och framtiden, läppjandes på en alltid lika fruktansvärt äcklig Pripps Blå.
Det blev verkligen en svinkul kväll - och därför kände jag inte alls för att åka hem tidigare.
Väl i bilen kände jag att jag behövde göra något som jag aldrig behövt göra under en bilresa förut. Därför stannade vi i Bläckfiskens gamla trakter för att vattna vägkanten med lite magsaft.
Blev ett förtjusande fylleinlägg på denna sida innan jag med viss tvekan somnade.
På morgonen så studsade jag absolut inte upp ur sängen, utan hasade mig långsamt ner på golvet med blodsprängda ögon. Att sen veta att man står inför en hektiskt och relativ tung arbetsdag - inte loligt.
Men, men... Här är jag. Färdig. Tömd. Trött - men glad. Glad för att jag följde med ut igår - vilket jag inte tänkt. I alla fall inte i den utsträckningen.
Men ey kompis det ordnar sig alltid.
Imorgon är det dagis för hela slanten - plus fotboll on the night. Så blir det.
Hela veckan.
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ
Har aldrig kämmt mig så omotiverad att lägga miug, Fy fab. Hadenså kul!!!¨´
Var länge sen jag hade so roligt. Känns moriberat att jobba imorgon.
Jävla skit. Alla var där..Dale, M0e, hon antes, skånepågtös, akka,,,
FCy fan, varför måste jag hem?
Holy crap
Klockan två rullade jag ur sängen - redo att möta världen.
Spenderade kvällen och en bit av natten åt att spela tv-spel med den alldeles förträfflige herr Blomgren. Väl hemma blev det sallad (ja, sallad) framför teven där Killinggängets privata inspelning ifrån Lollipop-festivalen just hade satts på.
Lite dittan och dattan senare så låg man i sängen och läste Gessle-biografin, innan jag klockan halv fem var redo att sluta ögonen.
Idag blev det jobb på tidningen - i form av innebandy - och imorgon fortsätter det med innebandy, brottning (!) och ishockey i Arboga.
A whole lotta' things...
Nu - däremot - blir det en förtjusande avslutning på dagen i form av umgänge med 3/6 av The Fag's i E-tuna.
Petter ska ju till Lotus - och det får man inte missa.
Gat däm it!
Blä!
Nej, nej, nej, nej. Nej!
Man får bara inte göra en så löjlgt dålig video. Man får faktiskt inte det. Det är ett hån. En spottloska mellan ögonen på oss allihopa.
Jag menar...fy fan. Usch..
Videon börjar med att alla "träffas" i studion, utbyter några slemmiga "Heeej!!!", "Kul att se dig." och "Är det bra eller?", för att sen utdela några gulliga kramar.
Redan där började jag ana oråd.
Sedan ett "Ska vi köra eller?", innan de tre flickorna börjar stämma upp i sång.
Okej att de sjunger som om de fått pungen krossade - det kan de inte göra något åt. Men att sen börja fjanta sig med varandra - som typ att börja putta undan varandra ifrån micken som de ska dela på - där går kräkgränsen.
Sen fortsätter de tre flickorna med att skratta och blinka åt varandra - för att emellanåt lägga in ett "tummen upp"-tecken åt kameran...
Ha et fö jevla fjollträsk?
På tal om bärlikt
It's friday, I'm in love
I januari och februari kommer vi att utöva yoga med fotbollslaget på torsdagar - och igår var första dagen.
Intryck - inte så jobbigt som jag hade föreställt mig. Kanske för att det var första gången för oss, i och för sig. Jag upptäckte i alla fall att jag blir vigare ju längre jag får hålla på att tänja och sträcka ut, plus att jag har dålig balans.
Annars helt okej.
Några ord om Grammisgalan känner jag mig också tvingad till.
HUR FAN KAN DEN DÄR GOLVMOPPEN VINNA FYRA JÄVLA GRAMMISAR!!!!!
Okej om han vunnit årets barnalbum eller dylikt, men nu blev det ju löjligt. Synd om Sahara hotnights som blev utan pris - i år igen.
Kent må vara ett grymt överskattat band - men de såg ändå rätt coola ut när dom gick upp för att hämta sina två tunga priser.
Lars Winnerbäck fick se sig besegrad i den ena klassen efter den andra - innan han tillslut fick gå upp och hämta pris för Årets låt. Han såg fan också ganska avslappnat cool ut.
Kul och välförtjänt för Säkert! att vinna två Grammisar - och jag håller nog med henne om att Årets textförfattare är det finaste priset man kan vinna, tillsammans med Årets album.
Amandas debut - var den så jävla bra? Jag är kluven. Ge mig tid.
Till sist: Hur kan folk bli upprörda eller förvånade över fyllan som förekommer på Grammisgalan? Det är ju allmänt känt att årets firmafest för musik-Sverige - tillika årets blötaste kväll - är just Grammisgalan.
Nyss igår, hej då imorgon
Vår gamla lärare på Centralskolan är död. Uffe Rapp.
