Jag ska nog lyckas

Kvällar som börjar med en middag, bestående av fläskfilé med potatiskroketter och vitlöksdressing, i goda vänners lag - de kvällarna kan inte gå fel.
     Det ryktades om 25-årsgräns på Nybron, men det ryktet såg vi aldrig röken av. Behövde inte ens "legga", ju.
     Skägg?
     På Nybron var det som vanligt bra. Jag menar, lössnus = perfekt kväll...
     Blomman noterade att jag såg lite trött ut efter ett par timmar på dansgolvet - och mycket riktigt var så fallet. Statusen då var: risig. Ont i halsen, snörvlig och lite frusen. Kanske att JD & co gjorde sitt också.
     Blomman och Emmy dök, som sagt, upp på Nybron - och hos dem dök vi ner sedan när kvällen skulle avrundas. Närmare bestämt i Emmys lägenhet, där det skulle avverkas charader.
     Trots min extrema trötthet så klarade jag av mina uppgifter på ett galant sätt. Synd bara att jag hade två lagkamrater som inte riktigt kunde urskilja god charad när de ser den.
     Vid halv fem föll jag ihop i Vampyrens soffa - och vid klockan tio morgonen därpå vaknade jag med en allt annat än rak rygg. När jag så skulle resa mig upp så upptäckte jag att det pågick ett inbördeskrig inne i mitt huvud. Status: fruktansvärt risig.
    
Denna dag fortsatte sedan med ett besök i Sturehallen i Arboga för att bevaka handboll. Det var en väldigt tacksam uppgift att titta på lättklädda tjejer en bakfull lördag, kan jag säga.
     ...och ja, till alla er feminister: det var även roligt att titta på duktiga handbollsspelare.
     Väl hemma igen så blev det en spontan middag med Fru Blomberg på Sarajevo. Det blev en nötbit med b-sås och potatisklyftor. Godkänd mat, men en förtjusande måltid. Träffar de "gamla" bröderna och systrarna alldeles för lite - så det blev en trevlig liten stund med "Oxfilé-kvinnan", som jag numera kommer att kalla henne.
     Status på middagen: inte fullt så risig, men ändå märkbart...

Nu är frågan...
     Ska jag orka med en utekväll till - eller ska jag kura ihop mig framför teven?
     Känner lite för båda delarna...