Kalasbra
Seger i derbyt mot Kolsva med 2-0. Dålig match - men skön seger.
Annars har Stiffa sjungit för Eskilstunaborna, mitt på torget, under en timme tiidgare idag. Mer om detta tar vi en anna dag.
CJ fyller år. Grattis! Tord fyllde år igår. Grattis!
Dessa två herrar ska firas ikväll, där Tords föräldrahus får utgöra samlingsplatsen för kalaset. Sedan väntar Köpingsfesten.
Låt en grym kväll ta sin början!!!!
Varrrrmt!!!
Det var varmt, lugnt och lustfyllt - en vanlig men ändå skön fredag. Behövs ibland.
Nu tar jag sats mot morgondagen. Kan bli bra. Kan bli jävligt bra.
Ha! Nu kom farsan hem från ett "styrelsemöte" vid Lill-Pers sommarstuga.
Att det kan vara så svårt att ta av sig strumporna visste jag inte. Det var väldigt roligt. Synd att han inte klotade.
This just in!!!
Tydligen har, det annars så stabila paret, upptäckt att de har "olika mål i livet". Därmed är de forna turturduvorna inte längre ett.
Rackarns, alltså. Vart är världen på väg? Jag lider med dem - att skiljas är alltid lika hårt.
Best of luck till er båda.
Räcer-text
Jag visste ju om det redan igår, men att få uppleva det igen i morgontidningen var helt underbart.
0-1 mot IFK Örebro - och en rosenrasande Tony Andersson. Dagen är därmed räddad. Nu får han sätta sig ner och analysera igen - denna gång varför KFF inte är så jävla bra längre.
Annars hade jag en svettig afton igår. Bevakade damderbyt mellan Munktorp och Forsby - en rätt underhållande match, dock enbart på grund av de många målen. Men sedan började stressen. Tio i nio satte jag mig i bilen hem, och kvart över satte jag mig framför datorn. Jag hade lite kämpigt med vissa partier, och klockan började närma sig deadline. Då ringer Westberg från redaktionen. "Tja. Du vet att det är lämning klockan tio idag va?". Klockan var då fem i tio. "Ja, jag vet...", ljög jag. "Jag är precis på väg att skicka in den."
Därmed var det full panik för Jonatan Björklund. Den inte alls färdiga texten fick ett tokabrupt slut med två kommentarer - en från vardera tränare. Men som tur var så blev det ändå ganska bra när jag slog upp tidningen i morse.
I'm still the king.
Världens 100 bästa låtar: 50-41
49 Look at me - (Sum 41)
48 Iris - (The Goo goo dolls)
47 Good riddance (Time of your life) - (Green day)
46 Sweet Virginia - (Rolling stones)
45 Dance stance - (Dexys midnight runners)
44 She's so in love - (Strip music)
43 Across the universe - (The Beatles)
42 Even if you know me - (Eskobar)
41 Falling slowly - (Glenn Hansard and Marketa Irglowa)
Recension
Raised by kings and eagles
Betyg: * * * *
Jag vet inte om han vet om det själv, men Morgan Kall utmanar.
På sitt tredje alster visar det sig så tydligt att det är just - det tredje alstret. Allting känns mer rutinerat, mer moget, mer rätt. Samtidigt är det en mer lågmäld Morgan Kall som visar upp sig.
De upptempo-låtarna som karakteriserat Morgan Kall mest på de senaste skivorna har fått strukit på foten för mer djupa och sävliga kompositioner, även om det fortfarande finns fartfyllda partier på Raised by kings and eagles.
Skivan inleds på ett typiskt Morgan Kall-vis. Ett gitarrintro och en mässande sångröst på versen, följt av en brygga som bygger upp inför en exploderande refräng. En lyckad, och tidigare ofta beprövad, start. Men sedan ryms det bara två sådana låtar till på skivan. En av dem, How many songs does it take to be a star, hör till en av de starkaste spåren. Om Irland och USA skulle få ett barn idag så skulle det låta så - och sällan har ett gitarr-riff varit så medryckande.
Annars är det mycket lågmält och eftertänksamt på Morgan Kalls tredje fullängdare. Det handlar som vanligt om kärlek, bland annat om spruckna sådana. Sadly not for you är ett bokslut kring ett gammalt förhållande - och låten känns, då Morgan Kall verkligen sjunger från hjärtat på detta spår. En fantastisk låt!
Så är även It only takes you seconds - som är det bästa karln spottat ur sig sedan As if the darkness. Det är en enkel men ack så vacker truddilutt - som redan växt sig till en klassiker.
Men jag ställer mig fruktansvärt kluven till We'll begin somewhere else och Blame you for the rain. Båda låtarna bär på otroliga potential - men till min stora besvikelse faller båda av samma anledning. We'll begin somewhere else har en underbar vers - en riktigt enkel, men magiskt sådan, - men dess refräng är rent ut sagt usel. Så äckligt vemodigt och smörigt. Jag gråter, och inte av lycka, Likadant med Blame you for the rain, fast tvärtom. Introt och versen är en plågsam och utdragen historia där ingenting händer - innan en av Morgan Kalls allra bästa refränger tar vid. Så jävla bra - men samtidigt så jävla dåligt. Bakläxa till Andreas!
Räknar man in blaha-blaha-låten Juliette så blir det tre anmärkningar - men annars är det en utmärkt skiva. En fin jämnhet överlag. Morgan Kall har blivit äldre - och bättre. Fortfarande finns det en del att jobba med, men kan han bara lära sig att lyssna till fullo på sin omgivning (och med omgivning menar jag givetvis enbart hans manager) så finns det inga gränser för hur stort det kan bli. Allt växer - och det är bara Morgan Kall som kan bestämma hur stort det ska bli. Jag hoppas för allt i världen att han inte går sin egna väg, för då är riskerna alltför stora att fler Juliette dyker upp.
Till sist. För den uppmärksamme och hängivne så går det också att hitta Morgan Kalls sångdebut på svenska på Raised by kings and eagles.
Inte på riktigt, men ändå verkligt...
Jag, Vampyren och Toker stod på min gata och "lattjade" - när hon plötsligt kom fram med bestämda steg. Vampyren brast ut i ett dovt "Wohoo!", innan han och Toker gick undan. Hon gick fram till mig och jag gick fram mot henne. Vi fann varandras famnar - precis som om det vore världens naturligaste grej. Jag höll om henne i ett varmt och fast grepp, och hon tycktes älska varje sekund av min närvaro. Det var hon och jag.
Konstigt vad man drömmer ibland.
Kladdigt
Gissa vem?
Avdelning: Slemmigast i stan
Victory!!!!
Det var väl egentligen inget snack om saken. Bot-mannen satte ribban genom sitt 1-0-mål tidigt i matchen - och därefter rann det bara på. K-L-A-S-S-K-I-L-L-N-A-D. Så att säga...
Alla var bra - men allra bäst var Tord och Fjutten. Tord sprang, Tord passade, Tord tacklade, Tord sköt, Tord vann. Men lugn, Bot-mannen - du förtjänade ditt pris som matchens lirare. Fjutten menade på att han inte rörde bollen i matchen - men det gjorde du. Suveränt jävla bra också.
För egen del så blev det en tragedi. Kom in sista 25 minuterna och tilldelades en sanslöst felaktig varning - och därmed missar jag lördagens derbyt på Vargheden mot Kolsva. Det känns för jävla ruttet. De som eventuellt tror att jag njuter av att samla ihop varningar, de är åt helvete ute och cyklar. Jag vill spela alla matcher. Egentligen borde jag inte ha varit med alls idag på grund av min onda hals (det känns som att jag sväljer en hel melon - varje gång jag sväljer!!!) - men avskyn över att behöva stå vid sidan om om titta på fick mig att bortse från det. Inte så smart kanske, men väl värt det. Trots att jag nu är avstängd. Men jag tar det en kväll som denna.
Hallstahammar kryssade mot Surahammar - och därmed har vi ett 8 poängs försprång i toppen. Mumma...
Vänta bara...
Hon upptäcktes vid 15 års ålder av en äldre man på Stockholms T-bana. Vid Östermalmstorgs station. " - Jag hade blå träningsoverall och var på väg till fotbollsträning. Jag tränade med Djurgården, men var ingen blivande stjärna.", säger hon.
Idag är Caroline Winberg 22 år. Hon bor i en 160 kvm stor lägenhet i det världsberömda New York-kvarteret Soho, med utsikt över Hudsonfloden - plus att hon har en egen privatchaufför som kör henne till flygplatsen varje gång hon ska resa iväg på jobb eller ledighet.
