Jag vaknade en morgon
Livet går i vågor - så även jag. Just nu är det kraftiga undervattensströmmar.
Jag skrattar, jag ler, jag finns - men under ytan gror en oro och förtvivlan. Längst fram där går jag i hatt och bjällror, och det är ingen som förstår.
Jag är så vilsen att jag knappt är här. Jag önskar att jag kunde förklara mig, men orden flyr ifrån mig.
Julen närmar sig och det brukar vara en av mina lyckligaste stunder på året. Men jag känner ingenting - än. För att överleva det berg & dal-aktiga nuet så försöker jag att bygga upp mål. Så även nu. Nyårsfirandet i Sälen kommer att bli en skön flykt ifrån den mörka och inrutade vardagen.
Jag håller på att tappa greppet om det som en gång betydde allt för mig. Vart är jag på väg?
Vissa saker är så svåra att förstå. Så svåra att ta på. Så svåra att hitta.
Samtidigt finns det ett antal busslaster av männsikor som har det mycket värre, så det är inte synd om mig.
Men va fan...
Det är tungt nu.
