Jag ska nog lyckas

"These words goes out to all my good friends
Especially the ones I had before I lost my virginity in 2004
I hope these words finds you well
And I hope that you're doing fucking swell
I hope that you're back up if you've ever been down
And I hope you haven't got the fuck out of our hometown"

(En Bowling for soup-text som jag ersatt med några egna ord.)


Vad gör ni nu för tiden? Varför hör ni aldrig av er?
     Det var alldeles för länge sen vi sågs...
Jag träffade en mamma till en gamal klasskompis förra veckan, och det fick mig att fundera - vart tog ni vägen? Okej, man visste att man skulle skiljas ifrån varandra, men när det väl står klart för en att de människor man delat en stor del av sitt liv med inte längre finns där - då börjar man fundera. 9 b, väd hände sen?
     De enda gamla klasskompisarna som jag har "daglig" kontakt med är ju Jag-älskar-barn-mannen och "Gay", annars är det snålt på den fronten.
    Jag vet att Vicky pluggar "nånting" (förlåt för att jag inte tagit reda på vad än, jag skäms) och henne händer det väl att man springer på nån enstaka gång. Men det är för lite. Kommer du ihåg att jag älskade dig? Minns du våra kompis-brev i 5:an? Minns du Efter Åtta?
     Samma sak med Anna - när ska vi egentligen gifta oss du och jag? Malin och Mikaela är ju som flyttfåglar, ena stunden här och andra stunden där. I alla fall känns det så. Mitt hjärta åker i cirklar runt jorden.
     Sandi kan det väl hända att man handlar av i hennes familjeägda godisbutik, men det blir inget mer än "Hur är det?". Vill ha mer!!!
     Dale träffade jag i somras när han och hans flickvän hamnade på samma resort som vi - Sunny Beach - men trots att vi fick några sköna kvällar tillsammans (tänk att du inte förändrats efter alla dessa år. Så jävla underbart!!) så var det ändå 100 år sedan vi sågs sist. Skulle inte vi festa i Västerås?
      Ekka trodde jag inte att jag skulle tappa på det sätt jag gjort. Det kändes ganska tajt i gymnasiet, men oj vad elastisk den tajta linan har blivit. Har man tur kanske man träffar honom på en av de få gångerna man handlar på OK/Q8 - men de gångerna är lätträknade.
      Att jag inte skulle höra något mer ifrån "Robba" (som jag kallade honom under de tidiga barndomsår vi var bästa kompisar) var väl mer väntat, då våra liv tog helt olika riktningar redan under mellanstadiet. Likaså Henke, Mommo, Johanna A, Seddan (klassikern), Johanna K och Marie. Vi var där och nuddade många gånger men det blev liksom aldrig något av det.
      Lidia, Oskar och Mange har jag endast konatkt med genom Facebokk, och den enda kontakten som finns är en bild som visar att det är just Lidia, Oskar och Mange.
      Wikner har jag känt sedan 5-årsåldern (kommer du ihåg Tarzan & Jane?), men trots att vi delade skolgång från och med lekis till 3:e ring så blev det inte så mycket.
      Lina hade hälsat till mig via min mamma för typ...50 år sedan - hej på dig också, förresten - och Annika har man väl kört förbi med bilen nån gång.
      Linda? He, ja...du har ju alltid funnits där. Fan va tokig du va, spjuver där.
      Just ja...Stoffe. Ett tag var vi bästa kompisar, kommer du ihåg? Det var i och för sig bara över en fredags-kväll då det var Karladisko, men ändå. Bästisar.
      Har jag glömt nån? Okej, jag kan nämna dig också, Kent. Cool hästsvans du har skaffat, förresten.

Nu så. Vad gör ni nu för tiden? Varför hör ni aldrig av er? Det var alldeles för länge sen vi sågs.
     Eller är det jag? Varför hör jag aldrig av mig? Kanske är det så.
     Ja, varför?

Phuong Tran - vart tog du vägen?