Jag ska nog lyckas

Här visar Stiffa hur man inte ska se ut på bild.

Dags att bunkra upp.
    Finalen av Let's dance står på tapeten - och jag säger bara:

"Go go. Go Tina, go go go."

Allt finns där, bästaste bästa vänner, fis-balls...och dylikt.
    Nu jävlar ska jag ha en trevlig kväll.

"Hey life" känns väldigt aktuell nu.

Hey life
I wanna tell you how I feel today
Cause now
nothing seems to go my way

Det börjar bli väldigt ensamt på jobbet.
     Som enda mannen i hönshuset, och enda ungdomen, så blir det väldigt mycket "egentid".  Då brukar alltid verkligheten hinna ikapp mig och jag börjar inse vart jag är någonstans i livet. 
    Jag behöver något.

Det jag önskar allra mest just nu är en vän, en kall och ett tidsfördriv att dö för.

Kirrade biljetter till Ögir idag.
    Vi ska dit på lördag, jag och Stiffa, för att träffa några gamla klasskompisar från högstadiet. Detta är personer som jag inte träffat "på riktigt" på cirkus tjugofem år - så det kommer att bli fruktansvärt roligt.
    Kanhända att det finns lite att prata om... 

Ikväll smäller det, Pete. Ikväll smäller det.

Intervju med Jonatan Björklund från Illustrerad Vetenskap.

Illustrerad Vetenskap: God dag, Jonatan. Hur behandlar livet dig?

JB: Det är alla tiders måste jag säga. Har haft några dagar ledigt och det har varit välbehövligt kan jag säga.

I V: Det låter skönt. Vad har du gjort under dessa lediga dagar då?

JB: Jag har mest lekt med mina kompisar. Det är något jag skulle vilja göra på heltid, så man får ta varje tillfälle i akt att lattja lite. Det är befriande på något sätt.

I V: Hur går arbetet med uppföljaren till "Sunny Beach - the movie" då? Man har inte hört något ifrån det på länge, så folk undrar säkert hur läget är.

JB: (Lång tystnad) Ja... Det har väl inte gått enligt planerna, direkt. Ganska snart efter att jag satt igång projektet så körde jag fast. Riktigt jävla hårt. Rakt in i väggen, liksom, och det har tagit en tid att komma tillbaka efter det.

I V: Vad var det som hände?

JB: Eeeh, ja...egentligen vet jag inte riktigt. Arbetet med Sunny Bach-filmen tog enormt mycket energi, så när den var färdig var jag helt tömd. Det fanns ingenting mer att ta av och jag kände inget sug.

I V: Hur känns det idag då? Har du skrotat projektet helt och hållet?

JB: Nej, nej, så är det inte. Men jag har låtit det ta sin lilla tid för inspirationen att komma tillbaka. Nu börjar ju också våren närma sig, och under den perioden av året brukar jag var som mest produktiv. I takt med ljusets intåg så brukar inspirationen börja flöda, och jag känner redan nu hur det spritter i fingrarna.

I V: På så sätt? Är det rentav så att du börjat arbeta med filmen igen?

JB: Utvecklandet av filmen har pågått hela tiden, i mitt huvud. Men ja, det stämmer att även det praktiska arbetet har kommit igång igen.

I V: Så - frågan alla ställer sig. När är filmen klar?

JB: Förhoppningen är inom en snar framtid. Säg en till två månader. Kanske tidgare. Men man ska inte hoppas på för mycket. Det kanske dyker upp någon mer vägg på vägen.

I V: Okej, det låter synnerligen spännande. Intresset angående filmen måste vara enormt?

JB: Nej, det är ganska dött faktiskt. Det verkar inte var en jävel som bryr sig. Folk har kanske glömt bort mig under den här mindre produktiva tiden.

I V: Vad har du att säga till dem då?

JB: Ni ska få se er jävlar! Ni kommer att häpna, precis som vanligt. Jag är fortfarande herre på täppan. Jag står fortfarande på det högsta berget.

I V: Det bådar verkligen...

JB: ...och jag kn***ar fortfarande era fruar på lördagskvällarna och era flickvä...

I V: OCH DÄR SÄTTER VI PUNKT FÖR DEN HÄR GÅNGEN! Tack för att du ställde upp för den här intervjun och för våra läsare.

JB: Japp.

Andra filmen från The Men who snuffs ger en liten inblick hur en sommar med Riddarna kan se ut.
     Det är Stockholm, det är grillat, det är bad, det är alk - men framförallt är det naket.
     Dessvärre, ladies, så finns det vissa personer som är lite kinkiga med att visa upp sitt skinn - varvid jag är tvingad att censurera en del bitar.

Mycket nöje!

The Men who snuffs 2 - "A hot dog gang"

Oj, oj, oj...
    Fy fan vad jag kommer att njuta de här kommande veckorna som 100 höjdare visas. Första programmet var fantastiskt - och man vill ju bara dit. Dit till världens skönaste land. Till USA.
    Filip & Fredriks vistelse i Fort Lauderdale i Florida gav mig några tillbakablickar. Jag var nämligen själv där för två år sedan.

