Jag ska nog lyckas

Kalla mig grå och lill-gammal - men jag älskar, fullkomligen älskar, Stjärnorna på slottet. Har alltid gjort.
     Inte bara är det väldigt intressant och fascinerande att få ta del av dessa stora personligheters liv och karriärer - det är även förbannat jävla roligt.
     Första säsongen var rå och omskakande, med den bullrige Börje Ahlstedt som största attraktionen - och förra året var det Peter Stormare, och till viss del Arja Saijonmaa, som stod för underhållningen.
     I år är två stycken som sticker ut. Dels har vi Jonas Gardell - och dels har vi Kerstin Dellert. Den ena är en galen och exentrisk liten homo-terrier med en rapp käft som gläfsar hela tiden - och den andra är en alkohol-sörplande primadonna med gåslever i munnen. Tillsammans utgör de en omaka och alldeles fantastiskt duo som inte kan sammanfattas med ett annat ord än: succé.
     Gardell, som jag fram tills nyligen haft extremt svårt för, visar prov på stor humor och fingertoppskänsla när han kastar ur sig kommentarer som "Flytta på dig kärring, nu ska jag slå iväg den här bollen!" - och Dellert, som jag trodde skulle vara en överlägsen och snobbig dam, visar hur roligt man kan ha det med lite starksaft i kroppen.
     Hittills har Christina Schollin och Janne "Loffe" Karlsson haft varsin dag, och jag kan inte vänta tills mina två favortier får utrymme att briljera ytterligare då det vankas "deras" dagar.