Jag vill aldrig att solen ska gå ner

Vilken underbar vårdag det har varit. Delvis.
     Förmiddagen var i alla fall lovely. Av olika anledningar hamnade jag själv mitt ute i skogen, där jag skulle möta upp mitt dagis-crew. När jag satt där i min ensamhet så blev jag smått frälst. Solen sken mig rätt i ansiktet där jag satt på min stubbe, och runtomkring kvittrade fåglarna i dess olika takter och toner. Det var ljuvligt - och jag ville aldrig att stunden skulle ta slut.
     Jag vet inte om det är för att man blir äldre, men jag börjar mer och mer värdesätta de här små sakerna i livet.
     Nu ska jag bara lära mig uppskatta ett glas Calvados, till tonerna av Burt Bacharach, och sedan är vuxenpaketet så gott som kirrat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0