Jag ska nog lyckas

Jag har ett problem. Med Björn.
    Gustafsson, ni vet.

Som en del kanske vet så har det inte riktigt klickat mellan oss.
    Det är inte så att jag tycker att han är dålig - det har jag aldrig påstått.
    Tvärtom.
    Lintotten har svarat för en del alldeles briljanta grejer, läs; "Du är det roliga i hasch." eller hans intåg till andra mellanakten i finalen av Melodifestivalen.
    Men det som stör mig är att han även har svarat för en del riktigt jävla ruttna grejer. Typ, första mellanakten i finalen (beatbox? va fan hände?). Jag har heller inte förstått det roliga i alla dessa Youtube-klipp som det pratas så mycket om. Inget av dem har fått mig att ens le.
     Denna ojämna nivå är väl kanske inte så konstigt. Men att ändå skriva upp honom så ofantligt...det blir ju bara löjligt.
     ...och överskattat.

Sen tittade jag på nya humorprogrammet "Morgonsoffan" - som för övrigt var riktigt jävla roligt.
     Där figurerade han som försökskaninen "Benjamin" - och Vampyren, du hade rätt. Det var briljant!
     Om han fortsätter på den nivån så kommer jag utan tvekan att börja älska honom, för "Benjamin" fick mig verkligen att skratta. Högt.

Jag har problem med att tycka om roliga människor som är ojämna i sitt utövande.
     Det är därför som jag har problem med Björn Gustafsson, och det är därför som jag avgudar en annan Gustavsson.
     Men jag skulle gärna vilja älska den lilla lintotten.
     Imorgon är en annan dag.