Jag ska nog lyckas

Det här jävla jobbet har dragit ner mig i träsket igen. Det träsket som jag var på god väg att lämna. Snuff-träsket.
     Jag var nere på tre om dagen. Vissa dagar kunde det till och med räcka med en. Hade det inte varit för Riddarna, där samtliga nu konsumerar av det underbara lilla monstret, så hade jag nog slutat för länge sedan.
     Det kan ni ge er fan på - I blame you all!
     Men...jag var alltså nere på tre om dagen - tills jag började på Origa. Där föll jag omgående tillbaka i gamla gängor, vilket jag till en början trivdes alldeles förträffligt med. Tills idag.
     Efter eftermiddagskaffet (precis som alla gånger efter kaffe) så doserade jag en ny kompis. Men denna gång uteblev den underbart behagliga effekten. Istället drabbades jag av tokyrsel, illamående, dubbelseende och kallsvettningar. Vad jag än gjorde så ville det inte ge med sig. Tillslut var situationen ohållbar - och då jag inte ville kasta upp en kycklingsallad över tangentbordet så blev jag tillslut tvungen att överge min kompis. Jag satt och svalde i 5 min och drunknade i svett. Bristningsgränsen var nära.
     Några minuter senare hade jag repat mig ifrån den fasansfulla upplevelsen - och då insåg jag plötsligt vad som just hade hänt. 
     Det var ett tecken. Det är dags att lägga av.

Ha ha, tänker ni. Nu igen?
     Japp! I alla fall med den mängd som nu pågått under en längre tid.
     ...and this time I will fucking make it! Tecken som dessa ska man inte leka med. Då kan man bli straffad för sin dumhet.