På väg till Gundesvanland...
Såååådäääärjaaa. Väskan är packad, kaffet är urdrucket, hakan är rakad, kasettbanden är nypolerade, halsen är uppsjungen, draken är kortklippt. Ja, jag tror att det mesta är fixat.
Nu drar vi till Borlänge och Peace & love-festivalen.
Nu drar vi till Borlänge och Peace & love-festivalen.
Varför lördagskvällen var så jävla rolig...
Kaggen gled fram till några tjejer som satt i en bil och sa:
- Hej. Det är jag som är Paradise hotel-Andreas.
När tjejerna då jublade imponerat åt honom så gled jag fram till bilen och sa:
- Hej. Jag har sett hans penis.
- Hej. Det är jag som är Paradise hotel-Andreas.
När tjejerna då jublade imponerat åt honom så gled jag fram till bilen och sa:
- Hej. Jag har sett hans penis.
Twitter deluxe
Blev en tur till Eskilstuna idag för att inhandla livsviktiga produkter som Resorb och Ipren. Var även på jakt efter ett par gummistövlar, begagnade såklart, men på det området var det tokdött.
Så jag åkte upp till Kaggen för att lira lite tennis på PS3, och det slutade i en svidande slakt för min del. Jag vann dock första matchen och blev min vana trogen upppumpad av självförtroende. Jag utropade mig själv till den bästa av oss två, och tre förluster senare var jag 100 kronor fattigare eftersom att jag i min frustration försökte hotta upp tillställningen.
Sen blev det en sväng till Skillinge beach för ett par välbehövliga svalkande dopp i den 30-gradiga värmen, och både jag och Kaggen är nu överens om att morgondagens resa till Peace & love kommer att bli en rolig historia. Om Kaggen har tillgång till dusch. Annars kommer han att bli väldigt väldigt ledsen.
Nu väntar förlängning mellan Paraguay och Japan, och jag håller alltid alltid alltid på Japan i fotboll. Och England, men det gick ju åt helvete.
Funderar även på att blunda nån timme. Somnade nämligen inte förrän halv fem i morse.
...och sen blir det väl packning och Spanien-Portugal.
Så jag åkte upp till Kaggen för att lira lite tennis på PS3, och det slutade i en svidande slakt för min del. Jag vann dock första matchen och blev min vana trogen upppumpad av självförtroende. Jag utropade mig själv till den bästa av oss två, och tre förluster senare var jag 100 kronor fattigare eftersom att jag i min frustration försökte hotta upp tillställningen.
Sen blev det en sväng till Skillinge beach för ett par välbehövliga svalkande dopp i den 30-gradiga värmen, och både jag och Kaggen är nu överens om att morgondagens resa till Peace & love kommer att bli en rolig historia. Om Kaggen har tillgång till dusch. Annars kommer han att bli väldigt väldigt ledsen.
Nu väntar förlängning mellan Paraguay och Japan, och jag håller alltid alltid alltid på Japan i fotboll. Och England, men det gick ju åt helvete.
Funderar även på att blunda nån timme. Somnade nämligen inte förrän halv fem i morse.
...och sen blir det väl packning och Spanien-Portugal.
En fin stund på dagen...
Hur fördriver man tiden mellan klockan 0.00 och 01.00 en helt vanlig jävla tisdagmorgon? Tjae, varför inte framför finalen av 100 höjdare - Skandinaviens skönaste människa från 2007 på kanal5play.se, med detta smörgåsbord av godsaker.
Man äta mycket gott framför teven eller datorn, men just ikväll fanns det inget godare än detta. När jag ser den här bilden så tänker jag: "Fan, vilken värdig timme i mitt liv ändå". Det är det jag tänker om den här brickan med godsaker - vilken värdig bricka. Det enda som fattades var salamin.
Man äta mycket gott framför teven eller datorn, men just ikväll fanns det inget godare än detta. När jag ser den här bilden så tänker jag: "Fan, vilken värdig timme i mitt liv ändå". Det är det jag tänker om den här brickan med godsaker - vilken värdig bricka. Det enda som fattades var salamin.
Countdown
Blev en kort sväng till Överskottsbolaget ikväll med Fröken Johansson och Carro för att fixa diverse nödvändigheter inför Peace & love på onsdag. Typ Batman-plåster, vita bönor och dillchips.
Fick även se pärlan som vi ska bo i under festivaldagarna och det kommer nog att bli en riktigt mysig historia. Åh vad jag längtar efter att få skeda Kaggen. Börjar även känna mig lite täppt i näsan, så om han har tur så kan det bli några sjuhelvetes snarknätter. Alltså riktiga jävla as till snarkningar. Jag pratar om daller-på-kristallglasen-snarkningar. Om han har tur.
Nåväl, börjar bli riktigt jävla sugen på att dra UPP till Borlänge nu. Inte NER som nån gynnare hade skrivit förut. Och visste ni att Borlänge ligger i Dalarna? Ja, det visste jag också, men jag slant lite med fingrarna och kom åt Värmlands-tangenterna istället.
Hepp, imorgon ska det fixas och trixas, för på onsdag förmiddag rullar partyvagnen.
Fick även se pärlan som vi ska bo i under festivaldagarna och det kommer nog att bli en riktigt mysig historia. Åh vad jag längtar efter att få skeda Kaggen. Börjar även känna mig lite täppt i näsan, så om han har tur så kan det bli några sjuhelvetes snarknätter. Alltså riktiga jävla as till snarkningar. Jag pratar om daller-på-kristallglasen-snarkningar. Om han har tur.
Nåväl, börjar bli riktigt jävla sugen på att dra UPP till Borlänge nu. Inte NER som nån gynnare hade skrivit förut. Och visste ni att Borlänge ligger i Dalarna? Ja, det visste jag också, men jag slant lite med fingrarna och kom åt Värmlands-tangenterna istället.
Hepp, imorgon ska det fixas och trixas, för på onsdag förmiddag rullar partyvagnen.
Kul grej för mej
En anonym läsare har uppmärksammat att bilderna från midsommarafton när jag badar uppe i Västanhed påminner om förra årets midsommarbilder när jag badade uppe i Västanhed. Det är helt korrekt, fast lite fel.
Bilderna i fråga är inte från förra året, utan från 2008, och det är inte ifrån midsommarafton, utan från en helt vanlig dag i juli.
Men det känns väldigt roligt att ha såna inbitna läsare som kan komma ihåg en sån här sak. Träd gärna fram, vem du än är. Min gissning är att det handlar om Kaggen, Mr.Tequila eller Vampyren.
Midsommarafton 2010:
Juli 2008:
Bilderna i fråga är inte från förra året, utan från 2008, och det är inte ifrån midsommarafton, utan från en helt vanlig dag i juli.
Men det känns väldigt roligt att ha såna inbitna läsare som kan komma ihåg en sån här sak. Träd gärna fram, vem du än är. Min gissning är att det handlar om Kaggen, Mr.Tequila eller Vampyren.
Midsommarafton 2010:
Juli 2008:
Någon att fira
Idag säger vi grattis till min lilla Bubbe som fyller 21 år.
Helt sjukt egentligen, det växer upp så fort de små liven. Men det får man väl ta och tugga i sig, det kommer ju med i paketet som kallas för "livet".
Anywho, grattis Lillebror. I love you.
Helt sjukt egentligen, det växer upp så fort de små liven. Men det får man väl ta och tugga i sig, det kommer ju med i paketet som kallas för "livet".
Anywho, grattis Lillebror. I love you.
Som Oasis-fan blir man stolt över det här...
Midsommar, del 2
Jonte, Ödlan och Linslusen Linus som alltid ska hålla på och showa framför kameran.
The beauty and the beast.
Ödlan visar rin respekt gentemot sin kapten och mentor i livet.
Nu hoppar vi fram några timmar. Efterfest, som ni kan se.
Tordan var trött. Det var inte Danskungen.
Snygg-Johan var också trött. Men det var inte Danskungen.
"The party ain't over yet!" skrek han hela tiden medan han gjorde tummen upp.
Lagbild klockan 05.30. Det syns vem som tar bilden mest seriöst.
Midsommar, del 1
Lillebror, Ewa Falck, Mormor och Morfar i väntan på Mor och Far.
Idyllen.
Ett dopp i Hedströmmen.
Svalkande? Svar: ja.
En hund.
The Hoff.
God mat.
The king of the world.
Den berömda "efter maten-tuppluren".
En midsommarnattsdröm, en dag senare...
Sådär ja. Då var den midsommarhelgen över. Jag har alltid höga förväntningar på denna underbara kväll, och i år blev den lite annorlunda i den bemärkelsen att det blev en tvådagars - och att den kväll som jag hade önskat att midsommaraftonen skulle vara blev igår istället. Hängde ni med?
Alltså, för att tala klarspråk - midsommarafton var inte så jävla rolig, men gårdagskvällen var riktigt jävla rolig.
I fredags var vi hemma hos Snygg-Johan, och det var väl trevligt på alla sätt och vis. Men någon "midsommaraftonskväll" blev det aldrig. Och jag lyckades också bli så där som jag inte vill bli mot slutet av kvällen. Så igår tänkte jag att "fan, det här blev ingen midsommar att komma ihåg".
Men - så bestämde vi oss för att ta en ny vals, och då med sikte på Westerqwarn. Det blev en väldigt lyckad historia. Först satt vi hemma hos Tordan ett tag, innan vi på nytt begav oss ner till Eddavägen och Snygg-Johan. Sen tog vi sats mot Westerqwarn och den underbara kvällen fortsatte. Strålande väder, mycket folk och bra humör - då går det inte att misslyckas.
Jag gjorde väl egentligen bara ett snedsteg på kvällen, och det var när jag lyckades hamna i vattnet bredvid scenen. Jag vete fan hur det gick till, jag dansade väl för långt och vänster, och resultatet blev två bruna och plaskvåta klumpar till fötter. Det är det enda jag kan tycka var lite...tråkigt.
Sen for vi hemåt, till Snygg-Johan igen, och natten ville aldrig ta slut. Framåt sex på morgonen var jag hemma, efter att jag, Danskungen, Maria Häggkvist och Sara Andersson tagit en promenad i den tidiga söndagsmorgonen.
Jag säger det igen, vilken jävla rolig kväll. Egentligen hände väl ingenting, men ändå kändes det som att det var den bästa kvällen i mitt liv. Svårt att förklara varför, men jag är tacksam för att det kan kännas så ibland. Det var längesen. Det påminde om kvällarna vi hade förr under Riddarnas glansperiod, när det kändes som att vi var odödliga och att natten aldrig ville ta slut. Jag behövde verkligen en sån kväll. Jag var lite rädd att den tiden i mitt liv var över, men boy did I proove myself wrong.
Alltså, för att tala klarspråk - midsommarafton var inte så jävla rolig, men gårdagskvällen var riktigt jävla rolig.
I fredags var vi hemma hos Snygg-Johan, och det var väl trevligt på alla sätt och vis. Men någon "midsommaraftonskväll" blev det aldrig. Och jag lyckades också bli så där som jag inte vill bli mot slutet av kvällen. Så igår tänkte jag att "fan, det här blev ingen midsommar att komma ihåg".
Men - så bestämde vi oss för att ta en ny vals, och då med sikte på Westerqwarn. Det blev en väldigt lyckad historia. Först satt vi hemma hos Tordan ett tag, innan vi på nytt begav oss ner till Eddavägen och Snygg-Johan. Sen tog vi sats mot Westerqwarn och den underbara kvällen fortsatte. Strålande väder, mycket folk och bra humör - då går det inte att misslyckas.
Jag gjorde väl egentligen bara ett snedsteg på kvällen, och det var när jag lyckades hamna i vattnet bredvid scenen. Jag vete fan hur det gick till, jag dansade väl för långt och vänster, och resultatet blev två bruna och plaskvåta klumpar till fötter. Det är det enda jag kan tycka var lite...tråkigt.
Sen for vi hemåt, till Snygg-Johan igen, och natten ville aldrig ta slut. Framåt sex på morgonen var jag hemma, efter att jag, Danskungen, Maria Häggkvist och Sara Andersson tagit en promenad i den tidiga söndagsmorgonen.
Jag säger det igen, vilken jävla rolig kväll. Egentligen hände väl ingenting, men ändå kändes det som att det var den bästa kvällen i mitt liv. Svårt att förklara varför, men jag är tacksam för att det kan kännas så ibland. Det var längesen. Det påminde om kvällarna vi hade förr under Riddarnas glansperiod, när det kändes som att vi var odödliga och att natten aldrig ville ta slut. Jag behövde verkligen en sån kväll. Jag var lite rädd att den tiden i mitt liv var över, men boy did I proove myself wrong.
Ko ack ack ack
Nu: Västanhed with ma' family.
Sen: Fest på Eddavägen with ma' friends.
Trevlig midsommar på er!
Sen: Fest på Eddavägen with ma' friends.
Trevlig midsommar på er!
Lazy torsdag
Hepp! He blidde inge match ikväll. Juventus hade int folk nog toll fotbollsmatch.
Så jag å Kaggen åkte ner till Skillinge bech och T-bryggan hett tag, å sedan for vi hem å klapp ihop en liten film om Thessan och Halles bröllop. Sen grillade Familjen Björklund och Familjen Carlsson lite kött. Å här ä vi nue.
