Jag ska nog lyckas

Jahap, nehep, jahap. Nu är den äntligen här - veckan 27. Halmstad-veckan!

      En vecka nere på västkusten väntar, och allt vad det innebär. Hörs!

Har haft Beady eye's nya skiva i min ägo ett tag nu. Jag var oerhört peppad och spänd inför den, ville att den skulle vara så jävla bra och att den tog bandet mot högre höjder.

       Jag vet inte om BE kommer att göra det - men jag gillar skivan väldigt mycket.

       Det är inte lika rakt och 60-talsinspirerat som debuten Different gear, still speeding, vilket jag gillar. Det är mer genomarbetat och låter mer som en "skiva", medan debuten mer kändes som "in i studion och spela in så fort som möjligt".

       Första låten Flick of the finger släpptes först på radion, och det är en låt som sakta men kraftfullt kör över en. Som en tsunamivåg. Fungerar grymt som öppningslåt då den är så effektfull.

       I andra låten, Soul love, skruvas tempot ner. Liam sjunger jävligt bra, och även fast det inte händer så mycket så funkar låten.

       Face the crowd har jag haft lite problem med. Det är en rockbomb, och även fast jag gillar intensiteten i gitarrerna och trummorna så g:ar jag inte riktigt med melodierna. Hade hellre sett den som en b-sida.

       Därefter följer första singeln Second bite of the apple. Till en början tyckte jag att det var ett märkligt val av förstasingel, då den är lite udda och spejsad. Samtidigt är det lite coolt, och låten har växt med tiden. Det är ingen hit, men en bra låt.

       Sedan kommer Soon come tomorrow, vilket är skivans sämsta spår. Släpig, lite bluesig, men väldigt tråkig. B-sida!

       Men härifrån börjar det hända grejer, på efterföljande Iz rite. "Som Beatles på syra", som Liam säger om låten, och det stämmer. Det är psykadeliskt men ändå poppigt, och refrängen är skivans bästa och mest smittsamma. Bästa låten!

       Den följs av I'm just saying - och här låter det Oasis! Som en mix av Hello och Swamp song från Morning glory-skivan, och det är verkligen fullt ös. Kommer bli en live-favorit!

       Sedan kommer Don't brother me, och oavsett vad Liam säger så är det definitivt en passning till Noel. Både syrlig och öm på samma gång. En bagatell, förvisso, men en trevlig sådan.

       Shine a light följer därefter, och den skulle kunna ha varit med på debuten. Väldigt mycket 60-tal och väldigt cool. Skulle kunna ha varit ett öppningsspår.

       Ballroom figured är sedan en akustiskt och väldigt naken liten sak. Väldigt ren. Fin - men lite överflödig bland alla lugna låtar.

       För även sista låten Start anew är delvis en tempolåg akustiskt historia. Dock är den väldigt bra, och ett fint outro till skivan. Liam sjunger här också renare än på år och dagar.

 

Sammanfattningsvis är BE en grym skiva. Bättre än debuten, men samtidigt tror jag att bandet sitter på mycket högre bedrifter än detta i framtiden.

       Liam sjunger dock som i fornstora dagar igen, såväl på skiva som live, och bandet känns i harmoni.

       Dock skulle jag önska att några av de fantastiska b-sidor och bonusspår som Beady eye släppte i och med skivsläppet, typ Evil Eye, The world's not set in stone och Off at the next exit, skulle ta plats på skivan istället för Soon come tomorrow och Face the crowd.

       Men jag rockar vidare med Beady eye och BE i sommar.

I torsdags började den på riktigt. Sommaren. Då gjorde jag min sista dag på dagiset, och nu väntar en härlig tid av semester och ledighet.

      Fotbollen håller igång en vecka till - träning imorgon kväll, bortamatch med a-laget på onsdag och sedan bortamatch med b-laget på fredag - sedan är vi lediga även där.

      Juni har ju varit fin, får man ändå säga. Varma dagar och så. Synd bara att man jobbat de flesta av dem dagarna, men det är bara att hoppas att juli blir minst lika fint.

      Nästa vecka har jag ingenting planerat - men vecka 27 åker vi till Halmstad och Tylösand. Det är vårat ställe, det. Och alltid vecka 27. Förutom förra året, då vi tog en spontanare vecka 29 eller 30 eller vad det var.

      Det blir sjätte svängen till Halmstad. I alla fall för mig och Kaggen. Precis som förra året så är Lillebror med i år, och nyförvärvet denna gången blir Kocken.

      Tidigare har laguppställningarna sett ut så här:

 

2005: Jag, Kaggen och Bläckfisken.

2006: Jag, Kaggen, Bläckfisken, Vampyren och Studenten.

2008: Jag, Kaggen, Bläckfisken, Vampyren, Studenten och Mr.Tequila

2009: Jag, Kaggen, Vampyren, Mr.Tequila, Fröken Blomberg och Fred.

2012: Jag, Kaggen, Vampyren och Lillebror.