    ...och Everglades, det passerade vi under en timmes bildfärd. Jag överdriver inte när jag säger att det säkert låg ett par hundra alligatorer längs flodkanten. Mäktigt.
    Hur som haver. Programmet gav mig en spark i arslet. Jag ska till USA - och just nu ser det mer rimligt ut än det någonsin har gjort. Pengarna rullar in som de ska, samtidigt som det sedan tidigare redan finns pengar att ta av. Dollarkursen är låg för tillfället - och till hösten är schemat förhållandevis blankt.
    Framtiden får utvisa vad som händer.

Drive-through liquor store.
   Jo jag tackar.

Men va fan var det för gula byxor som Filip hade?
   Inte okej.

Sommaren är över - hösten -07 har gjort sitt intåg. Det långa håret är borta - det korta har gjort sitt intåg.

        

Så här tänkte jag:  Hösten hade kommit - och jag tog det sorgliga beslutet att klippa av de långa fina blonda lockarna som jag sparat så länge.
     En första klippning skedde i augusti, men där togs det inte bort så mycket. Mer en finputsning, Framåt oktober-november däremot - då blev det kort.
     Egentligen är det en ganska casual look. Men jag blev extremt nöjd ändå.
     Folk har delade åsikter om mitt hår. Vissa menar på att jag ser betydligt mycket äldre ut som korthårig, medan andra hävdar att jag ser ut som en liten pojke. Personligen skulle jag vilja gå på det första alternativet, men jag vet inte. Det pendlar, beroende på hur jag mår för tillfället.
     Men skit i det nu! Håret var kort och jag gillade det. Jag brukar förresten gilla alla radikala förändringar med mitt hår, på ett sätt, även om det handlar om en förändring till det sämre.

Dr.Love says:

Om du är ute på dansgolvet med dina polare när de plötsligt börjar spela Summer of 69 - bli inte alldeles för vild då. Det kan hända att du vevar ner en kvinnas Bacardi Breezer...
    ...och det kan hända att den kvinnan då vill putta in dig i väggen så att du ramlar ner på dansgolvet.

Igår bevittnade jag ett mirakel. Av kött och blod.

    Jag uppfattade det inte först, men vid en närmare förflyttning så stod det klart...

    Det var världens vackraste tjej.

Jag befann mig i Sturehallen i Arboga. Handboll stod på agendan.
    En vacker utsikt skulle komma att bli ofantligt mycket vackrare.
    Hon satt där borta. Ganska långt ifrån mig. Men efter att ett par snorungar snott min sittplats under pausen så var jag tvungen att flytta på mig. Jag satte mig bredvid henne. Omedvetet, men väldigt lyckat.
    Självklart var det inget blont bombnedslag med fina kurvor och ett vackert svall. De lämnar jag med glädje åt Jag-älskar-Slitzbrudar-mannen.
    Nej, hon hade brunt vågigt hår, var i samma storlek som mig och utstrålande en varm och skönt kaxig attityd.

Till en början visade hon en iskall inställning gentemot mig, men när jag sneglade mot henne efter ett tag så möttes jag av respons. Ett likadant sneglande!
    Ni vet, så där när ögonen är på väg att snurra ett halvt varv in mot hjärnan.
    Alltid när en person av det motsatta könet tittar på mig med en speciell blick så får jag för mig att hon är intresserad av mig. Jag börjar tänka "Oj, tittade hon på mig? Nej, det var nog ingenting. Eller? Va fan, nu tittade hon igen! Shit, hon vill ha mig! Okej, ta det lugnt nu. Spela cool. Spela svårfångad. Nu tittade hon igen! Undrar om vi skulle passa bra ihop? Jag tror det. Hon verkar förstå mig. Vi matchar varandra. Ja, det är nog hon och jag. Tänk om vi är tillsammans i flera år...då kanske vi skaffar barn? Fan va häftigt. Sedan gifter vi oss och lever lyckliga resten av våra liv. Fan va skönt att jag ordnat upp mitt liv. Blev lite orolig där ett tag. Fan va hon tittar! Hello baby, he he... Jävlar har det blivit tre mål i matchen???"
    Därefter var jag tvungen att koncentrera mig på mitt jobb - men blickarna fortsatte.
    Efter att jag var klar med intervjuerna efter matchen så sökte jag henne med blicken - men hon var borta. Gone. Försvunnen ur mitt liv, och jag kommer antagligen aldrig se henne igen.
    
Men det var nära att det blev hon och jag. Väldigt nära.

God morgon bloggen.

Nej, jag skojade bara.
    Så får man aldrig, aldrig, aldrig skriva. ALDRIG!
    Den som gör det från och med nu är värdelös.

Varför man inte får skriva så?

Jo...
    Man skriver inte till sig själv och man skriver inte till bloggen. Man skriver till andra. Till alla andra. Till världen.
    Att därför börja med "God morgon bloggen" blir bara så jättefel. Så osmakligt. Genom att skriva på det sättet så bygger man upp en mur mellan texten och den personen som läser - och det blir bara jobbigt att försöka klättra över den muren.
    Därför får man inte skriva så.
    I say "bring it" till alla som, konstigt nog, skulle få för sig att inte hålla med.