Så jag å Kaggen åkte ner till Skillinge bech och T-bryggan hett tag, å sedan for vi hem å klapp ihop en liten film om Thessan och Halles bröllop. Sen grillade Familjen Björklund och Familjen Carlsson lite kött. Å här ä vi nue.
Du fina dag...
Ännu en strålande dag. Kan mycket väl bli en sväng till Skillinge beach idag, för att sedan sätta punkt för vårsäsongen genom b-lagsmatch hemma mot Juventus.
Jag ser mycket fram emot matchen, att få spela igen, och speciellt när vi ser ut att få ett bra lag. Brassarna skulle vara med och även Källe, så förhoppningsvis kan vi plocka första b-lagssegern ikväll.
Annars vankas det midsommar imorgon. Som vanligt åker jag upp till Västanhed på dagen för att fira denna underbara dag, men till skillnad från när jag var liten valp så åker jag numera hem till kvällen. Festligheter hemma hos Snygg-Johan är det som står på agendan för kvällen, och det tror jag kan bli en alldeles fantastisk kväll med mycket och trevligt folk.
Och Peace & love närmar sig med stormsteg. Mindre än en vecka kvar nu. Fick ett mess av Fröken Johansson igår med ett schema på alla band som skulle avverkas. Verkar kunna bli ett sjuhelvetes konditionspass det där, att hinna se allting, men det blir nog bra. Jag vill egentligen bara se Thorsten Flinck, sen får det andra komma efter vägen. Och Jay-Z måste man väl se, bara för att det är så bissart att en sån megaartist och New York-bo har hittat ut till de värmländska skogarna. Undrar om han också ska bo på husvagnscampingen? Hoppas vi blir grannar i så fall. Kanske kan bjuda över honom på kaffe och bullar om han har lust? Hoppas.
Och England gick vidare. Bra där.
Norska Posten kan man lita på...
Funny story...
För två år sedan åkte jag till Bergen i Norge för att bo ett tag tillsammans med Vampyren och Mr.Tequila. Till denna resa kände jag mig tvungen att ta min Visa-oskuld och skrota mitt kära lilla Maestro-kort som var ytterst begränsad i sitt användningsområde.
Problemet var bara att jag hann åka innan jag fått hem kortet, så Mor fick därför skicka kortet till mig. Just då bodde vi hos Super-Hilke, innan vi blev utkastade där av hennes hyresvärd under dramatiska omständigheter, så Mor skickade kortet till hennes adress. Men det kom inget kort. Vi väntade och väntade och väntade - men inget kort dök upp.
Tillslut hade det gått veckor, och nu började det brinna i knutarna ekonomiskt sett. Vi bodde på vandrarhem i väntan på att få komma in i våran lägenhet, och jag var den enda i sällskapet med cash. Dessvärre hade jag ju bara mitt Maestro-kort att ta till, och det var verkligen inte på alla ställen det fungerade. Allra minst i bankautomaterna.
Läget var kritiskt, men Super-Hilke och Storebror Thomas, som av en händelse var i stan, hjälpte till med pengar. Under tiden försökte Mor leta rätt på kortet via telefon, men det verkade spårlöst försvunnet.
Nåväl, via överföringar från internetbanken till Mr.Tequilas och Vampyrens kort så lyckades vi lösa ekonomin allteftersom. Därefter åkte jag hem och då hade Mor skickat efter ett nytt Visa-kort som snällt väntade på mig där hemma. Sedan tänkte vi inte mer på det. Fram tills nu.
Gissa vad jag fick hem i brevlådan häromdagen? Japp, Visa-kortet som Mor skickade till Norge för två år sedan. Vilken jävla resa det måste ha varit med om! Det tog sin lilla tid, men tillslut fick jag brevet. Helt oanvändbart för mig nu, men ändå.
Norska Posten, alltså... Jag har en slogan för dem: "Det kanske tar sin tid - men breven kommer alltid fram!".
Only in Norway...
Satan!
Fan också...
Sista matchen för vårsäsongen, "derby" mot Kolsva och en chans att gå in i sommaruppehållet som obesegrande serieledare - och så förlorar vi.
3-1 slutade matchen, och det efter att vi spelat med en man mindre i 70 minuter då Marcelo blev för het efter en fällning och delade ut ett slag, vilket ledde till utvisning. Nåväl, frispark fick vi och på den krutade Gustavo in 1-0, och den ledningen höll vi halvleken ut. Tyvärr fick vi sämsta tänkbara start på den andra halvleken med mål i arslet direkt, och efter det var det svajigt. Vi försökte trycka på och det gav luckor bakåt och ja...Kolsva kunde göra ytterligare två mål medan vi inte fick in den.
Vi kom inte upp i normal nivå denna kväll. Mycket felpassningar, eller "fjuttande", och lite dålig...glöd? Jag ska inte säga för mycket, det är lätt att sitta bredvid och tycka saker, men det kändes lite grand som att vi bara ville spela av matchen och gå in på sommarledigheten. Jag saknade lite derbykamp.
Dock är det ju aldrig lätt att spela med en man mindre, speciellt inte i mer än halva matchen, och det gjorde väl kanske sitt till. Hade vi inte fått den där utvisningen så är jag överygad om att vi hade tagit hem matchen.
Trist att förlora såklart, men att gå igenom en serie utan förlust är ju väldigt svårt. Nu har vi förlorat en gång, nu behöver inte göra det något mer. Tycker jag. Hoppas jag. FAN!
För egen del så blev det bänken, och det var väl en personlig bonus. Nu återstår en b-lagsmatch, mot Juventus på torsdag, innan det är ledigt i en månad tror jag. Därefter börjar höstsäsongen, och då hoppas jag kunna vara med och konkurrera på samma villkor som alla andra. Det är ju upp till mig och det gäller att komma väl förberedd. And I will do it.
Sista matchen för vårsäsongen, "derby" mot Kolsva och en chans att gå in i sommaruppehållet som obesegrande serieledare - och så förlorar vi.
3-1 slutade matchen, och det efter att vi spelat med en man mindre i 70 minuter då Marcelo blev för het efter en fällning och delade ut ett slag, vilket ledde till utvisning. Nåväl, frispark fick vi och på den krutade Gustavo in 1-0, och den ledningen höll vi halvleken ut. Tyvärr fick vi sämsta tänkbara start på den andra halvleken med mål i arslet direkt, och efter det var det svajigt. Vi försökte trycka på och det gav luckor bakåt och ja...Kolsva kunde göra ytterligare två mål medan vi inte fick in den.
Vi kom inte upp i normal nivå denna kväll. Mycket felpassningar, eller "fjuttande", och lite dålig...glöd? Jag ska inte säga för mycket, det är lätt att sitta bredvid och tycka saker, men det kändes lite grand som att vi bara ville spela av matchen och gå in på sommarledigheten. Jag saknade lite derbykamp.
Dock är det ju aldrig lätt att spela med en man mindre, speciellt inte i mer än halva matchen, och det gjorde väl kanske sitt till. Hade vi inte fått den där utvisningen så är jag överygad om att vi hade tagit hem matchen.
Trist att förlora såklart, men att gå igenom en serie utan förlust är ju väldigt svårt. Nu har vi förlorat en gång, nu behöver inte göra det något mer. Tycker jag. Hoppas jag. FAN!
För egen del så blev det bänken, och det var väl en personlig bonus. Nu återstår en b-lagsmatch, mot Juventus på torsdag, innan det är ledigt i en månad tror jag. Därefter börjar höstsäsongen, och då hoppas jag kunna vara med och konkurrera på samma villkor som alla andra. Det är ju upp till mig och det gäller att komma väl förberedd. And I will do it.
Last nite...
Ey yo yo, allt jag behöver är ett telefonsamtal från P-lux och Kenta G för att jag ska dra. Sätter mig i bilen och vet vart jag ska. E 20 söder hem till mina bröder. Rullar in, över bron, förbi Sylvias. Söndra bangårdsgatan 10, yo yo yo, det är inte så kass...t.
Trampar in, rullar runt och ba' softar äset av mig. Ey, ey. Lite tennis på Lekstation, grymt fett va. Allt är som förr, inte konstigheter. Underbart är kort men det är inga hemligheter. Peace!
Trampar in, rullar runt och ba' softar äset av mig. Ey, ey. Lite tennis på Lekstation, grymt fett va. Allt är som förr, inte konstigheter. Underbart är kort men det är inga hemligheter. Peace!
Working day hero
Idag var det Jontan-Ammarh Flyttfirma AB igen. Tunga jävla as till skåp skulle flyttas från Ulvesund till Kunskapsporten, grejer skulle kastas och tunga jävla as till skåp skulle köras ner till återvinningen.
Jag tycker verkligen inte att anstränga mina muskler i onödan. Det är någonting med det där att det gör ont som inte är så lockande för mig. Men va fan, ibland måste man väl göra en insats. Speciellt när det lönar sig.
Nu Chile-Schweiz i bakgrunden medan jag dreglar på kudden en stund.
Jag tycker verkligen inte att anstränga mina muskler i onödan. Det är någonting med det där att det gör ont som inte är så lockande för mig. Men va fan, ibland måste man väl göra en insats. Speciellt när det lönar sig.
Nu Chile-Schweiz i bakgrunden medan jag dreglar på kudden en stund.
Och Razzien för sämsta skådespelarinsats går till...
Jag undrar en sak, när börjar VM egentligen? När börjar världsmästerskapen i fotboll 2010? Världens största fotbollsturnering med världens bästa landslag - och så mycket skit!
Det man har fått uppleva hittills är ofta dålig fotboll, målvaktstabbar, fuskare som tar med handen, idioter som tar med handen, filmare, fuskare, individuella misstag och domarmisstag. Nån eller par bra matcher har vi väl fått se, men allt överskuggas av ovan nämnda skit.
Det som stör mig mest är alla filmare och fuskare. Misstag kan alla göra och det kan hända när som helst, och eventuella hjärnsläpp är väl också mänskligt - men att filma och fuska är oftast ett medvetet val, och det händer oftast inte bara en gång under karriären utan hela tiden när det gäller dessa filmare och fuskare.
Som Brasilien-matchen nyss. Det jag kommer att komma igåg är inte Fabianos vackra mål - nej, det är hur han medvetet tog med handen vid sitt andra mål och hur han vid flertalet tillfällen låg och omade och rullade sig i gräset precis som att han hade blivit träffad av ett granatgevär. Jag spottar på honom för det! Och inte bara på honom, utan även på Robinho och Keita.
Det är inte taktik, det är inte rutinerat, det är inte en del av spelet. Det är delvis sorgligt och delvis äckligt förbannat irriterande. Det är väl en sak att hjälpa till lite, det är väl i viss mån okej, men som det är nu är det två sporter i sporten. Dels fotboll, dels filmningar.
Jag säger så här: alla spelare som rullar runt 22 varv och agerar precis som att kulorna har spräckts - ut med dem utanför sidlinjen i 5 minuter, oavsett om de kan spela eller ej. Har man så "ont" ska man ut för behandling, och 90 % av alla som har så "ont" är uppe 10 sekunder senare och springer precis som att ingenting har hänt. Men om man tar ut dem i 5 minuter oavsett om man kan spela eller ej så kanske spelarna inte är så sugna på att rulla runt och överdriva så jävla mycket.
Vad kommer att hända nu? Jo småkidsen som tittar på VM kommer att se, anteckna och ta efter. Hurra!
Fabiano - han avskyr jag från och med nu. Det kunde ha varit så annorlunda, jag kunde ha älskat honom, eller åtminstone tyckt om honom väldigt mycket. Som Rivaldo. Han var en av mina favoritspelare i världen...tills han blev träffad av en boll på benet efter avblåsning och låtsades som att han fått ansiktet söndermosat. Därefter kunde jag inte titta på honom.
Men jag kanske bara är för svensk i mitt fotbollstittande?
Det man har fått uppleva hittills är ofta dålig fotboll, målvaktstabbar, fuskare som tar med handen, idioter som tar med handen, filmare, fuskare, individuella misstag och domarmisstag. Nån eller par bra matcher har vi väl fått se, men allt överskuggas av ovan nämnda skit.
Det som stör mig mest är alla filmare och fuskare. Misstag kan alla göra och det kan hända när som helst, och eventuella hjärnsläpp är väl också mänskligt - men att filma och fuska är oftast ett medvetet val, och det händer oftast inte bara en gång under karriären utan hela tiden när det gäller dessa filmare och fuskare.
Som Brasilien-matchen nyss. Det jag kommer att komma igåg är inte Fabianos vackra mål - nej, det är hur han medvetet tog med handen vid sitt andra mål och hur han vid flertalet tillfällen låg och omade och rullade sig i gräset precis som att han hade blivit träffad av ett granatgevär. Jag spottar på honom för det! Och inte bara på honom, utan även på Robinho och Keita.
Det är inte taktik, det är inte rutinerat, det är inte en del av spelet. Det är delvis sorgligt och delvis äckligt förbannat irriterande. Det är väl en sak att hjälpa till lite, det är väl i viss mån okej, men som det är nu är det två sporter i sporten. Dels fotboll, dels filmningar.