22 år - som mig.
I'm right behind you, darling.
Jag vill ha en egen måne...
Plötsligt kommer allt det vackra tillbaka. Allt som var så bra. Allt det som gjorde mig så lycklig och klarsynt för små korta stunder. Som ett gammalt kärleksförhållande som brunnit ut, men som fortfarande glöder.
Just nu minns jag bara de stunder vi hade tillsammans som var fantastiska - och jag förtränger varför vi någonsin upphörde att älska med varandra.
Jag ser färger igen.
Så blir det
Det var tufft, det var jämnt, det var hårt, det var tjafs, det var glädje, det var besvikelse, det var frustration. Jag åkte på en riktigt saftig uppgift. Vad det blev får ni veta på lördag - det är då jag ska utföra my mission. Hemma hos Tord, kanske?
Jag-har-inga-känslor-för-henne-mannen fick ett uppdrag han vägrade att utföra - varpå han genast blev straffad. Han fick i uppdrag att ha byxorna instoppade i jeansen under hela veckan - något han inte gick med på. Då fick han istället straffet att stå på Eskilstuna torg på lördag förmiddag - utrustad med en gitarr och en liten låda framför sig. Han ska spela i en timme och försöka att samla ihop 100 kr. Kan bli bra.
Vampyren fick en behaglig vecka, medan Bläckfisken fick en ganska hungrig vecka. JC kom också ganska lindrigt undan.
Let the game begin - again!
Första veckan av The Game
Mitt uppdrag att dricka all dryck med sugrör under fem dagar flöt på prickfritt, ända tills jag i lördags förmiddag gjorde det förbjudna. Jag halsade en Coca Cola!
Stiffa sa: "Vad fan gör du?". "Det är bra för halsen", svarade jag som trodde att hans reaktion kom för det faktum att jag drack en Cola kockan halv tio på morgonen.
"Jaha, så det är värt 200 spänn för det?", undrade Stiffa. Jag slog mig i pannan (en klassiker, jag vet) och förbannade mig själv. Stiffa skrattade.
Så jag klarade inte det skitlätta uppdraget, och även CJ och Vampyren blev tvungna att kasta in handduken - vilket betyder 500 spänn i Halmstads-kassan redan första veckan. Illa. Eller bra?
Ikväll rullar tärningen igen. Känns som att det här kan bli en betydligt värre vecka.
Deluxe: Á la carte, de moi vien
Det är dags för ett nytt recept ifrån den kuldinariska skattkistan som jag besitter på.
Få, om ens någon, kan som jag. Men här ger jag er i alla fall en ärlig chans till att få avnjuta en smakfylld orgasm.
Ni har redan fått ta del av hemligheten bakom mina hackade korvar. Nu är det dags för nästa rätt.
Smaklig måltid!
Fiskpinnar och makaroner
Tillagning:
1. Sätt på stekpannan på högsta värmen. Tillsätt rikligt med margarin. Sänk värmen till hälften. Lägg i 6 fiskpinnar.
2. Låt dem stå i ca 3 minuter. Vänd på dem! Låt dem stå i ca 5 minuter. Vänd på dem!
3. Sätt på en kastrull med vatten. Låt det koka upp - och häll i 2 dl makaroner. Använd snabbmakaroner som bara behöver kokas i 3 minuter!
4. Vänd på fiskpinnarna med jämna mellanrum. Bränn dem inte! När makaronerna dragit sig åt ena sidan av kastrullen är de färdiga. Häll de i en sink. Tillsätt majonäs på makaronerna och rör om. Tillsätt rikligt med majonäs på fiskpinnarna. Typ två tjocka streck på varje fiskpinne.
5. Lägg upp fiskpinnarna och makaronerna separat på en fin tallrik. Låt inte fiskpinnarna och makaronerna beblanda sig med varandra! Häll upp ett glas mjölk. Njut i ca 15 minuter.
Behind the music: Morgan Kall - Del 5
Han har tidigare släppt tre demos och två skivor. Fredagen den 9/5 var det världspremiär för tredje skivan - Raised by kings and eagles.
Det här är hans historia.
Del 5
Så kom nyheten. "Farsan har fixat grejer så att jag kan ha min egen lilla inspelningsstudio!".
Det taskiga ljudet och de brusiga inspelningarna var därmed ett minne blott. Äntligen kunde en riktig (nåja) skiva spelas in. Vad alla nya instrument och tekniska prylar skulle innebära förstod nog ingen förräns den kom. Första skivan.
Någon dag innan vi skulle åka iväg till Halmstad, sommaren 2006, kom Andreas med ett cd-fodral. På framsidan syntes Morgan Kall. "Det är min första skiva."
Debuten fick namnet Let's pretend we know what we're doing - och det blev början på något helt nytt. Musiken var så underbart klar, jämfört med tidigare produktioner, och för första gången hörde man exakt vad Morgan Kall
sjöng. Det var ett stort ögonblick.
Men det var inte enda skillnaden. Från att tidigare endast ha använt sig av gitarr och synt så hördes nu toner från en bas och en digital trummaskin - vilket gjorde att det nu var ett "band" som hördes. Allting togs ett snäpp högre upp, och de tre tidigare skivorna förpassades nu till demomaterial..
Skivans hit blev I feel for you - men det finns flertalet starka låtar på debuten, bland annat en uppdaterad As if the darkness, och skivan blev egentligen en sommarhit.
Vad som hände därefter skiljer sig också lite från tidigare. Normalt sett skulle Morgan Kall ha spottat ur sig en ny skiva kanske 3-4 månader senare. Men inte den här gången. Andreas tog tid på sig. Han tog ett år på sig innan en uppföljare var klar. Det enda livstecknet han gav ifrån sig var en singel som hette Trying to be like you, som kom någon gång under vintern 07, och det blev en saftig morot till alla Morgan Kall-anhängare.
Medan alla gick runt och desperat längtade efter en ny skiva så svarade Andreas bara "Snart, snart...". Det gick till och med så långt att vissa hävdade att Morgan Kall var slut, att han var bortglömd. Folk var inte vana vid den här nya situationen.
Därför blev glädjen desto större när uppföljaren Alright, goodnight kom, lagom till våran Bulgarien-resa, sommaren 2007. Nästan exakt ett år senare.
Förväntningarna infriades också av Morgan Kall. Sedan tidigare hade allmänheten fått ta del av smakprov som Trying to be like you och Will you change me - och nu när hela skivan kom så mottogs den med samma glädje.
Proceduren upprepades sedan efter Alright, goodnight. Tystnad ifrån Morgan Kall, som gick i ide för att skriva nya låtar.
Efter ett tag, hösten/vintern 07, dök en första singel upp vid namn That's up to you, som senare följdes av We will react to all the things (that 's gone wrong).
Den 9 maj bröts sedan tystnaden totalt. Morgan Kalls tredje skiva hade världspremiär.
Jag skall älska dig i nöd och lust
Jag valde att stå vid sidan av idag på fotbollsträningen på grund av min onda hals - och trots att jag tränat nästintill varje dag sedan november förra året så kände jag ändå ett sådant enormt sug efter att sparka på lädret tillsammans med de andra flickorna i laget. Det var nästan så att jag kände skuld gentemot mig själv för att jag inte tränade idag. På den nivån är det.
Hur fan ska jag någonsin kunna sluta med den här sporten?
Grattis världen XVIII
Alla har väl haft kärleksbekymmer någon gång - så också CJ - och därav mitt låtval i filmen.
Men först kommer en liten personlig hälsning, från mig till CJ. Varför vill jag inte gå in på - men jag kan i alla fall säga att jag var dum. Really dum.
Mycket nöje!
Calle Blomberg
Hmmm...
...apropå Köpings IP.
Plats: kiosken på IP.
Medverkande: Jag och några till.
I huvudrollen: Kaffe-Tobbe.
Handling:
Vi var ett gäng som stod i kö till kiosken. Plötsligt kommer han - Tobbe, tillsammans med sin andra halva, Mats.
Iskallt glider han förbi hela kön och ställer sig längst fram. Han tittar på oss andra och frågar: "Hur fan är det med er?"
Kvinnan längst fram skrattar. Tobbe skrattar i en sekund, innan med ett ryck vänder sig mot personalen i kiosken och frågar: "Har du något kaffe, tomtejävel?"
Kvinnan längst fram har ett barn med sig. Tobbe börjar "busa" med honom: "Har du sett den här?", frågar han, samtidigt som han försiktigt hytter med näven.
