Jag ska nog lyckas

Vill ni läsa lite poesi från en tid som inte var igår?
     Vad bra!
     Jag har ingen aning när jag skrev detta, men jag misstänker att det var någon gång mellan mellanstadiet och högstadiet. En del av det får mig att häpna, att jag kunde vara så skarpsynt redan då. Men en del saker får mig även att skratta.

Grammofonskiva
Jag somnade om
och torkade munnen
Det var ett tag sedan
jag var försvunnen
Vilse på en enda väg
Mitt mål var framåt
Det spelades en grammofonskiva
Jag tror det var Povel Ramel


Klockan
Neongula byxor och en stor bil
sen är vi där vi är nu
Mycket har sagts och mycket har gjorts
men allting tog för lång tid
Om man kunde köpa tid
då skulle jag vara fattig
För mig springer alla ifrån
Till och med tiden


Limma sig fast
Jag hittade
mig själv
På ett tåg
på väg mot
Ingenstans
Just det
Jag hade fem fingrar och ett
Men hade bara
två ögon
Tillsammans


Livet är långt, men vi gör det så kort
Livet är långt
men vi gör det så kort
Vi utnyttjar inte vår beställningstid
Vi lever i en värld
där andras ögon styr
Vi vandrar alla efter samma spår
vi är alla vilse på den allmänna kartan
Med världen som teater
och i lagens armar
Har vi alla oändliga chanser
Men det är ingen som ser medaljens baksida