Jag ska nog lyckas

Jomenvisst så var man hemma igen.
     Slaggade hemma hos Bläckfisken tillsammans med en Vampyr som numera låter som en gräsklippare när han sover.
     I morse uppfanns "Spiken". Oj vad kul det var och oj vad vi skrattade. Jag drömde om kossor i en hage.

Annars var gårdagskvällen trevlig.
     Vi började hemma hos - tada - Bläckfisken. Där var det till en början som vanligt. Men sedan hände någonting. Vampyren vred om nyckeln till den "tunga lådan" - och därefter slöt sig gruppen samman för ett rejält deeptalk om livet, döden, Riddarna, det förflutna och framtiden. Det blev väldigt allvarligt - men för den skullen inte mindre roligt. Bara lite...annorlunda.
     När sedan den klassiska amerikanska fotbollen från Halmstadveckan-06 plockades fram så kunde vi hoppa på det dansande tåget igen. Samtidigt fick det mig att börja längta något så enormt till Halmstad. Bara två veckor kvar nu.

Aja, sedan drog vi vidare.
     På idah0es inflyttningsfest var det tokmånga människor. 42 stycken närmare bestämt. Det var en blandad kompott, kan man minst sagt säga.
     En nörd från...någonstans...jämförde Budweisser med mineralvatten och alkohol. Då nitade jag den jäveln. Inte. Men jag frågade "Vad fan säger du?", han svarade "Ja?", jag frågade "Har du någonsin druckit mineralvatten med alkohol?", han svarade "Ja, Budweisser...". 
     Jag blev tyst.
     1-0 till dig, looser.
      Någon utgång blev det inte - i alla fall inte för mig och Bläckfisken. Vi hade ett nytt deep talk. Det deep talket fick mig också att ringa till min kära mor och min kära lillebror för ännu mera deep talk. Vi vandrade mot E1's lya, samtidigt som Vampyren och C-J smet in på Nybron sista timmen.
      Till sist möttes vi hemma hos Bläckfisken. Vampyren stånkade. Bläckfisken var fruktansvärt trött. Vi somnade.