Tobbe börjar prata med kvinnan igen: "Jag har varit i Hallstahammar och köpt blommor idag.". Kvinnan: "Jasså? Hittade du något fint då?". Tobbe: "Ja. Jag hittade en blomma."
Kön börjar ta slut. Snart är det min tur. Tobbe står kvar.
"Tjena...", säger han. "Tjena, tjena.", svarar jag. "Ska inte du spela fotboll då!", säger han. "Nej, nu är det tjejer som spelar.", svarar jag. "Varför ska dom spela för jämt?", säger han.
"Tobbe nu går vi!", brölar Mats. "Ja, ja, ja. Jag kommer gubbjävel.", svarar Tobbe.
Ridå.
22:06
Det har varit en intensiv dag, med jobb från 10.30 till 21.00. Men jag är så jävla stolt. Idag fick jag ett slags personligt genombrott - jag visade att jag dög. Först nu har jag accepterat min roll.
När jag vandrade mot läktaren på Köpings IP mötte jag den ena blicken efter den andra. Vissa hejade, vissa nickade, andra bara tittade. Eller tittade...beundrade är nog en bättre beskrivning. "Titta där är han! Jonatan Björklund". Iskallt ignorerade jag dem.
Ja, så måste det ha varit.
Qe?
Men Tony var faktiskt cool när jag pratade med honom idag. Riktigt sympatiskt. Från att ha varit en arrogant liten mupp med taggarna utåt så känns han numera bara som en stöddig storebror.
...och Jotte också.
När jag stod och snackade med honom efter matchen i fredags så kändes det som att han och jag skulle kunna dela på en flaska whiskey och sedan sitta uppe hela natten och prata om livet.
Vad är det som händer?
Enough is enough
Det har sagts många gånger förr - men är det definitivt. Lägg ner Schlager-EM!
Det är ingen tävling längre. Det är en pakt. Att ha en bra låt och ett bra uppträdande är numera prioritet nummer 27 - det som gäller är att ha så många länder som möjligt runtomkring sig. Så fort man ser vilket land det är som ska avlägga sina röster så går det omedelbart att räkna ut vilka som ska få de tre högsta poängen. Utom möjligtvis när det gäller oss i Norden.
Sverige fick en sketen femma av finnpajsarna, en sketen sjua av de töntiga norrmännen, och en sketen åtta av danskjävlarna.
...och vi hade den osmakliga äran att få ge de töntiga norrmännen en tolva!? Fy fan.
Tack vet jag Malta. De vet hur man röstar.
Nu blev vi slagna av till exempel ett gäng pirater från Lettland som sjöng en Brandsta city släckers-dänga. Så att...
Kvällens behållning var istället Kristian Luuk, som kommenterade skiten på ett fantastiskt sätt. Klockrent rolig tävlingen igenom. Eller vad sägs om följande kommentarer:
"Titta! Vilken bred haka han har." (om Portugals röstavläggare)
"Nu borde vi en tolva ändå, eftersom vi nästan har samma namn." (om Schweiz röstavläggning)
"Hon har druckit gin & tonic sedan lunch, det är därför det blev lite tokigt där ett tag." (om Kroatiens röstavläggare som gav fel poäng till fel land)
"Om ni tycker att det lät surt där hemma så kan vi lugna er med att det lät ännu värre här i arenan." (om Tysklands framträdande)
Här är mina två favoriter från kvällen:
Bosnien Herzegovina bjöd på bombastisk arenarock. Eller rymdrock, skulle jag vilja säga. En makalöst bra låt. Fem päron.
Frankrike ställde upp med Sebastian Tellier. Han är från och med nu en av mina idoler. Så jävla cool - och en underbar låt dessutom. Ett lite softare alternativ till Pulp. Fem päron.
Depp
Hur har ni det grabbar?
Nåt fanni...
Men det spelar ingen roll - folkracet var värdelöst!
Jag var omgiven av en massa white-trash-människor, sådana som åker med husvagnen till samma campingplats varje sommar. Där ställer de upp en plaststol som de sitter på hela dagarna och dricker Sofiero. När kvällen kommer tar de fram engångsgrillen och slänger på billiga flintastekar - för att sedan ta fram en flaska hembränt som de avnjuter medan Eddie Meduza sjunger i bakgrunden.
...och där stod jag - och vantrivdes.
Cow-turn
Vi hade lätt slagit båda lagen idag. Utan tvekan. Vissa av dem är ju inte ens fotbollsspelare. Jag förstår inte.
Efter första matchen skrev jag: "Södra åker ur trean. Kom ihåg vart ni hörde det först!". Nu måste jag dessvärre ändra mig.
Södra åker inte ur trean. Kom ihåg vart ni hörde det först!
MEN DET ÄR BARA FÖR ATT ÅRETS DIVISION 3 ÄR FÖR JÄVLA PISS-KATASTROFAL-DÅLIG!!!!!!!!!!
Kul ändå att Greken scorade. Han var duktig idag. Jag kan sakna honom ibland.
Kan bli tidigt i sängs ikväll, känns det som.
Men först måste jag göra mina 460 armhävningar. Bara så att du vet, Bot-mannen.
Herre min körrs!
Alright, det kommer att bli en buissy helg.
Tydligen är det bara jag som kommer att jobba med sport på tidningen i helgen - och då blir det fotboll x 4, folkrace och rally-sm för min del.
Japp. Folkrace och rally. L-L-Like a glove.
Ikväll åker jag till Arboga och kollar på Södra mot ÖSK Ungdom. Kan bli en bra match.
Imorgon åker jag till Norsabanan och kollar på folkrace. Kan bli...annorlunda.
På söndagkväll åker jag till Köping och kollar på Forsbys damer. Kan bli...kul.
Däremellan får jag ringa på Munktorps damer, Köping FF (suck), och på Rally-SM.
Som Lennart sa: "Det är bara att sänka ner huvudet och köra".
Varför Robert Gustafsson är en av världens roligaste
Jag gör det.
Det här är kanske det bästa Robert Gustafsson gjort på egen hand. Minns du hur vi skrattade, A?
Behind the music: Morgan Kall - Del 4
Han har tidigare släppt tre demos och två skivor. Fredagen den 9/5 var det världspremiär för tredje skivan - Raised by kings and eagles.
Det här är hans historia.
Del 4
Morgan Kall kännetecknades av singer-songwriter-stuket. Det var en man och hans gitarr.
Tidigare hade det gått att urskilja lite David & the citizens i Andreas låtar, men nu när tredje skivan var klar så fanns det även andra influenser.
...and they say talent's rare (mitt skivnamns-förslag, by the way) öppnas av ett kort piano-intro, som sedan fullföljs i skivans sista låt (ett knep hämtat ifrån Gyllene tiders engelska skiva Heartland café, som jag proppsade på att Andreas skulle använda sig av). Därefter följer Bright eyes-pastischen And the songs that the wind is singing is beautiful hymns from God, vilket visar ganska tydligt vad Andreas lyssnade mycket på just då.
Kvalitén är fortfarande dålig, om än något bättre än tidigare. Låtmässigt syns klassiker som Climbs the same tree, walk the same roads, sings the same song and fall for the same ones, Higher och den otroligt katchiga Why do we run through life so fast.
Många bra låtar, men ändå fanns en viss form av mättnad - både från Andreas själv och hans omgivning. Det faktum att ljudkvalitén inte var något vidare började nu ta allt större plats i folks medvetanden.
Något drastiskt var tvunget att hända för att Morgan Kall skulle kunna ta ytterligare ett steg i utvecklingen.
Tillslut hände det.
Fortsättning följer...
Världens 100 bästa låtar: 60-51
59 We are the champions - (Queen)
58 Dammit - (Blink 182)
57 Holiday road - (Lindsey Buckingham)
56 Midnight prayer - (Bad cash quartet)
55 As if the darkness - (Morgan Kall)
54 I'll stand by you - (The Pretenders)
53 All of the words - (Kutless)
52 Sloop John B - (The Beach boys)
51 Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig - (Håkan Hellström)
Kaffesvettningar
Ja...jag är nog lite risig ändå. Allra helst på morgonen. Halsen känns som en ond lussebullsdeg och kroppen är inte helt intakt. Får se vad det blir av det.
Fick lite cred av tränaren idag i tidningen. Jag var en av de få som kom undan en dålig insats.
Kul - inte ofta jag nämns in public (förutom när jag själv har jobbat på tidningen).
Annars går det fortsatt fint med "uppdraget".