Han blev 62 år. Cancer.
Det känns lite konstigt, faktiskt. Han var ju nyss här, eller där...i klassrummet...typ.
Rolig som få
Jag gjorde en miss.
Jag köpte biljett åt helt fel håll.
Men nu är jag här igen.
Redo igen.
När går tåget mot Rock'n'roll?
Japp, så var man tillbaka på dagis igen efter en lång och hälsosam julledighet.
Självklart fick jag skratta gott på en gång.
Så här var det. Jag satt och åt mellanmål med fem ungar inne i köket. Alla skrek dom lika högt, så för att få deras uppmärksamhet frågade - eller skrek rättare sagt - jag vad deras favoritdryck var. En svarade Cola, en annan Pepsi och två tyckte saft var godast.
Slutligen var det dags för dagisets ofrivillige skämtare att avslöja sin favoritdryck - och han drog till med: "Jag tycker om brunsås till potatis."
Ridå.
Dagens låt
Filmkrönikan
Jag hatar lägen när man är så fruktansvärt utsatt, typ ensam i en hel jävla stad. Eller ensam och ensam... Men när det blir såna där i-sista-sekunden-händelser, då kan jag fan knappt titta. Jag lever mig in i filmen så jävla mycket så att det blir fruktansvärt. Obehagligt.
Där för blev I am legend mycket läskigare än t.ex. Saw IV.
Minus med rullen är att specialeffekterna är riktigt taskigt gjorda. Det blir dataspelskänsla ibland - och för mig som är allergisk mot specialeffekter så blir det ingen höjdare.
Sedan förs historien fram i ett alldeles för långsamt tempo, men det är väl antagligen för att historien är för tunn för att berättas snabbare.
Utöver de två klagomålen är det en bra film. Som oftast (inte alltid, S) när det gäller Will Smith.
Grattis världen IV
Så varsågoda - njut av det sista ni kommer att få se ifrån serien med "Fag-alert"filmerna.
Mycket nöje!
The Fag-alert movie 4 - "The final fag" (Del 1)
The Fag-alert movie 4 - "The final fag" (Del 2)
Veckans frisyr
Okej. Efter att rakapparaten åkt fram lagom till sommaren 2005 så närmar vi oss nu sensommaren/hösten 2005.
Så här tänkte jag: Efter senaste snaggningen så hade håret fått växa, helt enkelt. Ju mer längder som uppenbarade sig - ju mer fanns det att fixa till med lite vax.
Och - jag vet - likheten med David Beckham är slående. Men jag kan inte göra n
ågonting åt det...det bara är så.Tittar jag på frisyren nu så är den rätt sofistikerad. Egentligen rätt vanlig - men ändå ganska vuxen på nåt sätt. Jag vet...
Det enda jag vet är att jag fått mycket positiv respons ifrån en flicka på andra sidan kusten - tack vare stora bilden ovan.
Nöjd. Så klart.
Exklusiv intervju
Min häst: Ohoj, Jonatan. Hur står det till?
JB: Tack bara bra. Lite öm, men annars är det fint.
Min häst: Hur går arbetet med den nya filmen då?
JB: Det fortskrider enligt planerna. Just nu är jag mitt uppe i grovklippningen, och det jag kan urskilja hittills är att det blir en något annorlunda film jämfört med "Sunny Beach - The movie".
Min häst: På vilket sätt blir det annorlunda?
JB: Ja, man kan väl säga att "Sunny Beach - The movie", som utspelade sig sommaren 2007, är mer färgglad, liksom. Det är mer "ice-cream & ballons"-känsla över den, medan den här nya filmen drar åt det något mörkare hållet. Dels för att den utspelar sig på vintern då vi reser till Sälen för att fira nyår, men också för att själva stämningen och atmosfären har en mer allvarsam tyngd över sig.
Min häst: Var det ett medvetet drag? Att göra en något dystrare film än den sommarglada förra filmen?
JB: Njae, inte direkt. Men eftersom att det är en dokumentär så kan man inte riktigt styra över sånt. Självklart går det fortfarande att dra vissa paralleller till förra filmen, det är ju ändå samma grabbar plus en tillökning, men samtidigt så är den egna känslan en färskvara som varierar från dag till dag. Ja, från sekund till sekund, egentligen.
Därför drar det mer åt en ren dokumentär snarare än dokumentär/komedi.
Min häst: När förväntas du bli klar med filmen, och har den fått något namn ännu?
JB: Filmen dröjer nog minst en månad till innan den är helt färdig. När grovklippningen är klar så ska det ju finklippas, för att sen strukturerars till en något ordnad berättelse. Vad gäller namn så har jag några alternativ som jag gnolar på, men än så länge går den under arbetsnamnet "Sälen - Andra resan".
Min häst: Okej, det låter spännande. Som avslutning har jag en fundering kring förra filmen, "Sunny Beach - The movie". Den blev ju klar i somras, men än så länge så är det bara en väl utvald skara personer som har sett den. Varför?