Jag säger så här: alla spelare som rullar runt 22 varv och agerar precis som att kulorna har spräckts - ut med dem utanför sidlinjen i 5 minuter, oavsett om de kan spela eller ej. Har man så "ont" ska man ut för behandling, och 90 % av alla som har så "ont" är uppe 10 sekunder senare och springer precis som att ingenting har hänt. Men om man tar ut dem i 5 minuter oavsett om man kan spela eller ej så kanske spelarna inte är så sugna på att rulla runt och överdriva så jävla mycket.
Vad kommer att hända nu? Jo småkidsen som tittar på VM kommer att se, anteckna och ta efter. Hurra!
Fabiano - han avskyr jag från och med nu. Det kunde ha varit så annorlunda, jag kunde ha älskat honom, eller åtminstone tyckt om honom väldigt mycket. Som Rivaldo. Han var en av mina favoritspelare i världen...tills han blev träffad av en boll på benet efter avblåsning och låtsades som att han fått ansiktet söndermosat. Därefter kunde jag inte titta på honom.
Men jag kanske bara är för svensk i mitt fotbollstittande?
Stort projekt
Jag har länge gått i tankarna på att skaffa en tatuering på ballen. Men jag vet inte riktigt. Vad tror ni, skulle det bli bra?
Hey ho, the wacko has to go
Okej det här funkar inte. Varenda gång jag öppnar denna blogg så blir jag så inihelvete förbannad på den lilla gynnaren längst upp i bild som stirrar obehagligt på mig.
Den där blicken...den förtjänar en käftsmäll. Det är som att ber om det. Jag vet inte om han vill se mystisk, kaxig eller snygg ut, eller allting på samma gång - men det funkar i alla fall inte.
Innan dagen är över ska jag ha gjort upp med honom.
Den där blicken...den förtjänar en käftsmäll. Det är som att ber om det. Jag vet inte om han vill se mystisk, kaxig eller snygg ut, eller allting på samma gång - men det funkar i alla fall inte.
Innan dagen är över ska jag ha gjort upp med honom.
Tack för festen
Så fick Daniel sin prinsessa och Victoria fick sin man av folket. En sketen bondräng från Ockelbo. Ganska jävla coolt egentligen.
Eller sketen...nä det är han nog inte. Men att han skulle gifta sig kungligt, det hade nog varken han eller hans polare kunnat ana när de växte upp i den lilla byn. Fy fan i helvete vad jag skulle kunna ge mycket för att få ha varit med när Daniel kom hem till sina föräldrar och berättade att han träffat en tjej. "Jaha, vad roligt!", utbrister dem. "Ja, men vänta, det blir bättre", fortsätter Daniel. "Vaddå?", säger dem. "Det är Prinsessan Victoria.", säger Daniel. Boom! Fan, jag skulle verkligen vilja se hur de tog den nyheten.
Okej, för att summera då. Jag har följt bröllopet från vigseln fram tills nu, då paret dansade bröllopsvalsen, och det har både varit en fin och historisk dag.
Vigseln var vacker i all sin enkelhet. Ja, jag uttrycker mig så, för jag trodde att det skulle vara mycket större och pampigare - men det var stort och vackert nog. Höjdpunkten, eller vad man ska kalla det, var när paret skulle ge sina löften, "...tills döden skiljer oss åt", och Victoria fick en klump i halsen och Daniel fällde några tårar. Det var starkt.
Sedan sjöng Björn Skifs och Agnes, och jag tror inte att jag var ensam om att fundera över hur Agnes hade blivit så kolossalt stor, men skönsjunget var det i alla fall.
Och sedan kom middagen. Denna evighetslånga och bitvis intetsägande middagen. Men den glimtade till ibland, och självklart var det när det skulle hållas tal. Kungens tal var väl lite väl formellt, men jag tror att han får eller redan har fått möjlighet att ge ett lite mer privat och intimare tal vid ett annat tillfälle. Dock tror jag att han svor lite för sig själv när han insåg att Daniels pappas tal hade brädat honom med råge.
Men ingen av dem kan mäta sig med Daniels tal. Vilken jävla fullträff! Vilken succé! Den lilla "grodan" träffade mitt i prick och fick motta en timslång ovation. Det var oerhört starkt.
Tillslut var det bröllopsvalsen, och då skrattade jag högt för mig själv. Inte över Victoria och Daniel, men över Kungen. Efter ett tag tvingades, mer eller mindre, han och Drottning Silvia upp på golvet för att göra brudparet sällskap, och det stod snabbt klart att Kungen inte var någon hejare på vals. Han var helt jävla oduglig, för att tala klarspåk. Men vid den tidpunkten så hade han nog svept tillräckligt många champagneglas för att bry sig om det, och det gjorde det hela så charmigt och roligt. Kungen är verkligen kung.
Och till alla er som säger att det här bröllopet inte är någon big deal...I pity you. I really really do.
Eller sketen...nä det är han nog inte. Men att han skulle gifta sig kungligt, det hade nog varken han eller hans polare kunnat ana när de växte upp i den lilla byn. Fy fan i helvete vad jag skulle kunna ge mycket för att få ha varit med när Daniel kom hem till sina föräldrar och berättade att han träffat en tjej. "Jaha, vad roligt!", utbrister dem. "Ja, men vänta, det blir bättre", fortsätter Daniel. "Vaddå?", säger dem. "Det är Prinsessan Victoria.", säger Daniel. Boom! Fan, jag skulle verkligen vilja se hur de tog den nyheten.
Okej, för att summera då. Jag har följt bröllopet från vigseln fram tills nu, då paret dansade bröllopsvalsen, och det har både varit en fin och historisk dag.
Vigseln var vacker i all sin enkelhet. Ja, jag uttrycker mig så, för jag trodde att det skulle vara mycket större och pampigare - men det var stort och vackert nog. Höjdpunkten, eller vad man ska kalla det, var när paret skulle ge sina löften, "...tills döden skiljer oss åt", och Victoria fick en klump i halsen och Daniel fällde några tårar. Det var starkt.
Sedan sjöng Björn Skifs och Agnes, och jag tror inte att jag var ensam om att fundera över hur Agnes hade blivit så kolossalt stor, men skönsjunget var det i alla fall.
Och sedan kom middagen. Denna evighetslånga och bitvis intetsägande middagen. Men den glimtade till ibland, och självklart var det när det skulle hållas tal. Kungens tal var väl lite väl formellt, men jag tror att han får eller redan har fått möjlighet att ge ett lite mer privat och intimare tal vid ett annat tillfälle. Dock tror jag att han svor lite för sig själv när han insåg att Daniels pappas tal hade brädat honom med råge.
Men ingen av dem kan mäta sig med Daniels tal. Vilken jävla fullträff! Vilken succé! Den lilla "grodan" träffade mitt i prick och fick motta en timslång ovation. Det var oerhört starkt.
Tillslut var det bröllopsvalsen, och då skrattade jag högt för mig själv. Inte över Victoria och Daniel, men över Kungen. Efter ett tag tvingades, mer eller mindre, han och Drottning Silvia upp på golvet för att göra brudparet sällskap, och det stod snabbt klart att Kungen inte var någon hejare på vals. Han var helt jävla oduglig, för att tala klarspåk. Men vid den tidpunkten så hade han nog svept tillräckligt många champagneglas för att bry sig om det, och det gjorde det hela så charmigt och roligt. Kungen är verkligen kung.
Och till alla er som säger att det här bröllopet inte är någon big deal...I pity you. I really really do.
Jag och Per Håkan Gessle
Jag har ett lite konstigt förhållande med Per Gessle.
Med åren har jag mer och mer tyckt att han är en pengakåt artist som gärna rättar sig i mainstream-ledet. Låtarna han gör ska "funka", annars är det ingen mening att ge ut dem. Ändå bryr jag mig om allt han gör och ser honom som "min" och vill inte att folk ska hacka ner på honom.
Med åren har jag även insett att jag inte är alldeles överförtjust i musiken han gör. Han har gjort en och annat guldkorn, men överlag finns det mycket skit. Ändå har jag precis allt han har gjort i mitt skivställ, alla Gyllene tider-skivor, alla Roxette-skivor, nästan alla soloskivor och till och med hans projekt The Lonely boys som han gav ut i mitten på 90-talet.
Det började väl med Roxette. När Joyride, Listen to your heart, It must have been love och How do you do vevades som mest på radio och tv i början på 90-talet så var jag i den åldern då musiken började knacka på dörren till mitt liv. Sedan hörde jag Gyllene tiders låtar Det är över nu och Kung av sand, som kom 1995, och då insåg jag att det Gessle hade ett gammalt band som spelade på 80-talet. Såldes plöjde jag ner mig i Gyllene tider.
Där kände jag att musiken var väldigt bra, och då var det bara Roxette och Ace of base som gällde för mig. Men åren gick och jag började intresserade mig för lite "hårdare" grejer, samtidigt som Roxette blev allt plastigare och mer danspop. Dock fick jag lite dåligt samvete om jag inte köpte Roxettes senaste skivor, jag menar jag hade ju lyssnat på dem så länge och då kunde jag ju inte bara skita i dem fullständigt. Så jag köpte skivorna för att vara snäll mot Roxette.
Sedan kom ju Gessles soloskivor, Mazarin, Son of a plumber och En händig man, och självklart kirrade jag plattorna. För så har det ju alltid varit, jag och Per Gessle. Och här är vi idag, 16-17 år senare, och jag bryr mig fortfarande om karln - trots att våra musikaliska vägar skiljdes åt för länge sedan. Det är konsigt det där, hur vissa artister blir som en familjemedlem. Jag tror inte att jag har något sånt förhållande med någon annan artist.
Så jag satt tålmodigt och väntade på Roxettes comeback igår på bröllopskonserten, och tillslut stod de där, som kvällens sista akt, med låten The Look. Men det var ingen direkt glädje jag kände. Det enda som slog mig var hur gamla de hade blivit, Per och Marie. Jag hade dagen innan suttit och kollat på de ofantligt stora konserterna de spelade i Sydney och Sydafrika under deras världsturnéer 1992 och 1995, och nu stod de här som två pensionärer. Det var lite smärtsamt, men det är väl så det är. Time flies.
Dock måste man ändå imponeras av Marie Fredriksson som tagit sig tillbaka från sin svåra tid med hjärntumören. Det är stort.
Något man inte bör imponeras över är dock Per Gessles utsvängda kostymbyxor. Fan så fula de var.
Med åren har jag mer och mer tyckt att han är en pengakåt artist som gärna rättar sig i mainstream-ledet. Låtarna han gör ska "funka", annars är det ingen mening att ge ut dem. Ändå bryr jag mig om allt han gör och ser honom som "min" och vill inte att folk ska hacka ner på honom.
Med åren har jag även insett att jag inte är alldeles överförtjust i musiken han gör. Han har gjort en och annat guldkorn, men överlag finns det mycket skit. Ändå har jag precis allt han har gjort i mitt skivställ, alla Gyllene tider-skivor, alla Roxette-skivor, nästan alla soloskivor och till och med hans projekt The Lonely boys som han gav ut i mitten på 90-talet.
Det började väl med Roxette. När Joyride, Listen to your heart, It must have been love och How do you do vevades som mest på radio och tv i början på 90-talet så var jag i den åldern då musiken började knacka på dörren till mitt liv. Sedan hörde jag Gyllene tiders låtar Det är över nu och Kung av sand, som kom 1995, och då insåg jag att det Gessle hade ett gammalt band som spelade på 80-talet. Såldes plöjde jag ner mig i Gyllene tider.
Där kände jag att musiken var väldigt bra, och då var det bara Roxette och Ace of base som gällde för mig. Men åren gick och jag började intresserade mig för lite "hårdare" grejer, samtidigt som Roxette blev allt plastigare och mer danspop. Dock fick jag lite dåligt samvete om jag inte köpte Roxettes senaste skivor, jag menar jag hade ju lyssnat på dem så länge och då kunde jag ju inte bara skita i dem fullständigt. Så jag köpte skivorna för att vara snäll mot Roxette.
Sedan kom ju Gessles soloskivor, Mazarin, Son of a plumber och En händig man, och självklart kirrade jag plattorna. För så har det ju alltid varit, jag och Per Gessle. Och här är vi idag, 16-17 år senare, och jag bryr mig fortfarande om karln - trots att våra musikaliska vägar skiljdes åt för länge sedan. Det är konsigt det där, hur vissa artister blir som en familjemedlem. Jag tror inte att jag har något sånt förhållande med någon annan artist.
Så jag satt tålmodigt och väntade på Roxettes comeback igår på bröllopskonserten, och tillslut stod de där, som kvällens sista akt, med låten The Look. Men det var ingen direkt glädje jag kände. Det enda som slog mig var hur gamla de hade blivit, Per och Marie. Jag hade dagen innan suttit och kollat på de ofantligt stora konserterna de spelade i Sydney och Sydafrika under deras världsturnéer 1992 och 1995, och nu stod de här som två pensionärer. Det var lite smärtsamt, men det är väl så det är. Time flies.
Dock måste man ändå imponeras av Marie Fredriksson som tagit sig tillbaka från sin svåra tid med hjärntumören. Det är stort.
Något man inte bör imponeras över är dock Per Gessles utsvängda kostymbyxor. Fan så fula de var.
Låtar som får en att: aahhh...
Sitter och lyssnar igenom Jippi jäh-skivor i jakt på sköna låtar att stoppa in i iPoden - och plötsligt händer det! Jag reser 4 år bakåt i tiden.