Dock börjar det, efter en dag, bli jävligt drygt med det där satans sugröret. Jag glömde det på dagens träning - så det blev ett vattenfritt pass för mig.
Men jag ska inte klaga. Jag njuter gott åt CJ och Bläckfiskens dagar i det fria/instängda.
Sedan tror jag att Vampyren börjar få kalla fötter inför nummerraggingen. Eller? Jag vet i alla fall att Jag-älskar-chilikrydda-mannen fick det jobbigt med sitt uppdrag idag när han "chitchttade" med en kär gammal vän...
We are the champions, my friend...
Vilken kväll. Vilken fantastisk kväll!!!
Två underbara segrar - först en 3-2-vinst mot Skinnskatteberg, och sen Uniteds magiska Champions Leauge-triumf.
Underbart.
Först lite om "Skinnsberg"-matchen.
Det började fruktansvärt bra med 1-0 redan efter två minuter av Blondie Bubble Boy. Sedan kvitterade de minuten senare - och då började helvetet.
Bollarna for som popcorn som poppas i kastrull utan lock, och rörelsen i laget var lika med noll. 1-2 i baken kom på straff, innan Bot-mannen kvitterade precis innan halvtid. Lucky.
I andra kom jag in på högerbacken, och jag tycker att jag kom in bra direkt i matchen. En långboll ifrån moi nådde Pakanen Sr, som fick in den till Tord, som rensade bollen på Jumpaläraren - in i mål. 3-2, och ett otroligt tjusigt mål.
Även om inte spelet blev direkt bättre så krigade vi ändå avsevärt mer och bättre i andra - och just denna kampinställning tog oss till tre nya pinnar idag.
Det var inte vackert - men ack så viktigt och skönt.
Därefter stressades det hem till La Grande Finale - och efter att ha hört första halvlek på radiosporten så kom man lagom hem till andra halvlek.
Det var underhållande, men mycket nervöst.
Straffar kändes väntat - och ovisst. När Christiano Ronaldo stegade fram till straffpunkten så hörde jag en röst i mitt huvud säga "Han missar. Om det är någon som kommer att missa så är det Ronaldo. Så fungerar det.".
...och jag fick rätt.
Jag hoppades på straffmiss ifrån John Terry - men tyckte ändå fruktansvärt synd om honom efteråt. Kaptenen som missade för sitt lag, typ.
När det var dags för Anelka förstod jag också att han skulle missa. Varför? Därför att jag gillar Anelka - och självklart är det då han som blir syndabock. Även fast jag mer än allt ville att Världens Bästa Manchester United skulle vinna...
Jag kan inte hjälpa att tycka synd om förlorarna. Det fanns dock två Chelsea-spelare som kunde ha fått missa. Ashley Cole eller Michael Ballack. De två är dumma. De gillar jag inte.
Skit samma.
United är mästare - United är bäst!!!!
Bäst i hela jävla världen.
Bevis #1
Efter det kunde jag inte somna om.
Kan jag väl lika gärna lägga upp bevismaterial nummer 1, angående mitt uppdrag i Spelet. Det är från imorse vid frukosten. En temacka och ett glas juice.
Det är inte den bästa bilden, men så bra det kan bli med min mobilkamera. Den sucks.
Jag bad Dora att ta en bild på mig på rasten när jag drack kaffe - men särringen lyckades bara ta vita bilder på fyra försök. Lunchen glömde jag att fota - men hey, I'm doing this for real.
Berg-och-dalbana
Jag är aldrig nöjd. Alltid är det någonting som är fel eller något som kunde varit annorlunda.
När jag går upp ur sängen på morgonen vill jag alltid sova i fem timmar till - och när jag går och lägger mig på kvällen vill jag alltid vara uppe hela natten.
När jag jobbar på dagiset vill jag alltid bara fly, bort därifrån - och när jag inte jobbat på dagiset på ett tag så längtar jag alltid tillbaka till de små skitungarna.
När det vankas fest och utgång vill jag oftast bara hem och ta det lugnt - och när jag är hemma och tar det lugnt vill jag alltid bara ut och "ge järnet".
När jag jobbar på tidningen vill jag bara "ha en ledig helg för en gång skull" - och när jag inte jobbar på tidningen så vill jag bara "skriva för en jävla gång skull" .
När någon av det motsatta könet vid ett sällsynt tillfälle visar intresse för mig så vill jag bara bli lämnad ifred - och när ingen av det motsatta könet visar intresse för mig så gråter jag mig till sömns av ensamhet.
När jag har varit med Riddarna en längre tid så känner jag ofta för lite "egen tid" - och när jag inte är med Riddarna så känner jag alltid för lite "umgänge".
När jag är hemma så känner jag ofta "fan vad skönt det skulle vara att sticka iväg" - och när jag ibland "sticker iväg" så känner jag ofta "fan vad skönt det skulle vara att vara hemma nu".
...och sådär håller jag på. Dag ut och dag in. Listan kan fortsätta i timmar.
Jag är en komplicerad varelse.
The Game
Tärningen har redan kastats, under ett intimt Riddar-möte hemma hos Bläckfisken - och uppdragen är utdelade.
Vem som fick vilket uppdrag tänker jag inte skvallra om - men jag kan i alla fall avslöja mitt. Jag drog vinstlotten, enligt mina ögon.
Under fem dygn, från och med onsdag till och med söndag, ska all dryck intas med sugrör. Allt. ALLT! Från kaffet till vattnet på fotbollsträningarna.
Piece of cake - med undantag på helgdagarna. Kanske...
Scary shit
Det var en stor jävla björn på baksidan av vårat hus. En riktigt jävla stor björn. Jag blev alldeles till mig av skräckblandad förtjusning. Det var ju häftigt att se en björn! I Kungsör! I våran trädgård! Men det var samtidigt läskigt eftersom björnar är renodlade mördarmaskiner.
Farsan tog dock det hela med en nypa salt och sa " - Det där var en liten jävel." Han var inte lika kaxig när björnen fick syn på oss och gick till anfall - även fast vi var inomhus. Jag kände mig ganska trygg däremot - ända tills björnen fick upp dörren! Det var jag som hade glömt att låsa. Inte fan trodde jag att björnen kunde öppna dörrhelvetet.
Jag tog min mor, som var seg som fan, och sprang iväg. Björnen följde efter och var mig hack i hälarna. Jag fick då den smarta idén att vända mig om och springa mot björnen, för att sedan hoppa över den.
Hur det gick vet jag inte - för då vaknade jag.
Björnar är det värsta jag vet.
Jätteroligt
Njut av ishockeyspelaren Nicklas Bäckström i Lilla sportspegeln för några år sedan.
Njut.
KBK idols
Ni kanske är lite intresserade av vilka det är som utgör Kungsörs BK anno 2008?
Jo, det är de här pojkarna.
Kungsörs BK
12 hours to dropdown
Hur det kommer att sluta vet jag inte. No one knows. Det kan bli fiasko - men det kan också bli total succé. Jag tror och hoppas på det senare.
Men en sak är säker - våra liv kommer aldrig mer att bli desamma igen.
Fem pojkar. Tillsammans utmanade de ödet. Vilka skulle klara "uppdraget" - vilka skulle misslyckas?
...och framför allt - vad var "uppdraget"?
Idag börjar det. Ikväll börjar det. The Game.
Häng med på resan.
Klassiskt tv-ögonblick
Kvällens High chaparall var kanske inte det allra bästa underhållningsmässigt - men sättet Filip & Fredrik gjorde programmet på är beundransvärt.
De får syn på en kändis på ett fik i Los Angelse, börjar bonda lite försiktigt, hon nappar och går med på en halvtimmes intervju, duon stressar fram en introducering i form av snabbreaserch på Google och korta frågor - och vips så sitter de där och spelar in.
Halvtimmen färlängs och tokigheterna tar vid. De har henne i nätet!
Efter ett hysteriskt roligt "besök" på ett barnkalas, där en chokladprydd Filip Hammar skrämmer livet ut 3-åringar och jagar de stackars små gråtandes liven runt gräsmattan, så har man tillslut gjort ett program av...ingenting egentligen.
Riktigt, riktigt stort.
PS. Förlust mot Västerås IK med b-laget. 3-1. Ingen höjdare.
Behind the music: Morgan Kall - Del 3
Han har tidigare släppt tre demos och två skivor. I fredags var det världspremiär för tredje skivan - Raised by kings and eagles.
Det här är hans historia.
Del 3
Den ena låten efter den andra presenterades nu av Andreas - och tillslut var den färdig. Morgan Kalls debutalster!