JB: Ja, så här är det. Tanken är att världen ska få ta del av det mästerverket, men det finns några faktorer som sätter käppar i hjulet. Anledning ett - filmen blev aningen vågad i vissa scener, varpå en del av de inblandade känner att det är ganska känsligt matrial. En censurering, eller omklippning rättare sagt, är dock på gång. Anledning två - filmen är 1 timme och 52 minuter, vilket gör att det inte är helt enkelt att lägga ut den på nätet. Filmen finns dock på DVD i ett hemligt antal utgåvor. Men jag jobbar på det och vill inget hellre än att världen ska få ta del av resan. Ingen lär bli besviken.
Min häst: Hmm, fair enough. Tack för att du tog dig tid!
JB: Tack själv, och till alla läsare på "Min häst" för alla underbara brev - fuck you very much!!
Sunday produktiva sunday
What a day what a day what a very good day.
Men först av allt:
Vilket place han har skaffat sig, Torpa-sonen. Riktigt schysst - och nu börjar det faktiskt rycka lite i spenorna. Har aldrig känt så tidigare, men nu börjar det komma. Eller...vi får se.
Okej.
Dagen "denna" började med orientering kl.10.00 vid IKW-stugan i Köping. Nej, jag var inte med själv - utan hade fått i uppdrag att skriva och plåta skiten. Eller fan, det var rätt nice ändå.
Aja. Sedan bar det hemåt för en färdknäpp - mat - innan det åter var dags att bege sig till Köping. Denna gång för bevaka KIS bandy. De vann - efter jävligt tajt andra halvlek. Björkdal avgjorde med två minuter kvar. Skönt, för det är så segt att intervjua arga tränare. Borde ha fått med en intervju med Björkdal - karln gjorde ändå tre mål - men jag lyckades att inte tänka på det. Pissdåligt av mig, faktiskt.
Kvällen avrundades sedan med bio med me' ma'. Arn var filmen - trea var betyget. Riktigt bra för att vara svensk, men lite för lång och lite för långrandig emellanåt.
Dagens låt
Wish I could be like David Watts
De människorna är så mycket bättre än mig, och jag avundas dem.
Stefan Holm, av alla människor, visade upp ett förbluffande snyggt skägg i gårdagens På spåret - och genast blev han en mindre idol för mig. På tal om idol så brukar även Liam Gallagher kunna odla ett grymt skägg när han känner för det.
Men världens snyggaste skägg har ändå skådespelaren Ryan Reynolds. Helt jävla magiskt. Jag funderar nästan på att plastikoperera ett liknande skägg - för det blir fan inte snyggare än så här:
Don Johan
Någon gång måste du bli själv.
Jag har inte sagt någonting än
men jag väntar, väntar."
Japp, så här ser man ut efter det senaste äventyret. Så nu är det fritt fram att förälska sig i mig. Jag vet att ni vill... Jodå...haha...jodå....joho...jo...okej då, kanske inte...
Men det spelar ingen roll - någon av er därute kommer ändå att hamna hos mig, eventually. Det går inte att göra någonting åt det, det kommer bara att bli så. Jag är ledsen. Plötsligt händer det.
Någon gång måste du bli själv.
Slut på epilogen - nu börjar kapitel 1...
Hemma igen efter sex dagar i Sälen. Sex bra dagar i Sälen.
Kul att se Tandådalen igen. Det var som hemma fast annorlunda.
Otroligt förlösande att få uppleva snön igen - bortsett från skottningen och isskrapandet på bilen.
Vad har vi då åstadkommit? En hel del, faktiskt - även om mycket av det är hemlighetsstämplad. Förutom en jävla massa ölpimpling i och med kortspelet "Pyramiden" så har vi briljerat i skidbacken, gjort misslyckade trick med A's Hobbex-snowboard som han fick i födelsedagspresent, ätit korv, tittat på en ensam Idol-Anastacia vid bardisken typ sju (kanske åtta) gånger, rökt cigarr bak-o-fram, druckit svingod champagne (som var fan så mycket godare än vissa andras...mmm...), rakat skallen, haft "mohikan-frilla" för en kväll, dansat i mängder, ätit ännu mera korv, kollat på Viva la Bam, pratat med Beppe, blivit påhoppad av en jättearg människa ifrån Helsingborg så att moi fick smaka på Fjällis golv bara för att moi stod och pratade lite med "M".
...och så har vi ätit korv.
Men nu är vi alltså hemma igen. Tillbaka till vardagen.
Nu börjar antagligen en vit månad. Dels för att vissa personer saknar klöver, men också för att fotbollen börjar på måndag.
Skit i det nu. Nu börjar uppladdningen inför sommaren 2008. Halmstad nästa. Tylösand - here we fucking come.
Ska ni hänga med? Vi har i alla fall reserverat tre platser till tre norska "bulgarer". Vi har ju faktiskt lovat att visa er Sveriges paradis på sommaren...