Det är helt sjukt hur vissa låtar kan få en att byta tid och rum fullständigt. Som en tidsmaskin. Det var 2006 all over again, och det enda som fattades var personerna som gjorde denna låt så minnesvärd.
En skitlåt egentligen, men vid vissa tillfällen så betyder låtar som denna mest av allt i hela världen om man är vid en viss plats vid ett visst tillfälle med ett visst antal vänner.
Det är helt sjukt hur vissa låtar kan få en att byta tid och rum fullständigt. Som en tidsmaskin. Det var 2006 all over again, och det enda som fattades var personerna som gjorde denna låt så minnesvärd.
En skitlåt egentligen, men vid vissa tillfällen så betyder låtar som denna mest av allt i hela världen om man är vid en viss plats vid ett visst tillfälle med ett visst antal vänner.
Vackert ögonblick
Jag har väl varit lite off när det gäller det här med det kungliga bröllopet. Jag skulle inte dra det så långt som de flesta andra och säga att "Jag skiter fullständigt i det här jävla bröllopet", för det gör jag inte. Jag är en man av traditioner och stolt svensk, därför bryr jag mig om saker som denna. Dock inte så att jag engagerar mig till tusen och läser och ser allt, men jag bryr mig.
Jag tittade på, vad ska man kalla det, bröllopskonserten, men det var mest för att se på Roxettes comeback. Jag blev heller inte speciellt berörd av alla "hyllningslåtar", men däremot satt jag med hakan ner till golvet när det där kinesiska paret utförde sina utomjordiska konster. Herregud, TJEJEN STOD JU PÅ TÅ PÅ KILLENS HUVUD!!!!
Och tillslut kom ju Roxette som jag väntat på, men det tar vi lite senare. Slut där, tänkte jag - men nej. Plötsligt springer det in en massa barn, hundratals kändes det som, med kransar i håret och svenska flaggor - och redan där kände jag att snart kommer det att bli...darrigt på underläppen. Och mycket riktigt, plötsligt stegar ett litet gossebarn fram till Kronprinsessan Victoria och sjunger så orädd och så charmigt falskt som bara ett barn kan göra, och därefter kom en liten flicka fram till Daniel och sjöng framför honom.
Sedan klev Victoria och Daniel upp på scenen tillsammans med barnaskaran, till tonerna av en alldeles underbart vacker låt, och då måste jag ha fått nåt i ögat, för då vattnades det i mina två blåa. Jag vet inte vad det var, kanske synen av en märkbart rörd Victoria, synen av en gråtandes mor i Drottning Silvia och synen av två stolta och rörda föräldrar ifrån Ockelbo? Antagligen.
Det var ett fint ögonblick, och från den stunden så förstod jag hur mycket jag bryr mig om hela den här bröllopssagan. Inte överdrivet mycket, men mer än jag trodde. Jag menar det är stort. Hur ofta får man uppleva ett kungligt bröllop? Det är ungefär som millenieskiftet för 10 år sedan. Det är lätt att bagatellisera det, men om man tänker efter så är det ju jävligt unikt. Hur många personer får uppleva ett millenieskifte? Tjae...inte alla. Ibland måste man suga i sig såna saker och tänka på hur stort och häftigt det är.
Jag tittade på, vad ska man kalla det, bröllopskonserten, men det var mest för att se på Roxettes comeback. Jag blev heller inte speciellt berörd av alla "hyllningslåtar", men däremot satt jag med hakan ner till golvet när det där kinesiska paret utförde sina utomjordiska konster. Herregud, TJEJEN STOD JU PÅ TÅ PÅ KILLENS HUVUD!!!!
Och tillslut kom ju Roxette som jag väntat på, men det tar vi lite senare. Slut där, tänkte jag - men nej. Plötsligt springer det in en massa barn, hundratals kändes det som, med kransar i håret och svenska flaggor - och redan där kände jag att snart kommer det att bli...darrigt på underläppen. Och mycket riktigt, plötsligt stegar ett litet gossebarn fram till Kronprinsessan Victoria och sjunger så orädd och så charmigt falskt som bara ett barn kan göra, och därefter kom en liten flicka fram till Daniel och sjöng framför honom.
Sedan klev Victoria och Daniel upp på scenen tillsammans med barnaskaran, till tonerna av en alldeles underbart vacker låt, och då måste jag ha fått nåt i ögat, för då vattnades det i mina två blåa. Jag vet inte vad det var, kanske synen av en märkbart rörd Victoria, synen av en gråtandes mor i Drottning Silvia och synen av två stolta och rörda föräldrar ifrån Ockelbo? Antagligen.
Det var ett fint ögonblick, och från den stunden så förstod jag hur mycket jag bryr mig om hela den här bröllopssagan. Inte överdrivet mycket, men mer än jag trodde. Jag menar det är stort. Hur ofta får man uppleva ett kungligt bröllop? Det är ungefär som millenieskiftet för 10 år sedan. Det är lätt att bagatellisera det, men om man tänker efter så är det ju jävligt unikt. Hur många personer får uppleva ett millenieskifte? Tjae...inte alla. Ibland måste man suga i sig såna saker och tänka på hur stort och häftigt det är.
Bästisar
Det är någonting mellan mig och Militären. Jag vet inte varför, men det finns många såna här bilder på oss. Kanske är det jag som gillar hans babylena hy?
Dock ser han lite mosig ut på den här bilden, och de där blåsfiskläpparna går ju inte av för hackor.
Dock ser han lite mosig ut på den här bilden, och de där blåsfiskläpparna går ju inte av för hackor.
Dags att börja betta emot de säkra segrarna
Är det tidernas skräll-VM vi får uppleva? Först Spanien som torskade mot Schweiz, sedan Frankrike som torskade mot Mexico och nu Tyskland som torskade mot Tyskland.
Är det kul? Är det bra för VM? Är det bra för fotbollen? Jag vet inte och jag bryr mig inte nämnvärt. Jag bara noterade det att det är så.
Annars håller jag som vanligt på England när Sverige inte är med, och för övrigt sa jag innan Argentinas andra match att de skulle vinna hela skiten. Vi får väl se.
Är det kul? Är det bra för VM? Är det bra för fotbollen? Jag vet inte och jag bryr mig inte nämnvärt. Jag bara noterade det att det är så.
Annars håller jag som vanligt på England när Sverige inte är med, och för övrigt sa jag innan Argentinas andra match att de skulle vinna hela skiten. Vi får väl se.
Live forever
Jag är besatt. Fullkomligt besatt. Det är inte sjukligt, men på gränsen till onormalt. Har jag sagt att jag älskar Oasis?
Det har ju alltid varit så, men om jag för nåt år sedan hade glidit ifrån dem en aning så har jag verkligen skjutits tilbaka som en jävla atombomb.
Det började när jag var nere i Australien, och det har sannerligen fortsatt efter att jag kom hem. Det är som en drog, jag måste ha och ha och ha - hela tiden! Det är det första jag börjar med på morgonen och det sista jag avslutar med på kvällen.
Jag har finkammat hela Youtube på intervjuer, dokumentärer, konserter, b-sidor, demos, samarbeten med andra artister, paparazzivideos...allt som har med Oasis att göra. Jag hade kanske sett 80 % av allt innan, och nu har jag nog snart sett allt. Och jag har inte fått nog - jag vill ha mer!
Jag vet inte varför det har blivit så här? Kanske är det för att bandet har splittrats, kanske är det för att det är världens bästa band genom tiderna? Jag menar...efter att ha hört Wonderwall, Champagne supernova och Songbird en miljon gånger så får jag fortfarande ståpäls när jag lyssnar på dem idag.
Jag är besatt, och jag vill aldrig någonsin bli frisk.
Det har ju alltid varit så, men om jag för nåt år sedan hade glidit ifrån dem en aning så har jag verkligen skjutits tilbaka som en jävla atombomb.
Det började när jag var nere i Australien, och det har sannerligen fortsatt efter att jag kom hem. Det är som en drog, jag måste ha och ha och ha - hela tiden! Det är det första jag börjar med på morgonen och det sista jag avslutar med på kvällen.
Jag har finkammat hela Youtube på intervjuer, dokumentärer, konserter, b-sidor, demos, samarbeten med andra artister, paparazzivideos...allt som har med Oasis att göra. Jag hade kanske sett 80 % av allt innan, och nu har jag nog snart sett allt. Och jag har inte fått nog - jag vill ha mer!
Jag vet inte varför det har blivit så här? Kanske är det för att bandet har splittrats, kanske är det för att det är världens bästa band genom tiderna? Jag menar...efter att ha hört Wonderwall, Champagne supernova och Songbird en miljon gånger så får jag fortfarande ståpäls när jag lyssnar på dem idag.
Jag är besatt, och jag vill aldrig någonsin bli frisk.
Man måste vilja ha det
Har funnit någonting jag en gång hade.
En känsla av att varje dag är underbar att klara av.
Med det djupaste av bröst omfamnar jag allt det goda och onda.
Spottar, slår mig, gråter, andas, skrattar, erövrar.
Ett hjärta i brand i ett kallt land i världens vackraste trädgård.
Mitt i bland alla vilda ungar springer hemlösa hundar, och det doftar hembryggt äppelvin.
Så lätt det är att ta de små undren som sker varje dag för givet.
Man tror man glömmer, men saken är den att man är så ständigt påmind att man inte längre tänker på det.
Älskling du har levt livet. Lär mig för en kort sekund så får du mina rena ord.
Vi blir aldrig detsamma igen, så låt oss starta någonting nytt.
Om du tror mig så är du den vackraste jag någonsin mött.
Tack för att jag fick vara med idag. Imorgon försöker jag igen.
En underbar dag att klara sig igenom.
Kanske gör jag det bättre, eller lite sämre.
Tack ändå.
En känsla av att varje dag är underbar att klara av.
Med det djupaste av bröst omfamnar jag allt det goda och onda.
Spottar, slår mig, gråter, andas, skrattar, erövrar.
Ett hjärta i brand i ett kallt land i världens vackraste trädgård.
Mitt i bland alla vilda ungar springer hemlösa hundar, och det doftar hembryggt äppelvin.
Så lätt det är att ta de små undren som sker varje dag för givet.
Man tror man glömmer, men saken är den att man är så ständigt påmind att man inte längre tänker på det.
Älskling du har levt livet. Lär mig för en kort sekund så får du mina rena ord.
Vi blir aldrig detsamma igen, så låt oss starta någonting nytt.
Om du tror mig så är du den vackraste jag någonsin mött.
Tack för att jag fick vara med idag. Imorgon försöker jag igen.
En underbar dag att klara sig igenom.
Kanske gör jag det bättre, eller lite sämre.
Tack ändå.
It feels good...
Spännande, jobbigt och rättvist
Ja, vilken match det blev. 1-1, tillslut.
Alltså, vi spelade inte alls så bra som jag hade hoppats, och även fast jag inte sett alla matcher den här säsongen så känns det här som en av de minst bra insatserna - om man tittat på känslorna bland ledare och spelare under och efter matchen.
Södra inledde jävligt offensivt, eller om det var vi som inledde jävligt dåligt kanske? Hur som helst hade vi det jobbigt i den första halvleken, och Södra ledde också efter den första halvleken med 1-0. Den viljan och det självförtroendet som jag sett mot Åtvidaberg, Fagersta och Hallstahammar fanns liksom inte.
Sedan kom vi ut till den andra halvleken som ett bättre lag. Det fanns kanske mer att önska, men ändå som ett bättre lag. Tillslut nickade RaPa in den förlösande kvitteringen, och mot slutet tryckte vi på för ett avgörande, och det var ytterst nära att RaPa kunde skjuta in 2-1 på slutet. Men 1-1 blev det, och som matchen såg ut så var det nog rättvist. Vi är ju trots allt fortfarande obesegrade och serieledare.
En annan grej - jag fick sitta på bänken! Jag höll på och träna med juniorerna när Kenth Agent kom fram och sa att Roastmaster hade skadat sig på uppvärmningen och att jag skulle sitta på bänken. Mycket oväntat men väldigt roligt.
Jag hade självklart inte förväntat mig att få spela en minut, och det fick jag inte heller, men någonstans kände jag i matchens inledning att jag kanske skulle få hoppa in. Inte för att jag ville, utan för att det bara kändes så. Eller jo, självklart ville jag spela, herregud det hade varit hur grymt som helst - men för lagets bäst så var det nog bäst att det inte blev så. Jag hade gett allt om jag skulle fått hoppa in, men i ärlighetens namn tror jag inte att det hade blivit så lyckat. Eller kanske? Eller...hur fan ska jag kunna veta det? Det kanske hade blivit succé? Men varför chansa? Det var bra som det blev.
Alltså, hjärtat ville spela, men hjärnan sa att det bästa var att sitta kvar på bänken. Och så blev det. Däremot fick Emil Gellerstedt och Nur hoppa in, och båda gjorde det bra. Extra roligt att Emil fick chansen, för det var första gången i a-lagströjan, och hade gjorde det strålande den korta stund han var inne. Riktigt roligt!
Nu väntar Köschva på Vargheden nästa vecka. Sista matchen innan sommaruppehållet. Tre poäng där och vi kan summera en väldigt bra vårsäsong.
Alltså, vi spelade inte alls så bra som jag hade hoppats, och även fast jag inte sett alla matcher den här säsongen så känns det här som en av de minst bra insatserna - om man tittat på känslorna bland ledare och spelare under och efter matchen.
