Bitvis magiskt, men mest tragiskt
Dimmiga dagar - det var bra dagar. Men vad fanns det att se klart?
Dimmiga dagar - det där var fina dagar. Men jag såg aldrig riktigt vad det var.
Vilket dåligt slut på en annars så bra kväll.
En av våra låg nere på marken. Nedsparkad. Det IQ-befriade våldet hade slagit till igen. Jag vet inte... Nej... Allt kändes så jävla meningslöst och onödigt.
Usch, jag pratar hellre om det roliga.
Kvällen började hemma hos Tord, och väl där var jag tvungen att slutföra mitt uppdrag i Spelet. Jag skulle skriva en porr-novell.
Jag hade börjat lite hemma på datorn, men självklart hade jag glömt det materialet - så det var bara att börja om från scratch. Naiv som jag är så trodde jag att det bara skulle vara ett par stycken som ville höra på novellen - men boy, vad fel jag hade.
Ryktet om min lilla dirty story hade spridit sig som löpeld och jag vet inte hur många som kom fram och frågade "Hur går det?" eller "Är det dags snart?" eller "Går det bra?" eller "Fan vad kul det kommer bli att höra?" eller "Är du färdig snart?" eller "Behöver du hjälp med inspiration?" - under tiden som jag skrev. Fan, den sistnämnda frågan kunde jag ju ha dragit nytta av!!! "Ja", skulle jag ha sagt. "JA JA JA!!!!!!! Kom med in i sovrummet och inspirera mig!!!"
Varför gjorde jag inte det???
Skit samma... Tillslut var jag färdig, och jag tror att det var Linus Mountain som skrek "STÄNG AV MUSIKEN!!!", varpå Tord ropade "ALLA UT PÅ GRÄSMATTAN!!!"
...och där stod jag. Ensam framför 1200 människor skulle jag läsa min porr-novell. Det var bara att köra på, liksom. Som present till Tord så hade jag gått på hans önskan gällande handlingen - och jag antar att den var uppskattad från de flesta. Jag tror det gick bra. He...
Sedan for vi in till Köping och stadsfesten. Det blev inte lika kul som jag hade hoppats på. Men, men - det gick an.
Jag fick ju i alla fall se Martin Eliasson uppträda en stund.