Skivan döptes till Call me a disaster, efter låten med samma namn, och blev genast populär inom den närmaste kretsen kring Andreas. Inte just för att det var en fantastisk skiva, utan mer för att det var Andreas som gjort den.
Ljudkvalitén på Call me a disaster är inte den allra bästa. Detta var omkring år 2003-2004, och eftersom det inte fanns någonting att jämföra med så kom Andreas undan med det då - men idag så märks det väldigt tydligt hur pass dåligt ljudet är.
Om man bortser ifrån detta faktum så ryms det ändå en del klassiska låtar på skivan, såsom I will help you, Don't stop the morning sun och I fight all the fighters (som numera är omgjord och omdöpt till I will make you survive) . Tre fantastiska låtar som än idag hör till Morgan Kalls allra bästa stunder.
Någon direkt vila blev det inte efter första skivan - och det tog inte lång tid innan en uppföljare var redo att se dagens ljus. Skivan fick namnet A million stones crushing through my bones - och med denna fick Morgan Kall mer eller mindre ett litet genombrott. Här återfinns låten som symboliserar Morgan Kall - As if the darkness - och denna lilla magiska visa kom att ta Andreas till högre höjder. Folket insåg att Morgan Kall är en artist att räkna med på de bredare scenerna.
Andra låtar från skivan som lever kvar i folks medvetanden är You got the wrong spy (som också är omgjord nu och omdöpt till No conclusions), Not my day och I can make us wander.
Produktiviteten stannade inte där - och snart blev två skivor tre.
Fortsättning följer...
Jag skäms, på ett sätt...
Vad är det första man möts av när man öppnar upp sportsidorna i Bärsingen? Jo, en stor fet jävla bild på Tony Andersson i Munktorps-tröjan, med rubriken "Anderssons sköna seger 1".
"Vad i helvete", tänker jag. "Hur fan kan man skriva så mycket om Munktorp - och om Tony Andersson!". Först tänkte jag att de kanske hade slagit ihop Munktorps och KFF's match i en och samma artikel - men samtidigt skvallrade rubiken något helt annat. När jag sedan vänder blad så kommer det mycket riktigt också - "Tony Anderssons sköna seger 2".
Nu är det KFF's match det skrivs om - i massor. En massa jävla värdelöst intetsägande nollintressant fucking skit. Om Tony Andersson.
...och sen att börja skriva om Frank Petterssons historia i AIK och bla bla bla - bara för att tjockisen knappt fått ett skott på sig under matchen?!? Snacka om att inte ha något vettigt att skriva.
Längst upp i vänstra hörnet?
Tjae, en liten notis på fem rader om att KBK ångar på i fyran efter seger med 5-0.
Nyhetstorka, någon?
Fy fan, säger jag bara. Fy fan.
Grattis världen XVII
Next up - Vampyren.
Denna lilla gosse ska flytta upp till Umeå i höst. Till kärleken och till livet.
Vad det får för innerbörd går det inte att sia om - men det jag ser framför mig är ett stort, svart hål. Han har ju visat att det går att älska på avstånd. Vi får väl se...
Med tanke på detta så ter sig låtvalet till den lilla film naturligt.
Mycket nöje!
Simon Gummeson
Ett roligt ord om dagen...
Möka
Det var den helgen, det...
...och fullt upp.
Om vi börjar med Sala-matchen.
Vi fucking vann. Med 5 fucking 0. Så jävla underbart.
Från bänken fick jag se en första halvlek som bestod av 88% KBK-innehav. Vi ägde - om än inte fullt ut. Blondie Bubble Boy gjorde ettan, och Blondie Bubble Boy gjorde tvåan. Han var bra.
Pakanen Sr. chippade sedan in 3-0 innan halvtid - och då kändes det klart.
Jag kom in sista halvtimmen på vänsterbacken. Vet inte om det var mitt inhopp som gjorde att det blev lite oroligt där ett tag - eller om det var en tillfällighet. Jag hoppas på det senare alternativet.
Borken nickade in fyran, och Bot-mannen avslutade matchen med att nicka in femman. Gõtt.
Tord var grym. Bot-mannen var grym. Jumpaläraren var grym. Fjutten var grym. Blondie Bubble Boy var grym. Resten var bra.
Varnad igen - men det var för KBK's bästa. Det säger alla. Utom Bot-mannen.
Därefter firades segern hemma hos Bläckfisken - där jag och Vampyren sedan sov kvar över natten. CJ var också med så klart, medan Jag-älskar-mat-mannen inte hade några pengar. Så han satt hem och skalade banan.
Blev som vanligt en rolig kväll på Lotus. Städat och bra. Inga Stubben-scener, om man säger så...
En vanlijmunks-frukost och Transporter 2 senare så for jag hem - för att direkt åka iväg till Munktorp och bevaka damtrean. Som vanligt otroligt roligt.
Annars...är det inte så....mycket..mer...väl?
Nej.
Do you think about the kids n dreamers?
Ute är det grått, regnigt och kallt, men jag känner bara: Vilken underbar morgon!
Lite sovmorgon, några koppar kaffe, TV4 Nyhetsmorgon, Kids N Dreamers med Jonas Game och The Internet - de faktorerna gör mig just nu väldigt glad.
Snart stundar en ny division 4-batalj, då Sala gästar oss på Runevallen klockan tre. Fy fan vad roligt det kommer att bli! I'm longing.
Igår såg jag på Will Ferrell-rullen Semi-pro hemma hos Jag-älskar-mat-mannen, tillsammans med resten av Riddarna (minus Torsk-Gay).
Förväntingarna var, som vanligt när det gäller Ferrell, skyhöga. Semi-pro har stått och hånlett mot oss en längre tid - utan att vi kunnat nå den - och igår var det alltså äntligen dags. Förhoppningarna om en ny Anchorman infriades inte helt, men det var trots allt en rolig och bra film. Tre päron av fem möjliga.
Därefter blev det hockeysemifinal, där Sverige sånär lyckades skaka kanadickerna. Även om det var frustrerande så var det en händelserik match, med mål åt båda hållen. Känns som att det faktum att Henrik Lundqvist i målet för ovanlighetens skull agerade "mänsklig" blev avgörande för Sveriges del.
PS. Jag såg SVT:s sportkommentator Staffan Linderborg på OK/Q8 igår.
Han käkade en korv.
Behind the music: Morgan Kall - Del 2
Han har tidigare släppt tre demos och två skivor. I fredags var det världspremiär för tredje skivan - Raised by kings and eagles.
Det här är hans historia.
Del 2
Andra försöket med den sexsträngade träbiten gick bättre - och med tiden började Andreas älska med gitarren allt oftare och intensivare. Tillslut var behärskade han den. De blev ett par.
Till en början var det mest covers på andra låtar som avverkades, men suget efter att skapa någonting eget fanns fortfarande kvar - varpå Andreas satte sig framför datorn och förenade noter med bokstäver. Låtskrivandet tog sin början.
Jag minns inte den allra första låten, men jag kommer ihåg att Call me a disaster var med tidigt från starten. En sävlig låt med en utdragen refräng. Jag vill dra mig till minnes att jag aldrig gillat den låten, för idag så avskyr jag den.
Men på den tiden visste ingen om Andreas kapacitet. Det fanns ingenting att jämföra med. Därför blev varje låt så bra, eftersom det var just Andreas som knåpat ihop den och spelat i den. Det var en form av overklighetskänsla att höra hans röst på ett inspelat spår.
Efter ett tag insåg Andreas att namnet Andreas Carlsson var i det vanligaste laget - då 80% av Sveriges befolkning heter antingen Andreas eller Karlsson - därför krävdes ett nytt artistnamn. Att damma av namnet Frame fanns inte på kartan (även om Frame idag nått kultstatus).
Diverse fruktansvärda artistnamn föreslogs, av Andreas själv, men som tur var sa hans närmaste omgivning blankt nej. Tillslut enades parterna om namnet Morgan Kall.
Nu när artistnamnet var spikat så fanns det bara en sak att göra. Släppa en skiva.
Fortsättning följer imorgon...
Världens 100 bästa låtar: 70-61
69 Every rose has it's thorn - (Poison)
68 Rådhusgatan - (Vapnet)
67 Rocket man - (Elton John)
66 In bloom - (Nirvana)
65 Enjoy the silence - (Depeche mode)
64 Adam's song - (Blink 182)
63 Jugband blues - (Pink Floyd)
62 It's all over now, baby blue - (Bob Dylan)
61 Fulla för kärlekens skull - (Eldkvarn)
Behind the music: Morgan Kall - Del 1
Han har tidigare släppt tre demos och två skivor. I fredags var det världspremiär för tredje skivan - Raised by kings and eagles.
