Vägskäl
Jag går på tomgång just nu - i alla fall vad det gäller skrivandet på tidningen. Det känns som att jag fastnat i ett ekorrhjul. Allt jag skriver ser likadant ut.
När jag bläddrade igenom gamla tidningar för att titta på hur jag skrev för tre eller två år sedan så häpnade jag över hur jävla bra det var! Det kändes som att varje artikel var något nytt och unikt.
Nu för tiden är det inte så. Jag skulle kunna använda ett citat ifrån den fantastiska filmen ...och hela sagan är blå:
" - Jag ser inga färger längre..."
Kanske att det är en normal utveckling då jag skriver om samma lag och samma sporter vecka ut och vecka in - men jag ser det mer som en fasansfull utveckling.
Om jag inte skriver världens bästa texter längre så finns det ingenting för mig att hämta längre inom den författande världen.
Man kan säga att jag står inför ett vägskäl. Antingen så fortsätter jag att gneta på - och kanske att jag då hittar tillbaka till de gröna ängarna som alltid givit mig inspiration och vägledning.
Eller också styr jag kosan åt andra hållet - lägger pennan åt sidan och ser vad som väntar lite längre fram...
Jag tror att du snart kommer börja se färgerna igen, lugn bara lugn=) Jag såg inte dig på banyn i lördags, synd. Grattis till mobilen btw. Dags att styra upp nå, nästa helg kanske?
Jag tycker dina texter i Bärsingen är bra, fortsätt, snart kommer de högre erbjudanden!
C, läser du bbl?
tack johansson...nä, du vet, jag sitter ju på pressläktaren där det är varmt o skönt;)...ska upp till norrland nästa helg, dessvärre, men ja...DET ÄR DAGS SNART!!!
c - cheers mate...guld...
s - gör inte alla det?
