Jag ska nog lyckas

Igår bevittnade jag ett mirakel. Av kött och blod.

    Jag uppfattade det inte först, men vid en närmare förflyttning så stod det klart...

    Det var världens vackraste tjej.

Jag befann mig i Sturehallen i Arboga. Handboll stod på agendan.
    En vacker utsikt skulle komma att bli ofantligt mycket vackrare.
    Hon satt där borta. Ganska långt ifrån mig. Men efter att ett par snorungar snott min sittplats under pausen så var jag tvungen att flytta på mig. Jag satte mig bredvid henne. Omedvetet, men väldigt lyckat.
    Självklart var det inget blont bombnedslag med fina kurvor och ett vackert svall. De lämnar jag med glädje åt Jag-älskar-Slitzbrudar-mannen.
    Nej, hon hade brunt vågigt hår, var i samma storlek som mig och utstrålande en varm och skönt kaxig attityd.

Till en början visade hon en iskall inställning gentemot mig, men när jag sneglade mot henne efter ett tag så möttes jag av respons. Ett likadant sneglande!
    Ni vet, så där när ögonen är på väg att snurra ett halvt varv in mot hjärnan.
    Alltid när en person av det motsatta könet tittar på mig med en speciell blick så får jag för mig att hon är intresserad av mig. Jag börjar tänka "Oj, tittade hon på mig? Nej, det var nog ingenting. Eller? Va fan, nu tittade hon igen! Shit, hon vill ha mig! Okej, ta det lugnt nu. Spela cool. Spela svårfångad. Nu tittade hon igen! Undrar om vi skulle passa bra ihop? Jag tror det. Hon verkar förstå mig. Vi matchar varandra. Ja, det är nog hon och jag. Tänk om vi är tillsammans i flera år...då kanske vi skaffar barn? Fan va häftigt. Sedan gifter vi oss och lever lyckliga resten av våra liv. Fan va skönt att jag ordnat upp mitt liv. Blev lite orolig där ett tag. Fan va hon tittar! Hello baby, he he... Jävlar har det blivit tre mål i matchen???"
    Därefter var jag tvungen att koncentrera mig på mitt jobb - men blickarna fortsatte.
    Efter att jag var klar med intervjuerna efter matchen så sökte jag henne med blicken - men hon var borta. Gone. Försvunnen ur mitt liv, och jag kommer antagligen aldrig se henne igen.
    
Men det var nära att det blev hon och jag. Väldigt nära.