Jag ska nog lyckas

Jag vet inte om man kan kallad det för revansch - men jag kom igenom kvällen i alla fall. Någorlunda hyfsat.
     Det var en kväll med många ansikten, åtminstone för mig själv. Det var både lycka och en djup besvikelse (lugn, jag syftar inte på dig A...). Lyckan kom av alla otroligt lättsamma stunder under kvällen, och stundtals var det grymt. Besvikelsen behåller jag dock för mig själv. Känsligt. Ömt. Sorgligt.
    
Kvällen började med buffé och vin på Nybron, för att sedan fortsätta med "uppvärmning" hemma hos Bläckfisken. Väl där kände jag att det höll på att gå bananas för mig, så jag gjorde något jag aldrig gjort förut. Den beprövade "varannan vatten"-metoden - och det fungerade.
     Efter ett tag var jag tillbaka i matchform och då var det bara att hoppa på tåget igen. Dessvärre var det just då som en av oss ramlade av tåget.
      I 120 km/h.
      Jag-älskar-mina-nya-svarta-skor-mannen blev EXPLORED och kastade in handduken. Aningen för tidigt, enligt Riddarna, och han fick därför utstå mycket smutskastning för sin dåliga inställning.
      På Nybron blev det drag - tillslut. Det började tamt, och jag drogs nog in i det låga tempot för jag börjde känna mig väldigt down. Men - på dansgolvet på nedervåningen så kom jag in i andra andningen, igen, och kvällen kunde avslutas på ett smakfullt sätt.

Två P2 - nu är jag väl ändå välkommen tillbaka in i familjen, Johanna & m0e?

Kvällens "orgasm"   -   ...att hela Riddar-truppen var samlad igen kring det runda öl-bordet.

Kvällens "shart"   -   ...mmm, som sagt, behåller det för mig själv.