Södra inledde jävligt offensivt, eller om det var vi som inledde jävligt dåligt kanske? Hur som helst hade vi det jobbigt i den första halvleken, och Södra ledde också efter den första halvleken med 1-0. Den viljan och det självförtroendet som jag sett mot Åtvidaberg, Fagersta och Hallstahammar fanns liksom inte.
Sedan kom vi ut till den andra halvleken som ett bättre lag. Det fanns kanske mer att önska, men ändå som ett bättre lag. Tillslut nickade RaPa in den förlösande kvitteringen, och mot slutet tryckte vi på för ett avgörande, och det var ytterst nära att RaPa kunde skjuta in 2-1 på slutet. Men 1-1 blev det, och som matchen såg ut så var det nog rättvist. Vi är ju trots allt fortfarande obesegrade och serieledare.
En annan grej - jag fick sitta på bänken! Jag höll på och träna med juniorerna när Kenth Agent kom fram och sa att Roastmaster hade skadat sig på uppvärmningen och att jag skulle sitta på bänken. Mycket oväntat men väldigt roligt.
Jag hade självklart inte förväntat mig att få spela en minut, och det fick jag inte heller, men någonstans kände jag i matchens inledning att jag kanske skulle få hoppa in. Inte för att jag ville, utan för att det bara kändes så. Eller jo, självklart ville jag spela, herregud det hade varit hur grymt som helst - men för lagets bäst så var det nog bäst att det inte blev så. Jag hade gett allt om jag skulle fått hoppa in, men i ärlighetens namn tror jag inte att det hade blivit så lyckat. Eller kanske? Eller...hur fan ska jag kunna veta det? Det kanske hade blivit succé? Men varför chansa? Det var bra som det blev.
Alltså, hjärtat ville spela, men hjärnan sa att det bästa var att sitta kvar på bänken. Och så blev det. Däremot fick Emil Gellerstedt och Nur hoppa in, och båda gjorde det bra. Extra roligt att Emil fick chansen, för det var första gången i a-lagströjan, och hade gjorde det strålande den korta stund han var inne. Riktigt roligt!
Nu väntar Köschva på Vargheden nästa vecka. Sista matchen innan sommaruppehållet. Tre poäng där och vi kan summera en väldigt bra vårsäsong.
Grej of the day
Gårdagskvällen var nog den finaste så här långt på sommaren. Helt otroligt hur solen sken, och så länge. Café Sylvia var smockat med människor som satt på uteserveringen och njöt av ett glas medan solen strålade över ån på södern. Jag hade verkligen inte haft någonting emot att få sätta mig där och ta en kall öl, men så blidde det inte.
Och idag har det varit en alldeles underbar dag. I alla fall fram till nu, då himlen har blivit lite mosigare. Kanske bara bra att det inte är så varmt, med tanke på matchen ikväll.
Derby med stort D och seriefinal så det sjunger om det. KBK mot Arboga Södra - två lag som är obesegrade så här långt i serien, två lag som har lika många poäng och nästan likadan målskillnad, och två lag som hatar att förlora mot varandra. Kan bli en klassiker, kan bli en fest, kan bli ett fiasko, kan bli en katastrof, kan bli en avvaktande historia, kan bli ett målkalas. Den som tittar får se, och oj vad jag ska titta. Jag hade verkligen helt otroligt gärna velar vara med på planen istället, men jag får vara med i matchen från läktaren.
Jag är spänd, nervös och mycket förväntansfull. Glad.
Men först väntar träning med juniorerna för min del. Väl mött!
Och idag har det varit en alldeles underbar dag. I alla fall fram till nu, då himlen har blivit lite mosigare. Kanske bara bra att det inte är så varmt, med tanke på matchen ikväll.
Derby med stort D och seriefinal så det sjunger om det. KBK mot Arboga Södra - två lag som är obesegrade så här långt i serien, två lag som har lika många poäng och nästan likadan målskillnad, och två lag som hatar att förlora mot varandra. Kan bli en klassiker, kan bli en fest, kan bli ett fiasko, kan bli en katastrof, kan bli en avvaktande historia, kan bli ett målkalas. Den som tittar får se, och oj vad jag ska titta. Jag hade verkligen helt otroligt gärna velar vara med på planen istället, men jag får vara med i matchen från läktaren.
Jag är spänd, nervös och mycket förväntansfull. Glad.
Men först väntar träning med juniorerna för min del. Väl mött!
Didn't we almost have it all...
Södra Bangårdsgatan 10 igen. Igår kväll. Den här gången för att träffa ännu en ivägflugen Riddare, närmare bestämt Mr.Tequila, som är i Sverige några dagar tillsammans med sin käresta Sandra.
Blev att käka lite gott och titta på Brasilien-Nordkorea, och sedan Idol-audiotions från 2009. Tråkig match, dåliga auditions - men ändå trevligt.
Det var väldigt roligt att få träffa Mr.Tequila igen, han var som vanligt fast med lite längre lugg, och även roligt att få träffa hans flickvän för första gången. Det var en trevlig jenta det där. Dock blir hans vistelse i Svea väldigt kort, så nu lär man väl inte få se honom på ett tag igen. Men man får vara glad för det lille.
Så nu har man umgåtts med alla Riddarna igen, förutom en. Vampyren, I'll be waiting, om det så dröjer tre månader eller ett år.
Blev att käka lite gott och titta på Brasilien-Nordkorea, och sedan Idol-audiotions från 2009. Tråkig match, dåliga auditions - men ändå trevligt.
Det var väldigt roligt att få träffa Mr.Tequila igen, han var som vanligt fast med lite längre lugg, och även roligt att få träffa hans flickvän för första gången. Det var en trevlig jenta det där. Dock blir hans vistelse i Svea väldigt kort, så nu lär man väl inte få se honom på ett tag igen. Men man får vara glad för det lille.
Så nu har man umgåtts med alla Riddarna igen, förutom en. Vampyren, I'll be waiting, om det så dröjer tre månader eller ett år.
Mauro Scocco är Mikael Persbrandt!
Schleten
Idag agerade jag flyttkarl tillsammans med Ammarh och Machmoud. Alla stolar, hyllor, bord och dylikt från flyktingmottagningen skulle flyttas, slängas eller ges bort. Ett riktigt karlagöra. Efteråt hade jag ont i musklerna, jag var oljig om händerna och jag hade blåsor på fingrarna. Yes, I'm a man.
Nu kurrar det i magen medan jag tittar på Family guy. Peter skapar sitt eget A-team. Sneglar också lite på Sverige, a.k.a Elfenbenskusten, och hoppas att de skvätter kiss på Portugal. Har aldrig gillat de där lättramlande geléfrillorna.
För övrigt är jag mer intresserad av VM nu än vad jag var för en vecka sedan. Tysklands-matchen är nog sevärdast hittills.
Nu kurrar det i magen medan jag tittar på Family guy. Peter skapar sitt eget A-team. Sneglar också lite på Sverige, a.k.a Elfenbenskusten, och hoppas att de skvätter kiss på Portugal. Har aldrig gillat de där lättramlande geléfrillorna.
För övrigt är jag mer intresserad av VM nu än vad jag var för en vecka sedan. Tysklands-matchen är nog sevärdast hittills.
Okej fast det inte var helt okej
Lite känningar i vaderna och lite stumma lår, annars känns det väl okej.
Vi förlorade med 6-3 och min insats var väl ingeting att hurra för - men fan vad roligt det var att spela igen! Eller...inledningsvis var det inte så jävla roligt. Vi ledde förvisso med 2-0, men helvete vad trött jag var. Det tog ungefär en halvlek innan jag kom in i matchtempot, och även fast baklängesmålen trillade in i den andra halvleken och även fast jag fortfarande inte riktigt hängde med så kändes det ändå bättre och roligare när andningen började kännas bättre.
Jag hade problem med tempot och tajmingen, speciellt i den första halvleken, och det ledde till att jag var för långt ifrån min spelare, vilkte inte var så jävla bra eftersom att han var ganska snabb. Men ibland kom jag upp i ryggen och lyckades avvärja, och hade jag varit fulltränad så hade jag plockat ner killen. Det är jag övertygad om.
Matchen då? Ja, vi började bra och fick in två snabba mål, och var nära på ett tredje kort därefter, men sedan slarvade vi lite i slutet av den första halvleken och KFF kunde kvittera. Sedan rann det in några billiga mål i den andra halvleken, bland annat efter några missar i markeringarna på två hörnor, och därefter orkade vi inte komma tillbaka.
Jag hatar att säga det här, för det ska egentligen inte spela någon roll, men 6-3 mot det här laget som KFF hade får ändå ses som...ganska...okej...ändå. De hade två av sina mest tongivande a-lagsspelare med (Sjölund och Micke Gustavsson) och sedan fem spelare som nosar på startelvan och som spelat mycket under våren (Sjölund, Thoresson, Linus Hirvelä, Yasser Mouradin och Rasmus Karlsson i målet). Det är ändå division 2-spelare.
Jag förstår inte riktigt varför man måste ställa upp med "halva" a-laget i en b-lagsmatch? Fast det är ju inte första gången. Men visst, om de får bättre självförtroende av att spöa KBK's b-lag (ett helt rent b-lag, dessutom) så bjuder jag på det.
Dock tycker jag att vi var alldeles för snälla alldeles för ofta. Vi backade och backade och backade utan att varken gå på eller smälla på. Tycker även att man kan kräva mer ifrån vissa spelare som bara går runt och lullar och verkar ointresserade. Va fan, b-laget är ju ett forum för att kriga om en plats i a-laget, men det är inte alla som verkar intresserade av det.
Sedan kan man tycka att jag kastar sten i glashus med tanke på min egen insats - men jag kan inte spela bättre just nu. Jag gjorde mitt yttersta, och det räckte kanske inte så långt, men det är väl det enda man kan kräva ifrån varje spelare - att man gör sitt yttersta.
Men det fanns också glädjeämnen. En del gjorde mycket bra ifrån sig, bland annat juniorerna Emil Gellerstedt, som var klockren som mittback och visade ett härligt jävlaranamma, och anfallaren Nur som rev runt och krigade på bra där framme. Kul också att se Kotten tillbaka igen efter sitt benbrott i vintras, det blir en bra förstärkning till hösten. Fanns en del till också, men jag orkar nämna alla.
Så, summa summarum - riktigt jävla roligt att spela igen, även om det gick som det gick. Synd bara att det var sista b-lagsmatchen för vårsäsongen, så på onsdag tränar jag med juniorlaget för att få så mycket träning som möjligt innan uppehållet. Därefter sätter jag mig på läktaren för att njuta och våndas över derbyt mot Södra.
Vi förlorade med 6-3 och min insats var väl ingeting att hurra för - men fan vad roligt det var att spela igen! Eller...inledningsvis var det inte så jävla roligt. Vi ledde förvisso med 2-0, men helvete vad trött jag var. Det tog ungefär en halvlek innan jag kom in i matchtempot, och även fast baklängesmålen trillade in i den andra halvleken och även fast jag fortfarande inte riktigt hängde med så kändes det ändå bättre och roligare när andningen började kännas bättre.
Jag hade problem med tempot och tajmingen, speciellt i den första halvleken, och det ledde till att jag var för långt ifrån min spelare, vilkte inte var så jävla bra eftersom att han var ganska snabb. Men ibland kom jag upp i ryggen och lyckades avvärja, och hade jag varit fulltränad så hade jag plockat ner killen. Det är jag övertygad om.
Matchen då? Ja, vi började bra och fick in två snabba mål, och var nära på ett tredje kort därefter, men sedan slarvade vi lite i slutet av den första halvleken och KFF kunde kvittera. Sedan rann det in några billiga mål i den andra halvleken, bland annat efter några missar i markeringarna på två hörnor, och därefter orkade vi inte komma tillbaka.
Jag hatar att säga det här, för det ska egentligen inte spela någon roll, men 6-3 mot det här laget som KFF hade får ändå ses som...ganska...okej...ändå. De hade två av sina mest tongivande a-lagsspelare med (Sjölund och Micke Gustavsson) och sedan fem spelare som nosar på startelvan och som spelat mycket under våren (Sjölund, Thoresson, Linus Hirvelä, Yasser Mouradin och Rasmus Karlsson i målet). Det är ändå division 2-spelare.
Jag förstår inte riktigt varför man måste ställa upp med "halva" a-laget i en b-lagsmatch? Fast det är ju inte första gången. Men visst, om de får bättre självförtroende av att spöa KBK's b-lag (ett helt rent b-lag, dessutom) så bjuder jag på det.
Dock tycker jag att vi var alldeles för snälla alldeles för ofta. Vi backade och backade och backade utan att varken gå på eller smälla på. Tycker även att man kan kräva mer ifrån vissa spelare som bara går runt och lullar och verkar ointresserade. Va fan, b-laget är ju ett forum för att kriga om en plats i a-laget, men det är inte alla som verkar intresserade av det.
Sedan kan man tycka att jag kastar sten i glashus med tanke på min egen insats - men jag kan inte spela bättre just nu. Jag gjorde mitt yttersta, och det räckte kanske inte så långt, men det är väl det enda man kan kräva ifrån varje spelare - att man gör sitt yttersta.