Det här är hans historia.
Morgan Kall började egentligen (egentligen) som ett hiphop-projekt i början av 2000-talet. År 2002, närmare bestämt. Men då under namnet Frame.
Bakom artisten Frame döljde sig en pojke vid namn Andreas Carlsson. Andreas gillade att sjunga.
Frame släppte en skiva - Chapter 1: Off duty - som inte gjorde så mycket väsen av sig mer än i den allra, allra närmaste kretsen.
Då var det tufft. Frame hade coola beats och oväntade rapp-talanger. Men det var en fruktansvärt smal skiva som skapades under dåliga omständigheter och små förutsättningar. Säger programmet HipHop eJay er någonting?
Off duty kom och försvann - Frame likaså.
Men Andreas kunde inte släppa musiken helt och hållet. Hans pappa, den tidigare världsberömda dansbandssångaren och frontfiguren i Chris Kents, spelade fortfarande mycket gitarr - och trots att Andreas något år tidigare gett den sexsträngade träbiten en chans i samband med en skoluppgift till musiklektionen, med ett mediokert resultat som följd - så ville han ge den en till ärlig chans.
Långsamt började skrammel bli till toner.
Fortsättning följer imorgon...
Hannibal Lecter
Jag försöker hittar ord för hans blick och hans svettiga huvudbonad - men nej...jag får inte fram någonting. Det är så olustigt.
Avdelning: ....................nej, alltså...det går inte.
Du lever nu
Jag tänkte skriva om Bärsingen - och vilken jävla enfärgad skitblaska det är.
Men något annat dök.
Något viktigare.
För det är så här. Sedan min livsbroder, Andreas Carlsson, börjat skriva små "minnes-noveller" på sin sida så har jag gått i ett enda rus. Ett lyckorus.
Eller ett stolthets-rus, kanske jag ska säga. Dessa små berättelser, korrigerade eller ej, är rent ut sagt fantastiska. Inte bara för berättelserna i sig, och inte bara för språket - utan mest för "uppmålandet". Han ritar upp en bild, färglägger den, knullar den med känslor - och visar upp den för världen. Jag sätter armarna i kors. Jag nickar och ler. Jag visste det.
Precis så här bra är han. Tillsammans skulle vi kunna vandra på marker som ingen annan vandrat - vi skulle kunna skapa något så oändligt mycket större.
Därför skär det i hjärtat när han väljer att kasta bort. Rakt av. Ner i soptunnan. På grund av feghet.
Denna feghet, som kanske bottnar i dåligt självförtroende (?), borde inte få existera. Men det gör den, tyvärr. Det är därför jag tjatar. Det är därför jag skäller. Det är därför jag hatar. Det är därför.
Hoppas du förstår det nu.
Du är så här jävla bra - och det vore ett hån att kasta bort det.
Fantastiskt.
Jag är så jävla stolt.
Ett roligt ord om dagen...
Ägg
Teaser
Kan vara värt det.
En fyrkant av segrar
Den tuffaste motståndaren var inte Oden. Det var vi själva. Matchen i matchen handlade om hurvida vi skulle få in bollen i mål - och det kan låta klyschigt, men om vi hade haft en 7-0-ledning efter första halvlek så skulle det inte ha varit konstigt. Så jävla dominanta var vi. Men bolljäveln ville inte in.
Istället kunde Oden utnyttja en av sina två målchanser under halvleken till att göra 1-0. I halvtid var vi dock samlade och fast beslutsamma om att vända på skiten. Det gjorde vi också, tillsist.
Inbytte Vampyren tackade på nytt för förtroendet genom att stänka in kvitteringen. Tre mål på två matcher. Hyfsat.
Borken forcerade sedan in 2-1 dryga 20 minuter ifrån slutet - vilket också blev slutresultatet. Nervöst och fruktansvärt skönt.
Vi fick kämpa lite mer för den här segern - och oj vad skönt det kändes efteråt. Med den dominansen skulle vi bara haft tre poäng med oss hem ifrån Västerås.
Jumpaläraren var bra. Så också innermittfältet, med den finurlige terriern Tord (som mer och mer går ifrån Fredrik Ljungberg till Anders Svensson - och med det menat som en komplimang) och den pondus-doftande och lugne Kapten Råli.
Fille rev och slet förtjänstfullt och Blondie Bubble Boy fick på några fina inlägg och djupledslöpningar.
Själv spelade jag första halvlek. Jag tycker att det gick bra. Varken bu eller bä. Lite Mikael Nilsson, sådär...
Efteråt var det en glatt gäng som hurrade tillsammans. Vi krigade verkligen - och vi krigade tillsammans.
Det var nästan så att jag trodde att coach Bellman skulle fälla en tår av stolthet där ett tag.
PS. Oj. Det verkar som att "The Internet" var tillbaka i rullning idag.
Kvällen är skrivet i stjärnorna
Jag försöker hitta en magkänsla om kvällens match, men jag hittar ingenting. Jag vet inte. Men jag tror att det blir en rolig match, såväl från sidan som på planen.
Skulle sitta jäääävligt fint med en ny trea. Men då krävs det att vi presterar också. Hoppas vi gör det.
Västerås - seven o'clock. Brandthovda IP.
Bojashacka!!!
Jätte-PS. Dog "The Internet" igår, eller?
Atombomb
Jag slängde ur mig en mini-bomb i form av Marcus Berg som en femte anfallare. Kanske Fredrik Stenman - som inte spelat i landslaget på ett år. Stiffa försökte med Rasmus Lindgren.
Ingen av oss nämnde ens Henke.
Jag trodde att den dörren var tvärstängd och igenspikad för all framtid. "Tack för mig, ha det bra", typ. Jag trodde aldrig, aldrig, aldrig, att han skulle tacka ja en-gång-till.
Men - när jag kom in i omklädningsrummet efter träningen igår och frågade hur truppen såg ut svarade Stiffa: "Henke är med!". "Aaaa, schååår", skrattade jag - och försökte få fram ett seriöst svar ifrån någon. Men alla svarade likadant. Till och med Blondie Bubble Boy - och då är det illa.
När sedan Tord, som aldrig skojar vid fel tillfälle, upprepade samma faktum så förstod jag att det var sant.
Henrik Larsson är med igen.
Han bestämde sig på en och en halv timme. Kul för dem spelare som varit med "hela vägen".
Alltså...jag vill ha Henke i EM. Solklart. Han är en av de bästa och SKA spela. MEN - han hade tackat nej - för 27:e gången - och jag kan inte hjälpa av tycka lite, lite, lite synd om spelare som slitit kval ut och kval in, för att sedan petas när det gäller. Fotboll är ju i och för sig en färskvara, där man inte kan spela på gamla meriter, så en petning rår man oftast för själv. Men ändå, lite tramsigt känns det. Lite veligt, sådär...
Så enormt jävla underbart att du är tillbaka Henke - och att du kanske fortsätter över höstens VM-kval.
Men bestäm dig någon jävla gång!!!!!
PS. Fy fan vad jag ska frossa i kvällstidningarna under eftermiddagen. Jag vill läsa allt!
Undrar vad Olsson tycker?
Saxat från en fars
...och rätt som det var kom också sportchefen Christian Ruutu glidandes för att "kolla in" sitt lag. Bara sådär.
Vilken jävla "räkmacka" han är.
Illa & underbart
Blåvitt förlorade dessvärre mot Elfsborg. Inte bra. Oroväckande "inte bra".
Men smygcomebackande High chaparall var däremot precis lika bra som det ska vara. Hollywood-personligheten Andy Dick var verkligen vrickad och äcklig - och jag tror att Filip & Fredrik fångade honom i sitt esse. Samtidigt så blev det uppenbart vad programledarduon är allra bäst på - nämligen att fånga in "nuet" och sedan vrida och vända på det till fullkomligt briljant tv. Även om det ligger mycket research och planering bakom så känns allting väldigt spontant och improviserat - och ändå så otroligt tajmat och välplanerat.
Bravo. En fin återhämtning av världens bästa Filip & Fredrik.
En ensam vandrares promenad 2
Det är den 12 maj och snart är det som har varit en del av mitt liv, sedan tre år tillbaka, borta.
