Mad fer it...

Det var några kämpiga minuter där ett tag. Jag slets mellan hopp och förtvivlan i min kamp. Min kamp mot tiden. Handsvetten flödade och huvudet snurrade som en virvelvind.
     Men.
     Sagan fick ett fucking lyckligt slut. Jag segrade.
     Nu kan jag inte sitta still - och leendet vägrar försvinna. I'm so happy right now.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0