Imorgon är inte en annan dag

Jag glömde att säga att jag är patetisk.
       När jag tittar mig i spegeln så mår jag illa av avsky.
      Jag lät det bästa som någonsin hänt mig glida mig ur händerna. Jag stod stilla medan hon vandrade fram till mig, och sedan förbi mig. Tillslut hade hon vandrat så långt bort att jag inte längre kunde hinna ifatt. På vägen hittade hon kanske en annan.
       Jag var blind och självisk. Tänkte bara på mitt eget bästa och hur lycklig jag var, och då glömde jag bort verkligheten.

       Det gör ont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0