Ensam i en lägenhet...
"...och plötsligt slås man omkull av insikten. Smällen, lika omdelbar som rohypnol på en bar i Sunny Beach, får en att både öppna ögonen och rulla igång tankeverksamheten.
Du finns inte. Du är inte på riktigt. Inte verklighet.
Du är en sten som jag byggt ett Colosseum av. Ett Colosseum, dit jag inte har någon inträdesbiljett.
Du är inte på riktigt - även om du en gång i tiden var mer verklig än någonting annat. Men du var trots allt bara en sten.
Jag drömmer om dig - och när jag vaknar fylls jag av vemod för att du inte finns där hos mig. Men i ett ögonkast förbytts vemod till ett leende. Jag ler, för jag vet ju - du är bara en dröm.
...och drömmar är inte på riktigt."
Du finns inte. Du är inte på riktigt. Inte verklighet.
Du är en sten som jag byggt ett Colosseum av. Ett Colosseum, dit jag inte har någon inträdesbiljett.
Du är inte på riktigt - även om du en gång i tiden var mer verklig än någonting annat. Men du var trots allt bara en sten.
Jag drömmer om dig - och när jag vaknar fylls jag av vemod för att du inte finns där hos mig. Men i ett ögonkast förbytts vemod till ett leende. Jag ler, för jag vet ju - du är bara en dröm.
...och drömmar är inte på riktigt."
Kommentarer
Trackback
