Jag ska nog lyckas

Igår skrevs ett nytt kapitel till boken om förhållandet mellan mig och alla världens vakter. Det var bland det jävligaste jag varit med om.
     Så här var det - vi tog bussen in till stan och skulle gå på en krog som det var fritt inträde på. Vi ställde oss i kön, fick en stämpel och gick in.
     So far so good.
     Stället såg schysst ut och det var mycket folk. Vi gick ner för trapporna till undervåningen för att hänga av oss jackorna. Jag gick sist. 
     Soo far soo good.
     Efter att ha kommit ner för sista trappsteget så tog plötsligt någon ett hårt grepp om min arm. Jag vände mig om och såg ett monster-skinhead som blängde ilsket på mig.
- Ash bau gle fu po fredme bla, väste han till mig.
     Jag tänkte bara "trubbel" och gick därifrån utan att säga någonting. Då tog han tag i mig igen och drog mig närmare honom.
- Hey! Ash bau gel fo po fredme bla? WHADSG GAHHF RAA?, skrek han till mig.
      På nytt försökte jag ignorera honom - men då morrade han:
- Du ferstår ju ingenting av va eg seijer. Kom igen.
      Han grep åter igen tag om min arm och drog mig uppför trapporna. Det var då jag förstod att han var vakt. Ett sadistiskt jävla svin, helt enkelt. På några sekunder stod jag ute på gatan igen, med ett stort svart kryss ritat över min stämpel - och det hela hade gått så snabbt så jag hade inte ens hunnit förklara att jag var svensk och inte förstod ett ord av vad han sa.
       Under tiden hade de andra upptäckt att jag var försvunnen och börjat leta efter mig. De hade hunnit dansa i två minuter och under den korta tiden haft skitkul. En minut senare var vi samlade allihopa utanför krogen, eftersom att de inte ville lämna mig ensam. Allt tack vare en sadistisk vakt. De äcklar mig verkligen.
       Eftersom klockan ändå snart var tre så satte vi oss på Donkan och åt en Big Mac-burgare för 50 spänn. Alltså bara burgaren.
       Det är någonting som verkligen inte vill att vi ska gå ut på krogen här i Bergen. Det kanske är karma. Jag menar, här skojar jag lite om några afrikaner - och sedan blir jag själv, typ, behandlad som en afrikansk slav på krogen. Men jag har lärt mig min läxa nu.

Well, well...
      Nu sitter vi på Marken Gjestehus igen, efter en äcklig vistelse på Jacobs Dorm. Vi har ett fyrabäddars-rum, men är dock inte ensama. Vi har en tysk ibland oss. Han är dock rätt trevlig.
      Han säger i alla fall "hello". Till och med när Mr.Tequila sa "tjena" till honom. På svenska.