Jag ska nog lyckas

Vilken pärs!
      Jag är totalt tömd.
       Var på hockey i Köping och skulle skriva för tidningen. Matchen började sju, så jag visste att det skulle bli knappt om tid fram till deadline (som är runt tio-snåret). Dock hade jag läget under kontroll. Jag skrev under matchens gång och hade så gott som hela referatet klart, förutom intervjun med tränaren som sker efter matchen. Vinkeln på artikeln blev väl inte som hoppats, men så är det ibland.
       Så händer det - Köping vänder på matchen, och i och med det raserar hela jävla referatet!
       Glädjen och paniken går hand i hand när jag snackar med tränaren efter matchen, och klockan hinner bli kvart över nio innan jag sitter i bilen.
       Resan hem gick på tio minuter - I know - och ca halv tio sitter jag framför datorn, redo att börja improvisera.
       Ju närmare klockan gick mot tio - desto mer började ögonen fladdra och jag har nog aldrig någonsin haft så många stavfel i mitt liv.
       Men trots allt flöt det på bra - även fast jag satt och brottades med ingressen i tio minuter (!). Referatet blev väl inte skit, men i alla fall lite unket.
       Fast ändå...sett till den tid jag hade på mig så är det nog världsklass.
      Man är allt en riktig karla-karl ändå...