 

I år bor vi, återigen, på Tylösands camping (First camp), vilket vi inte gjorde förra året då det var fullbokat när vi tog våran spontan-tripp. Fast denna gång ska vi varken tälta eller i stuga, istället ska vi bo i nån slags trailer-vagn. Ska bli intressant.

        Hoppas på samma magi som tidigare somrar - men framför allt på vädret. Det är ju lite det som det hänger på. Fast å andra sidan kan man ju liksom inte styra över det, så det är ju bara att gilla läget oavsett hur det blir.

 

Annars har det ju varit midsommar. Som vanligt spenderades den uppe i Västanhed över dagen, innan vi styrde kosan hemåt mot kvällen.

        I år blev det hemma hos mina granna, Bulan, Jonas, Kocken och Malin. Det var trevligt och så. Inget märkvärdigt, men helt okej. Inga skandaler, vad jag vet, så det var skönt. Och nära hem.

        Men nu ser jag fram emot resten av sommaren. Får lite ångest av att tänka på att halva sommaren redan har gått, men nån gång måste man väl komma över det faktum att man inte är något skolbarn med sommarlov längre.

        Må solen vara med oss!

 

 

Jahapp, vad har denna vecka bjudit på då? Not much, men tillräckligt för att det skulle bli en trivsam sådan.

      Harrys förra helgen, och det var stenkul. "Stenkul", roligt ord. Jomen Harrys är ju re-öppnat igen, efter att Brasserie Le grand fick slå igen, eller för att de tappade serveringstillståndet, jag vet inte riktigt. Nu heter det Harrys igen i alla fall, och det var sig likt. Trevligt.

       Bläckfisken var med, för en gång skull, och han var på topp. On the edge. Bläckfisken. Nej det var en kul kväll.

       Jobbet har varit lugnt. Alldeles för lugnt, faktiskt. Man längtar ju efter lugnare dagar när det är som intensivast, men när det väl är lugnt så blir man lite uttråkad nästan. Bara en vecka kvar nu, sedan jag sommarledigt. Gött!

       Var på landskampen i tisdags ocksåm, VM-kvalet mot Färöarna, med Mor & Far, Storebror Thomas och Brorson Erik - och det var häftigt att se Friends arena. Matchen var ju annars inget att skriva hem om, men det blev ju trots allt en pliktskyldig seger.

       Själv hade vi match igår, borta mot Ölme, och det var inte heller något att skriva hem om, Förlust med 5-0, tack vare ett par individuella misstag i första halvlek som gjorde att det rann iväg. Onödigt, för innan det hade vi ett grepp om matchen. Dock har vi fortfarande problem med att få in bollen i mål - stora problem.

       Fick hoppa in på slutet, vilket inte hänt sedan matchen mot Villastaden, så det var ju roligt i alla fall. Men inget att glädjas åt ändå, när det gick som det gick.

       Två viktiga matcher kvar nu, först mot Strömtorp hemma, sedan borta. De ligger en poäng före oss, så det står mycket på spel nu innan vårsäsongen läggs till handlingarna.

Herregud vilken underbar vecka vi haft. Eller jag, åtminstone.

      Jag är en enkel man, kräver inte mycket för att må så där härligt som man gör ibland. Solsken, piggt humör, goda vänner, ett par kalla öl, en balkong, en soffa, en uteservering, lite Fifa - små saker som gör mig hel för en liten stund.

      Slutet av maj var lovely, och juni har sannerligen börjat bra. Mycket piggt och positivt. Kämpa på, så blir det här en magisk sommar, solen!

      Förra helgen invigdes balkongen, och det var på alla sätt och vis en härlig första sommarhelg.

      I onsdags tog skolorna sommarlov, och vädret var så som jag minns det från min barndom när jag själv slutade skolan. Sommarsol, och utanför kyrkan letade jag och Kaggen på någon av våra föräldrar för att kränga pengar till en glass. Och på hemvägen doftade häggen bredvid Västerskolan, en doft som förkunnande att det var sommarlov.

      I torsdags var det nationaldagen, vilket numera innebär ledigt, och då åkte jag, Kaggen, Lillebror och Kocken in till Eskilstuna för att titta på studenterna som brölade på lastbilsflaken längs ån. Jag såg på det med en smula avsmak, har aldrig förstått vitsen med att bara stå och skrika rätt ut. Fast, en annan var ju inte heller bedårande vacker på studenten, så det hör väl till. Kanske därför jag inte gillar studenten så mycket, för jag påminns om min egen.

      Nåväl, vädret höll i sig även igår, och på jobbet var det toklugnt tack vare klämdagen. Alldeles för lugnt, faktiskt. Men kvällen var fin.

      Och nu vankas det match nere på Runevallen. Eskilstuna Södra gästar, och efter förra helgens första trepoängare borta mot Örebro Syrianska så råder det en ny optimism inom laget. Jag hoppas och tror att våran säsong började på riktigt förra helgen.

      Annars är det visst någon som gifter sig idag. Jag gillar det, gillar det stora och pampiga som kommer med ett kungligt bröllop. Lite synd att man missar det, svtplay till trots.