Jag ska nog lyckas

Jag har en vän.
    Vi kan kalla honom "Nick".

Nick är 21 år och bor hemma. Han studerar. Fast inte alltid, han är ganska ofta hemma faktiskt. När han är hemma så gillar han att göra en sak. Sitta framför datorn.
     Framför datorn så tittar han på filmer och serier, eller spelar spel. Alltid. Jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin klivit in i hans rum och sett honom någon annanstan än framför datorn. Möjligtvis i sängen. Framför teven.
    Jag tycker inte att detta är så bra. Det är helt okej att tycka om filmer - men någonstans går gränsen. Nick befinner sig just nu på andra sidan gränsen. På den dåliga gränsen. Faktum är att Nick befinner sig vid gränsen av den dåliga gränsens gräns. Gränsen till beroende.
     Jag tycker att det som Nick gör är ett hån mot livet. Mot all dess skönhet. Mot den underbara trädgård som vi lever i.
    
Det finns en fantastisk replik i filmen Vuxna människor, där ett litet barn från ingenstans säger: "- Det är ganska kort tid man lever, med tanke på hur länge man ska vara död."
     Denna replik uppmärksammade jag Nick om. Han visade ingen som helst förstående för min åsikt, utan svarade med att ge mig en mindre käftsmäll.
     Jag vet att jag kan låta hård i mina utlägg - men det finns absolut inget hat bakom mina orden. Tvärtom. Bara kärlek. Jag älskar ju Nick, och det gör ont i mig att se honom kasta bort sin dyrbara tid framför en dataskärm.
     Nu kan man kanske tycka att det inte är min ensak att lägga mig i Nicks liv. Det är ju hans liv, för bövelen. Men jag känner att jag inte kan stå blint bredvid och titta på. Jag måste försöka påverka honom. Lysa upp honom.
   
Då är frågan om jag är så mycket bättre?
    Kanske inte avsevärt, men jag har ett alibi. Jag jobbar. Så gott som varje dag i veckan. I det läget känns det mer motiverat att slänga på en film när man kommer hem efter en lång arbetsdag. Men i Nicks fall så blir det film till 8/10 av hans vakna tillvaro. Inte bra.
    Varför jobbar jag då? Jo, för att tjäna pengar så klart. Enbart. Varför vill jag tjäna pengar då? Jo, för att kunna ta del av skönheten och för att kunna vistas i den underbara trädgården, så klart. Resa. Festa. Leva.
    Nick tror att jag bara ser en möjlighet att vara taskig mot honom. Att jag vill honom illa. Men så är det inte. Jag tycker helt enkelt att han kastar bort sitt liv. Om Nick skulle säga till mig att: "- Film - det är mitt liv.", då skulle jag hålla käften. Men än har han inte gjort det, och då tycker jag att det är brist på livskvalité.
    Nick kanske hatar mig för att jag tycker så. Jag hoppas inte det.
    Han är ju min vän.