Den sista juni slutar jag på dagiset. Friluftsförskolan Regnbågen. Vad som händer efter det vet jag inte. Min situation på tidningen är ohållbar - om det inte är så att de kör två-helgers-pass på mig och FJK-Edman. Det visar sig på fredag. Journalistik-kursen jag sökt till hösten har jag inte heller så höga förhoppningar om. Att jag skulle få en av 50 platser känns inte så troligt.
Jag står därmed med benen på en ny stig - en oförutsägbar stig - och jag vet inte vilket håll jag ska gå åt. Jag vill vara stor och stark, men än så länge är jag fortfarande 12 år.
Kanske dags att bli vuxen?
Jag har en karta i huvudet, men det var så länge sedan jag tittade på den och för varje dag som går så förtvinar den alltmer. Kanske dags att rita en ny karta? Men jag gillar ju den gamla. Eller..jag brukade gilla den. Nu vet jag inte. Jag vet ingenting. Om jag vet mer den sista juni vet jag inte heller.
Allt jag vet är att jag inte vet.
41 sekunders genialitet
Grattis världen XVI
Of course.
Det finns en sista session kvar - och det utgörs av en film om varje medlem i Riddarna. Varsågoda - det här är eran stund
Varje film är en personlig hälsning från mig - och låtvalet har att göra med personen i fråga. Först ut är Studenten, som nu bor och pluggar i Uppsala. Låttexten känns ganska given.
Mycket nöje!
Robin Ånholm
One week ago...
...och så här:
Kanske lite fel tillfälle att ta en sådan vimmelbild när det vankades gaykväll på Lotus...
Glory Glory Glory Glory - simply the best
2-0 mot Wigan betydde ligaguld till Man Red och lyckan var/är total. Det också väldigt bra att Mr.United själv, Ryan Giggs, fick avgöra med sitt 2-0-mål.
En underbar säsong har det varit - och än är det inte slut. Sista hindret stavas återigen Chelsea, när Champions Leauge-finalen avgörs i Moskva 25 maj.
Let's make it a double, shall we?!?!
Några väl valda ord om gårdagen också...
En magisk kväll.
"Uppvärmingen" hos Blondie Bubble Boy lovade gott, och förväntningarna infriades också senare på Lotus. Det blev en galet rolig afton. Det var umpa, umpa, umpa från start till mål.
Tack för danserna, mina damer och herrar.
Dagen denna har tillbringats uppe i Västanhed, vid mofa och momos sommarstuga.
Årets första har avverkats - och det var härligt svalkande. Välbehövligt var det också, kan tilläggas...
Hjälpte därefter mofa med lite mans-arbete - i det här fallet vedhuggning. Han högg ved och jag samlade ihop och staplade upp det fint.
Jepp, I'm a man.
Round, round, get around, I get around
...och jag tror att jag har koll - men det spelar ingen roll
Now I need a place to hide away.
So I'm off to Västanhed.
Lovely night
Annars har det varit en fruktansvärt skön dag. Undrar om de har så här fruktansvärt skönt uppe i Umeå så här års?
Var nyss hemma hos Toker för en sommardrink i solen + Gris.
Now it's time for a steak with the lovely Söderholm's family. Sedan drar Riddarna vidare till Blondie Bubble Boy, där det vankas grillning och skratt. Maybe Lotus?
Det här var i alla fall för två timmar sedan.
Öööööööööhhhhhhh!!!!!!!
Isn't that so - my dear Blowfish?
Avdelning: Rock'n'roll all night - and party every day!!!!
Första trean
Med ett väl avvägt skott ifrån 35 meter, stolpe in, satte han 2-1 i den 88:e spelminuten - och därmed var b-lagets första seger bärgad. Mot BK30. Borta. Tidigare ikväll.
Vi spelade inte bra, men samlat. Vi ville, även om det inte alltid var så vackert och effektivt.
Varnad igen. Två i b-laget och en i a-laget. Det har väl börjat sådär för mig.
Det var den fredagskvällen - men jag har en känsla av att lördagen kan bli bra. Solig - och bra.
Olustig humor
Osmakligt.
Vissa hävdar att det går att göra humor av allting - men när det handlar om en far som berövar sin dotter på 24 år av hennes liv, samtidigt som han fördriver den tiden med att våldta henne...då känns det som att det är bommar och rött ljus. Även om det roliga i sig är att Fritzl sjunger en sång om sin källare så går det inte att skratta. Det går bara inte.
Däremot var Youtube-klippet, där "Al Pacino" busringer till Kevin Federline och mordhotar honom, väldigt roligt.
"Listen, boai"...ha ha, jätteroligt.
07.45 var det ju
Jag försov mig i morse. Men det var inget sådant där "kasta-sig-upp-ur-sängen-och-hoppa-i-kläder-och-stressa-till-jobbet"-ryck som skedde. Det var mer att jag, av en slump, vaknade och tittade med en suddig blick på väggklockan - som visade 07.45. Jag tänkte "hmm, det var konstigt...varför står visarna på 07.45?".
Jag blinkade till några gånger och upptäckte då att klockan fortfarande stod på 07.45. Då insåg jag att klockan verkligen var 07.45 - och att jag hade försovit mig.
Då kom det där "kasta-sig-upp-ur-sängen-och-hoppa-i-kläder-och-stressa-till-jobbet"-rycket. Men jag har snälla och förstående arbetskamrater. Dora skrattade bara - även fast det hade varit en kaotisk morgon.
Tony Andersson är alldeles för ödmjuk på sin blogg efter gårdagens förlust. Han nästintill hyllar oss.
Inget bra. Det är nästan så att jag...åh, fy fan, här kommer det...börjar gilla honom. Aaaahhhh!!!!!!! Usch!!!!!
Men jag ger mig fan på att han bara säger så för att jävlas. Han visar bara överlägsenhet för att KFF lirar i trean och vi i fyran. Egentligen njuter han.
Jag säger dock bara 5-1. För några år sedan...
...och då hade KFF ändå Emir och Boskailo i laget.
Det stavas Pakanen. P-A-K-A-N-E-N. Inte Pakkanen, FJK-Edman.
Pakanen.
...och bara ett S i Gummeson.
Resten var dåligt också.
Världens 100 bästa låtar: 80-71
80 Eloise - (Arvingarna)
79 The Big Question - (Dreamboy)
78 E20 Norr - (Millencolin)
77 Happy - (The Rolling Stones)
76 Come on Eileen - (Dexys midnight runners)
75 Brilliant career - (Son of a plumber)
74 TV & me - (Mando diao)
73 Between love & hate - (The Strokes)
72 Sol vind och vatten - (Ted Gärdestad)
71 Junk - (Brainpool)
Ett roligt ord om dagen...
Flensost
Tredje raka!!!
Vi dominerade och vann med 3-1 - och coach Bellman sa det bäst efter matchen: "En dag på jobbet."
Det var svårspelat mot ett Munktorp som backade hem med hela föreningen - tror fan att jag till och med skymtade deras ordförande där längst bak i köttmuren - och vi var tvungna att vänta ut våra chanser. Men de kom - och det var Vampyren som tog till vara på dem. Han blev inbytt tidigt i första halvlek och nickskarvade därefter in 1-0. I andra halvlek fortsatte han med pigga löpningar och och snart hade han också stött in 2-0. Ett kanoninhopp, med andra ord. Pakanen Sr. fixade sedan trean, innan Munktorp kunde reducera lite turligt på slutet. Lite surt att inte få hålla nollan - men ljuvligt med tre poäng i ett derby.
Fjutten var som vanligt bra i mittförsvaret - men hans partner Jumpaläraren var dock ännu bättre. Klockren!
Själv spelade jag sista 10-12 minuterna. Alltid något. Vi vann ju...
Snart smäller det
Fan vad mycket jag skulle ge för att få starta i denna match, men bänken får, trots allt, duga. Försvaret har spelat bra hittills - och sedan är det ju det där om att "man aldrig ändrar ett vinnande lag", också.
Skit samma, spänd är jag - och förväntansfull. Glad. Nervös. Lycklig.
Det kommer att bli en sevärd match, det slår jag vad om.
Day 2
...och med "snuff-fria" menar jag såklart bara två snuff under gårdagskvällen. Det är okej.
Självklart finns det stunder då man drar sig i håret av förtvivlan och längtan - men oftast går det rätt bra. Jag försöker hålla mig undan när dessa "dippar" kommer, för om en unge irriterar mig då så smäller det. Japp.
Jag är snart där. I landet Oberoende.
Det om det
Det var en låååång arbetsdag idag.