Men det fanns också glädjeämnen. En del gjorde mycket bra ifrån sig, bland annat juniorerna Emil Gellerstedt, som var klockren som mittback och visade ett härligt jävlaranamma, och anfallaren Nur som rev runt och krigade på bra där framme. Kul också att se Kotten tillbaka igen efter sitt benbrott i vintras, det blir en bra förstärkning till hösten. Fanns en del till också, men jag orkar nämna alla.
Så, summa summarum - riktigt jävla roligt att spela igen, även om det gick som det gick. Synd bara att det var sista b-lagsmatchen för vårsäsongen, så på onsdag tränar jag med juniorlaget för att få så mycket träning som möjligt innan uppehållet. Därefter sätter jag mig på läktaren för att njuta och våndas över derbyt mot Södra.
Fakta
Men vad gaggar Södra-tränaren Nilsson om i tidningen idag? "Irsta obesegrade hemma" innan Södra vann igår?
Hörru Tjorven, Irsta IF-Kungsörs BK 0-3!
Hörru Tjorven, Irsta IF-Kungsörs BK 0-3!
Briljant radio
Nu har jag lyssnat klart, och jag börjar bli mer och mer övertygad om att Filip & Fredriks podcastsändningar är bland det bästa de har gjort. Så fruktansvärt bra är det.
Dock vill jag skicka in en varning om att jag kanske upskattar detta aningen mer än typ Kaggen, som är en precis lika stor Filip & Fredrik-beundrare som jag. Jag är ju väldigt svag för hela den här kändiskulturen som Filip & Fredrik behandlar så fort de får tillfälle, och bland det bästa med dem är när de namedroppar kändisar och drar paraleller till dem. Just detta är mycket av vad podcasten handlar om. Jag kan tänka mig att Kaggen är mer förtjust i allt det udda och bisarra som Filip & Fredrik drabbar samman med i deras produktioner. Men vi får väl se vad han tycker om det.
I alla fall, i den här senaste podcastsändningen så pratade Filip & Fredrik om VM och VM-magasinet på SVT, och ringde sedan Foppa, vilket ledde till att de kanske ska köpa en häst tillsammans med honom. Sedan pratade de om Jay-Z och Peace & love och hans förmodade kravlista för att bo på Grand hotel i Borlägen, och då ringde de till Ebbot i Soundtrack of our lives för att höra vad han trodde om saken, och Ebbot bjöd då på dråpliga historier om bajskastning ifrån engelska huliganer på hiphopartister under en festival i Reading.
Därefter pratade de lite dansbandskultur och ringde upp Kicki Danielsson och pratade om galla i några minuter. Sen tyckte Filip & Fredrik hade de hade sett Chippen på en gata i Stockholm (de åkte runt med bilen i Stockholm då de sände podcasten), så då ringde de upp Chippen som inte var i Stockholm utan i Blekinge, och han berättade lite om hans tid i Saudiarabien. Tillsist fick de syn på Adam Alsing som gick med stavar längs en trottoar i Stockholm, och då var de självklart tvungna att ringa upp honom och höra vad dealen var med stavarna.
Fan vad kul det skulle vara att spela SMS-roulette med Filip Hammar. Make till fetare telefonbok har jag aldrig varit med om.
Utöver kändisuppringningarna så hann det pratas lite om Tomas Bodström och Claes Runheim, om hur de är "sköna att titta på", och lite annat smått och gott.
Fantastiskt, helt enkelt.
Dock vill jag skicka in en varning om att jag kanske upskattar detta aningen mer än typ Kaggen, som är en precis lika stor Filip & Fredrik-beundrare som jag. Jag är ju väldigt svag för hela den här kändiskulturen som Filip & Fredrik behandlar så fort de får tillfälle, och bland det bästa med dem är när de namedroppar kändisar och drar paraleller till dem. Just detta är mycket av vad podcasten handlar om. Jag kan tänka mig att Kaggen är mer förtjust i allt det udda och bisarra som Filip & Fredrik drabbar samman med i deras produktioner. Men vi får väl se vad han tycker om det.
I alla fall, i den här senaste podcastsändningen så pratade Filip & Fredrik om VM och VM-magasinet på SVT, och ringde sedan Foppa, vilket ledde till att de kanske ska köpa en häst tillsammans med honom. Sedan pratade de om Jay-Z och Peace & love och hans förmodade kravlista för att bo på Grand hotel i Borlägen, och då ringde de till Ebbot i Soundtrack of our lives för att höra vad han trodde om saken, och Ebbot bjöd då på dråpliga historier om bajskastning ifrån engelska huliganer på hiphopartister under en festival i Reading.
Därefter pratade de lite dansbandskultur och ringde upp Kicki Danielsson och pratade om galla i några minuter. Sen tyckte Filip & Fredrik hade de hade sett Chippen på en gata i Stockholm (de åkte runt med bilen i Stockholm då de sände podcasten), så då ringde de upp Chippen som inte var i Stockholm utan i Blekinge, och han berättade lite om hans tid i Saudiarabien. Tillsist fick de syn på Adam Alsing som gick med stavar längs en trottoar i Stockholm, och då var de självklart tvungna att ringa upp honom och höra vad dealen var med stavarna.
Fan vad kul det skulle vara att spela SMS-roulette med Filip Hammar. Make till fetare telefonbok har jag aldrig varit med om.
Utöver kändisuppringningarna så hann det pratas lite om Tomas Bodström och Claes Runheim, om hur de är "sköna att titta på", och lite annat smått och gott.
Fantastiskt, helt enkelt.
Jag älskar folk som bara gasar
En fråga: är Kent galna eller bara helt jävla övermotiverade? Jag menar, det känns som att skivan Röd kom i förra veckan, och nu står det klart att bandet släpper en ny skiva, som fått namnet En plats i solen, i juni.
Det har släppts en dubbelsingel idag, tror jag, med låtarna Gamla Ullevi och Skisser för sommaren, och jag har ännu inte kunnat lyssna på dem - men jag antar att det blir en ganska snarlik fortsättning på Röd-skivan, det vill säga med ganska mycket elektroniska influenser.
Galet eller briljant, jag måste ändå medge att jag älskar denna produktivitet av ett band som redan släppt 8 studioalbum under sina karriär. Att så här långt in på karriären kunna spotta ur sig två album inom loppet av ett år, det vittnar om att Jocke Berg och Co trivs med livet just nu. Det måste verkligen tycka att saker och ting är jävligt roligt nu, för Kent är ju kända för att inte vilja släppa ifrån sig något som inte är jävligt genomarbetat.
Jag vidhåller fortfarande att jag gillar Kents äldre gejer mer, när det körde med rena instrument istället för trummaskiner och programeringar, men jag är ändå väldigt imponerade av deras produktivitet. Det känns piggt.
Men nu sitter jag och lyssnar på Filip & Fredriks andra podcastsändning från aftonbladet.se, och jag fullkomligen älskar det. Men det kan ju inte bli annat än bra. Jag menar, tänkt ett forum där pojkarna får orera fritt om väder och vind. Det måste vara deras våta dröm, och min också börjar det bli.
I denna sändning tror jag de ringer upp Foppa för att snacka gamla fylleminnen. Bara en sån sak...
Det har släppts en dubbelsingel idag, tror jag, med låtarna Gamla Ullevi och Skisser för sommaren, och jag har ännu inte kunnat lyssna på dem - men jag antar att det blir en ganska snarlik fortsättning på Röd-skivan, det vill säga med ganska mycket elektroniska influenser.
Galet eller briljant, jag måste ändå medge att jag älskar denna produktivitet av ett band som redan släppt 8 studioalbum under sina karriär. Att så här långt in på karriären kunna spotta ur sig två album inom loppet av ett år, det vittnar om att Jocke Berg och Co trivs med livet just nu. Det måste verkligen tycka att saker och ting är jävligt roligt nu, för Kent är ju kända för att inte vilja släppa ifrån sig något som inte är jävligt genomarbetat.
Jag vidhåller fortfarande att jag gillar Kents äldre gejer mer, när det körde med rena instrument istället för trummaskiner och programeringar, men jag är ändå väldigt imponerade av deras produktivitet. Det känns piggt.
Men nu sitter jag och lyssnar på Filip & Fredriks andra podcastsändning från aftonbladet.se, och jag fullkomligen älskar det. Men det kan ju inte bli annat än bra. Jag menar, tänkt ett forum där pojkarna får orera fritt om väder och vind. Det måste vara deras våta dröm, och min också börjar det bli.
I denna sändning tror jag de ringer upp Foppa för att snacka gamla fylleminnen. Bara en sån sak...
En fröjd för ett par rödsvarta ögon
Bra fotbollsdag idag. Först dömningen som gick bra, förutom att jag fick bollen på bollarna en gång. Självklart satte jag på ett stoneface som för att visa att jag var oberörd, men inombords kippade jag efter andan och jag ville bara lägga mig ner och gråta en skvätt. Annars gick det bra.
Och KBK mot Hallstahammar gick ännu bättre! 8 fucking 2! Bara att tacka för uppvisningen. Eller bara att beklaga över Hallstas insats? Jag vet inte, och det är skit samma. 3 friska poäng, många mål som gjorde att vi gick om Södra på bättre målskillnad och ett fint spel och en fin inställning att att med sig till derbyt mot Södra på onsdag. Vilken match det kommer att bli!
Kul att lilla Kim fick göra mål, och kul att vi kunde rulla ut Hallsta trots att Blondie Bubble Boy, Juha och Tordan gick av. Adam tog för sig och Mirre skötte sig fint, och även Snygg-Johan kom och spelade bra. Riktigt kul, och riktigt inspirerande för en annan.
Imorgon gör jag comeback på planen med b-laget, då vi tar oss an Köping FF. Jag vet inte hur det kommer att gå, men jag vet att jag är riktigt sugen och att jag ser fram emot det. Jag får väl spela på inspiration. Fast det gör jag väl alltid, i och för sig, men den här gången mer än någonsin. Äh, det ska bli kul som fan.
Och KBK mot Hallstahammar gick ännu bättre! 8 fucking 2! Bara att tacka för uppvisningen. Eller bara att beklaga över Hallstas insats? Jag vet inte, och det är skit samma. 3 friska poäng, många mål som gjorde att vi gick om Södra på bättre målskillnad och ett fint spel och en fin inställning att att med sig till derbyt mot Södra på onsdag. Vilken match det kommer att bli!
Kul att lilla Kim fick göra mål, och kul att vi kunde rulla ut Hallsta trots att Blondie Bubble Boy, Juha och Tordan gick av. Adam tog för sig och Mirre skötte sig fint, och även Snygg-Johan kom och spelade bra. Riktigt kul, och riktigt inspirerande för en annan.
Imorgon gör jag comeback på planen med b-laget, då vi tar oss an Köping FF. Jag vet inte hur det kommer att gå, men jag vet att jag är riktigt sugen och att jag ser fram emot det. Jag får väl spela på inspiration. Fast det gör jag väl alltid, i och för sig, men den här gången mer än någonsin. Äh, det ska bli kul som fan.
Where did it all go wrong?
Jag är helt klart ur form. Jag vill skriva så mycket och så bra, men det vill sig liksom inte. Jag vill att fingrarna ska dansa obehindrat och automatiskt över tangentbordet, men de blir som tunga och släpande spenor. Det går långsamt, jag skriver fel, fumlar med bokstäverna och jag måste tänka efter en och två gånger.
Som igår, till exempel, när jag var inne i Eskilstuna en sväng och såg alla studenterna rulla förbi på lastbilsflaken längs gatorna. Jag ville, och borde, skriva så här som Alex Schulman efter det. Men det ville sig liksom inte.
Jag ville skriva att tjusningen med studenten är som bortblåst. Den optimism och framförsikt som vackert bäddas in i drömmar om en hoppfull framtid har nu förbytts till en orgie av sprit, spyor och omotiverade vrål. Man skriker inte av lycka längre, man skriker bara för att. Högst och längst bröl vinner.
Igår, jag gled sakta framåt med bilden i de snigellångsamma köerna, och det jag fick bevittna var vår framtid, förklädd i tonåringar som agerade som om det var första gången de hade fått lov av mamma och pappa att "supa till det lite". Två flickor satte sig oblygsamt längs trottoaren och tämde blåsan. Ingen ansats till att skymma tilltaget syntes. When you got to go - you got to. Sedan drog de upp trosorna lite slarvigt, gick fram till en barnfamilj som nyfiket bevittnade de nyblivna studenterna och vrålade sedan familjen ursinningslöst rakt i ansiktet. Sedan drog de vidare till en kväll som bara kan sluta på ett sätt.
Jag säger inte att jag, eller vi, var mycket bättre. Det var vi inte, vi tillhörde den kategori jag nu beskriver. Kanske har det alltid varit så, jag vet inte? Jag vill inte tro. Jag vill tro att det förr var en euforisk glädje att ta studenten, en känsla av att nu får jag chansen att upfylla mina drömmar. Idag känns studenten bara som ännu en anledning att supa bort skallen.
Som igår, till exempel, när jag var inne i Eskilstuna en sväng och såg alla studenterna rulla förbi på lastbilsflaken längs gatorna. Jag ville, och borde, skriva så här som Alex Schulman efter det. Men det ville sig liksom inte.
Jag ville skriva att tjusningen med studenten är som bortblåst. Den optimism och framförsikt som vackert bäddas in i drömmar om en hoppfull framtid har nu förbytts till en orgie av sprit, spyor och omotiverade vrål. Man skriker inte av lycka längre, man skriker bara för att. Högst och längst bröl vinner.
