En vandring bland noter och kärlek
Det är mycket Gessle nu.
När jag lyssnar på musik så tar jag inte bara en skiva ur min gigantiska skivsamling och sätter i cd-spelaren. Nej, nej - det jag gör är att jag snöar in mig fullständigt på en artist eller ett band och sen lyssnar på det så mycket som möjligt under en...säg fyra veckors period. Automatiskt så tröttnar man då och byter till nästa artist eller band.
Fungerar utmärkt för mig, för ska man göra någonting är det lika bra att göra det ordentligt.
Nu är det alltså Gessle som har dominerat under en tid.
Det började med att jag plöjde igenom alla Roxette-skivor, och det blev en skön nostalgitripp med flera guldkorn på vägen.
Efter det var det dags för Per Håkans alla soloskivor, från tidiga 80-talet till 2000-talet med "Mazarin". Därefter följde Son of a plumber - en av Gessles höjdpunkter i karriären enligt mig, även om den massmediala succén uteblev. Den skivan gav mig inspiration till att gräva i min egen skivsamling, precis som Gessle gjort, och då hittade jag tillbaka till alla de fantastiska låtar som jag tappat bort efter vägen. Resultatet av det kommer att mynna ut i en topp 100-lista över världens genom tiderna bästa låtar.
Slutligen började jag plöja igenom bandet där allt startade - Gyllene tider - och det är där jag är nu.
Den självbetitlade debuten är en milstolpe i svensk musikhistoria, tänk bara "Billy", "Flickorna på TV2", Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly" och "Dansar inte lika bra som sjömän", och uppföljaren "Moderna tider" likaså med klassisker som "När vi två blir en", "Ljudet av ett annat hjärta" och "När alla vännerna gått hem".
Det är, som sagt, där jag är nu.