Dagen började cirkus 8.25 - och 20 minuter senare var arbetsdagen igång, för att sedan hålla på till 17.40. Därefter vankades det träning 20 minuter senare - och kvällen avrundades tillsist med köttbullar & makroner + Steve Zahn-komedin Strange wilderness tillsammans med Vampyren och Toker. Bra rulle. Bra skratt.
Jag tycker inte alls om dessa engångs-redogörelser som ploppat in på slutet - men datorn på jobbet är kaputt så det finns inte så mycket att göra åt saken. Jag jobbar på det, dock...
Annars så smäller det imorrn.
Derby mot Munktorp hemma på Runevallen. Två lag med full pott efter två omgångar - och två lag som puttar över "favorit-stämpeln" på varandra. En sak är säker, dock - det kommer att smälla. Kan garantera att inget av lagen vill förlora.
Munktorp spelar en defensiv tråkfotboll som går ut på att tråka det andra laget. Kan vi bara ha tålamod och fokus, samt bibehålla det fina spel vi visat upp tidigare, så kan det bli roligt. Hoppas på en solig kväll med mycket publik. Kanske lite blod? Tony Andersson?
PS. FJK-Edman höll i helgens sporthändelser - och då blev det som vanligt.
* Vi hade mött "BK Franke" i helgen (inte BK 30, som det egentligen var.)
* "Fredrik" Karlsson gjorde mål för Södra (inte Andreas Karlsson, som han egentligen heter.)
* Södra hade spelat magnifik fotboll så här långt i serien (trots att pojkvaskern inte sett en enda av Södras tre matcher - vilket jag har gjort, premiären, och det var bland det sämsta jag skådat.)
Dienstagnacht
Med en gräddtårta och finalen av 100 höjdare. Pretty nice.
Natti.
This just in...
Natten var brutal mot mig då ryggen känns som ett W. Det känns som att jag sovit raklång över en liten stubbe. Inte bra.
En annan sak, dagboken, som är inte så bra är vi förlorade b-fajen mot Köping. Vi lirade dåligt och missade där vi inte fick missa. Jag lirade dåligt. Inte bra.
En tredje sak som inte är så bra, dagboken, är att det inte finns någon mat hemma. Jag är ju som bekant herre över mitt eget hus just nu, och har varit så sedan i torsdags, och nu börjar det sina i skafferiet.
Jag ser dock fram emot att gå och handla imorgon. Äntligen kan jag införskaffa precis det jag vill ha hemma. Det kommer att bli roligt.
Så här roligt blir det, dagboken:
22.04
Riddarna samlades hemma hos Bläckfisken, och för en gång skull var Studenten med - även om det bara var för några timmar.
m0e, med vänner, anslöt lite senare - och allt som allt blev det ett trevligt för-kalas.
Lotus var roligt som fan - och gissa om vi blev förvånade när vi kom dit. Det visade sig att det hade varit någon jävla Pre-Pride Festival i E-tuna under dagen - och nu hade Svea Rikes alla homosexuella samlats på lilla Lotus för att partaja. Vi var mitte inne i bögarnas värld, där Dolce Vita, YMCA och Macho Man ekade kvällen lång.
Det gällde att se upp, men vi lyckades bra och kvällen blev svinrolig.
Knoppade därefter hemma hos Bläckfisken, och för en gång skull hade jag inte Stiffa bredvid mig. Det blev en vampyr istället. Morgonen avnjöts sedan på Cafe Sylvias uteservering i vårsolen, innan jag och Vampyren spontanshoppade lite och sedan tog tåget hem.
På eftermiddagen blev det innebandy med Bläckfisken och Ekka (a long time ago, brother). Jag orkade inte springa så mycket, utan stod istället uppe vid målet och briljerade när jag fick bollen.
En pizza på det framför teven - och John Blund började närma sig. Trodde jag. Men så kom Knocke och Smocke - Vampyren och Bläckfisken - och ville leka. Nu sitter de och spelar Nintendo. Åtta-bitars såklart.
Blä...
Jag är aldrig inne där längre, knappt - men av någon anledning loggade jag in idag för att "kika runt lite".
Det första jag möttes av var en hög av förfrågningar om att gå med i olika sidor och forum och föreningar. Ignore, ignore, ignore - men i den här högen så fanns det också nyheter från en "sexy vrs. cute"-grej som jag gick med i för hundra år sedan. Där såg jag att jag var 100% Cute - det vill säga, jag hade bara fått "Cute"-klickningar.
"Ovanligt", tänkte jag, och gick in på skiten för att kolla upp vilka som klickat på mig. Det visade sig att det två personer. Två hanar. Av namnen att döma så var de ifrån Sydamerika.
Jepp, I'm chick-magnet...
Suck. Vad var det du sa igår i bilen, Stiffa?
Say: "laxkotlett med sås och ris"
Men den här fotografen lyckades verkligen.
Avdelning: Finn fem fel.
Så fucking underbart skönt
Farsan ringde från Grekland och han trodde inte att det var sant. 6-0!
...och det bästa av allt är att det fortfarande finns mer att ge. Även fast vi spelade bra och rullade ut dem totalt så spelade vi fortfarande inte på toppen av vår förmåga. Tycker jag.
6-0 kunde likväl ha varit 8-0 eller 9-0. Ja, drai hälvete - det kunde ha blivit tvåsiffrigt, med tanke på dem målchanser som vi bommade.
Men 6-0 räcker så bra, så bra, så bra.
Fille var grym och stark som tre oxar på topp, tillsammans med Pakanen Sr. som fick göra två mål. Viktigt. I försvaret dominerade Kung Steve och Jumpaläraren i mittförsvaret - och längst bak i kassen gjorde Hightower de idioträddningar/tv-räddningar som behövdes för att hålla nollan. Även Pappa Ling ska ha en eloge för sitt slit - och Råli och Tord basade över mittplanen på ett resolut sätt. Ytterbackarna Stubben och Borken var bra - och Blondie Bubble Boy svarade för en grym insats i första halvlek tills han blev skadad. Vampyren sprang som vanligt sönder motståndarnas ytterbackar när han blev inbytt - och de andra inbytta spelarna, Källberg och Ödlan, gjorde det bra även dem. Själv blev jag varnad och slog bort en fin kontringsmöjlighet. Annars gick det helt o-kå.
Mumma säger jag bara. Mumma.
Nästa anhalt: Munktorp på Runevallen på onsdag. Om någon är sugen på kött så är det bara att komma förbi att titta då.
MVG i fashion
Jag har länge gått och gnolat på vem som kan vara den bäst klädda kändisen (ni vet, jag vill ju ha en "världens bästa..." inom varje område) - och nu tror jag att jag vet.
Egentligen är det konstigt att jag inte tänkt på honom innan, för i O.C. var han alltid välklädd - även fast det var en pissdålig serie.
Jävlar i mig vad karln klär sig snyggt. Kolla bara här.
Grattis världen XVI
Det är en väldigt fin snutt om en samling pojkar som trivs i varandras sällskap - och det är inte för inte som jag känner stolthet.
Det är fritt fram att avundas. Kanske gråta en skvätt, till och med?
Mycket nöje!
The Men who snuffs 5 - "The best of The Men who snuffs"
22, på väg mot 42
Lillebror befinner sig just nu i Turkiet tillsammans med flickvännen - och om cirka 6 timmar lyfter mor & far från Arlanda, på väg mot Grekland.
Själv sitter man ensam på Ladugårdsvägen 24. Åt nyss en enkel liten måltid framför teven, som bjöd på en spännande Animal Planet-dokumentär om hajar och krokodiler. Tidigare under kvällen har jag även hunnit med att deklarera, hänga upp tvätt och städa.
Plötsligt känner jag mig väldigt gammal. And I don't like it.
Re: ...men det är så kul
Det är verkligen fruktansvärt roligt. Fint - men fruktansvärt roligt.
En ungersk rappare försöker förmedla ut budskapet om att "stoppa kriget" som pågår ute i världen. Till sin hjälp har han fyra medlemmar ur astma-kören - och resultatet blir magiskt underhålllande.
Leta speciellt efter de bitarna i videon där ordet "Business" förkommer, plus de gånger rapparen utbrister "Gi, come on.". Typ, 2:10 in i härligheten.
Helt och hållet själv
Du har lämnat mig på den jävligaste av platser.
...och jag vill ha dig.
Jag skulle vilja önska upp mot en stjärna. Men den stjärnan lyser aldrig.
Så läs mellan raderna - läs det tråkiga slutet. En kort historia om en ensam pojke.