Igår, jag gled sakta framåt med bilden i de snigellångsamma köerna, och det jag fick bevittna var vår framtid, förklädd i tonåringar som agerade som om det var första gången de hade fått lov av mamma och pappa att "supa till det lite". Två flickor satte sig oblygsamt längs trottoaren och tämde blåsan. Ingen ansats till att skymma tilltaget syntes. When you got to go - you got to. Sedan drog de upp trosorna lite slarvigt, gick fram till en barnfamilj som nyfiket bevittnade de nyblivna studenterna och vrålade sedan familjen ursinningslöst rakt i ansiktet. Sedan drog de vidare till en kväll som bara kan sluta på ett sätt.
Jag säger inte att jag, eller vi, var mycket bättre. Det var vi inte, vi tillhörde den kategori jag nu beskriver. Kanske har det alltid varit så, jag vet inte? Jag vill inte tro. Jag vill tro att det förr var en euforisk glädje att ta studenten, en känsla av att nu får jag chansen att upfylla mina drömmar. Idag känns studenten bara som ännu en anledning att supa bort skallen.
Inte sun-day längre
Underbar förmiddag i solen, så där som det ska vara en söndag i juni. Fast nu har det lagt sig stora gräddklickar på himlen, så då får man hitta på något annat.
I övrigt blir det en söndag i fotbollens tecken. Först ska en pojkmatch dömmas nere på Centralvallen, och därefter väntar KBK mot Hallstahammar nere på Runevallen. Jag är lite nervörs, för det behövs en seger om det ska bli en "riktig" seriefinal på onsdag mot Södra, istället för "bara" ett derby. Men det går nog bra, Hoppas jag.
Mmm, men nu här närmast ska jag grotta ner mig i en Batman-tidning och äta lite fiskpinnar.
I övrigt blir det en söndag i fotbollens tecken. Först ska en pojkmatch dömmas nere på Centralvallen, och därefter väntar KBK mot Hallstahammar nere på Runevallen. Jag är lite nervörs, för det behövs en seger om det ska bli en "riktig" seriefinal på onsdag mot Södra, istället för "bara" ett derby. Men det går nog bra, Hoppas jag.
Mmm, men nu här närmast ska jag grotta ner mig i en Batman-tidning och äta lite fiskpinnar.
En känsla svår att beskriva...
Återträff
Det var big reunion igår på Södra bangårdsgatan 10. Vi hade inte bara Studenten, med flickvännen Caroline, utan även Militären, som nu är hemma från Kosovo för två veckors semester.
Militären var härligt brunröd och större än någonsin. Pojken har tränat styrka förstår ni, så han har biffat till sig en aning. Nu skulle han nog kunna ta mig i en brottningsmatch, men det tog vi aldrig reda på. Istället skrattade vi lite och hade det trevligt.
Visst märktes det att vi hade blivit lite äldre på sistone, och det var väl egentligen bara jag som var lite vilsen i sammanhanget, men det kändes bra att ha stora delar av den gamla konstellationen samlad igen.
Även Lillebror tittade förbi, och han skulle nog kunna passa som en medlem i Riddarna. Han var lite grön och tuff i början, men med lite arbete så skulle vi nog få fason på honom.
Militären var härligt brunröd och större än någonsin. Pojken har tränat styrka förstår ni, så han har biffat till sig en aning. Nu skulle han nog kunna ta mig i en brottningsmatch, men det tog vi aldrig reda på. Istället skrattade vi lite och hade det trevligt.
Visst märktes det att vi hade blivit lite äldre på sistone, och det var väl egentligen bara jag som var lite vilsen i sammanhanget, men det kändes bra att ha stora delar av den gamla konstellationen samlad igen.
Även Lillebror tittade förbi, och han skulle nog kunna passa som en medlem i Riddarna. Han var lite grön och tuff i början, men med lite arbete så skulle vi nog få fason på honom.
Äh va fan...
"Fy fan va vi är bra" (...även denna dag) tänkte jag...
Återigen har vi kommit fram till den där dagen då livet tydligen ska börja på riktigt. Studenten. Bye bye school, bye bye tryggheten - hej hej verkligheten och dess lidande. Eller? Ja. Kanske. Nä.
Det har varit väldigt fint väder den senaste tiden, och så tittar jag ut genom fönstret idag och ser bara en grå himmel och vattenstänk på asfalten. Det kan inte vara ett bra omen för att alla studenter. Eller också är det bara jävla otur.
Det har nu gått 5 år sedan jag själv tog studenten - och på ett sätt är det som att tiden stått stilla, men på många sätt känns det också som att det var 15 år sedan. På gott och ont. Jag skulle kunna känna panik och frustration - men icke! Jag känner mig lugnare och mer övertygad än någonsin. Vissa har bråttom, vissa vill göra allting på så kort tid som möjligt för att sedan kunna falla in en spikrak och trygg dvala tills man faller av pinn. Jag har inte bråttom, för jag vill se till att lyckas med de mål jag har satt upp för att kunna klassa mig som lycklig.
Ja, den där dagen för 5 år sedan. Självklart kände jag mig en smula oroad inför framtiden, men inte på samma sätt som alla andra skulle jag tro. För mig var det bara en vanlig fredag på krogen. Ytterligare en anledning att få festa loss. Om jag ska ångra någonting så är det att jag inte tog tillvara på tillfället mer för att njuta. Det är ju ändå en once in a lifetime-upplevelse - men när jag stod där uppe på traktorflaket så var jag fullt upptagen av att vara rockstjärna för den stora publik som kommit för att se på mig. Jag lyckades, men så här i efterhand var det ett misslyckande.
Nåväl, det är inget jag sörjer, bara någonting jag kom att tänka på idag.
Jag har bara ett enda råd att ge: drick inte ifrån alla klasskamraters champagneflaskor redan på studentfrukosten! Det är lätt att det blir lite "svajigt" då resten av dagen.
Jag skulle kunna lägga ut bilder från min student, men det har jag gjort så många gånger redan så det är inte så roligt. Sedan har jag min sämsta frisyrperiod någonsin just vid min student, och det är inget jag vill flasha med.
En del tittar tillbaka efter 20-30 år och skrattar och utbrister "Men hur såg jag ut egentligen?". För mig tog det 3 månader, sedan tittade jag tillbaka och tänkte "Jonatan Björklund...jag skäms för dig."
Det har varit väldigt fint väder den senaste tiden, och så tittar jag ut genom fönstret idag och ser bara en grå himmel och vattenstänk på asfalten. Det kan inte vara ett bra omen för att alla studenter. Eller också är det bara jävla otur.
Det har nu gått 5 år sedan jag själv tog studenten - och på ett sätt är det som att tiden stått stilla, men på många sätt känns det också som att det var 15 år sedan. På gott och ont. Jag skulle kunna känna panik och frustration - men icke! Jag känner mig lugnare och mer övertygad än någonsin. Vissa har bråttom, vissa vill göra allting på så kort tid som möjligt för att sedan kunna falla in en spikrak och trygg dvala tills man faller av pinn. Jag har inte bråttom, för jag vill se till att lyckas med de mål jag har satt upp för att kunna klassa mig som lycklig.
Ja, den där dagen för 5 år sedan. Självklart kände jag mig en smula oroad inför framtiden, men inte på samma sätt som alla andra skulle jag tro. För mig var det bara en vanlig fredag på krogen. Ytterligare en anledning att få festa loss. Om jag ska ångra någonting så är det att jag inte tog tillvara på tillfället mer för att njuta. Det är ju ändå en once in a lifetime-upplevelse - men när jag stod där uppe på traktorflaket så var jag fullt upptagen av att vara rockstjärna för den stora publik som kommit för att se på mig. Jag lyckades, men så här i efterhand var det ett misslyckande.
Nåväl, det är inget jag sörjer, bara någonting jag kom att tänka på idag.
Jag har bara ett enda råd att ge: drick inte ifrån alla klasskamraters champagneflaskor redan på studentfrukosten! Det är lätt att det blir lite "svajigt" då resten av dagen.
Jag skulle kunna lägga ut bilder från min student, men det har jag gjort så många gånger redan så det är inte så roligt. Sedan har jag min sämsta frisyrperiod någonsin just vid min student, och det är inget jag vill flasha med.
En del tittar tillbaka efter 20-30 år och skrattar och utbrister "Men hur såg jag ut egentligen?". För mig tog det 3 månader, sedan tittade jag tillbaka och tänkte "Jonatan Björklund...jag skäms för dig."
En av världens bästa texter
Jag önskar verkligen att jag skrivit texten till den här låten, för det är precis så här jag känner just nu. Jag förstår verkligen om folk tycker att det är en banal och löjlig text, bland annat Kaggen, men om man tänker efter en extra gång så kanske poletten trillar ner.
De små sakerna i livet kan vara de största undren, och de stora sakerna i livet uttycks oftast i små och enkla ord.
De små sakerna i livet kan vara de största undren, och de stora sakerna i livet uttycks oftast i små och enkla ord.
Kärt återseende
Träffade Studenten idag, och det var väldigt trevligt. Vi tog först en fika ute vid Kungsudden och sedan en glass vid Kungsörs konditori medan vi samtalade om det senaste i varderas liv i den stekande juni-solen. Väldigt trevligt var det. Jag har inte träffat honom sen...sen...ja, det måste ha varit nån gång förra året, säkert nån gång på sommaren. Hursomhelst träffas vi alltför sällan nuförtiden, vi Riddare, så det var uppskattat.
Blir nog en dejt imorgon också, och då även med Danskungen och Militären, som kommit hem ifrån Kosovo för två veckors semester. Blir nog bra. För att inte säga fucking jävla awesome. Fattas bara att Mr.Tequila och Vampyren skulle dyka ner som ett brev på posten.
Och sedan var det ju träning ikväll. Gick något bättre, men långt ifrån bra. Jag tar små korta steg framåt i alla fall.
Igår och idag
Var ute på en morgonpromenad idag, som i folkmun kanske skulle kallas för förmiddagspromenad, och tog en sväng förbi Friluftsförskolan Björkliden ute vid Gersilla där jag jobbat i omgångar genom åren.
Det första barnet jag mötte var en välkänd filur. Han kom fram, synade mig från topp till tå och sedan sa han: "Varför har du krympit?". Boom - och vissa saker förändras aldrig. Tack och lov.
Roligt att se och träffa alla gamla små juveler igen. The kids are alright där ute, och det är därför jag aldrig riktigt har kunnat släppa det stället.
Och igår var det fotboll uppe i Fagersta. Inte för egen del, men för KBK. Jävlar vad bra vi spelade. Jag har ju inte nåt att jämför med från i år, men jag tycker att vi rullade bollen riktigt fint stundtals. Marcelo pangade in 1-0 direkt, och sedan ägde vi matchen fullständigt tiden ut. Kunde ha blivit närapå tvåsiffrigt om alla hade varit hundraprocentiga framför målet, men det fick räcka med "bara" 3-1, efter att Berga och Tordan gjort varsitt.
Samtliga i laget svarade för en god insats, men Gustavo och Tordan var nog de bästa i laget denna afton tycker jag. Jävlar vilka löpningar Tordan hade i den första halvleken - som att se på Ljungberg när han var som bäst. Fast sedan tog åldern ut sin rätt och djupledslöpningarna avtog. Han är ju trots allt 27 nu.
Det var skönt att få stå vid sidan och vråla sig hes igen på grabbarna och domaren, som denna kväll var den inte alltför eminenta McIver från Köping. Man blir ju riktigt sugen på att spela när man står bredvid, men det kommer att bli tufft att slå sig in i laget. Många som har utvecklats, och det är bra och roligt. Men jag vill spela och jag kommer att göra mitt yttersta för att ta en plats till hösten.
Träning ikväll, och förhoppningsvis är jag inte lika kantig och stel och kass som tidigare träningar.
Det första barnet jag mötte var en välkänd filur. Han kom fram, synade mig från topp till tå och sedan sa han: "Varför har du krympit?". Boom - och vissa saker förändras aldrig. Tack och lov.
Roligt att se och träffa alla gamla små juveler igen. The kids are alright där ute, och det är därför jag aldrig riktigt har kunnat släppa det stället.
Och igår var det fotboll uppe i Fagersta. Inte för egen del, men för KBK. Jävlar vad bra vi spelade. Jag har ju inte nåt att jämför med från i år, men jag tycker att vi rullade bollen riktigt fint stundtals. Marcelo pangade in 1-0 direkt, och sedan ägde vi matchen fullständigt tiden ut. Kunde ha blivit närapå tvåsiffrigt om alla hade varit hundraprocentiga framför målet, men det fick räcka med "bara" 3-1, efter att Berga och Tordan gjort varsitt.
Samtliga i laget svarade för en god insats, men Gustavo och Tordan var nog de bästa i laget denna afton tycker jag. Jävlar vilka löpningar Tordan hade i den första halvleken - som att se på Ljungberg när han var som bäst. Fast sedan tog åldern ut sin rätt och djupledslöpningarna avtog. Han är ju trots allt 27 nu.
