Jag ska nog lyckas

Ah, du härliga värme.
    Satt i solen en stund. En lång stund. Jag slöt mina ögon och drömde mig bort. Bilderna jag målade upp var magiska.
    Jag föreställde mig att jag var en rockstjärna. En till en början nationell sådan - och sedan internationell. Jag var bland de största - kanske rentav den största av dem alla. 
    Jag föreställde mig att hela Kungsör dyrkade mig, samtidigt som jag fortsatte att dyrka Kungsör. Jag skänkte pengar till kommunen, miljoner, för att på så sätt hindra undergången. Samtidigt såg jag till att fixa den grund och den kompetens som krävs för att pengarna skulle komma till sin rätta. För alla invånarna.
    Jag föreställde mig att jag landade på Regnbågen med en helikopter (jag var ju ändå på väg till Örebro för en spelning, så jag hade vägarna förbi), och alla barnen kom springandes mot mig. Deras hjälte - deras fröken - var tillbaka! Jag skänkte dagiset pengar så att de kunde köpa allt de behöver.
    Jag föreställde mig också att jag skänkte pengar till KBK - vilket i sin tur såg till att de blev en storklubb och så småningom kunde ta steget upp i division 1. Lagledare Körberg var då huvudtränare, med Bot-mannen som sin högra hand. Tord var kapten - och Enggren en tongivande spelare. Helst av allt skulle jag vilja vara med och spela själv - men tiden räckte ju inte till.
     Jag föreställde mig att jag ordnade en megakonsert i Lockmora - och efteråt vankades det efterfest för speciellt inbjudna. Det var en kanonfest, där vissa personer säkert var förvånade över att ha hamnat på VIP-listan - medan andra säkert var besvikna. Alla hade kul - och även om det var drygt för mig att prata med alla fulla jävlar så trivdes jag som fisken i vattnet.
     Sandsjö intervjuade mig sedan för Bärsingen (ingen annan fick intervjua mig därifrån), efter en fantastisk och stor spelning på flygfältet i Köping. Jag var kung.
     Jag föreställde mig att jag blev polare med Oasis - och främst då Liam Gallagher, som till en början snackat skit om mig för att jag var större än Oasis, men eftersom jag fortfarande hävdade att Oasis var världens genom tiderna bästa band så blev vi vänner. Vi semestrade till och med ihop - och sedan gjorde de och jag en gigantisk världsturné tillsammans.
     Jag syntes på bilder tillsammans med Zlatan, Bono, Beckham, Brad Pitt, Ryan Reynolds (som också blev en nära vän), Jennifer Aniston och Jesper Blomquist. Samtidigt skrev Mats Olsson boken om mitt liv - efter att han fått resa sida vid sida med mig under tre år.
     Jag föreställde mig att jag och Riddarna reste överallt - men främst till New York. Jag gav dem toppjobb efter deras önskemål - startade till och med företag om det krävdes, och vi hade the time of our life.
     Jag föreställde mig att jag hade fru och barn - med en kvinna som jag känt i hela mitt liv. Vem den kvinnan skulle vara är inte specifikt - men det finns ett par fyra alternativ. Visst, till en liten del var hon en gold-digger, men allteftersom var kärleken det enda som gällde.
     Jag unnade släkt och vänner allt det de behövde - ingen gick lottlös - och jag åkte fortfarande upp till Västanhed och Berghamn för att ta igen mig.
     Jag stod på toppen - och jag älskade varje sekund.

Ibland är en dröm det finaste man har.