Jag ska nog lyckas

Efter att ha luktat ingående på livet under några dagar så känner jag nu att jag kan landa.
    ...och andas.

Gårdagens påskafton var bra. Väldigt bra.
    Det började med en shoppingtur till stockholm, där jag fick så en del av min ihoptjänade säd. Det kändes väldigt befriande, måste jag säga.
    Efter en kort mellanlandning med kaffe, korv & mos, fotboll och power-nap så bar det iväg till Fort Bläckfisk, där resten av Riddarna och jag pumpade upp stämningen rejält inför nattbesöket på Lotus. Det blev nästan lite för bra stämning, och det ska väl erkännas att moi höll på att spåra ur där ett tag. Men va fan - med en hel skiva av 90-tals dunka-dunka så kan det inte sluta på något annat sätt.
    Nåväl, glada och förväntansfulla skuttade vi iväg mot Lotus - och på vägen hittade Vampyren, olämpligt nog, en cykel som han glatt började trampa på. Oj vad han trampade. Om man var tvungen att ha körkort för att få cykla så skulle Vampyren definitivt blivit av med det. Inte blev det bättre av att en 150 kilos Bläckfisk satte sig på pakethållaren. Men det såg i alla fall väldigt roligt ut, och jag var nog lite för upphetsad då jag hoppade in i de två herrarna som föll som käglor mot marken. Vampyrens haka fick ta den största smällen. Sorry.
    Men - fram kom vi tillslut, och det blev ett kärt återseende. Lotus var lovely, som vanligt, och stundtals var jag i ett sådant harmoniskt lyckorus att jag bara ville ställa mig och skrika rakt ut. Stundtals.
    ...och därmed kunde jag somna med gott samvete.
    Tack.