Mein kampf II

Okej, jag föll tillbaka yksi gång igår - men det hade jag räknat med. Bastun efter träningarna är inte bastun efter träningarna utan min lilla kompis.
      Idag har det gått betydligt bättre. Som alltid kommer en dipp runt niotiden, efter morgonkaffet, men idag var det inte lika farligt. I'm getting stronger and stronger for every second.
      Snart är jag fri.

Annars tickar tiden fort nu. Bara tre dagar kvar nu innan jag lämnar mina små lärjungar bakom mig. Ju närmare jag kommer slutet - desto större blir klumpen i halsen. Lill-Anton utbrast sorgset idag "Hur ska det gå utan dig, Jonatan?".
       Det var både roligt på ett lillgammalt sätt - men också rakt-på-sorgligt.
       ...och ärligt talat undrar jag också hur det ska gå utan Jonatan. Stackars barn, egentligen. Vissa vill man inte släppa ifrån sig på hela dagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0