Jag ska nog lyckas

Det är den 12 maj och snart är det som har varit en del av mitt liv, sedan tre år tillbaka, borta.
      Den sista juni slutar jag på dagiset. Friluftsförskolan Regnbågen. Vad som händer efter det vet jag inte. Min situation på tidningen är ohållbar - om det inte är så att de kör två-helgers-pass på mig och FJK-Edman. Det visar sig på fredag. Journalistik-kursen jag sökt till hösten har jag inte heller så höga förhoppningar om. Att jag skulle få en av 50 platser känns inte så troligt.
      Jag står därmed med benen på en ny stig - en oförutsägbar stig - och jag vet inte vilket håll jag ska gå åt. Jag vill vara stor och stark, men än så länge är jag fortfarande 12 år.
      Kanske dags att bli vuxen?
     Jag har en karta i huvudet, men det var så länge sedan jag tittade på den och för varje dag som går så förtvinar den alltmer. Kanske dags att rita en ny karta? Men jag gillar ju den gamla. Eller..jag brukade gilla den. Nu vet jag inte. Jag vet ingenting. Om jag vet mer den sista juni vet jag inte heller.
      Allt jag vet är att jag inte vet.