Jag ska nog lyckas

Jag börjar bli blödig.
     Tittade idag på Janne Långben - the movie tillsammans med ungarna på dagiset. Vem tror ni satt där med tårar i ögonen på slutet?
    Rätt! 
    Moi... 
    Men va fan - man sitter där med två ungar i knäet, en vid fötterna och en hängandes på ryggen, samtidigt som man tittar på en feelgood film ifrån Disney om ett trasigt far-och-son-förhållande som tillslut blir det bästa förhållandet man kan tänka sig.
    Fy fan va vackert.
     
Att jag sen också blivit otroligt intresserad av serien Sex & the city går väl att diskuteras.
    Men det är någonting förlösande med att titta på fyra frigjorda singel-kvinnor som inte tvekar att stoppa in handen i elden - trots att det bränns!
    Att man sen i varje avsnitt får bevittna New Yorks magiska vardag och utseende är en aspekt som är värt mer än allt annat.


PS. Tänk vilket oerhört inflytande man har på människor. Vissa är som en dubbelgångare.
     Man är allt en riktig karla-karl ändå...