Goodbye to you, my best friend (Del 1)
Livets gång äro outgrundlig.
Det fanns en tid när man trodde att "just så här kommer det alltid att kännas, just så här kommer det alltid att vara" och man levde i ett slags lyckorus. Det fanns en tid när man trodde att man visste allt.
Den tiden är förbi nu - och istället finns det plats för eftertanke.
Jag kunde då aldrig tro att min bästaste bästa kompis Robin Pettersson och jag skulle dela på oss. Det fanns en tid då vi var oskiljaktiga. Batman & Robin. I min vildaste fantasi kunde jag inte ens föreställa mig ett liv utan honom vid min sida.
Men sedan hände någonting. I samma stund som vi började mellanstadiet så började det spricka. Det var inget medvetet val eller någonting som hände. Det bara blev så. Han blev kompis med skateboarden - och jag fortsatte att vara...jag.
Sprickan skulle bli till ett krossat glashus i samma stund som vi började högstadiet - och från den stunden tog våra liv helt olika riktningar. Han blev en oönskad "konstnär". Jag fortsatte vara...jag.
När jag ser honom idag är det en annan människa jag ser. Jag känner inte den människan. Jag vill nog inte känna den människan, men jag kan ändå inte hjälpa att varje gång jag ser honom så tänker jag tillbaka på den tiden då vi två var en.
Batman & Robin.
Det kändes som att vi två var bästaste bästa kompisar i en evighet - men i själva verket handlade det bara om fyra år.
Stark kärlek brukar det kallas.
Det fanns en tid när man trodde att "just så här kommer det alltid att kännas, just så här kommer det alltid att vara" och man levde i ett slags lyckorus. Det fanns en tid när man trodde att man visste allt.
Den tiden är förbi nu - och istället finns det plats för eftertanke.
Jag kunde då aldrig tro att min bästaste bästa kompis Robin Pettersson och jag skulle dela på oss. Det fanns en tid då vi var oskiljaktiga. Batman & Robin. I min vildaste fantasi kunde jag inte ens föreställa mig ett liv utan honom vid min sida.
Men sedan hände någonting. I samma stund som vi började mellanstadiet så började det spricka. Det var inget medvetet val eller någonting som hände. Det bara blev så. Han blev kompis med skateboarden - och jag fortsatte att vara...jag.
Sprickan skulle bli till ett krossat glashus i samma stund som vi började högstadiet - och från den stunden tog våra liv helt olika riktningar. Han blev en oönskad "konstnär". Jag fortsatte vara...jag.
När jag ser honom idag är det en annan människa jag ser. Jag känner inte den människan. Jag vill nog inte känna den människan, men jag kan ändå inte hjälpa att varje gång jag ser honom så tänker jag tillbaka på den tiden då vi två var en.
Batman & Robin.
Det kändes som att vi två var bästaste bästa kompisar i en evighet - men i själva verket handlade det bara om fyra år.
Stark kärlek brukar det kallas.
Kommentarer
Trackback
