Ensam på ett vandrarhem 2
"Det här har växt till någonting mycket större än vad jag förmår att hantera.
Jag söker inom mig för vägledning, men famlar i blindo.
Hur jag än försöker ta mig över murarna så kommer jag inte längre än till en viskande och oskyldig hälsning.
Jag älskar dig så mycket. Så mycket att jag blir rädd. Rädd för dig.
Det enda som betyder någonting är att få ut dig ur mitt huvud.
Jag kan ta ditt namn i min mun, och i bästa fall; dina läppar mot mina. Men att känna din puls slå i takt med min, det finns inte längre.
Allt jag har att ge är min kärlek. Men jag älskar utan mottagare.
Allt jag ville var att synas, att du skulle se mig.
Men du lämnade mig ensam, utan att ens ha haft mig.
Du står inte i tystnad själv, men jag väntar på dig.
Någon gång måste du bli själv.
När jag tänker på dig glömmer jag bort att andas. Minnet av dig kväver mig.
Jag blir hellre ensam, än lycklig med någon annan.
Din, trots allt.
Floyd.
PS. Jag glömde fråga...får stora pojkar gråta?"
1997-10-28
Jag söker inom mig för vägledning, men famlar i blindo.
Hur jag än försöker ta mig över murarna så kommer jag inte längre än till en viskande och oskyldig hälsning.
Jag älskar dig så mycket. Så mycket att jag blir rädd. Rädd för dig.
Det enda som betyder någonting är att få ut dig ur mitt huvud.
Jag kan ta ditt namn i min mun, och i bästa fall; dina läppar mot mina. Men att känna din puls slå i takt med min, det finns inte längre.
Allt jag har att ge är min kärlek. Men jag älskar utan mottagare.
Allt jag ville var att synas, att du skulle se mig.
Men du lämnade mig ensam, utan att ens ha haft mig.
Du står inte i tystnad själv, men jag väntar på dig.
Någon gång måste du bli själv.
När jag tänker på dig glömmer jag bort att andas. Minnet av dig kväver mig.
Jag blir hellre ensam, än lycklig med någon annan.
Din, trots allt.
Floyd.
PS. Jag glömde fråga...får stora pojkar gråta?"
1997-10-28
Kommentarer
Trackback