Hoppas att ingen missade Grannfejden igår på TV3.
    Det handlade om Kungsör - och det handlade om "Cosmos".
    Just denna "Cosmos" umgicks en hel del med min storbror för ett antal år sedan. Deras gemensamma intresse var bilar, ingenting annat, vill jag tillägga. Att "Cosmos", eller Lage som jag kallade honom, ringde på dörren halv elva en vardagkväll för att "hänga" med brorsan, som låg och sov, var inget ovanligt. He's loco, den där Lage.
    I alla fall, om ni missade programmet så måste ni titta på reprisen. Det är värt det.

Såg att broder S hade lagt upp ett antal låttips till allmänheten.
    Jag kan nu inte låta bli att bräcka honom. Visst, det fanns väl någon låt som gick att lyssna på - men nu vill jag visa hur det går till.
    Det räcker med en låt för att krossa hela skiten. Introt är både en käftsmäll och det kåtaste jag har hört sedan Gyllene tiders "Vän till en vän".

Lyssna på det här

"Ni är roliga, trevlig och snygga."

Riddarnas framfart blir allt större, bredare och snabbare. Man kan säga att vi slukar allting som kommer i vår väg, sedan omvandlar vi det genom att visa hur det går till i våran egen lilla värld.
     Vi är inte som andra männsikor. Vi dansar, vi sjunger, vi ler.  Vi underhåller.
     ...och inte bara det; vi är ju också roligare, trevligare och snyggare än alla andra gäng.
    
Framgångsvågen fortsätter.

• Californiacation
• Tomas Andersson Wij
• Reine Brynolfsson
• Kavajen
• Mats Olsson

• Kent
• Björn Gustafsson
• Schulmans-trion
• Prison break
• Sportbladet

En ledig vardagskväll för en gång skull.
    Efter att ha kört fotboll måndag-torsdag sedan årsskiftet så har vi nu fått Tuesdays off.

    Så vad göra?

    Blev så att jag och Vampyren drog en Ming i E-tuna, innan Gay anslöt senare för att göra oss sällskap på ett biobesök.
    Vantage point fick äran att bli sedd av oss - och den äran var ett nöje. Filmen var grym! Eller...rent underhållningsmässigt så var den väldigt bra. Smart, fartfylld, spännande och visuellt häftig. Själva intrigen kan jag väl å andra sidan ha några invändningar emot - men just den här kvällen ville jag bara bli underhållen. Något jag också blev.

PS. För att förtydliga så kan jag nämna att Jag-älskar-att-sitta-helt-ensam-på-mitt-rum-och-titta-på-fotboll-fast-jag-redan-vet-hur-matchen-slutar-mannen inte var med under gårdagskvällen.

Dags för S igen. Hittar ni honom?

Avdelning: Om blickar kunde döda.

Vi möttes av ett vitt brett täcke.
    Ju mer vi närmade oss målet så blev det vita mer övergripande. Tillslut var sitationen de facto.
    Jag har upplevt vintern igen. 

Resan till mitt kära Norrland blev kort och intensiv. Men avkopplande.
    Första anhalten var Örnsköldsvik, där Elitseriematchen Modo - Färjestad stod på tapeten. Det var första besöket i den nya hallen - Swedbank Arena - och jag är mäkta imponerad över bygget. Det påminner mycket om Löfbergs lila Arena - fast snäppet vassare.
    Det var stort och rymligt - men ändå intimt. Det var modernt - men ändå klassiskt.
    Matchen var grym. Bra tempo, tufft spel och mycket målchanser. Dessvärre förlorade Modo, men man kan inte få allt.




    Efter matchen min brorson, VIP-Erik, lite mer touch of fame.
    Han har tidigare medverkat i TV-trogrammet Rea, varit på mittuppslag i Sport-Expressen tillsammans med Foppa, skakat hand med Sveriges Konung - och hälsat på ett antal gånger i Modos omklädningsrum.
   Nu var det dags för ännu ett besök hos Modo-grabbarna, vilket var det första i nya arenan. Spelarna Hans Jonsson och Mattias Timander tog med honom in till arenans kärna - omklädningsrummet, som snarare liknade ett palats.
   Nöjd, såklart.

Därefter drog vi hemåt. Till stugan. Till Berghamn.
   Käk, bira och jacuzzi-bad fick avrunda kvällen. Helt klart godkänt.

        
   Erik & me        Tre karlakarlar i       Brorsans bygge    En framtidsvision?
                           en och samma båt

   Men jag missade Melodifestivalen, och det gjorde ont. Niklas Strömstedt sist? Får väl titta på reprisen ikväll.

   På söndagen målade vi sedan arslet av oss (nåja...) - och det blev väl snyggt, antar jag.

   ...och sen hem igen.

   Hej då helgen.

PS. Grabbarna lyckades spela 1-1 igår på bortaplan.

   Strongt - med tanke på alla spelare som inte var med...