Jag ska nog lyckas

Den här tösen behandlade mig väl i lördags. Hon nöp mig i kinden och kallade mig saker som "sötnos". Det kändes förvånandsvärt tryggt och bra. Man kan säga att jag fick moderskänslor för henne - fast inte på det vanliga sättet. Det var mer tvärtom. Som en vaggande famn att luta sig tillbaka mot när det stormade som allra värst på det öppna hav som vi kallar för "dansgolvet".