Tid

En orolig själ, ett vilset barn
hittade hem, men bara för en dag
Ingen får tycka synd om honom
han är bara ett offer för sin egen ynklighet
För en sekund hade han lyckan i sina händer
men med en dåres envishet ville han fortsätta vandra ensam
Ingen ser när clownen gråter
men alla kan se när han inte är glad
För en sekund hade han lyckan i sina armar
på en tiondel blåste han bort dess varma famnar
Han är så borta
han är nästan inte här
Han önskar att han kunde förklara sig själv
men orden flyr honom
Det är försent att rädda honom
det är försent
Är någon rädd för att vara ensam
det är i alla fall han
Han är rädd och ber någon att visa
hur man besegrar det här
Han kan inte glömma, kan inte förlåta, kan inte ge efter
det som gick fel
Han fortsätter att önska mot stjärnan
men den stjärnan lyser inte
Han är trots allt fortfarande en dum, värdelös pojke

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0