Jag ska nog lyckas

Hade en riktigt plågsam natt. I och med att jag hade öppning idag, vilket är 6.30, så la jag mig skapligt igår. Runt ett. Men någon utvilad pojke var det inte i morse.
       Anledningen till mina plågor under natten var för att när jag gjorde min nattliga tömning av Blåsan innan läggdags så råkade jag knipa igen för tidigt.
       Inte bra.
       Blåsan och jag var inte alls överens om att det var färdigtömt, vilket jag skulle bli varse om några minuter senare. Visst har det hänt förut och då har det svidigt ett tag - men nu verkar det som att Blåsan hade fått nog av alla för tidiga igenknipningar. Nu skulle jag allt få svettas ett tag.
       Det började med den sedvanliga svidande känslan, men sen övertog en mer fräsande och sprakande känsla. "Ja ja", tänkte jag och gick för att öppna slussen igen - men inget kom! Inget kom, och ändå var jag sprickfärdig kändes det som. Inte en minsta lilla droppe ville uppenbara sig - och svettningarna började komma.
       Efter att ha stått och "väntat" i 10 minuter utan resultat så gick jag och svepte en coca cola-burk på 2 sekunder. Efter ytterligare väntan så kom mycket riktigt den effekten jag ville ha - dammen som höll på att brista - och efter att ha pressat ett tag kom tre små ynkliga droppar.
       Victory!!!

       Det sved fortfarande, men jag hade ändå tagit en mindre seger mot Blåsan...trodde jag.
       Följande morgon var det spännande när dagens första tömning skulle ske, och nu fungerade allt som det skulle. Men Blåsan hade ett ess i ärmen, och nu hade han ändrat på spelreglerna. Ventilen var öppen - vidöppen, och så har den varit hela jävla dagen. Jag har idag tömmt Blåsan fjorton gånger (!) och vid samtliga tillfällen har den massiva explosionen varit ett faktum.
        Jone - 0. Blåsan - 1.