Jag ska nog lyckas

Jag är verkligen en svår människa.
     Jag är aldrig nöjd. Alltid är det någonting som är fel eller något som kunde varit annorlunda.
     När jag går upp ur sängen på morgonen vill jag alltid sova i fem timmar till - och när jag går och lägger mig på kvällen vill jag alltid vara uppe hela natten.
     När jag jobbar på dagiset vill jag alltid bara fly, bort därifrån - och när jag inte jobbat på dagiset på ett tag så längtar jag alltid tillbaka till de små skitungarna.
     När det vankas fest och utgång vill jag oftast bara hem och ta det lugnt - och när jag är hemma och tar det lugnt vill jag alltid bara ut och "ge järnet".
     När jag jobbar på tidningen vill jag bara "ha en ledig helg för en gång skull" - och när jag inte jobbar på tidningen så vill jag bara "skriva för en jävla gång skull" .
     När någon av det motsatta könet vid ett sällsynt tillfälle visar intresse för mig så vill jag bara bli lämnad ifred - och när ingen av det motsatta könet visar intresse för mig så gråter jag mig till sömns av ensamhet.
     När jag har varit med Riddarna en längre tid så känner jag ofta för lite "egen tid" - och när jag inte är med Riddarna så känner jag alltid för lite "umgänge".
     När jag är hemma så känner jag ofta "fan vad skönt det skulle vara att sticka iväg" - och när jag ibland "sticker iväg" så känner jag ofta "fan vad skönt det skulle vara att vara hemma nu".

...och sådär håller jag på. Dag ut och dag in. Listan kan fortsätta i timmar.
     Jag är en komplicerad varelse.