Seger i premiären!!!
Vilken kanonstart vi fick på serien!
2-0 (japp, du hade rätt, C) och en stor KBK-dominans blev facit - och målskyttarna hette Råli och Fille.
Solen sken och publiken var godkänt stor. Vi började starkt och skapade mycket framåt - utan att som vanligt få till den sista biten innanför straffområdet. Därför blev 1-0-målet väldigt förlösande, inprickat av Råli. Men visst fan var det en felträff?
Skit samma - andra halvlek började också bra och snart hade Amer Filipovic skjutit in 2-0. Därefter började vi dock tappa (ständigt dessa jävla "tapp") och för en kort stund kändes det lite oroligt.
Men vi redde ut skutan - och själv fick jag hoppa in på vänsterbacken med lite mindre än halvtimmen kvar. Det gick väl hyfsat, även om jag blev trött fort.
En närkamp med Hassan - och han valde att kliva av. Det var kul. Han frågade vad jag höll på med. Jag svarade med ett bögigt leende och sprang vidare.
Spelarplus går till Steve i backlinjen - väldigt klockren.
Fille på topp - slet på förtjänstfullt.
Jumpaläraren bredvid Steve - också stabil.
Självklart skulle premiärsegern firas - och för ovanlighetens skull förlade vi festligheterna hemma hos Bläckfisken.
Det var han, jag, Vampyren och Jag-älskar-min-håriga-kropp-mannen. Efter ett tag vandaliserades festen totalt. In klev Tord, in klev Hightower, in klev Råli, in klev Steve, och in klev Jumpaläraren. Linus åkte hem.
Dock blev det en trevlig vandalisering, med diverse ha ha, hi hi, he he och ho ho.
Dessvärre blev det en riktigt rutten kväll på Lotus. Riktigt jävla rutten kväll. Jag ville bara därifrån - med undantag av allsången på Living on a prayer. Anledningen till denna down-känsla var att jag skulle upp och jobba tidigt idag. Därför kunde jag inte släppa loss - och därför blev det ruttet.
2-0 (japp, du hade rätt, C) och en stor KBK-dominans blev facit - och målskyttarna hette Råli och Fille.
Solen sken och publiken var godkänt stor. Vi började starkt och skapade mycket framåt - utan att som vanligt få till den sista biten innanför straffområdet. Därför blev 1-0-målet väldigt förlösande, inprickat av Råli. Men visst fan var det en felträff?
Skit samma - andra halvlek började också bra och snart hade Amer Filipovic skjutit in 2-0. Därefter började vi dock tappa (ständigt dessa jävla "tapp") och för en kort stund kändes det lite oroligt.
Men vi redde ut skutan - och själv fick jag hoppa in på vänsterbacken med lite mindre än halvtimmen kvar. Det gick väl hyfsat, även om jag blev trött fort.
En närkamp med Hassan - och han valde att kliva av. Det var kul. Han frågade vad jag höll på med. Jag svarade med ett bögigt leende och sprang vidare.
Spelarplus går till Steve i backlinjen - väldigt klockren.
Fille på topp - slet på förtjänstfullt.
Jumpaläraren bredvid Steve - också stabil.
* * * *
Självklart skulle premiärsegern firas - och för ovanlighetens skull förlade vi festligheterna hemma hos Bläckfisken.
Det var han, jag, Vampyren och Jag-älskar-min-håriga-kropp-mannen. Efter ett tag vandaliserades festen totalt. In klev Tord, in klev Hightower, in klev Råli, in klev Steve, och in klev Jumpaläraren. Linus åkte hem.
Dock blev det en trevlig vandalisering, med diverse ha ha, hi hi, he he och ho ho.
Dessvärre blev det en riktigt rutten kväll på Lotus. Riktigt jävla rutten kväll. Jag ville bara därifrån - med undantag av allsången på Living on a prayer. Anledningen till denna down-känsla var att jag skulle upp och jobba tidigt idag. Därför kunde jag inte släppa loss - och därför blev det ruttet.
Kommentarer
Trackback