Det var skönt att få stå vid sidan och vråla sig hes igen på grabbarna och domaren, som denna kväll var den inte alltför eminenta McIver från Köping. Man blir ju riktigt sugen på att spela när man står bredvid, men det kommer att bli tufft att slå sig in i laget. Många som har utvecklats, och det är bra och roligt. Men jag vill spela och jag kommer att göra mitt yttersta för att ta en plats till hösten.
Träning ikväll, och förhoppningsvis är jag inte lika kantig och stel och kass som tidigare träningar.
Nya tider
Det har varit lite torka några dagar nu, av olika anledningar. Men nu kör vi igen. På riktigt, sådär som det var förr. Jag har tappat lite i fart, och även lite i intresse, men så har jag också inte kunnat uppdatera hur jag har velat och när jag har velat heller de senaste månaderna. Men skit i det nu.
Som första åtgärd vill jag bara gratulera. Det har ju klingats bröllopsklockor den senaste tiden, och jag vill nu passa på att skicka mina innersta och hjärtligaste gratulationer till paret Harlén, Thessan och Halle, och paret Eriksson, Roastmaster och Sandra, som nu har gått och gift sig. Enormt stort grattis till er alla!
Som första åtgärd vill jag bara gratulera. Det har ju klingats bröllopsklockor den senaste tiden, och jag vill nu passa på att skicka mina innersta och hjärtligaste gratulationer till paret Harlén, Thessan och Halle, och paret Eriksson, Roastmaster och Sandra, som nu har gått och gift sig. Enormt stort grattis till er alla!
Som en trög kossa...
Oh boy, idag fick jag svaret på hur långt efter jag är i fotbollen. Ganska mycket.
Även fast jag löpt ganska mycket i Australien så är det en helt annan löpning i spelövningar och boll, och jag blev väldigt trött. Benen blev snabbt stumma och mitt rörelsemönster var svårtolkat. Det är jävla frustrerande, hjärnan ville så mycket men benen hängde inte med. Det var som att spela fotboll för första gången igen.
Men det är väl som det ska vara. Tyvärr. Nu har jag en del arbete framför mig, men jävlar i min själ jag ska slita för det.
I dagsläget har jag många spelare framför mig, men det känns bara bra. Jag är hellre med i ett lag med många bra spelare som krigar i toppen av serien för att avancera istället för att vara med i ett soppgäng som harvar i botten där jag får spela varje match.
Blev annars en visit i Västanhed idag. Detta lilla paradis. Det var precis så grönt och vackert som det brukar vara vid den här årstiden, och det blev även ett dopp i det 20-gradiga Hedströmmen. Varmt? Nej. Uppfriskande? Ja.
Sedan har jag ett meddelande till alla dumma jävlar. Ja, jag har klippt luggen själv, och ja det ska vara ojämnt. So fuck off knobbheads.
Även fast jag löpt ganska mycket i Australien så är det en helt annan löpning i spelövningar och boll, och jag blev väldigt trött. Benen blev snabbt stumma och mitt rörelsemönster var svårtolkat. Det är jävla frustrerande, hjärnan ville så mycket men benen hängde inte med. Det var som att spela fotboll för första gången igen.
Men det är väl som det ska vara. Tyvärr. Nu har jag en del arbete framför mig, men jävlar i min själ jag ska slita för det.
I dagsläget har jag många spelare framför mig, men det känns bara bra. Jag är hellre med i ett lag med många bra spelare som krigar i toppen av serien för att avancera istället för att vara med i ett soppgäng som harvar i botten där jag får spela varje match.
Blev annars en visit i Västanhed idag. Detta lilla paradis. Det var precis så grönt och vackert som det brukar vara vid den här årstiden, och det blev även ett dopp i det 20-gradiga Hedströmmen. Varmt? Nej. Uppfriskande? Ja.
Sedan har jag ett meddelande till alla dumma jävlar. Ja, jag har klippt luggen själv, och ja det ska vara ojämnt. So fuck off knobbheads.
Lögardagen
Blev att dömma några matcher idag. Det var poolspel för 8-9-åringar nere vid Centralvallen och de behövde ett par riktigt rutinerade domare i mig och Kaggen. Ganska lättdömt. Fick blåsa frispark ett par gånger då nån unge plocka upp bollen med händerna, och sen några 100 felaktiga inkast och sånt.
Annars var det lugnt. Behövde bara visa det gula kortet en gång då en liten flicka frågade om jag var "helt blind". Men hon kanske undrade på riktigt? Eller också kanske hon undrade om jag var helt blind eller bara halvt blind?
Jag skojar.
Nu då? Tänkte rulla över till Kaggen och leka en stund. Kanske riva av några ackord? Kanske kittla honom lite? Han har varit lite grumpig sen jag kom hem. Jag är lite rädd att han börjar bli en grinig och bitter gammal gubbe. Det passar inte på honom. Det skulle passa på mig, jag ser fram emot att bli gammal och bitter - men inte på Kaggen! Han ska vara bubblig och sprudlande, som en enda lördagskväll. Tror vi behöver åka till Halmstad snart igen...
Annars har jag och Kaggen bokat biljett till Peace & love-festivalen i sommar. Kommer förhoppningsvis bli legendariskt bra. Vet inte om vi ska sova i husvagn med Fröken Johansson och Carro eller hur det blir, men till Borlänge ska vi i alla fall.
Det blir bra. Har inte varit på någon festival sedan Ekstocksfestivalen, så det är på tiden att rulla runt lite i lervälling igen.
Långt bort är ändå väldigt nära
Jag stod på en flygplats och väntade på känslan. Men den kom aldrig.
Så jag satte mig i solen en stund och funderade på nästa steg.
Några kom förbi och klappade mig på axeln, några sjöng från andra sidan - och även fast jag värdesatte det väldigt högt så blev jag själv min största beundrare.
Kanske hade jag the time of my life, kanske var jag bara glad. Jag bestämde mig för att leva för evigt istället för att dö för alltid. Men sanningen är den, att jag saknade dig.
Jag åkte till andra sidan jorden för att hitta något som var försvunnet. Men det visade sig att det funnits där hela tiden.
Ibland måste man kanske åka väldigt långt bort för att se vad som finns där precis framför näsan på en där hemma.
Så jag satte mig i solen en stund och funderade på nästa steg.
Några kom förbi och klappade mig på axeln, några sjöng från andra sidan - och även fast jag värdesatte det väldigt högt så blev jag själv min största beundrare.
Kanske hade jag the time of my life, kanske var jag bara glad. Jag bestämde mig för att leva för evigt istället för att dö för alltid. Men sanningen är den, att jag saknade dig.
Jag åkte till andra sidan jorden för att hitta något som var försvunnet. Men det visade sig att det funnits där hela tiden.
Ibland måste man kanske åka väldigt långt bort för att se vad som finns där precis framför näsan på en där hemma.
Dagens sanning
Inte där än, men...
Jag har fått höra "Wolverine" och "Ronny & Ragge", men det är bara Blondie Bubble Boy som förstår. Här är anledningen:
The biggest there was, the biggest there is...
Som att cykla igen...
Första fotbollsträningen på 3 månader är nu avklarad. Det gick hur bra som helst. Vi joggade lite grand i början, och jag var hur grym som helst. Sen avverkade vi några repstegar och några häckar, och jag var jättebra på det. Sen körde vi några stegringslopp, och jag sprang jättefort. Sen skjöt vi några skott på mål, och det gick i och för sig ganska illa och snett, men ändå...okej. Sen stretchade vi, och det gick också väldigt bra. Sen var det slut.
Jag har varit borta länge, men det märktes knappt. Det blir nog inga problem det här.
Jag har varit borta länge, men det märktes knappt. Det blir nog inga problem det här.
Happy days
Det verkar som att jag tajmat in sommaren ganska bra. Tydligen har det varit en dålig vår, men sedan jag kom hem har det bara varit soligt och varmt.
Jag älskar verkligen att vakna upp på morgonen. Att slå på en kanna kaffe och sätta sig ute i den ljumma morgonvärmen på altanen med lokalblaskan, samtidigt som fåglarna sjunger och barnen leker på Västerskolan. Det blir inte så mycket bättre än så.
Med start imorgon så ska jag börja gå upp tidigt som fä'än på morgonen och antingen ta en promenad eller en löprunda. Det är viktigt att ladda upp kropp och hjärna från start så att man kan gå ut och äga resten av dagen.
Och det var ju en alldeles förtjusande kväll igår på Runevallen. Bästa möjliga väder, över 1000 personer, en trevlig match och surr med många fina pojkar och filickor som man inte pratat med på ett tag. Pure awesome. Luv it, man, luv it.
Och ikväll återvänder Johnny Bananas till fotbollsplanen...
Älskar känslan av att älska livet
Tre månader on the road, det kan tyckas lite men det sätter sina spår. Först var det Thailand i februari två veckor, en snabb mellanlandning hemma i Svedala, och sedan Australien fram till nu. Och det känns så fruktansvärt skönt att vara hemma igen, av ingen annan anledning än att detta är den bästa platsen i hela jävla världen. True that, man.
Det gick väldigt snabbt att ta farväl av Perth och Australien. Först en tiominutersvisit hos Fröken Blomberg, som såg helt sönderpluggad ut inför de stora avslutningsproven i skolan. En kram, "Ha det bra. Lycka till. Vi ses. Hej då.", sen hem till mina två rumskamrater som lyste med sin frånvaro. Men åt helvete med dem i så fall. Så det blev som att lämna i tystnad, förutom en härlig fika med Gabrielle.
En snabb sjutimmarsflight till Bangkok följdes av en ännu snabbare tiotimmarsflight till Sverige, och sedan var man på hemmaplan igen. Blev att skrota runt lite hemma under dagen, fixa allt som man inte kunnat fixa på tre månader, därefter en skön grillkväll med Mor och Far, och sedan över till Kaggen för att älska lite med honom. Han var lika mycket min bästa kompis nu som då, fast lite korthårigare. Jag skulle vilja säga att vi jammade lite, men det blev mest att snacka om hur vi ägt varandras delar av jordklotet den senaste tiden. Vi har verkligen blivit äldre, med bara fördelar, och det känns som att vi är redo att lägga världen under våra fötter - eller bara vad som kommer i vägen för oss.
Blev en skön sömn i min egna säng, för att idag vakna tidigt och sedan sitta ute på altanen i den sköna sommarmorgonen med en kopp kaffe och Bärgslagsbladet. Ljuvlig läsning, tack vare att det var så länge sen.
Nu ska jag se om jag kommer ihåg hur man kör bil - de har ju ratten på fel sida och kör på andra sidan av vägen i Australien - och sedan väntar Runevallen för att se på när mitt älskade KBK spöar skiten ur Åtvidaberg.
Det gick väldigt snabbt att ta farväl av Perth och Australien. Först en tiominutersvisit hos Fröken Blomberg, som såg helt sönderpluggad ut inför de stora avslutningsproven i skolan. En kram, "Ha det bra. Lycka till. Vi ses. Hej då.", sen hem till mina två rumskamrater som lyste med sin frånvaro. Men åt helvete med dem i så fall. Så det blev som att lämna i tystnad, förutom en härlig fika med Gabrielle.
En snabb sjutimmarsflight till Bangkok följdes av en ännu snabbare tiotimmarsflight till Sverige, och sedan var man på hemmaplan igen. Blev att skrota runt lite hemma under dagen, fixa allt som man inte kunnat fixa på tre månader, därefter en skön grillkväll med Mor och Far, och sedan över till Kaggen för att älska lite med honom. Han var lika mycket min bästa kompis nu som då, fast lite korthårigare. Jag skulle vilja säga att vi jammade lite, men det blev mest att snacka om hur vi ägt varandras delar av jordklotet den senaste tiden. Vi har verkligen blivit äldre, med bara fördelar, och det känns som att vi är redo att lägga världen under våra fötter - eller bara vad som kommer i vägen för oss.
Blev en skön sömn i min egna säng, för att idag vakna tidigt och sedan sitta ute på altanen i den sköna sommarmorgonen med en kopp kaffe och Bärgslagsbladet. Ljuvlig läsning, tack vare att det var så länge sen.
Nu ska jag se om jag kommer ihåg hur man kör bil - de har ju ratten på fel sida och kör på andra sidan av vägen i Australien - och sedan väntar Runevallen för att se på när mitt älskade KBK spöar skiten ur Åtvidaberg.
Där allting började
Det är någonting i luften. Både när man har lämnat och när man återvänder. Det är inte fuktigt, det är inte torrt, det är inte skitigt. Det är svensk luft, som en frisk vind som sveper genom lungorna - och den finns ingen annanstans i världen. Som jag älskar den.
En stund senare, det luktar koskit. Jag svär det var länge sen jag kände en sådan underbar doft.
Jag färdas förbi de gröna ekhagarna, som så många gånger förr, och möts av ett knallgult rapsfält. Bakom fältet syns taken på husen vid utkanten av byn. Denna illusion har jag älskat sedan jag var en liten gosse - och om det är möjligt så älskade jag den ännu mer idag.
Det känns bra att ha kommit hem.
En stund senare, det luktar koskit. Jag svär det var länge sen jag kände en sådan underbar doft.
Jag färdas förbi de gröna ekhagarna, som så många gånger förr, och möts av ett knallgult rapsfält. Bakom fältet syns taken på husen vid utkanten av byn. Denna illusion har jag älskat sedan jag var en liten gosse - och om det är möjligt så älskade jag den ännu mer idag.
Det känns bra att ha kommit hem.
