Det är väl en ovana?

Jag är lite oroad. Den senaste tiden har jag lagt till med en ful ovana som skrämmer mig till bristningsgränsen. För det är väl en ovana?
     Grejen är den att jag, precis som alla andra människor på denna jord, böjer mig ner x antal gånger om dagen. Till exempel för att knyta skorna. Det brukar vara en fis i rymden - chopp chopp, liksom - men nu, den senaste tiden, har det varit annorlunda.
     Jag har börjat stånka!
     Jag pustar och stönar - inget överdrivet, men ändå pust och stön och stånk. Det skrämmer mig. Varav denna fula ovana? För det är väl en ovana?
     Det är på inget vis jobbigare att knyta skorna nu än vad det någonsin har varit - ändå frustar jag som en brunstig älg. Det är jävligt irriterande och jag förbannar mig själv varje gång jag kommer på mig själv göra det. Okej, jag är inte 9 år längre - men jag är heller inte gammal. Inte ens i närheten.
     Så varav denna fula ovana? För det är väl en ovana? Eller?

Kommentarer
Postat av: S

Jag skulle vilja skylla allt på åke. Man blir som man umgås. Jag tror han har smittat av sig med alla sina stön och stånk.

2008-11-06 @ 12:08:00
Postat av: Bror

syntomen tyder klart på dina drag till farsan, hahaha så kommer öka markant med åren! bugger

2008-11-08 @ 20:28:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0