Jag ska nog lyckas

Håkan utmanar. Han provocerar och ger oss i princip långfingret.
     Håkan är obeskrivligt jävla bra.

Jag har haft För sent för Edelweiss i min ägo i två veckor nu - och jag är redo att ge ett utlåtande.
     Det kan inte vara lätt att ha gått från ingenting, till underground, till till kritikerrosad, till hyllad, till geniförklarad, till folkkär, till missförstådd, till slutligen ännu mera folkkär.
     När Håkan Hellström kom fram på egna ben år 2000 så var han ett egensinnigt energiknippe som "den breda massan" hade svårt att ta till sig. Ett antal Allsång på Skansen senare så är han nu Håkan med hela (nåja) svenska folket.
     Folkkär är nog det sista som Håkan ville bli - och märk väl att det är skillnad mellan att vara folkkär och älskad. Han kände säkert att han blivit förutsägbar, varpå någonting var tvunget att göras.
     Det började redan på förra "riktiga" studioalbumet - Ett kolikbarns bekännelser - där han gick bakåt i tiden en sväng, till ett mer avskalat och laidback 60-70-tals sound. Dock fanns vissa trumpet och regnbågs-element kvar, bland annat i form av En midsommarnatts dröm och Dom kommer kliva på dig igen.
     När det nu var dags för fjärde "riktiga" studioverket så kompromissades det ingenting - och Håkan gick hela vägen. "Edelweiss" är en 70-tals-platta som det fullkomligen ryker om. Låten Kärlek är ett brev skickat tusen gånger luktar så mycket LSD och "majja" som det bara går - och Zigenarliv dreamin är en blues-punkig progg-pastisch så det står härliga till.
     Det låter inte Håkan - men fy fan vad det är Håkan.
     Jag antar att han ville börja om på nytt och göra det där oväntade som folk inte vet om de gillar eller inte.
     I inledande Tro och tvivel sjunger han "Men den gamla goda tiden nu kommer den aldrig tillbaka" - och avslutande Inte skyldig nån nåt ramar sedan in hela paketet. Det är precis som han sjunger, han är inte skyldig nån nåt längre. Han gör musik för sin egen skull och inte för människor som vill höra Kom igen Lena-låtar till ändo.

Är det bra då?
     Ja. Det är precis lika bra som Håkan alltid varit. Jag vet - jag var där från första början. Från den stunden som Känn ingen sorg för mig Göteborg började spelas som Veckans Hitvarning på ZTV, sommaren 2000. Den sommaren spenderade jag i princip bara framför teven - och det var kärlek från första tonen.
      Från början var det bara "jag och Håkan", sedan växte det och blev till jag och "Sverige och Håkan" - och det gjorde mig sorgsen. Jag ville ha Håkan för mig själv. Därför blir jag nu så glad att han gör det lite svårt med "Edelweiss".
     Det är klart att folk som diggar Jason Mraz inte tycker att det låter så bra... Men felet med Jason Mraz-människor är att de hör låtarna - men de lyssnar inte på låtarna.
     Jag började lyssna på låtarna år 2000.

För sent för Edelweiss får fem Päron av fem möjliga. Om man lyssnar så förstår man.

För övrigt så är Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din en fruktansvärt bra låt.
     Mycket för att den säger så mycket om mitt liv just nu.