Njaaa, inte helt perfekt...
Jag vaknar upp med en Bläckfisk och en Mr.Tequila i rummet. Trött - men ändå pigg och fräsch.
Efter en kaffe och lite gårdagssnack ute på altanen så är tanken att jag ska döma flickfotboll. Men icke. Gräsplanen på Centralvallen var ödslig och tom, sånär som på en kattutställning i ishallen. Gulligt - men jag hade inte kommit för att bedöma katter. Dock var katterna det enda som behagade att dyka upp denna söndag, och jag fick vandra hemåt igen.
Vips hade en ledig söndag börjat. Efter pizza, fotboll på tv, pingis på Kung Karls ute-bord, innebandy i Sporthallen, film hemma hos Kaggen och OS-sammandrag hemma framför teven så sitter man nu här.
Gårdagen då?
Ja, även om det var hyfsat kul på öltältet så var det ändå inte lika kul som jag hade förväntat mig. Inte på långa vägar faktiskt. Jag hade hoppas på att träffa mängder med människor som man inte sett på 100 år - men av den varan blev det inte så mycket. En liten Malin var faktiskt det enda, och henne hade jag ju ändå redan träffat på Kvarn - även om det alltid är ett nöje att samtala med fröken Bergstrand. Kul att det fortfarande bor en liten Annika Lantz i tösen...
Annars var det mesta som vanligt. Skratt, folk och öl - och självfallet det årliga fotbollssnacket med Söder. Denna gång utanför baja-majorna - och denna gång med en påtagligt förfriskad Söder. Han hävdade att jag var bäst. Jag kontrade med att "om jag vore det så skulle jag starta alla matcherna". Han kontrade då tillbaka med att "jag inte fick tänka så." Jag skulle bara tänka att jag var "bäst". Dåligt argument, men fair enough...
Kvällens skönaste var ändå när jag gav igen på Bergstrand Jr. Killen, som många hävdar är en kopia av mig till utseendet, kom fram till mig när jag stod och dansande framför scenen, och utan förvarning puttade han ner mig på marken. Jag tog mig upp och frustade som en ilsken kobra - men den lilla snorungen hade redan flytt sin kos.
Dock skulle jag få min revansch. En stund senare spanade jag in honom på väg mot en baja-maja - och som den eleganta krigaren jag är så sprang jag fram och gav honom ett rejält knytnävsslag i ryggen. Därefter flydde även jag min kos.
Så ska dom tas. De kaxiga små skitarna.
Klockan 01.00 slog tältet igen portarna - och då var det efterfest som gällde. Efter en finsk-talande promenad med Bot-mannen och Bot-manskvinnan så gick vi hem till en Jonis - och där i dennes lägenhet så befann sig så gott som varenda Kungsörare under 25 år. Plus Lennart, eller va fan han hette.
Hur imponerade vi Riddare än var av lägenheten och dess enorma balkong så orkade vi inte trängas bland de miljontals människor som befann sig i lägenheten mer än i dryga en timme. Så vi pallrade oss hemåt. Hyfsat nöjda, hyfsat trötta.
Efter en kaffe och lite gårdagssnack ute på altanen så är tanken att jag ska döma flickfotboll. Men icke. Gräsplanen på Centralvallen var ödslig och tom, sånär som på en kattutställning i ishallen. Gulligt - men jag hade inte kommit för att bedöma katter. Dock var katterna det enda som behagade att dyka upp denna söndag, och jag fick vandra hemåt igen.
Vips hade en ledig söndag börjat. Efter pizza, fotboll på tv, pingis på Kung Karls ute-bord, innebandy i Sporthallen, film hemma hos Kaggen och OS-sammandrag hemma framför teven så sitter man nu här.
Gårdagen då?
Ja, även om det var hyfsat kul på öltältet så var det ändå inte lika kul som jag hade förväntat mig. Inte på långa vägar faktiskt. Jag hade hoppas på att träffa mängder med människor som man inte sett på 100 år - men av den varan blev det inte så mycket. En liten Malin var faktiskt det enda, och henne hade jag ju ändå redan träffat på Kvarn - även om det alltid är ett nöje att samtala med fröken Bergstrand. Kul att det fortfarande bor en liten Annika Lantz i tösen...
Annars var det mesta som vanligt. Skratt, folk och öl - och självfallet det årliga fotbollssnacket med Söder. Denna gång utanför baja-majorna - och denna gång med en påtagligt förfriskad Söder. Han hävdade att jag var bäst. Jag kontrade med att "om jag vore det så skulle jag starta alla matcherna". Han kontrade då tillbaka med att "jag inte fick tänka så." Jag skulle bara tänka att jag var "bäst". Dåligt argument, men fair enough...
Kvällens skönaste var ändå när jag gav igen på Bergstrand Jr. Killen, som många hävdar är en kopia av mig till utseendet, kom fram till mig när jag stod och dansande framför scenen, och utan förvarning puttade han ner mig på marken. Jag tog mig upp och frustade som en ilsken kobra - men den lilla snorungen hade redan flytt sin kos.
Dock skulle jag få min revansch. En stund senare spanade jag in honom på väg mot en baja-maja - och som den eleganta krigaren jag är så sprang jag fram och gav honom ett rejält knytnävsslag i ryggen. Därefter flydde även jag min kos.
Så ska dom tas. De kaxiga små skitarna.
Klockan 01.00 slog tältet igen portarna - och då var det efterfest som gällde. Efter en finsk-talande promenad med Bot-mannen och Bot-manskvinnan så gick vi hem till en Jonis - och där i dennes lägenhet så befann sig så gott som varenda Kungsörare under 25 år. Plus Lennart, eller va fan han hette.
Hur imponerade vi Riddare än var av lägenheten och dess enorma balkong så orkade vi inte trängas bland de miljontals människor som befann sig i lägenheten mer än i dryga en timme. Så vi pallrade oss hemåt. Hyfsat nöjda, hyfsat trötta.
Kommentarer
Trackback
