Behind the music: Morgan Kall - Del 4
Morgan Kall är en vän. Men framförallt är Morgan Kall en artist.
Han har tidigare släppt tre demos och två skivor. Fredagen den 9/5 var det världspremiär för tredje skivan - Raised by kings and eagles.
Det här är hans historia.
Del 4
Morgan Kall kännetecknades av singer-songwriter-stuket. Det var en man och hans gitarr.
Tidigare hade det gått att urskilja lite David & the citizens i Andreas låtar, men nu när tredje skivan var klar så fanns det även andra influenser.
...and they say talent's rare (mitt skivnamns-förslag, by the way) öppnas av ett kort piano-intro, som sedan fullföljs i skivans sista låt (ett knep hämtat ifrån Gyllene tiders engelska skiva Heartland café, som jag proppsade på att Andreas skulle använda sig av). Därefter följer Bright eyes-pastischen And the songs that the wind is singing is beautiful hymns from God, vilket visar ganska tydligt vad Andreas lyssnade mycket på just då.
Kvalitén är fortfarande dålig, om än något bättre än tidigare. Låtmässigt syns klassiker som Climbs the same tree, walk the same roads, sings the same song and fall for the same ones, Higher och den otroligt katchiga Why do we run through life so fast.
Många bra låtar, men ändå fanns en viss form av mättnad - både från Andreas själv och hans omgivning. Det faktum att ljudkvalitén inte var något vidare började nu ta allt större plats i folks medvetanden.
Något drastiskt var tvunget att hända för att Morgan Kall skulle kunna ta ytterligare ett steg i utvecklingen.
Tillslut hände det.
Fortsättning följer...
Han har tidigare släppt tre demos och två skivor. Fredagen den 9/5 var det världspremiär för tredje skivan - Raised by kings and eagles.
Det här är hans historia.
Del 4
Morgan Kall kännetecknades av singer-songwriter-stuket. Det var en man och hans gitarr.
Tidigare hade det gått att urskilja lite David & the citizens i Andreas låtar, men nu när tredje skivan var klar så fanns det även andra influenser.
...and they say talent's rare (mitt skivnamns-förslag, by the way) öppnas av ett kort piano-intro, som sedan fullföljs i skivans sista låt (ett knep hämtat ifrån Gyllene tiders engelska skiva Heartland café, som jag proppsade på att Andreas skulle använda sig av). Därefter följer Bright eyes-pastischen And the songs that the wind is singing is beautiful hymns from God, vilket visar ganska tydligt vad Andreas lyssnade mycket på just då.
Kvalitén är fortfarande dålig, om än något bättre än tidigare. Låtmässigt syns klassiker som Climbs the same tree, walk the same roads, sings the same song and fall for the same ones, Higher och den otroligt katchiga Why do we run through life so fast.
Många bra låtar, men ändå fanns en viss form av mättnad - både från Andreas själv och hans omgivning. Det faktum att ljudkvalitén inte var något vidare började nu ta allt större plats i folks medvetanden.
Något drastiskt var tvunget att hända för att Morgan Kall skulle kunna ta ytterligare ett steg i utvecklingen.
Tillslut hände det.
Fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback
