En ny tid...

Det fanns en tid då vi ägde Rolling rock. Vi var kungarna. De mytomspunna "Kungsörarna". Alla visste vilka vi var - men ingen visste någonting om oss.

      Med tiden förändrades vi - och Rolling rock med oss. Det var dags att gå vidare. Vi sa farväl till Rolling, och kom bara att återvända en gång - nämligen på dess sista kväll innan det skulle stänga igen. Var det en slump - eller var det indirekt vi, Kungsörarna, som stängde igen stället i och med att vi slutade att gå dit? Jag vet inte. Jag tror bara.
      Vi gick vidare, och vi gick till Lotus. Det var inte Rolling till en början, men efter att ha satt våran prägel på stället så blev det tillslut fantastiskt. Vi stortrivdes - och självklart kom vi att bli kungarna även på Lotus. Där hade vi några riktigt fina kvällar.
      Men tiden fortasatte att gå - och vi fortsatte att förändras. Vi gillade inte Lotus utveckling, och ännu en gång beslutade vi oss för att säga hej då. Nästa ställe att erövra hette Nybron - och det blev en helt ny upplevelse för oss. Det var blandad ålder - vilket gjorde att kvaliten också var blandad. Ibland var/är det skit skitgrymt - ibland var/är det bara skit. Det är svåranalyserat och svårt att säga vart vi har/hade Nybron - men självklart fanns/finns det perioder då allt ljus var/är på  oss. Vi gjorde till vårt, om än i små doser.
      Denna ojämna nivå gjorde att vi tröttnade. Vi behövde en ny utmaning - och en ny utmaning har vi fått.
      Numera huserar vi på Statt. Det är ett faktum som jag inte trodde att vi skulle stå inför så här tidigt - men jo, vi går numera på Statt. Det är verkligen en helt ny upplevelse. En helt ny värld, kan man säga. Här fungerar inte Lotus-takterna, och definitivt inte Rolling-takterna. Här måste vi lägga upp en helt ny strategi - men jag tror att vi är någonting stort på spåren. Vi har börjar växt in i kostymen - och sakta men säkert tar det form.
      Jag kan inte på långa vägar säga att vi äger skiten - nej, nej, nej. Vi är bara gröngölingar än så länge. Men jag ser en framtid - och jag gillar vad jag ser. Jag såg det igår. Vi stod ute på schlager-golvet och gjorde vi gör allra bäst. Röjer. Det var då jag tittade upp mot taket. Spegeltaket. Där såg jag någonting vackert - och jag ville aldrig att det skulle ta slut.
      Jag tror att det kan vara början på en underbar vänskap.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0